Den 15 april 1943 var den svenska ubåten Ulven ur Göteborgseskadern till sjöss för att öva. I undervattensläge strax väster om ön och fyren Stora Pölsan i Öckeröskärgården gick Ulven på en tysk mina och sjönk. Alla 33 i besättningen omkom omedelbart.
Under dagarna efter förlisningen var det ännu oklart vad som hade hänt med Ulven. Omfattande sök- och räddningsinsatser inleddes och anhöriga och den svenska marinen svävade i nästan tre veckor i ovisshet om vad som hade hänt med ubåten. Hoppet om att finna ubåten och att kunna rädda eventuella instängda besättningsmedlemmar var redan efter några dagar ute, och först i början av maj hittades vraket på 52 meters djup. Ulven bärgades sedan och de omkomna kunde begravas i land.
På 80-årsdagen av Ulvenkatastrofen hedrades minnet av de omkomna med ceremonier på flera platser. Marinchefen och chefen för ubåtsflottiljen lade från HMS Belos ned en krans i havet, exakt på den plats där Ulven 80år tidigare gick förlorad. I Karlskrona hölls en minnesceremoni med kransnedläggning vid de gravar som finns där, och på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm höll Svenska kyrkan, Ubåtsklubben Sjöormen, Flottans män, Sjöhistoriska museet och Kungl. Örlogsmannasällskapet en gemensam minnesceremoni.
Platsen där Ulven förliste (Foto: Försvarsmakten)
Marinchefen och chefen för Första ubåtsflottiljen med kransen på Ulvens förlisningsplats (Foto: Försvarsmakten)
En sjöman från Första ubåtsflottiljen lägger en krans i Karlskrona (Foto: Försvarsmakten)
Krans vid sekondens grav på Galärvarvskyrkogården
På Galärvarvskyrkogården. Fältpräst Julia Bjerléus, kommendör Jonas Westin och Hans-Lennart Ohlsson.