Nya ledamöter invalda i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi, har valt in sex nya ordinarie ledamöter och en korresponderande ledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet, instiftad 1771, är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid valsammanträdet den 20 september på Sjöhistoriska Museet, invaldes som ordinarie ledamöter kommendör Johan Norlén, kommendörkapten Jonas Forsmark, kommendör Jenny Ström, professor Johan Schelin, kommendörkapten Thomas Ljungqvist och överstelöjtnant Henrik Andersen. Till korresponderade ledamot invaldes professor Andrew Lambert.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Göteborg måndagen den 13 november.

– Varma gratulationer till de nyvalda ledamöterna inom Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi. Vi lever i en tid när det onormala är det nya normala och jag ser fram ledamöternas framtida bidrag och fortsatta gärning inom akademiens verksamhetsområden för stärkandet av Sveriges sjöförsvar och det maritimas bästa, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I Strategi, operationer och taktik, II Personal, utbildning och marinmedicin, III Maritim teknik och IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.
















Changed naval strategy with Swedish and Finnish membership in NATO

Hedersledamoten, konteramiral Claes Tornberg ger sin syn på hur den marina strategin förändras med ett finskt och svenskt Nato-medlemskap. Tornberg var KÖMS ordförande under åren 1991-99, tidigare chef för Kustflottan och 1990-98 rektor vid Försvarshögskolan.

HL Claes Tornberg

The Baltic an adjacent sea to the Atlantic

Although the Baltic often has been seen as a faraway outpost by the major world powers it has nevertheless been an historically important trade and strategic area for Russia as well as the western maritime powers and remains so today.

In fact, one can see many similarities between the Baltic and the Mediterranean seas. For example, both can be looked upon as adjacent seas to the Atlantic. In my view the Baltic has had the same type of influence on the economic and cultural development in Northern Europe as the Mediterranean has created for its region.

Consequently, it has always been difficult for me to understand why the Baltic area often has been looked upon as a lake within the European landmass. The historical struggle between two opposite positions to seeing the Baltic as a mare clausum or a mare liberum is stating the importance the Baltic has for Northern Europe. The English expression the “Baltic approaches” versus the Swedish and German “Baltic outlets” gives a linguistic example of how different maritime and continental powers have looked upon the Baltic. The Baltic does consist of water! Thus, the maritime issues will continue to be as important for stability in northern Europe as it has been in the past.

Shipping and trading

The Baltic has played a vital importance for the Baltic coastal states’ ability to trade. The Hanseatic league established a strong position in the Baltic region in the Middle Ages by controlling the trading centres on the Baltic shores and thereby also being able to control trade within the Baltic. The Hanse’s dominance was broken by Dutch merchants by the end of the fifteenth century, and was further eroded with the rise of Great Power Sweden in the seventeenth century. The necessity for Sweden, of which Finland was a part, was to control and support the possessions in northern Germany and the eastern Baltic area in a continuous struggle with Denmark. Great Britain and the Netherlands tried to keep the balance of power and supported whoever was the weaker part in the struggle at any one time.

In the beginning of the 18th century Russia threw itself into the Baltic power struggle. In 1703 Russia started to build a fleet on instructions from Tsar Peter the Great, who had studied ship building in the Netherlands. Since the Great Nordic war Russia has been the main opponent to Sweden.

During the following centuries, Sweden was often supported by the Royal Navy to counter Russian power in the Baltic, which could sometimes establish command of the sea. During Sweden’s disastrous wars with Russia 1788 – 1809, Britain secured its own maritime needs against Napoleon’s continental blockade. A severely wounded Sweden with a very weak navy was saved by Britain from falling under Russian control. The war with Russia came at an extreme cost as Sweden lost a third of its territory and a quarter of its population when Finland became an autonomous part of the Russian Empire. During the Crimean War Sweden allowed the British and French navies to have a temporary base in Fårösund on northern Gotland despite Swedish neutrality, an exception made partly in hope of getting the island of Åland back under Swedish sovereignty. The fortress in Bomarsund was destroyed and fortress Sveaborg bombarded. A British frigate sailed along the Finnish coast in the Gulf of Bothnia burning ships and harbours. On a personal note, my great-grandfather was a rich businessman and the Russian consul in the city of Haparanda at the very northern end of the bay of Botnia. He owned a shipyard in Torneå that was destroyed in the British raid.

After the cold war shipping in the Baltic grew tremendously, including Russian shipping. In 2017 Russia moved one third of its seaborn cargo and half of its container traffic from Baltic ports. With the western sanctions adopted as a response to the Russian aggression against Ukraine this traffic is now closed. Moreover, supply to the landlocked Kaliningrad region is either dependent on overland transport through Lithuania and Belarus or by sea transport from St Peterburg.

The first Nord Stream gas pipeline is just now working with a limited capacity and the second is ready for operation but closed by Germany. The Baltic states and Poland saw the first Nord Stream gas pipeline as a reminder of the Molotov Ribbentrop pact in 1939. The naïve Swedish government saw it then from an environmental perspective and did not recognize the security implications it raised. This even though the Russian commander of the Baltic Fleet declared that it was his task to protect the pipeline, including the large part of the pipeline being laid in the Swedish economic zone.

With the Russian aggression on Ukraine – which I might note did not really start this February but in 2014 with the annexation of Crimea – Sweden and not least the Social Democrats have now revaluated their long-standing objection to joining NATO.

One can of course find other situations after the second world war where there was similar aggression from Russia, which forced Sweden to reconsider its longstanding “Neutrality Policy”. The submarine incursions during the 1980s are just one example. Moreover, it seems that the Swedish government, rather than evaluating the strategic changes the war has led to, are just following the decision made by Finland, and thereby “indirectly” being “forced” into NATO as a fait accompli. The government needs to assess quickly the new strategic situation and I suspect it will lead to some dramatic changes in our foreign policy as well as security and defence policy.

The Suwalki corridor

The Suwalki corridor (also known as the Suwalki Gap) separates the Russian exclave of Kaliningrad from Belarus. The only way to get by road or rail from Poland and Central Europe to the Baltic states goes through the corridor.

To seize control of the corridor by the Russians may seem far-fetched, as it would explicitly involve an attack on NATO territory, thus likely triggering a NATO response. Nonetheless, the Russian invasion of Ukraine has a central lesson to offer. The West must prepare for worst-case scenarios by focusing on actual Russian military capabilities in the region, rather than the Kremlin’s announced intent or considered estimates of Russia’s strategic logic, or intelligence assessments.

Some forty miles wide, the Suwalki corridor isn’t much of a corridor and has no natural boundaries. It is a wide-open rural region, predominantly characterized by rolling farmland interspersed with forests and small villages. Much of it is ideal terrain for tracked vehicles like tanks, given the very limited roadways and the gentle hills.

The Russian Baltic Fleet

The disintegration of the Soviet Union had an extreme impact on the geopolitical situation in the Baltic. The Baltic fleet went from dominating the eastern part of the Baltic Sea – as well as launching underwater intrusions in the western part in the 1980s – to finding its naval base and headquarters in an isolated Russian exclave. Of course, the Baltic fleet is not the sole but the dominant actor in the extremely well protected area. It is surprisingly not the naval component that has been reinforced, but instead it is predominantly its shore-based assets, such as a strong air defence capacity, coastal missiles (some of them armed with nuclear warheads) and ground forces that have been strengthened since 2014.

A large portion of the combat fleet inventory is composed of smaller vessels. Four modern corvettes and a frigate form the bulk of major vessels plus just one old Kiloclass submarine. The average age of the fleet vessels is around 30 years. The amphibious assault capacity can lift around 3000 soldiers or less than a thousand combined with heavy or medium tanks or trucks. The mining capacity is good though covert minelaying capacity is low with the lack of submarines. The ASW and mine counter measure capacity is limited to coastal defence. The city of Kaliningrad is also host to thousands of Russian troops and home to permanently stationed Russian forces, including advanced fighter jets and nuclear weapons.

The Spetsnatz training facility 10 miles northeast of Baltijsk has been expanded. The organization is closely linked with GRU. I do not know how much of the underwater systems have survived and been developed after the Soviet Union, but probably they have been given priority and the Spetznatz brigade should now be deployed to the Black Sea.

Tactical nuclear weapons have been improved through the Iskander missiles.

In short, the offensive capacity is to my thinking very low and will be so for the coming decade.

Future alternative development of the Russian Ukrainian war

The war has drastically changed the strategic landscape. Despite that Russia wages the war and that the war seems to be prolonged for a long time some conclusions can already be drawn:

  • The end of the optimistic post-cold war area and a new darker and more dangerous future chapter in Europe is now at hand.
  • As the cold war was shaped by the Korean War, the Berlin blockade, Cuba crises et cetera this war will shape a new strategic pattern.
  • The West is once again united, and a common sense of purpose can be seen. Germany has shaken off is pacifistic Ostpolitik, although Germany has yet to confirm and start to walk the walk as well as talk the talk.
  • The US have again returned to secure the European defence despite its new focus on the Pacific and China region.
  • Whatever the outcome of the war – a victorious Russia, a defeated Russia or a frozen conflict we will enter a new cold war.
  • China will have to carry out a tricky balancing act. Russia will be very dependent on China which China will use to secure its own interests with a long-term strategy.
  • The brutality, with no respect for the law of war and destruction of infrastructure, make it abundantly clear that the Russians must be fought off at sea, in the air and space as well as in the cyber domain and information environment. Russian atrocities on Swedish soil must be prevented.
  • The Russian invasion of Ukraine has altered traditional thinking about the effectiveness of conventional military strategies.
  • It has also revealed the advantages of mobile, precise weapons on the battlefield. Events have proven that asymmetric warfare, in which a combatant attempts to thwart the strengths of a more powerful opponent, can defend against invasion.

The NATO northern region

The Artic zone will become an even more important area. Of the permanent members in the Artic council: Russia (now chairman) will be the only permanent member that is not a member of NATO when Sweden and Finland have joined. All permanent members have declared that they will boycott further meetings because of the war. Climate change has made polar routes more open to navigation and consequently northern frontiers increasingly vulnerable. China’s growing influence in the region is shifting the balance of power there.

The Kola Peninsula military importance is mainly based on Russian naval and airbases for strategic nuclear second-strike capacity with submarines and aircraft. In addition, it is a hub for countering NATO sea lanes of communication across the Atlantic Ocean. Russian ambition in a crisis will probably be to expand its security zone westward to Norwegian and Swedish territory to deploy long-distance air defence systems. So, the northern parts of Sweden will be of central strategic importance.

The Baltic will form a NATO lake with limited access for Russia.

From a Swedish perspective the strategy in the Baltic Sea will dramatically change. During the Cold War, the Baltic Sea was seen as a moat and now it must be seen as an important connecting link to the eastern and south side of the Baltic.

The Baltic states will never by themselves have the capacity to counter a full-scale Russian invasion. Sweden will have a mutual interest within the alliance as well as selfinterest to create a capacity to support the Baltic states. This means a need to secure the sea lines of communication as well as naval ports and air bases. Shipping protection and air control must be established in order to maintain command of the sea.

The island Gotland as well as the south-eastern part of mainland Sweden will be strategically important areas to secure and to deploy naval and air forces at an early stage in a conflict. It will be important to establish air control over the Baltic states.

The west coast of Sweden: Import of goods and commodities to the port of Gothenburg must be protected. We need to recall that Gothenburg is not only the largest Swedish port but also the largest Norwegian port. The port is also of great importance for Finland and the Baltic states as great volumes of goods are transhipped through Gothenburg. Therefore, the port of Gothenburg is of strategic importance for the alliance.

Command of the sea in Kattegat and Skagerrak should be established by Germany and Great Britain, as Denmark’s capacity on its own is too limited.

The Baltic Straits must be defended and made impassable to Russian forces aiming to strengthen the Baltic Fleet.

Command structure: Of the three Joint Forces Commands the JFC in Brunssum in the Netherlands will probably be given the responsibility for the northern area. The principle to point out a command with responsibility for a certain area was abandoned when Russia no longer were assumed as a threat. Regional commands will have to be reestablished. To my thinking a Baltic regional command structure should be stablished. A Baltic Command, that include the earlier BALTAP (Baltic Approaches) Command, should be organized. Why not in Sweden (Stockholm)?

Geostrategic change and technical revolution,

  • China will in the long perspective be the main threat for the western world. This challenge must have priority despite the present Russian hostilities.
  • The western world must define a long-term strategy and mobilize to counter the Chinese threat.
  • Russia will continue to represent a threat for the European order but in the foreseeable future their military capacity is not as advanced as expected. Not only is it less advanced than expected, it is being seriously degraded by the conflict in Ukraine and will take some time to recover, regardless of the outcome.
  • The main Russian threat will be from their nuclear arsenal, including both intercontinental and tactical weapons.
  • NATO shore owners will overwhelmingly dominate the Baltic.
  • Russia controls only 1 % of the shoreline.
  • Russia can easily be “bottled up” in their naval bases.
  • NATO will without problem establish surveillance and sea control over the Baltic.
  • NATO has the resources to establish a no-fly zone over the Baltic and the Baltic states.
  • Total sea control should be possible to achieve by NATO.
  • The NATO nuclear deterrence/umbrella will be of core importance.
  • The Russian threshold to use tactical nuclear weapons is probably low. Hence, NATO will have to take that in account. Solutions not to overstep core Russian security must be found. This means that a naval blockade could be preferred before eliminating the defence of Kaliningrad.
  • The dramatic change in internet technology makes the battlefield transparent in the air and on surface. The underwater domain is still not yet transparent but perhaps this does not include the southern part of the Baltic with its shallow depth and flat bottom.
  • The development of flexible cheap drones is rapidly changing the need to adopt to new strategies and force compositions.

Naval strategy

The Baltic Sea will be effectively dominated by NATO members when Sweden and Finland have joined the alliance.

Kronstadt and St Petersburg in the inner part of the Gulf of Finland could easily be closed by a naval blockade by mines and submarines. Kaliningrad could as well be blockaded without problems. The destruction of the two Russian bases with access to the Baltic Sea could be achieved, although it will not be wise to provoke Russia to that extent, due to the Russian nuclear capacity.

The capacity for an enforceable no-fly zone over the Baltic states must be achieved.

NATO must implement sea control and air cover over the Baltic Sea to secure defence of the Sea Lanes of Communication. The Baltic Straits must be secured.

The Sea Lanes of Communication must be defended in Kattegat and Skagerrak.

The major change is that the traditional Swedish strategic war planning to stand and fight alone is now history. Being a NATO member will totally change the Swedish position.

Changed need for new structure in Swedish naval forces

The old Cold War thinking to fight a Soviet invasion (the “red arrow”) over the sea against Sweden should now be inverted to “a blue arrow” from Sweden across the sea to the Baltic states carrying NATO forces and logistics.

Historically these naval challenges are similar to the situation during the centuries when Sweden was the major power in northern Europe. This means that the task for the Swedish Navy now needs to be focused on sea control, air defence, shipping protection, ASW, mine countermeasure, harbour protection etc. The Swedish navy is balanced but small in numbers and with a high average age.

The navy must focus on submarines and an increased number of surface combatants using modern technology. Defence of ports must be safeguarded

In the previous defence bill, the navy was put “within brackets”. The now working defence committee must decide how the increased defence budget should be allocated. It seems that a focus on ground forces and territorial defence is still the prevailing thinking. Sea blindness has apparently not yet been overcome.













The future Royal Swedish Navy and NATO

Ledamoten Peter Hore skriver om svenska marinen och Nato.

Hore är brittisk sjöofficer och författare till flera böcker inom det marina området. Hans sista befattning som aktiv officer var att leda Royal Navy´s Defence Studies.

Ledamoten Peter Hore

Article 5
The principle of collective defence is the major feature of NATO and it is the unique and enduring principle which binds its members together. The strapline “An attack on one is an attack on” commits NATO members to protecting each other and helps to create a spirit of solidarity within the Alliance. Specifically, Article 5 of the founding treaty said:
The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognized by Article 51 of the Char- ter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.

Originally Article 5 covered an attack on the forces, vessels, or aircraft of members of NATO when in or over member territories including the Mediterranean Sea and the North Atlantic north of the Tropic of Cancer. Presumably with the accession of Finland and Sweden to the NATO alliance, this ‘insurance over’ will in future include the Bal- tic Sea, stretching up to some limit in the Gulf of Finland. More recently Article 5 has widely interpreted to include threats beyond the North Atlantic and across the Tropic of Cancer, for example, Afghanistan. Most recently American and British authorities have said that any deliberate attack against the Zaporizhzhia nuclear power plant in Ukraine which could cause radiation leaks over NATO members in Western Europe would be a breach of Article 5.

NATO as an industry standard
For Sweden, the process of joining NATO need not be difficult. NATO, besides being an alliance, whose members can be named and enumerated, is also an industry standard. In some cases, Sweden has used NATO’s Standardisation Agreements (STANAGs) sin- ce the mid-1950s, and increasingly so since the end of the Cold War. These STANAGs cover a wide range of practises and procedures, for example, nomenclature, communi- cations, fuel specifications, fuel couplings. Swedish armed forces are already familiar with these industry standards through their deployment to Afghanistan (ISAF 2001- 14 and RSM 2015-21), and by participation in the UK-led Joint Expeditionary Force (2102-onwards) which draws upon forces from Denmark, Finland, Estonia, Iceland, Latvia, Lithuania, the Netherlands, Norway, and – even though they were then outside the NATO alliance – from Finland and Sweden.

Rights and Responsibilities – Swedish exceptionalism
Joining NATO will be a powerful protective blanket against a traditional enemy, Russia, which under its president has become increasingly irredentist and aggressive. Whi- le Finland and Sweden are both advanced societies which will bring modern armed forces to NATO’s order-of-battle, the prime benefit to Sweden in joining NATO is to ensure the defence of Sweden and to deter an attack by Russia. Article 5 means that an attack on Sweden is an attack upon the member states, and that Sweden will have the right to the support of other NATO countries, should it be attacked. However, should another NATO member state be attacked, it is Sweden’s responsibility to consider this as an attack upon itself and to assist in defending other countries accordingly.

The Royal Swedish Navy has the potential to make a particular contribution to NATO. The RSwN is expert in Swedish littoral and Baltic Sea operations in green- and brown-water. It has specialized in operating small conventionally powered submarines (SSKs), corvettes and patrol boats, mine-countermeasures and amphibious craft in these waters, besides a force of icebreakers which currently are civilian crewed. However, while Swedish submarines have successfully deployed to the Mediterranean, the North Atlantic (west of Ireland), the Norwegian Sea, and to the Pacific, there is only one surface ship capable of limited, blue-water operations (HMS Carlskrona).

Sweden is also exceptional among the smaller European nations and members of NATO in possessing a significant and successful defence industry, with exports to other countries, and, during the Cold War, was largely able to arm itself.

So, as well as benefiting from the right to mutual defence given under Article 5, Sweden has also the responsibility – and the capability – to give mutual defence under the NATO umbrella. It is easy to see how specialist Swedish naval forces might augment a NATO deployment or task force. With its current force structure, the RSwN would be capable of contributing to Standing NATO Mine Countermeasures Groups 1 and 2. However, it would not be capable of contributing to the destroyers and fri- gates of Standing NATO Maritime Groups 1 or 2 (formerly STANAVFORLANT and STANAVFORMED) which conduct blue-water operations in the Atlantic and the Mediterranean.

Other Models
A potential model for a future Swedish Navy within NATO is the Belgium Navy. Its declared speciality to NATO is in minesweeping and specifically in the Narrow Seas, that is the southern North Sea and eastern English Channel. Nevertheless, Belgium also maintains a small force of blue-water frigates who contribute to Belgian and NATO defence not only defending seaborne communications against air, surface or underwater attack, but also, with the support of its NATO allies, in deterring and defending against crises rising from the infringements of the principles of international law both in Belgian’s EEZ as well as in sovereignty in the other maritime zones.
Though Belgium’s defence industry and its EEZ are much smaller than Sweden’s, the Belgium Navy uses its blue-water ships to support national diplomacy and foreign trade, technical and military collaboration with allies, oceanography, fisheries protection, and deterrent operations by participation in standing allied squadrons, i.e., Stan- ding NATO Maritime Group 1 which is a component of the NATO Response Force. Recent operations have included anti-drug operations in the Caribbean, United Nations operations in the Adriatic, NATO-led anti-piracy operations in the Indian Ocean, and as escorts in a French-led carrier battle group.

Swedish Overseas Trade and Interests
Sweden’s defence industry is much larger, Sweden has overseas interests in trade and diplomacy, and some 500 Swedish-flagged or Swedish-owned ships on the high seas – in blue-water. However, as the Stena Impero incident showed, Sweden relies on other nations to do its business. The model of the Belgium Navy, its role and its force structure, enabling it to contribute to blue-water operations, might be a good model for the RSwN to follow.

New Ships
The cost of designing and building a warship from scratch are enormous, and Belgium’s blue-water frigates were acquired from the Netherlands. However, while many countri- es have little or no defence industry, Sweden has a strong domestic and internationally significant defence industry. By collaborating with other NATO nations, Sweden would be able to share the overheads acquiring new ships, to piggy-back on larger acquisition programmes, and perhaps even to win an industrial share of larger, series production. An example of a NATO programme which Sweden might join is the Netherlands and German Navies cooperation towards replacing their De Zeven Provinciën-class frigates and the Sachsen-class frigates from 2030 onwards. Another programme which might be considered are British Type 26 frigate (with sales to Australia and Canada) or the Type 31 frigate which has been sold to Sweden’s neighbour Poland. The British Type 31 general purpose frigate, based on the hull of the Iver Huitfeldt class of air defence frigates in service with the Royal Danish Navy, offers the possibility of a high level of naval compatibility in the Baltic.

Conclusions and Recommendations
On accession to NATO, Sweden gains rights to the defence of Sweden by other NATO allies, but also acquires responsibilities towards the defence of NATO at large. Sweden is familiar with the NATO industry standard and would have little problem in assimila- ting into NATO force structures as a fulltime member. The Swedish Navy has specia- list forces and operating experience in green- and brown-water which it can contribute to NATO operations, but Sweden also has significant overseas (‘out of area’) trade interests which Sweden might be called upon as a NATO member to help defend. It is recommended that the Royal Swedish Navy should acquire a number of suitable ships with a blue-water capability by joining an existing NATO frigate building programme.

Lördagsläsning om rysk marin strategi

I lördagens artikel skriver den tidigare franske marinchefen amiral Alain Oudot de Dainville om den ryska marinens nya strategi. hans bakgrund är ur det franska marinflyget och de Dainville har bland annat varit fartygschef på hangarfartyget Clemenceau. Amiral de Dainville är ledamot av Académie de Marine.

Atrikeln publicerades i Tidskrift i Sjöväsendet nr 2, 2023 och är översatt från franska av OL Lars Wedin. Den finns i sin helhet med referenser och noter i tidskriftsarkivet HÄR.

Amiral Oudot de Dainville



I slutet av 2021 stod det klart att den diplomatiska dialogen med USA hade misslyckats. Ryssland inledde då en planerad offensiv i två steg. Förutom mycket uppmärksammade operationer till lands skapade offensiven en maritim chockvåg. Men många åskådare såg bara skuggorna i stället för det verkliga skeendet likt människorna i Platons grotta. Den 24 februari 2022 inleder Ryssland den särskilda militära operationen i Ukraina, århundradets fjärde stora händelse efter attackerna den 11 september 2001, finanskrisen 2008 och hälsokrisen 2020 (covid-19). Det USA-ledda västblocket reagerar på denna offensiv med politiska, diplomatiska, finansiella och andra ekonomiska sanktioner mot Ryssland, som inte till fullo accepteras av resten av världen. Som svar på detta bildades ett eurasiskt block kring Shanghai Cooperation Organisation (SCO), med rivaliserande länder Indien, Kina, Ryssland, Iran och andra som baserar sitt partnerskap på förkastandet av amerikansk hegemoni, men som samtidigt är emot kriget. Indien försvarar sin suveränitet och är liksom Kina mot sanktioner, trots ländernas inbördes gränstvist, samtidigt som Indien tillsammans med USA agerar mot kinesisk hegemoni i Indiska Oceanen-Stilla havet (IndoPac). En tredje grupp i Afrika, Stilla havet och andra regioner håller på att bildas av kloka män som inte vill att deras gräs ska trampas ner av elefanter, dvs de som vägrar att anpassa sig. Slutligen finns det länder som vacklar mellan lägren, till exempel Turkiet, som fullföljer sin ottomanska dröm genom att navigera mellan SCO och NATO. Folken är offer för dessa rivaliteter, krossade under de stridande parternas bomber och missiler!

De två förstnämnda blocken befinner sig i en långvarig konfrontation eftersom tvisten om kriget i Ukraina döljer djupa meningsskiljaktigheter angående ekonomisk protektionism och missförstånd om de värderingar och principer som västvärlden förespråkar, såsom mänskliga rättigheter och miljöförändringar, vilket visade sig under COP273.

Marinens nya doktrin

Den andra fasen ägde rum under sommaren, den 31 juli, när president Putin presenterade sin marinstrategiska doktrin och den 5 september när han tillkännagav en ny utrikespolitik som bygger på konceptet om den ryska världen.

Den marina ambition som presenterades i Sankt Petersburg4 ligger i linje med den historiska kontinuiteten, men markerar en brytning med den sovjetiska och den ryska marinens moderna historia. Winston Churchill sade en gång att ”Sovjetunionen var en jätte vars näsborrar hade blockerats”, och president Putin vill nu öppna dem. Kubakrisen 1962 var anledningen till att Sovjetunionen vände blicken mot havet, och 2022 års kris är anledningen till att Ryssland går från en defensiv till en offensiv flotta.

I likhet med sina viktigaste partners i det eurasiska blocket vill Ryssland ta tillfället i akt att, när nu kriget i Ukraina och brytningen med västvärlden ger möjlighet därtill, söka sin makt på haven genom en global militär, diplomatisk och ekonomisk strategi. Enligt traditionen från Peter den store (1672-1682-1725) försöker Ryssland flytta en del av sin makt från kontinenten till haven, enligt den engelske officeren och upptäcktsresanden Sir Walter Raleighs maxim: ”Den som behärskar havet behärskar handeln; den som behärskar handeln behärskar världens rikedomar, och därmed världen själv”. I den nya doktrinen anges otvetydigt att ”Förenta staternas strategiska politik att dominera världshaven och Natos åtgärder för att närma sig Rysslands gränser utgör det största hotet mot landet, […] en stor utmaning för ryska federationens nationella säkerhet”.

Ryssland vill bryta denna amerikanska ”containment”, genom att expandera på haven, som man delar in i tre zoner.

Det känsligaste området, av existentiell betydelse och där de väpnade styrkorna måste försvara ryska intressen, är föga förvånande territorialvattnet och den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ), med särskilt omnämnande av Norra ishavet, men även Kaspiska havet, som har en omtvistad status. Det är från Kaspiska havet som ryska kryssningsmissiler avfyras mot Ukraina. Detta hav utgör även noden för Rysslands eurasiska förbindelser.

I det andra området, som beskrivs som viktigt, är våldsanvändning tänkt som en sista utväg för att garantera nationella, ekonomiska och säkerhetsmässiga intressen. Det omfattar tentakeln till de varma haven som utgår från Azovska sjön, fortsätter i Svarta havet och efter de turkiska sunden i östra Medelhavet, Röda havet och Persiska viken. Det omfattar också Östersjön och Atlanten i väster. Här finns en möjlig konfrontation med väst och den franska marinen i syfte att upprätthålla den ryska avskräckningsstyrkans handlingsfrihet och för att säkra Rysslands kommunikationsvägar. I Stilla havet respekterar den ryska marina närvaron att Kinas vitala zoner inte får bestridas. Enligt Ryssland har Kina samma strävan att bryta den amerikanska inringningen i det Kinesiska havet som Ryssland har i Ukraina, i båda fallen i strid med internationell rätt.

I andra områden kommer den ryska flottan att nöja sig med marin närvaro.

Det var i de två första områdena som stora marina operationer ägde rum. Dessa bekräftade flottans brister, särskilt när det gäller luftövervakning och brandbekämpning. Men de stärkte också de ryska ambitionerna till havs. Ryska landvinster 2014 på Krim och 2022 i de östra ukrainska kustprovinserna, med undantag för staden Katarina II (Odessa), ökade tillfälligt den ryska kontrollen över de varma haven. Även om det är helt olagligt enligt internationell rätt, ges härmed den Ryska federationen ett stort maritimt utrymme bortom Azovska sjön och leder till att Svarta havet nästan delas med Turkiet, den andra stora aktören i detta gamla hav, som har försummats av västländerna sedan kalla krigets slut. Ryssland och Turkiet kan på så sätt främja sina intressen genom att bygga upp en ny regional ordning i Svarta havet som är säker mot inkräktare.

Den nya doktrinen insisterar på en modernisering av den ryska marinen, både örlogsflottan och handelsflottan. Den visar på behovet av resurser för att på egen hand kunna utnyttja sina undervattensfyndigheter, utveckla sin förmåga att installera gas- och oljeledningar och fortsätta att utrusta sig med undervattensrobotar. Denna önskan kan ses mot bakgrund av sabotaget av North Stream I i ett område där NATO:s BALTOPS-övning hölls i juni 2022, varvid undervattensdrönare användes. Samtidigt som den ryska flottan ligger i framkant när det gäller hypersoniska missiler vill den anskaffa hangarfartyg för att konkurrera med den amerikanska flottan. Det kräver skeppsvarv som kan bygga dem. Ryssland vill också rationalisera sin ubåtsflotta för att förenkla underhållet, som nu försvåras av embargot.

Även om Ryssland, liksom Kina, har tredubblat sin militärbudget under de senaste tio åren, kräver detta långsiktiga arbete resurser. Ryssland vill hitta dem i sitt nya eldorado, Arktis, som man avser att försvara genom att upprätthålla sin överlägsenhet i området och kontrollera den nordliga sjövägen (NSR), ett alternativ till Suezkanalen. Ryssland har just skärpt villkoren för tillträde för icke-ryska krigsfartyg och begränsar dem till ett åt gången efter 90 dagars varsel.

Längs sin tentakel mot de varma haven vill man utveckla flottbaser. I och med utbyggnaden av anläggningarna i Tartus (Syrien) och planerna på Port Sudan, dess port till Afrika, siktar man på ett marint samarbete med Indien, Iran, Saudiarabien och Irak, liksom med de länder som gränsar till Indiska oceanen, utan att nämna Kina. Kommer det kinesiska pärlhalsbandet8 att, i Indiska oceanens smyckeskrin, samsas med det indiska opalarmbandet och den ryska bärnstensbroschen?


På kortare sikt påverkar sanktionerna, som utgör svar på den ryska aggressionen, hela världen, eftersom de påverkar de globala sjövägarna och ger upphov till nya regionala vägar. De omfördelar energirutterna, eftersom sanktionerna har förändrat kretsloppen mellan producenter och konsumenter och öppnat vägar för tvätt av svart guld, vilket har gjort vissa gasoch oljeledningar föråldrade; något som har kompenserats av oljetankfartyg eller LNG9-tankfartyg. För att slippa undan pristaket byter Ryssland och Saudiarabien därför kunder mellan Asien och Europa. Europeiska unionen fortsatte att försörjas med rysk gas, inte via rörledningar utan via LNG-tankfartyg till en högre kostnad! Gasen brukade försörja Europa från öst till väst, nu är det tvärtom. Denna nya konfiguration kräver en anpassning av infrastrukturen, vilket innebär att antalet LNGterminaler fördubblas – om vi håller oss på nuvarande nivå – inom tre eller fyra år, eller mindre om det rör sig om flytande installationer. Sanktionerna ökar spänningarna: 94 LNG-fartyg passerade genom Suez den 7 november 2022 jämfört med 56 i genomsnitt under 2021.

Sanktionerna har ökat vikten av bulkfartyg för livsmedel, eftersom den livsviktiga exporten av spannmål och gödningsmedel inte kan betalas med pengar. För att häva embargot nåddes ett avtal i juli som förnyades i november för fyra månader, utan några andra incidenter än att en rumänsk minröjare, Nicolescu, skadades av en ukrainsk mina. Men det är en falsk kris eftersom de multinationella företagens kontroll över denna marknad fortfarande är dominerande, och avtalets förmånstagare inte nödvändigtvis är de fattigaste länderna. Denna kris har visat att kärnvapen är ett dödligt vapen som inte kan användas, men att vete visserligen inte är ett vapen, men är lika dödligt om sjötransportvägarna blockeras.

För att slippa undan sanktionerna uppgraderar Ryssland den eurasiska förbindelsen. Generellt sett vill makter med maritima ambitioner omforma haven genom att bygga kanaler. Ryssland är inget undantag och utvecklar förbindelsen mellan Östersjön och Indiska oceanen eller Medelhavet. Landet finner i sin isolering från Europa ett incitament för att återaktivera, om än blygsamt, det flodoch järnvägsnät som är känt som den nord-sydliga korridoren (INSTC) runt det strategiskt viktiga Kaspiska havet. Det blir då möjligt att nå S:t Petersburg från Bombay på 25 dagar i stället för 40 dagar via Suez. Korridoren förbinder det eurasiska blocket, Indien, Kina, Ryssland och Iran, och är en del av det kinesiska initiativet ”Ett Bälte och En Väg” (BRI). Det erbjuder en väg ut ur västvärldens kontroll, särskilt avseende Suez och Hormuz där USA kommer att placera ut 100 marina drönare i TF 59 fram till 2023. Avtalet från mars 2021 mellan Kina och Iran – olja mot infrastruktur – kan finansiera de 164 km av korridoren som saknas i Iran, som utan rädsla kan exportera sina drönare till Ryssland.

En mycket känslig punkt utgörs av de fiberoptiska kablarna på havsbotten. Här uppstår en ny risk genom den finansiella fragmentering som skapats genom Rysslands uteslutning från systemet för utbyte av finansiell information SWIFT (Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication). Härigenom uppmuntras den eurasiska zonen att ”avdollarisera” och närma sig det kinesiska CIPS (China International Payments System). 99 % av den finansiella informationen passerar genom dessa kablar. Den finansiella splittringen skapar förutsättningar för att undervattenskablar ska bli en källa till konflikter på havets botten. Om varje block skaffar sig sina egna kablar, kan motståndaren hota dem utan att skada sig själv, vilket inte är fallet nu då alla är beroende av ett huvudsakligen gemensamt kabelnät. Den ryska flottan är särskilt välutrustad för djuphavskrigföring. Den har ett specialkommando, GUGI, som utnyttjar det underrättelseinsamlande oceanografiska fartyget Yantar och atomubåtarna BS-64 Podmoskovye och Losharik. Den amerikanska flottan ligger inte heller på latsidan med sina specialstyrkor SEALS och ubåten USS Jimmy Carter. I slutet av oktober genomfördes sabotage av kablar på land nära Marseille och samtidigt till sjöss i norra Skottland nära det ryska fartyget Akademik B. Petrov, en försmak av denna rivalitet.

Kollaterala skador

Chockvågorna från kriget i Ukraina spred sig till Stilla havet. I sina memoarer om andra världskriget, Crusade in Europe, konstaterade Dwight Eisenhower, att Förenta staterna hade två fiender, Japan i Stilla havet och Hitlertyskland. Det var nödvändigt att bestämma sig för en prioritering. ”Såvitt jag vet har ingen kompetent strateg någonsin ifrågasatt det kloka i planen att rikta massan av vår makt mot den europeiska fienden innan vi inleder en kampanj av stor stil mot Japan.” I dag konfronteras Förenta staterna av Kina och Ryssland. Kriget i Ukraina har lett till att USA har sänkt sin vaksamhet gentemot Mittens Rike, vilket gör att Kina, trots sina cykliska svagheter kopplade till nollvisionspolitiken avseende Covid och sin minskande attraktionskraft, kan göra framsteg i sitt sökande efter en bas i Stilla havet, jämförbar med Djibouti i BRI:s gren i Indiska oceanen. Genom att dra nytta av rivalens sömnighet kunde Kina i april ingå en säkerhetspakt med samväldet Salomonöarna. USA försökte svara vid ett toppmöte för Stillahavsöarna i Washington i slutet av september 2022. Man beslutade att förstärka sin diplomatiska representation och att sätta in en ny biståndsfond på 810 miljoner dollar till länder och territorier i regionen, men skadan är redan skedd: Kina har nu ett möjligt fotfäste för BRI:s östra penetration av Karibien genom Panamakanalen och kringgår därmed Monroe-doktrinen med hjälp av mjuk makt.


USA kommer att fortsätta att göra allt för att hindra Ryssland från att expandera till havs för att inte behöva slåss mot två rivaler samtidigt. Det kinesiska existentiella hotet håller på att återuppväckas och är återigen prioriterat, särskilt avseende Taiwan. Rivaliteten kommer troligen att förflytta sig till Arktis, där Ryssland förmodligen ångrar att man sålde Alaska (1867) och vill utnyttja dess resurser för att ge sig själv medel för en aggressiv politik. Sibirien och Alaska kommer att stå ansikte mot ansikte med små möjligheter att använda sig av mellanhänder (proxys). Sanktionerna kommer så småningom att blekna, men Krims öde förblir avgörande, med allt vad det innebär, för Rysslands maritima expansion. Där ligger flottbasen Sevastopol, som är av grundläggande betydelse som stöd till den södra rutten. I samband med den globala upprustningen av flottan har Ryssland redan en kraftfull flotta intakt, inklusive ubåtar, precis som Tyskland 1939. Upprustningen kommer att fortsätta när positionerna i Europa har frysts, med målet att skaffa sig en offensiv flotta. Det är inte bara genom att räkna sina stridsvagnar och flygplan, som NATO är rikligt utrustad med, som Ryssland sägs vara en militärmakt, utan också genom att räkna sina stridsspetsar, missiler, ubåtar och hangarfartyg. Den verkliga chocken med kriget i Ukraina är att det maritima Ryssland vill existera.

Kärnvapenavskräckningen utgör ett skydd av territoriet för de länder som har dem, men detta gäller inte havet. Att bomba en landningsstation för en undervattenskabel berör den nationella säkerheten och är därför föremål för avskräckning, men att klippa en kabel till havs är inte det! I april 2021 varnade den ryske presidenten, efter incidenter nära Sevastopol med den brittiska fregatten HMS Defender, som ryssarna ansåg hade kommit för nära kusten: ”Även om vi hade sänkt det fartyget hade det varit svårt att föreställa sig att världen skulle ha gått mot ett tredje världskrig”. ”Världen vet att den inte skulle gå segrande ur detta krig.” Kommer han att visa samma återhållsamhet i framtiden? Det är därför troligt att framtida meningsskiljaktigheter kommer att lösas i våldsamma konfrontationer på våra gemensamma hav, där krig kommer att ersätta operationer. Det eldupphör i Ukraina som vi alla hoppas på kommer inte att innebära slutet på fientligheterna mellan öst och väst, det kommer att förskjuta dem.


En maritim strategi för att hålla angriparen utanför landet

Ledamöterna Lars Wedin och Carl Bergkvist skrev nedanstående artikel i mars 2022 – en månad efter att Ryssland invaderat Ukraina. Den finns i originalformat, med bland annat källhänvisningar och författarpresentationer att läsa även i Tidskrift i Sjöväsendets arkiv, där samtliga nummer sedan 1836 finns tillgängliga. Denna artikel återfinns HÄR.


Kriget i Ukraina har, när detta skrives, pågått i en månad. Det enda vi vet om resultatet är att det inte blev den promenadseger som Putin väntat sig. Kommer Ryssland till slut lyckas krossa Ukraina? Övergår kriget till ett nytt Afghanistan – ett långdraget gerillakrig? Faller Putin och, i så fall, vad ersätts han av?

I detta läge skall Sverige återupprusta efter många år av nedrustning. Debatten om en eventuell Nato-anslutning rasar. Tyvärr verkar det mer handla om partiintern och inrikespolitisk positionering än om Sveriges säkerhet. Hur som helst måste strategerna, dvs. i första hand ÖB och Försvarsberedningen utgå från att osäkerhet råder både om den framtida politiska miljön och om den svenska allianslöshetens eventuella fortbestånd.

Vi kan dock dra några viktiga iakttagelser redan nu.

För det första präglas vårt område av två motriktade krafter. Hotet kommer från öster medan den eventuella militära hjälpen från väster – via Atlanten och Nordsjön.

För det andra, Ryssland har visat att man är helt beredd på att föra ett terrorkrig med civilbefolkning och civil infrastruktur som mål.

För det tredje, Sverige är inte Ukraina med en lång landgräns mot Ryssland och dess satellit Belarus. I stället bildar det nordiska området en halvö – två med Danmark som sticker ut i Atlanten från det europeiska fastlandet. Det är ett maritimt präglat område. En angripare – d.v.s. Ryssland – måste komma på eller över havet för att anfalla Sverige – såvida man inte väljer att gå genom Finland eller Nordnorge. Detta är dock ett till stora delar ett väglöst land och starkt påverkat av årstiderna och vädret. Gotland är Östersjöområdets viktigaste plats.

För det fjärde, hela det nordiskt-baltiska området – inklusive Ryssland – är beroende av en säker sjöfart från och till Atlanten. Göteborg är Nordens största hamn och har alltså en central strategisk roll.

För det femte, hela området är inbördes och gentemot omvärlden hopknutet av bottenliggande el- och datakablar. Regeringen vill dessutom storsatsa på vindkraftverk till havs och kanske kommer hälften av vår framtida elförsörjning från havet.

För det sjätte, de nordiska länderna står varandra nära politiskt och historiskt. Vi har ett allt närmare militärt samarbete. Detta gäller särskilt Sverige och Finland. Alla nordiska länder har behov av att få förstärkningar vid ett storkrig, vilket också blivit centrala faktorer i respektive lands försvarspolitik.

Slutsatsen är att de nordiska länderna är så maritimt präglade och har så mycket gemensamt, att vår säkerhet bör bygga på en gemensam maritim strategi. Denna bör syfta till att undvika krig och om detta inte är möjligt, hålla angriparen utanför landet. Vårt maritima läge utgör därvid en stor fördel som måste utnyttjas.

Det är emellertid omöjligt att helt undvika flyganfall, anfall med fjärrstridsmedel inklusive specialförband, samt luftburen trupp. Dock bör det gå att undvika att bli utsatt för en invasion då ryskt tillträde är kanaliserat till Finska viken och Kaliningradområdet. Detta såvida inte Ryssland tidigt i en konflikt tar Gotland och/eller Åland och använder dessa öar som bas.

Det finns två lägen att betrakta. I det första fallet står vi ensamma inför en hotande eller pågående rysk aggression därför att hjälp från USA och/eller övriga Nato ännu inte har kommit eller kanske inte kommer alls. Det senare kan bero på att USA är upptaget av en konflikt med Kina eller Iran eller av t.ex. inrikespolitiska skäl inte kan eller vill engagera sig.

I det andra fallet är hjälp på väg. Artikeln gäller för det första av dessa två fall. I det andra fallet torde huvuddelen av resonemangen vara giltiga, speciellt de om Västerhavet. Om amerikansk och allierad hjälp däremot har anlänt, så har vi sannolikt mycket liten handlingsfrihet utan får laga efter läge – d.v.s. efter vad amerikanarna bestämmer. Områdets maritima prägel ändras emellertid inte. Allierat underhåll – och den ryske angriparens – måste i huvudsak komma sjövägen.

I dessa scenarier spelar det faktum att Norge och Danmark tillhör Nato, medan vi står utanför, ingen större roll. Vi kan ha en gemensam strategi för de situationer som skissats ovan utan att vara allierade. Om bara Norge och Danmark får Nato-förstärkning får de allianslösa Sverige och Finland klara sig bäst de kan. Östersjön kommer dock fortfarande, i varje fall för Sverige, utgöra vår strategiska tyngdpunkt.

Vad är en maritim strategi?
Den klassiska definitionen är given av Corbett: “By maritime strategy we mean the principles, which govern a war in which the sea is a substantial factor. Naval strategy is but the part of it which determines the movements of the fleet when maritime strategy has determined what part the fleet must play in relation to the action of the land forces; for it scarcely needs saying that it is almost impossible that a war can be decided by naval action alone.”

Det framgår tydligt att en maritim strategi inte bara handlar om marina stridskrafter, utan bygger på agerande i alla domäner – idag: mark, sjö, luft, rymd, cyber samt det elektromagnetiska spektrumet. Det specifika är att den maritima domänen står i centrum – den är det strategiska objektet. Det överordnade politiska objektet är givetvis de aktuella ländernas säkerhet i vid mening.

En modernare variant är: “maritim strategi är vetenskapen och konsten att utnyttja resurser – tillgängliga och potentiella – för att förverkliga de politiska mål i den maritima arenan som bestäms av den övergripande politiska strategin”.

En maritim strategi handlar mycket om kontroll av havsområden under, på och över ytan. Beroende på om man har eller inte har havskontroll, kan man eller kan man inte:
• I en offensiv strategi, hindra fiendens kommunikationer och attackera hans territorium från havet.
• I en defensiv strategi, garantera egna kommunikationer och hindra fienden från att attackera eget territorium från havet.

Det bör dock observeras att havskontroll – eller här bara ”kontroll” – aldrig är fullständig. Detta gäller speciellt i undervattensdomänen.

Logistiken är Rysslands stora akilleshäl. Talesättet att den ryska armén klarar att strida 300 km bortom järnvägens slut har tydligt visat sig inte stämma i Ukraina. Således är det nu än viktigare att genom sjöoperativ kontroll hindra ryska logistiktransporter över havet.

Kraftfulla operationer i enlighet med en maritim strategi skapar inte bara handlingsfrihet i den överordnade politiska strategin utan är också stärkande för operationer i andra domäner och på platser i yttre delar av vårt närområde. Nordkalotten och Arktis får en allt större betydelse och det finns ett mycket stort amerikanskt intresse för vad Norden kan bidra med där. Bägge områdena har en maritim prägel och utgör starka friktionsytor mellan Nato/EU och Ryssland. Har Sverige och grannländerna en god förmåga i Östersjön och kan hålla den flanken, så minskar risken för kraftsplittring mellan Arktis och Östersjöområdet.

I detta sammanhang skall en maritim strategi ses som ett alternativ till den ”tidsvinnande strategi” som bl.a. förordades av general Helge Jung i dennes bedömande inför 1948 års försvarsbeslut men som fortfarande har sina anhängare. En sådan strategi skulle också kunna kallas markterritoriell strategi eller terrester strategi. Medan en maritim strategi tar avstamp i vår maritima omgivning söker en terrester strategi att utnyttja vårt lands stora yta i förhållande till folkmängden. Men detta innebär också att striderna förs bland den svenska civilbefolkningen; kriget i Ukraina har tydligt visat vad det innebär.

En maritim strategi kräver givetvis också markstridskrafter bl.a. för att hantera insatser av fientliga specialförband, skydda hamnar och annan viktig infrastruktur. Befolkningsskyddet måste ägnas stor uppmärksamhet. Kommer vi i efterhand måste markstridskrafterna kunna klara av en landstigning av en bataljonsstridsgrupp plus luftlandsättningar. Brohuvudenas uthållighet blir dock närmast helt beroende av sjöburen logistik.
Både en maritim och en terrester strategi kräver ett starkt flygvapen – men i olika roller. I den här diskuterade maritima strategin utgör flygstridskrafterna en integrerad del.

Geopolitisk diskussion med marina förtecken

De stora öarna i Östersjön – speciellt Gotland

Åland är liksom Gotland av stor strategisk betydelse. Ålands folkrättsliga status innebär starka förbehåll avseende militära förberedelser till dess att krig är ett faktum. Detta gör Åland svårt att hantera proaktivt inom en maritim strategi.

Gotland är av uppenbara skäl av stor betydelse för oss. För det första för att det är en del av det svenska territoriet. För det andra kan Gotland utgöra kärnan i en svenskfinsk A2/AD-strategi – d.v.s vi kan skapa en avgränsningszon omkring ön och därmed kontrollera norra och mellersta Östersjön inklusive luftrummet däröver. Detta kan göras med hjälp av långräckviddigt luftförsvar och sjömålsförmåga med lång räckvidd: svenska arméns Patriot, svenska flygvapnets luftförsvars- och sjömålsförmåga, de svenska och finska marinernas korvetter med luftvärns- och sjömålsrobotar, markbaserade kustrobotar, samt de svenska ubåtarnas långräckviddiga torpeder. Koordinerade innebär dessa system en styrkeprojicerade förmåga som är svår att slå hål på.

För USA och Nato vore Gotland ett naturligt bakre basområde i samband med förstärkningar till eller strider i Baltikum. Ryssland skulle däremot kunna utnyttja Gotland som framskjuten bas för marin – och flygstridskrafter och därigenom slippa ur sina trånga basområden i St Petersburg och Kaliningrad. En Gotlandsbas ökar möjligheten att kunna skydda sjötrafiken mellan dessa basområden. Framför allt skulle Ryssland från Gotland kunna kontrollera mellersta och norra Östersjön så att Nato förstärkningar till Baltikum starkt försvåras eller omöjliggörs. Man skulle också få en bas varifrån man skulle kunna insätta operationer mot Sverige och starkt försvåra våra flyg- och sjöoperationer i Östersjön inklusive hindra finsk sjötrafik.

Gotlands näringsliv och dess befolkning kräver dagliga sjötransporter med förnödenheter, speciellt livsmedel. Inga andra transportslag kan möta behoven. Samtidigt måste Gotlands jordbruksprodukter ”exporteras” löpande till fastlandet. Gotland är också beroende av elförsörjning från fastlandet. Allt detta gör dels att vi – främst flygvapnet och marinen – har en resurskrävande uppgift i att skydda dessa transporter, dels att Ryssland här har viktiga påtryckningsmedel. Å andra sidan skulle Ryssland bli tvungen att försörja sina eventuellt här stationerade förband – civilbefolkningen bryr man sig knappast om vilket visas med skrämmande tydlighet i Mariupol Ukraina.

Gotland ger oss alltså fördelar om vi väljer att agera tidigt, men blir farligt om vi kommer i efterhand. I det senare fallet tillkommer frågan om hur vi skall agera för att stödja den gotländska befolkningen som givetvis kommer att utsättas för svåra påfrestningar.

Med Gotland i våra händer som bas för en A2/AD-strategi omöjliggörs i princip en stor större amfibieoperation mot södra halvan av Sverige. Nu ingår inte stora amfibieoperationer i Rysslands modus operandi. Det man är tränad och utrustad för är taktiska landstigningar av bataljonstridsgrupps storlek. Dessa spelar emellertid traditionellt en stor roll i svensk försvarsplanering och bör fortsätta tas i beaktande trots att möjligheten inte fullt ut har nyttjats mot Ukraina. Man bör också notera att den ryska marinen är kanaliserad genom Finska viken respektive utloppet i Baltijsk. Dvs. så länge vi och allierade/partners kan operera med ubåtar utanför de ryska baserna blir det svårt att genomföra en större operation, speciellt om den skall vara överraskande. Detta gäller också en eventuell amfibieoperation mot Sydsverige.

Tyskland skall nu återupprusta, Polen skall bygga tre nya fregatter och Estland köper långräckviddig kustrobot. Detta öppnar intressanta möjligheter för koordinerad strid till sjöss. Detta skulle dock avsevärt förenklas genom ett NATO-medlemskap.

Östersjöutloppen med Öresundsregionen inklusive Stora Bält och Western Scandinavia

Östersjöutloppen är av synnerligen stor strategisk betydelse för alla östersjöstater – inte minst för Ryssland – eftersom alla är beroende av sjötrafik genom området. Detta gäller i alla tänkbara lägen utom storkrig. Som händelserna i januari 2022 visat behöver Ryssland också kunna transitera sjöstridskrafter in och ut genom området. Detta kan ge Ryssland incitament att försöka skaffa sig kontroll över området. För oss, de nordiska länderna, är det omvända lika viktigt.

Öresundsregionen är Nordens folkrikaste region. Western Scandinavia omfattar geografiskt Oslos storstadsområde med fylkena Akershus och Østfold, samt de svenska regionerna Västra Götaland, Halland och Skåne. Båda dessa områden är av stor ekonomisk betydelse för de berörda länderna. Göteborg är inte bara Sveriges utan också Norges och Danmarks största hamn. Andra stora hamnar i området är Helsingborg, Malmö/Köpenhamn, Trelleborg och Aarhus. Militära förstärkningar till Norden behöver därför tillgång till dessa hamnar. Det vore inte genomtänkt att låta Trondheim vara mottagningshamn för förstärkningar då hamnen är för liten och transportnätet för vidaretransporter för svagt.

Men skall vi – de nordiska länderna – kunna ta emot förstärkningar krävs också kontroll över havsområdena utanför: Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Särskilt kustnära och inomskärs – speciellt gällande för Göteborg – kan bara Sverige upprätthålla denna kontroll.

Omvänt, om Ryssland kunde upprätta kontroll över denna zon skulle Östersjöområdet avskäras från Atlanten. Därmed skulle vårt näringsliv snabbt lamslås pga. brist på sjötransporter och ett av Sveriges ekonomiskt viktigaste områden gå förlorat. Läget skulle bli nästan lika allvarligt om Ryssland inte kunde kontrollera men effektivt bestrida västs kontroll över området.

Vårt stora problem här är att Sverige inte har förmåga att ha kvalificerade sjöstridskrafter som samtidigt kan uppträda på såväl på Väst- som Ostkusten. Försvarsbeslutet 2020 löser inte detta problem eftersom detta i och för sig ger en kvalitetsökning, men inte en kvantitetsökning.

Norska havet
Området är särskilt strategiskt viktigt av framför allt av två skäl. För det första gränsar området till den ryska ”bastionen” i Barentshavet – Karahavet. Det är här den ryska andraslagsförmågan i form av de strategiska atomubåtarna opererar. Att skydda denna ”bastion” är en rysk strategisk prioritet. För det andra måste de ryska attackubåtarna passera Norska havet på sin väg till Atlanten – och till Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Kontrollen av Norska havet är alltså utomordentligt viktig också för Sverige.

Norska havet bildar också Nordkalottens sjöflank. En eventuell rysk markoffensiv in i området för att utvidga skyddet av ”bastionen”, exempelvis med markbaserat luftvärn, skulle starkt underlättas om ryska marinen fick handlingsfrihet i detta område. En sådan handlingsfrihet skulle möjliggöra dels taktiska landstigningar, dels stöd av markstriden från havet bl.a. genom logistik.


Regeringen vill nu storsatsa på vindkraftverk till havs – kanske upp till 120 terawattimmar per år motsvarande nästan ett års elförbrukning idag. Planen, om den förverkligas, får strategiska, operativa och taktiska konsekvenser.
Den strategiska konsekvensen är att Sverige får nya vitala intressen till sjöss, och det i alla havsområden. Dessa måste skyddas i fred, kris och krig. Vilket innebär nya uppgifter för Kustbevakningen och marinen. Vidare krävs en omfattande infrastruktur i land och specialfartyg för att stötta byggnation och underhåll av kraftverken. Detta leder i sin tur till att en stor maritim industri skall byggas upp på ett antal platser längs kusten med åtföljande transportbehov mm.

I princip innebär kraftverken att en ny, artificiell skärgård skapas. En uppenbar operativ konsekvens är att vindkraftverken tar fysisk plats vilket påverkar våra möjligheter att genomföra verksamhet till sjöss på, under och över ytan. En angripare kan dölja exempelvis miniubåtar i kraftverksområdena. Men vi kan också använda dessa områden som dolda utgångslägen. Vidare kan vi placera spaningsmedel av olika slag på kraftverken.

Taktiskt innebär kraftverken intressanta utmaningar. Hur kontrollerar man dessa områden? Kan man t.ex. jaga ubåt i ett sådant område? Vilka effekter på sensorer av olika slag får vibrationerna från snurrorna som fortplantas ner i vattnet? Hur påverkas den markbaserade sensorkedjan? Hur ser sårbarheten ut – vilka är de känsliga punkterna?

Utvecklingen gör att undervattensdomänen blir allt viktigare. Tidigare var denna militärt viktig i samband med spaning och sjömålsbekämpning. Nu har, som ovan antytts, domänen fått allt större betydelse genom de eloch datakablar som finns där. Resultatet är att en svensk strategi för undervattensdomänen är nödvändig. Denna bör ha följande mål avseende havsbottnarna i oss omgivande farvatten:
1. Kunskap om topografi och sammansättning.
2. Övervakning av havsbottnarna och vattenpelaren däröver.
3. Agera på, från och mot havsbottnarna.
Punkt 3 ovan bör omfatta:
• Säkra våra sjöstridskrafters handlingsfrihet
• Säkra vital infrastruktur i havet, dvs.
• Minläggning och – röjning
• Utläggning och reparation av kablar och annan infrastruktur
• Omhändertagande av viktiga objekt
• Räddningstjänst.

Våra nya ubåtar av Blekinge-klassen får förmåga att agera på havsbotten och vattenpelaren ovanför genom att de kan ta dykare, dykfarkoster och obemannade undervattensfarkoster. Tyvärr verkar de bara bli två till antalet.

Regeringen har i en skrivelse från 2017 ”En strategi för svensk rymdstrategi” angett att ”Statlig rymdverksamhet ska hanteras på ett strukturerat och samordnat sätt så att medvetenheten om rymdverksamhetens inverkan på Sveriges säkerhet och övriga utrikes-, säkerhetsoch försvarspolitiska intressen ökar”.

Rymden är ständigt närvarande i maritim verksamhet för spaning, kommunikation och navigering. Så länge vi inte har egen förmåga är vi tvungna att lita till vad partners – i framtiden kanske allierade – vill dela med sig.

En egen svensk rymdförmåga skulle bidra till den lägesbild som inhämtats med andra inhämtningsresurser. Det är lätt att tro att detta bara handlar om egna satelliter, men det går idag att ha god militär rymdbaserad inhämtningsförmåga genom att köpa civila produkter. Detta ökar vår förvarning och möjligheter till att vara aktiva i den marina strategin. Likaledes viktigt är att det att skapa en egen rymdlägesbild för att både skydda egna resurser, men även kunna utnyttja glapp i fiendens lägesbild.

Samarbete i rymdfrågor borde för övrigt passa utmärkt i en nordisk maritim ram. Vi borde alla ha ungefär samma behov. En nordisk kommunikations- och eller kommunikationssatellit vore kanske möjlig att förverkliga.

Cyberarenan inkluderar alla former av nätverkade, digitala aktiviteter. Enkelt kan detta uttryckas så att varje digital enhet kan utsättas för en cyberattack. Nästan allting i vårt samhälle, inklusive Försvarsmakten, är påverkade eller beroende av digital teknik (it) som medel eller i form av hot av varierande slag. Våra plattformar är alla delar i ett system av system med ett nätverksberoende för att kunna utveckla hög stridseffekt. Kriget i Ukraina har visat att omfattande cyberattacker är en integrerad del av modern krigföring. En god cyberhygien är därför av avgörande betydelse. Varje sjöman och soldat skall ses som en cybersoldat.

Territoriellt försvar
Ett försvar med en maritim tyngdpunkt kräver också markstridskrafter. Det går aldrig att helt hindra tillförsel av fientliga markstridsförband. Hamnar, flygfält och viktiga transportvägar måste skyddas annars fungerar varken samhället eller försvaret. Gotland måste ständigt ha starka markstridsförband med hög beredskap. Tillförsel av militär hjälp måste säkras och stödjas. Men detta är inte platsen för denna strategiska diskussion.


Länk till artikeln i original HÄR












Sommarläsning del 5: behov av strategier för försvarsindustrisamarbeten

Sverige i EU och Nato – behov av strategier för försvarsindustrisamarbeten

Hedersledamoten i Kungl. Örlogsmannasällskapet Bo Rask ger sin syn på hur försvarsindustrisamarbeten kan förändras med ett svenskt medlemsskap i Nato.


Svensk försvars- och säkerhetspolitik förändras i grunden när vårt land blir medlemmar i Nato. Förändringen att gå från en alliansfri politik till att bli medlem i en militärallians för kollektivt försvar är genomgripande och kommer att ha långtgående konsekvenser inom många områden för vårt land. Ett område som kommer att påverkas är vår försvarsindustri och dess förutsättningar att verka i och utanför landet.

Även EU har förändrats sedan vi blev medlemmar. Unionens övergripande mål är enligt fördraget om Europeiska unionen att främja freden, unionens grundläggande värden (såsom frihet, demokrati och jämlikhet) och folkens välfärd. Men den säkerhetspolitiska utvecklingen har gjort sig påmind och försvars- och säkerhetspolitik kommer nu högt upp på agendan. En försvarsfond är redan en realitet för att möjliggöra samarbete inom forskning och framtagning av nya materielsystem.

Vårt lands långa alliansfria säkerhetspolitik är nu historia och vi ska försvara oss och andra länder genom gemensamma försvarsansträngningar. Hur påverkas vår försvarsindustri av de förändringar vi nu är mitt uppe i och står inför? Föreliggande artikel syftar till beskriva läget och redovisa vilka statliga styrningar som nu erfordras. Jag skriver artikeln som ledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet, men jag arbetar även som timanställd på strategiavdelningen vid Saab Kockums AB.

Inför Folk och Försvars Rikskonferens 2023 uttalades av tidningen Dagens Industri (DI) ”Året var 1936. Europa stod på randen till ännu ett storkrig. I det alliansfria Sverige talade statsminister Per Albin Hansson om behovet av att bli självförsörjande på vapen. Statsministern sa ”att varje nödvändighet att inköpa sådana utifrån gör oss mer eller mindre beroende av andra stater”. Han konstaterade att Sverige hade goda varv för att tillverka krigsfartyg och goda vapensmedjor för armén, men däremot ingen tillverkning av stridsflyg. Bisatsen om stridsflyg fick omedelbara konsekvenser. 1937 bildades Saab AB.

DI fortsätter; ”spola fram till 2023 och en del är sig likt. Kriget plågar återigen Europa och Saab levererar fortfarande stridsflyg till flygvapnet. Inom kort det hypermoderna JAS 39E Gripen. Men till skillnad mot 1930 är den svenska alliansfriheten snart historia. För ett land med fallenhet för särlösningar är Nato-medlemskapet en revolution. Som en del av alliansens gemensamma försvarsplanering inleds en säkerhetspolitisk era i Sverige som kräver ett helt nytt tänk – fokuset på nationella särlösningar måste vidgas till kollektiv säkerhet. Och där någonstans försvinner det starkaste argumentet för Per Albins självförsörjningslinje, inklusive för Gripen-programmet”.

Tidningen Expressen rubriksätter att ”regeringen måste våga skrota JAS”. Försvarsminister Pål Jonsson säger i en intervju med DI ”vikten av att slå vakt om den svenska utvecklingen av egna stridsflyg och ubåtar. Däremot behöver vi hitta internationella partners för vidareutveckling av Gripen E:s efterträdare tycker jag”.

Idag har vi ett skeppsvarv för att bygga ubåtar och ytstridsfartyg samt stridsbåtar, en stridsflygplansindustri och flera andra mycket framstående försvarsindustrier bland annat BAE Bofors AB och BAE Hägglunds AB. Men bollen är nu satt i rullning. Vilken försvarsindustri behöver vårt land och vad är vi beredda att betala för de försvarssystem vi behöver för vårt och Nato-alliansens försvar? Jag anser att vår syn på materielsamarbeten spretar och därför måste anpassas till det nya läget. Samtidigt måste försvarsindustrin värnas. USA har tydligt uttryckt sitt stöd för vårt lands ansökan om medlemskap i Nato bland annat för vår starka och innovationsdrivna försvarsindustri och allmänna starka industriella bas.

Varför behövs en tydlig försvarsmaterielstrategi?

Försvarsmateriel anskaffas av staten för att förse det nationella försvaret med de materielsystem som erfordras för att vid behov försvara landet under kris och krig enligt de övergripande politiska målsättningarna. Den politiska ambitionen genom landets medlemskap i EU, det nära samarbetet med Finland och medlemskapet i Nato leder till budskapet att försvaret ska ske tillsammans med andra länder. För det krävs att försvarsmaterielen så långt möjligt är framtagen mot vissa gemensamma standarder för att underlätta logistiken och att de övergripande strategierna, operationsmålen, det taktiska genomförandet samt stridstekniken fastställs i gemensamma doktriner och planer samt att planerna och materielens förmåga prövas vid övningar tillsammans med övriga partners.

Anskaffning av försvarsmateriel, till exempel fartyg är kostsamt. Fartygen som ska verka under många år tas fram efter en bedömning av tillgänglig ekonomi, uppgifter, den bedömda framtida hotmiljön och bygger på målsättningar som baseras på högteknologisk forskning och utveckling, utprovning och byggnation oftast i små serier vilket medför höga styckekostnader. Anskaffningsprocessen kan vara lång – upp mot tio år. Samtidigt kan livscykelkostnaden vara låg, då ett fartyg med små besättningar kan vara operativt under cirka 30 – 40 år. Om anskaffningen kan göras tillsammans med andra länder kan serien göras längre och därmed sjunker styckekostnaden.

För att samanskaffning ska vara möjlig krävs tidsmässigt någorlunda anpassade planer, tydliga målsättningar hur och var materielen ska verka, arbetsfördelning mellan de nationella industrierna och en uttalad vilja att samarbeta och att dela arbetet mellan de nationella industrierna.

Ett lands försvarsindustrier som med få undantag är privata, ses ofta som nationella klenoder av stor betydelse för det nationella försvaret, för tekniköverföring till samhället i övrigt och som högteknologiska arbetsplatser. Därför råder det ofta motvilja mot samarbete då det anses utsätta de nationella industrierna för hot om minskade intäkter, risk för sämre lönsamhet och därmed risk för nedläggning. För de privata industrierna krävs långsiktighet för att kunna och våga egeninvestera i personal, maskinpark samt forskning och utveckling.

Mycket få länder har en försvarsindustriell bas som kan ta fram högteknologisk materiel för strid inom alla domäner; mark, sjö, luft, rymd, cyber, biologisk och psykologisk krigföring. Därför krävs oftast upphandling från andra länder av olika delsystem eller komponenter som sen integreras i det system som ska konstrueras. För produktionen kan upphandling av speciella verktyg vara nödvändig.

Ett lands försvar måste vara robust och tåla både skiftande parlamentariska lägen och yttre påverkan (kris och krig). Samarbeten inom försvarsmaterielområdet kräver leveranssäkerhet även i krig.

Ett lands försvarsindustriella utveckling och mognad kan ha skapat särskilt starka kompetensområden som dessutom bidrar till en gynnsam tekniköverföring till landet i sin helhet. Ett lands politiska ledning kan även ha ambitioner av hur den industriella basen ska utvecklas för att premiera en viss önskad riktning.

Export av försvarsmateriel förekommer och bidrar då till att minska landets kostnader för anskaffning av ett visst materielsystem. Men export av försvarsmateriel är omgiven av rigorösa exportbestämmelser och exporten kan kräva statliga exportgarantier (krediter).

Mot ovanstående bakgrund bör en statlig försvarsmaterielstrategi tas fram som tydligt stakar ut riktningen inom följande områden:

  • Vad ska åstadkommas – vad är syftet med försvarsmaterielen?
  • Vilka teknikområden är särskilt viktiga och ska långsiktigt vidmakthållas?
  • Tillsammans med andra. Vilka länder är särskilt viktiga att samarbeta med inom EU och inom Nato? Det kan vara länder som är viktiga för övrig svensk export och import.
  • Hur svensk konkurrenskraft ska utvecklas över tid med stöd av forskning och ut- veckling.
  • Är syftet att reducera kostnaderna för svensk materielanskaffning?
  • Hur viktig är leveranssäkerhet (robusthet) i fred, kris och krig?
  • Klargöra vilka exportrestriktioner som långsiktigt föreligger syftande till att indu- strin ska slippa hantera osäkerheter.
  • Tidsplanering och ekonomi för beslut i olika projekt, om inte konkreta så åtmins- tone uttryckta som ambitioner.

Strategidokumentet bör lista olika teknikområden till exempel undervattensstrid och de statliga ambitioner avseende forskning som är önskvärd inom varje teknikområde samt vad slutmålet är. Om vissa militära teknikområden även ska agera draglok åt civila likartade teknikområden ska även det framhållas. Teknikområden och ambitioner kan åskådliggöras enligt följande skiss:


En materielförsörjningsstrategi med dessa ingående komponenter ger förutsättningar för att konkretisera försvarssamarbetet i fred, skapa en stabil materielförsörjning i fred, kris och krig och därmed lägga grunden för att tillsammans med andra kunna försvara vårt land.

Sverige och EU vid inträdet

Sverige blev medlem i EU den 1 januari 1995. Medlemskapet betydde kulmen på en lång period av integration och samarbete med länderna i EU. Redan 1972 undertecknades frihandelsavtalet mellan Sverige och EG och 1992 tecknades avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet). De tydliga motsättningarna mellan stormakterna som hade delat Europa under det kalla kriget hade gjort att Sverige fram till dess inte hade ansett att ett medlemskap kunde vara förenligt med den förda neutralitetspolitiken. Starka argument för ett medlemskap var de fyra friheterna dvs fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Men även att medlemmarna ska dela vissa grundläggande värderingar. Farhågorna om att Sveriges möjligheter till att bedriva handel på lika villkor som EU medlemmarna skulle försämras utan ett medlemskap lyftes också fram starkt i debatten. Flera av Sveriges viktigaste handelspartners var redan medlemmar. Besluten att söka medlemskap i EG/EU och Nato förskräcker, Sverige var tydligt emot till den punkt då man tvingades vara för.

EU utveckling mot ökat försvarssamarbete

Under årens lopp har EU utvecklats och samarbeten inom flera nya områden tagit form, varav försvars- och säkerhetspolitiken är den som ska skydda innevånarna i EU samt försvara de gemensamma värdena. Sverige har varit återhållsam till utvecklingen mot gemensam försvars- och säkerhetspolitik. Den senaste strategin för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), antogs 2016 och inriktas mot att bygga upp motståndskraft, anta en integrerad strategi för konflikter och kriser samt att stärka EU:s oberoende.

Ett viktigt dokument är den årliga försvarsöversikten som syftar till att få bättre överblick på EU-nivån över försvarsutgifter, nationella investeringar och forskningsinsatser. Översikten syftar till att ge ökad insyn i och politisk synlighet åt EU:s försvarsförmåga där fördelarna anses vara:

  • Bättre kartläggning av brister
  • Ett djupare försvarssamarbete
  • En bättre och mer enhetlig strategi för planering av försvarsutgifterna.

Inom EU finns även det permanenta strukturerade försvarssamarbetet (PESCO) sedan december 2017. PESCO syftar till att fördjupa det försvarspolitiska samarbetet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. 25 av EU:s 27 medlemsstater deltar i PESCO. Sverige deltar, men inte Danmark och Malta. Idag innehåller samarbetet 60 projekt som omfattar:

  • Utbildning
  • Förmågeutveckling
  • Operativ beredskap på försvarsområdet.

EU har utvecklats markant under de 27 år som Sverige har varit medlem. Sverige måste i ljuset av EU:s utveckling dock fortfarande anses vara vacklande i relationen till EU. Vi betonar vikten av gemensamma beslut i svåra frågor, men vi vill inte ha någon överstatlighet eller en gemensam valuta. Redan vid inträdet i EU 1995, borde vi ha genomfört en omfattande och genomgripande analys både vad vi ville uppnå med medlemskapet och vad det kommer att kräva av oss. Vi saknar fortfarande en relevant idé om och har inte haft förmågan att formulera en långsiktig strategi för utvecklingen av vårt Europasamarbete. Kanske har de många åren av förd neutralitets- och alliansfri politik skapat en osäkerhet inför samarbete med andra och en ”härtill är jag nödd och tvungen” attityd till Europa. Vi har glidit med i akterkant av de olika samarbetena inom försvars- och säkerhetspolitiken, följt med när det har gynnat oss, medan vi har varit drivande inom andra mindre kontroversiella områden till exempel konkurrens på lika villkor, miljöfrågor och demokratiutveckling mm.


Ändrad politisk syn på försvarssamarbete?

Med det starkt försämrade säkerhetsläget och det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina har dock insikten om att ensam inte är stark med skrämmande tydlighet nu även nått de finska och svenska politikerna. Flera av de svenska politiska partierna har svängt i sin tidigare så rigida ståndpunkt avseende ett svenskt medlemskap i Nato. Finland går tydligt före i samma riktning. En säkerhetspolitisk analys har genomförts med resultat att Sverige och Finland har ansökt om medlemskap i Nato. För närvarande har 28 av 30 av Nato medlemsländer ratificerat vår ansökan. Endast Turkiet och Ungern återstår.

Inom ramen för vår säkerhetspolitik har Sverige hittills varit helt kallsinniga till den franske presidenten Macrons idéer om att skapa ett suveränt Europa med ett starkt försvar, hållbar energi och egen produktion av livsnödvändiga varor. Sverige anser att detta är ett utslag av protektionism. Men det hindrade inte Sverige och Finland att bara någon vecka efter det ryska angreppet på Ukraina den 24 februari 2022 skriva ett gemensamt brev till EU för att påminna om försvarsklausulen som säger att medlemsländer ska hjälpa varandra vid väpnade angrepp.

Hittills har Sverige alltså inte velat se en EU-armé. Men en majoritet av EU-medlemsländernas medborgare är faktiskt positiva till en EU-armé. Det kan inte uteslutas att kriget i Ukraina kommer att öka ambitionerna att skapa en sådan EU-armé. Det finns svenska politiker som tycker att det är bättre att Sverige blir medlem i Nato.

Det ligger mycket positivt i den uppfattningen då EU ännu saknar så mycket av det som Nato har; ledningsstrukturen, den operativa försvarsplaneringen och kärnvapenavskräckningen. Samtidigt anser många Nato-länder inom EU att ambitionen att skapa en EU-armé vore en onödig och kostsam dubblering som inte förrän på mycket lång sikt skulle ge den säkerhetspolitiska försvarseffekt som Nato ger redan idag. Sveriges framtida position är som sagt oklar.


EU:s pågående försvarsmaterielsamarbeten

Tempot i försvarsmaterielsamarbetet inom EU har redan och kommer tydligt att påverkas av kriget i Ukraina. EU beslutade redan långt före angreppet i juni 2017, om en försvarsfond i två delar, en för forskning och en för förmågor. En förmåga är allt som bidrar till att uträtta en viss uppgift som exempelvis materiel, kunskap, teknologi och planering. Medlemsländernas ska kunna använda pengar ur fonden för gemensamma försvarsinvesteringar och forskningsprojekt. Ett viktigt memento är att länderna ska samarbeta mot gemensamma mål och system för att minska konkurrensen inom försvarsindustrin och därmed kostnaderna för upphandling av försvarsmateriel. EU jämförs ofta med USA som har färre försvarsindustrier än vad som finns i Europa. Försvarsindustrierna är ofta nationella klenoder av stor betydelse för det nationella försvaret, för tekniköverföring till samhället i övrigt och som högteknologiska arbetsplatser.

Vad vill Sverige och hur ser vi på ett utökat materielsamarbete? Hur kommer svensk försvarsindustri långsiktigt att påverkas av de konsolideringssträvanden av försvarsindustrin som hittills har drivits inom EU? Analysen lyser tyvärr med sin frånvaro!

En annan dimension i den svenska säkerhetspolitiken är nu att bygga och bi- och multilaterala försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Säkerhet bygger vi nu tydligt uttalat med andra och det är genom samarbete och informationsutbyte vi anser att vi bäst kan möta samtidens hot. Samarbetet med Finland är särskilt viktigt.

Frågetecken kring försvarsindustrisamarbete

Det allvarliga säkerhetspolitiska läget kräver att staten i närtid formulerar strategier både för vårt EU-medlemskap också för det kommande Nato-medlemskapet. Svensk försvarsindustri bör trycka på så att sådana strategier kommer till stånd.

Även en nationell försvarsmaterielstrategi borde tas fram. En sådan skulle dock med fördel gemensamt kunna tas fram av de tre stora försvarsmaterielföretagen (Saab, Hägglunds och Bofors) tillsammans med Försvarsmakten och Försvarets Materielverk samt i färdigt skick föreläggas politiken för beslut. Med en sådan strategi skulle den samlade försvarsindustrin kunna föreslå prioriteringar och vad som krävs för långsiktigt stabil materielförsörjning i fred och krig.

Avsaknaden av övergripande strategier har medfört att de svenska försvarsindustriföretagen är vacklande i uppfattning om försvarsindustrisamarbeten och i stället har utvecklat en ovilja att bilda långsiktiga allianser. Strikta exportbestämmelser har även bidragit till detta förhållningssätt. En känd före detta medarbetare i Saab Kockums AB har uttalat att ”svensk försvarsindustri är som en bisvärm som söker nektar där det för tillfället finns blommor, för att sedan flyga vidare till nästa blomma”. Långsiktiga allianser har varit paria. Trots detta finns många exempel på framgångsrika exportaffärer varav ubåten HMAS Collins till Australien, JAS 39E/F Gripen till Brasilien, stridsfordonet CV 90 till flera länder, stridsbåt 90H till flera länder samt artilleripjäser, granatgevär och ammunition till ett stort antal länder är bara några i raden av fina exportframgångar. Det har även funnits en ovilja att dela med sig av svenska forskningsresultat vilket skulle kunna leda till att produkter i stället kommer att tillverkas och exporteras av andra länders större och mer ekonomiskt starka försvarsindustrier. Konsekvensen av samarbete skulle alltså kunna bli en oönskad nedläggning av svensk försvarsindustri inom ramen för de konsolideringssträvanden och allmänna rationalisering som har förespråkats inom EU. Detta har inom Sverige generellt tolkats som att det är bara de stora industrierna som långsiktigt kommer att överleva. Men nu när många länder kraftigt investerar i sina försvarsmakter är nog dessa konsolideringssträvanden åtminstone för tillfället lagda på is. De höga kraven på anskaffning av allsköns militära produkter gör att det nu finns en marknad för flera aktörer. Dessutom är det verkligen tid för att visa upp vad svensk försvarsindustri kan.

Det har även funnits farhågor om att försvarsprodukter konstruerade av andra nationer för andra (globala) operationsområden inte skulle fungera i den svenska operationsmiljön. Vidare är leveranssäkerhet i kris och krig fundamental. Därför har en inhemsk försvarsindustri ansetts vara mycket viktig för vårt land. Industrin har värnats både politiskt och av Försvarsmakten, Försvarets Materielverk samt av industrin själv. Samarbetsformer som skulle kunna riskera försvarsindustrin har undvikits.

Det kommande Nato-medlemskapet innebär dock att Sveriges militära och civila försvar är en del av alliansens gemensamma avskräckning. Våra militära förband kommer att behöva ställa upp där alliansen anser att svenska förband gör bäst total försvarsnytta. Det kan mycket väl bli så att svenska marina fartyg och båtresurser måste kunna operera i andra farvatten än våra traditionella.

Därför måste framtida målsättningar för nya materielsystem alltid ta hänsyn till andra operationsområden och då måste också värdet av samarbete med andra Nato och EU medlemmar väga tungt.

Inom Nato utnyttjas konceptet Nato smart defence. Uttrycket myntades vid säkerhetskonferensen 2011 i München av den dåvarande Generalsekreteraren Anders Fogh Rasmussen. Rasmussen presenterade idén som “how Nato can help nations to build greater security with fewer resources but more coordination and coherence, so that together we can avoid the financial crisis from becoming a security crisis.” och upprepade att: “we need a new approach: Smart Defense – ensuring greater security, for less money, by working together with more flexibility”. Vid den norska upphandlingen av ersättare till Ula-klassens ubåtar användes konceptet som ett argument då det ansågs att en samanskaffning med Tyskland skulle minska kostnaderna. Beslutet blev fyra ubåtar av typen 212 CD (common design) till Norge och två till Tyskland.

Insikten om att samarbete skulle kunna leda till lägre totalkostnad för ett försvarsprojekt kan ökas inom svensk försvarsindustri. Snarare påstås ofta att samarbete komplicerar, fördyrar och försenar! Ukrainakriget visar med all tydlighet att länder inte längre vill köpa vapensystem. De vill allt oftare köpa säkerhet, allianser och försäkringar om hjälp i vått och torrt. Ett näraliggande exempel inom stridsflygområdet är Norges och Finlands val av flygsystemet Lockheed Martin F-35 Lightning II eller Joint Strike Fighter (JSF) före JAS 39 E/F Gripen. Det säkerhetspolitiska samarbetet med USA ansågs viktigare än låga inköps- och driftkostnader.

Det är därför hög tid att svensk försvarsindustri börjar analysera möjliga partnerskap och utveckla långsiktiga relationer med likasinnade länder och utvecklad försvarsindustri. Syftet borde vara att både säkerställa leveranssäkerhet av vitala komponenter för svenska produkter som till exempel ubåtar, ytfartyg och flygplan, men även att skapa långsiktiga samarbetsprojekt med nationer där taktiken är likartad och inom områden där till exempel Saab Kockums AB är starka. Ett exempel skulle kunna vara ett gemensamt minröjningsprojekt med tysk försvarsindustri.

Det har nämnts att den svenska marinen har en annan kravprofil än till exempel det tyska minröjningsprojektet. Det lär skilja ca 20 meter i längd på fartyget. Jag är övertygad om att den svenska marinen ännu inte fullt ut har insett konsekvenserna av Nato-medlemskapet och vad det kommer att innebära avseende operationer i andra geografiska operationsområden och inte heller har kunnat ta ställning till kostnadsbilden vid ett samarbete. Industrin bör därför proaktivt föreslå samarbetslösningar även om den svenska marinen kravprofil avviker något.

Pågående försvarsmaterielprojekt i Europa

Flera samarbetsprojekt pågår inom Europa. Saab Kockums AB har till exempel på eget initiativ aktiverat sig i några samarbeten:

Sea Naval med huvudkontor i Bryssel är ett samarbetsforum för europeisk marin försvarsindustri med syfte att diskutera ärenden av gemensamt intresse för den marina industrin och att definiera en gemensam position för marina program inom EU försvarsfond EDF DG-DEFIS (The Directorate-General for Defence Industry and Space (DEFIS) leads the European Commission’s activities in the Defence Industry and Space Sector).

Sea Naval stödjer vid behov europeiska institutioner med expertis och organiserar gemensamt deltagande i EU bekostade projekt. Syftet med Sea Naval är att ge EU och dess medlemsstater tillgång till expertis, teknologi och förmågor för att garantera självständigt agerande (freedom of action).

Sea Naval samordnar aktivt svar på forskningsuppdrag (Research call responses) för EDF. Sea Naval stödjer med projektadministration för vissa EDF projekt.

Saab Kockums AB deltar aktivt i arbetsgrupper men svensk nationell position är oklar. Statlig styrning vore därför önskvärd syftande att klarlägga vad Sverige långsiktigt vill göra inom EDF. Vore till exempel ett deltagande (åtminstone som observatör) i utvecklingen av det Europeiska Korvett Programmet (EPC) inom PESCO fördelaktigt för Sverige inför det kommande Nato-medlemskapet? Produktion av prototyper är planerad till 2026–2027.

Den svenska hållningen till detta projekt bör klarläggas då det kan vara ett viktigt ingångsvärde för den framtida svenska ytfartygsstrategin.

Europeiska försvarsfonden (EDF). I de uppmaningar för forskning som är aktuella för 2022 års (calls for proposals), återfinns följande områden och ekonomi inom det marina och undervattensområdet;

  • Mellanstort halvautomatiskt fartyg €65 M
  • Marin samordnad spaning €65 M
  • Bemannad/obemannad undervattensfarkost för samarbete och svärm €25 M
  • Undervattensspaning, upptäckt, målfångning och kommunikation (ODAC) €30 M

Som synes borde både de aktuella teknikområdena och den stora ekonomin vara intressant för vårt land. Även här borde det finnas långsiktiga fördelar av ett mer proaktivt svenskt deltagande. Idag förefaller för mycket av arbetet vara på ad hoc-basis ”vi borde väl vara med” utan att långsiktigt syfte eller för- och nackdelar har klarlagts.

ASD, AeroSpace and Defence Industries även de med huvudkontor i Bryssel, är ett samarbetsforum för Europeisk Försvarsindustri med syfte att aktivt stödja en konkurrenskraftig utveckling av den industrisektorn. ASD agerar som ett europeiskt SOFF. Generalsekreteraren heter Jan Pie och är före detta ordförande i SOFF (Säkerhets- och Försvarsföretagen).


Saab och Saab Kockums deltar idag i olika samarbetsfora inom europeisk försvarsindustri. Samarbetet saknar tydliga statliga styrningar och målsättningar och mycket av samarbetet verkar vara på ad hoc-basis.

Denna arbetsmetod kan bedömas båda vara resurskrävande och ger rimligen inte det önskade slutresultatet. Måhända kan över åren vissa samarbetsprojekt leda till vissa intäkter, men några garantier kan inte ges. Ett mer beslutsamt arbete med statliga direktiv och stöd borde eftersträvas.

Utan statlig styrning uppkommer även frågor om känslig svensk teknologi som svensk industri kanske inte får eller vill dela med partners i löst sammansatta arbetsgrupper. NDA (Non Disclosure Agreement) krävs för sådant utbyte av information. Vad är Sveriges (FM, FMV, FOI) uppfattning?

Tidsmässig koordinering av marina anskaffningsplaner är svårt men inte omöjligt. Ett aktivt deltagande i samarbetsfora med tydliga statliga mandat och målsättningar om gemensamma anskaffningar är därför grundläggande. Finns dessa övergripande förutsättningar på plats, så kan också anskaffningsplanerna tidsmässigt justeras och koordineras.

Svensk försvarsindustri måste vara mer proaktiva mot FM, FMV och FOI och kräva strategidiskussioner samt delfinansiering för internationella utvecklings- och samarbetsprojekt.

Den svenska rigida exportlagstiftningen vad avser försvarsmateriel har redan luckrats upp som en följd av ansökan om medlemskap i Nato och ytterligare lättnader kan inte uteslutas. Nu gäller det för svensk försvarsindustri att vara proaktiva mot Försvarsdepartementet och påvisa synergier och möjligheter till reducerade svenska kostnader vid samarbeten och export.

Det finns tydliga tidsmässiga, tekniska och kostnadsmässiga fördelar att delta i gemensamma materielprojekt. Svensk försvarsindustri har inget att skämmas för. Det tekniska kunnandet är högt. Tiden för långsiktiga allianser är här. Nu gäller att gå från ord till handling och ge de vackra orden om samarbete ett innehåll samt att förhindra att vi hamnar på efterkälken och missar möjligheterna att göra goda affärer med bibehållen försvarsindustri.

Framtagande av strategidokument för svenskt försvarsmaterielsamarbete inom EU och Nato på statlig nivå brådskar och det vore bra att påbörja arbetet redan under det svenska ordförandeskapet i EU under det första halvåret 2023.


o – 0 – o

Texten är ett särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet, nr 1, 2023, och kan läsas i original, där även referenser finns angivna på denna länk.








Svensk marin strategi i en ny säkerhetspolitisk tid

Ordinarie ledamoten Christer Hägg ger sina perspektiv på en förändrad svensk marin strategi i den nya säkerhetspolitiska omvärld som ett Nato-medlemskap för med sig.

OL Christer Hägg

Svensk marin strategi – en tillbakablick

Allt sedan 1814 kan Sveriges marina strategi enklast sammanfattas med begreppet Sea Denial, det vill säga att under kris och krig förneka en fiende att utnyttja våra omgivande farvatten för fientliga operationer riktade mot oss. Denna strategi har omvandlats till operativa begrepp som Fleet-in-being och försvar (på djupet) mot en kustinvasion. Vidare planerades för en strategisk/operativ defensiv med taktisk offensiv som metod. Förvisso har det funnits perioder då Sverige knappast haft en marin strategi värd namnet. Senast efter Sovjetunionens fall 1990, då invasionsförsvaret demonterades och ersattes med ett blygsamt insatsförsvar. Strategin var att Sverige skulle försvaras genom deltagande i multinationella missioner långt bortom sina gränser. I och med Rysslands tilltagande militära styrka och aggressiva uppträdande under 2010-talet vändes åter blickarna mot vårt närområde och uppgiften att försvara oss mot direkta hot mot landet, men nu var vi avsevärt försvagade såväl avseende det militära som totalförsvaret. För våra sjöstridskrafter blev Sea Denial åter den strategi som stod till buds.

Den klassiska marina strategin innehåller även begrepp som i modern tid inte har varit möjliga för oss att ensamma förverkliga, till exempel Sea Control (Herravälde till sjöss). Ett annat exempel är skyddet av vår utrikeshandel till sjöss (Sjöfartsskydd) eftersom statsmakterna 1972 beslutade att import- och exporttrafik västerut skulle ”skyddas av andra medel än militära”. Detta innebar att man hoppades kunna skydda denna för oss livsviktiga sjötrafik genom avtal om lejdtrafik och/eller med förhoppningar om Nato-sjömakternas eventuella hjälp. Detta betydde konkret att våra stridsfartyg, som lämpade sig för denna uppgift, inte skulle komma att moderniseras eller omsättas – det verkliga skälet var förstås att det ansågs vara för dyrt. I slutet av 1980-talet var alla våra jagare och fregatter avförda och vi kunde inte längre själva skydda vår utrikes sjöfart utanför den egna kustzonen. Även om vi skulle bli tvungna.

Ett paradigmskifte

Under några veckor under våren 2022 förändrades allt i och med vår ansökan, tillsammans med Finland, om medlemskap i alliansen Nato. Vår hävdvunna och nyss återtagna marina strategi är, i stort sett, inte längre relevant; en ny behöver installeras för att ha som idégrund för den omdaning av marinen som erfordras under det kommande decenniet. Marinens uppgiftskatalog kommer att behöva utvidgas.

Jag uppfattar den inledande diskussionen om detta paradigmskifte som trevande. Det är inte så lätt att befria sig från det strategiska och operativa tankearvet, som också kopplar sig till vårt konkreta arv i form av uppgifter, materielsystem, organisation och personal. Samtidigt inser vi att våra marina uppgifter kommer att förändras i och med vårt medlemskap i Nato. Det kommer att ställas krav på att våra marina stridskrafter skall passa in i en övergripande marin Nato-strategi för det nordiska området. Kanske även i andra sammanhang i andra farvatten.

De tre stora sjömakterna i Nato – USA, Storbritannien och Frankrike – motiverar ofta sina marina strukturer och uppgifter med utgångspunkt i de klassiska sjöstrategiska begreppen och det är nog i dessa vi först bör söka ledning när vår nya marina strategi och våra nya uppgifter formuleras. Dessa tidlösa begrepp kan ses som härledda postulat utifrån sjökrigföringens historia och natur genom tidevarven. De hjälper till att skärpa tanken och är svåra att bortse från eller argumentera emot.

Alla de klassiska sjöstrategiska begreppen är inte allmängiltiga samtidigt eller i alla havsområden, men flera av dem är det och dessa bör vi ta fasta på i den kommande processen.

Nato:s Artikel 5 och 3

Innan jag går vidare bör Nato-stadgans portalparagrafer som framgår av Artikel 5 och 3 beröras. Populärt brukar de sammanfattas med de Tre Musketörernas valspråk ”Un pour tous, tous pour un!” (Alexandre Dumas, 1834). Men underparagraferna innehåller även tillägg och förklaringar, till exempel att Nato:s havsområden omfattar Medelhavet och Atlanten norr om Kräftans vändkrets, till vilka nu Östersjön kommer att läggas. Även marina operationer utanför dessa havsområden kan i vissa fall anses kunna genomföras under Artikel 5. Vidare har varje Nato-land rätt och skyldighet (Artikel 3) att bygga egen motståndskraft, militärt och civilt, för att kunna försvara sig. Dessutom skall man kunna ge stöd till andra medlemsstater.

Just detta med traktatbundna skyldigheter att också bistå andra Nato-medlemmar är den enskilt största förändringen för vårt vidkommande. Det kommer att innebära att vårt operationsområde inte bara kommer att bestå av Östersjön och Västerhavet (s.k. brown- and green-water områden) utan även övriga havsområden (brown-, green- och blue-water områden) inom Nato-stadgans gränser. Vi kan inte ensidigt välja var och hur vi vill bidra eftersom vi som alliansmedlemmar har dessa skyldigheter.

Med detta sagt, varje medlemsland har enskilt eller i samverkan med andra medlemsländer, rätt enligt Artikel 5 att välja vilka stödåtgärder som bedöms nödvändiga, inkluderande vapenmakt. Trots detta bör man beakta att ”fripassagerare” kanske inte kan räkna med ovillkorligt alliansstöd om de behöver det.

Några sjöstrategiska principer

Det allra mest grundläggande postulatet om sjökrigföringens yttersta syfte är att: ”all sjökrigföring – direkt eller indirekt – syftar till att kunna säkra kontrollen till sjöss eller att förhindra fienden att säkra den. Genom Sea Control (Command of the Seas) kan vi utnyttja havet för våra syften och förhindra fienden att utnyttja havet för sina syften” (Julian Corbett: Principles of Maritime strategy, 1911).

Detta syfte är inget självändamål utan ett medel att nå ett mål. Sea Control skapas, eller bestrids, för att medge nödvändig verksamhet på havet. Där verksamhet till sjöss ej bedrivs – eller avses bedrivas – har Sea Control inget egenvärde (Taktikreglemente för Flottan, TRFL 1987, §2:9).

Sjökriget är sålunda ytterst en kamp om kontrollen över sjöförbindelserna.

Detta kan omsättas i uppgifter; Nato:s sjöförbindelser skall skyddas genom att skapa lokal Sea Control. Sverige skall kunna bidra till detta såväl i brown/green- som i blue- water områden. Främst torde det i praktiken röra sig om Östersjön, Nordsjön, The Narrow Seas och Norska Havet men kan säkert sträcka sig längre bort, till exempel under fredsbevarande operationer, handelsblockader och sjöfartsskydd. Det kommer att förväntas av oss och det är något som vi tillsammans med våra allierade måste åstadkomma. Det ställer krav på förmågor inom vår marina sektor, som vi nu inte har eller som är försummade sedan länge. Dessa förmågor måste vi skapa i samklang med Nato:s behov av förmågor och uthållighet för olika uppgifter.

Det måste självklart tydliggöras, att för vissa områden och uppgifter måste sjö- och luftmakt koordineras, men i det fortsatta kommer jag i huvudsak behandla sjömakten. Jag avstår också från att gå in på vilka materielsystem och antal som kan behövas. Det är nästa steg efter det att en ny ”Marin strategi för Sverige i Nato” har utarbetats.

Sjökrigföringens metoder

Corbett har formulerat ett antal metoder för att uppnå Sea Control. Den säkraste är naturligtvis att bekämpa fiendens sjöstridskrafter genom ett avgörande sjöslag. Denna metod har nog inte aktualitet i vår tid, i varje fall inte i det nordatlantiska- och Östersjöområdet, möjligen i en eventuell kraftmätning mellan Kina och USA rörande Taiwan. Örlogsblockad är en annan metod för att skapa Sea Control, det vill säga genom att utestänga fienden från ett eller flera havsområden kan han blockeras i sina baser eller på andra sidan havsförträngningar. Här finns goda utsikter att blockera Finska Viken. Finland och Estland lär ha en gemensam planering där länderna bland annat genom kustrobot- och undervattenssystem gemensamt skall kunna blockera den ryska flottan i det inre av Finska Viken. Kaliningrad kan blockeras genom utnyttjande av undervattensdomänen. Likaså kan Östersjöutloppen, Skärgårdshavet och Ålandshav kontrolleras med lämpliga metoder.

Den ryska flottan i Murmansk kan få svårt att bryta ut i Atlanten eftersom Nato bevakar området Grönland till Nordkap. Bosporen kan blockeras och den ryska Svarta Havsflottan blir då innestängd.

Örlogsblockad är således fortfarande en relevant metod att skapa Sea Control och det kommer säkert att ställas krav på Sverige och Finland att bidra med de förmågor som erfordras i Östersjön.

Fleet-in-being är en sjökrigsmetod för den underlägsne. Genom att undvika strid mot en överlägsen fiende, men samtidigt hela tiden hota och vid gynnsamma tillfällen anfalla delar av fiendens sjöstridskrafter och sjöförbindelser bestrider den underlägsne fiendens Sea Control, men han kan inte tillkämpa sig Sea Control med denna metod (TRFl 1987, § 2:15-16). Principerna om Sea Denial och Fleet-in-being kan fortfarande bli aktuella om Nato inte kan etablera Sea Control inom Östersjöområdet.

Sea Control är en förutsättning för Nato:s förstärkningstransporter och amfibieoperationer till frontstaterna Polen, Baltikum och Finland. Sverige kommer med stor sannolikhet bli en av logistiknoderna i Östersjön för dessa transporter. Att delta i etablerandet av Sea Control och därigenom skydda den ”blå Nato-pilen” över Östersjön torde bli en huvuduppgift för Nato-länderna runt Östersjön. När hotet från fiendens sjöstridskrafter mot dessa transportrörelser är neutraliserat genom etablerad Sea Control återstår lufthotet som kan bekämpas med fartygsburet områdesluftförsvar i kombination med jaktflyg.

Sjöstrategiska slutsatser för Sveriges del

En rysk invasion över havet mot Sverige kan sannolikt uteslutas under det närmaste decenniet. Rysslands sjöstridskrafter i Östersjön är avsevärt underlägsna Nato:s och de kan slås ut eller blockeras. Även eventuell tillförsel från Rysslands andra flottor kan blockeras i Östersjöinloppen. Dessutom kommer vi få försvarsgarantier vid vårt inträde i Nato. Tröskeleffekten gentemot ryska aggressioner i Östersjöområdet kommer att höjas betydligt. Sverige är inte en frontstat mot Ryssland och Östersjön kan bli ett Nato-innanhav. Detta är inte olikt situationen i Medelhavet där Nato kontrollerar Bosporen och Gibraltar sund.

Den svenska Marinen behöver förstärkas och balanseras om, så att vi får förmågor, som bidrar till att skydda allierade sjötransporter till och från frontstaterna Polen, Baltikum och Finland. Uppgiften löses genom att med sjö- och luftstridskrafter skapa Sea Control i Östersjön.

Svensk förmåga att skydda sin livsviktiga utrikes sjötrafik är försummad och krav kommer att ställas på att bidra till ett gemensamt skydd av sjöfarten i Nato:s nordostliga havsområden. Eventuellt även i ”out-of-area”-missioner.

Likaså kommer svenska (därtill lämpliga) stridsfartyg att behöva roteras in i Nato:s stående sjöstridsförband.

Skydd av infrastruktur inom den ekonomiska zonen (el- och kommunikationskablar, rörledningar, plattformar för olika ändamål, vindkraftsanläggningar m m) kräver sina särskilda marina resurser.

Genom att använda sjökrigföringens klassiska principer som en idémässig grund är jag övertygad om att man kan hålla isär diskussionen om vilka nya strategiska/operativa uppgifter marinen förväntas bidra till inom Nato-ramen (Artikel 5) och sjöstridsmedlen som dessa uppgifter kräver. De nya uppgifterna måste överlagras på de uppgifter som krävs för att vi själva skall ha ett motståndskraftigt totalförsvar (Artikel 3), vilket nu är försummat. Först därefter kan man börja diskutera vilka materielsystem, som erfordras för att lösa uppgifterna i samverkan med andra medlemsmariner

Utifrån vad som sagts ovan skulle Marinens uppgifter, inom ramen för Artikel 5 och i samverkan med andra Nato-mariner, kunna summeras enligt följande:

  • Etablera Sea Control i egentliga Östersjön.
  • Blockera ryska sjöstridskrafter i Finska Viken och i Kaliningrad-enklaven.
  • Skydda Nato:s sjötransporter och amfibieoperationer till Polen, Baltikum och Finland.
  • Spärra Ålandshav, Skärgårdshavet och Östersjöutloppen för ryska sjöstridskrafter.
  • Skydda vår utrikes sjöfart och förstärknings- och logistiktransporter till och från Västkusten.
  • Skydda de nordiska Nato-ländernas infrastruktur i de ekonomiska zonerna.
  • Delta i Nato:s blue-water verksamhet och stående sjöstridsförband.




















Implikationer av ett svenskt Nato-medlemskap

Hedersledamoten, kommendör Bo Rask, beskriver i sin artikel från 2022 några av de säkerhets- och försvarspolitiska implikationer som ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära.

Artikeln skrevs våren 2022 och många förhållanden kopplade till utvecklingen i Ukraina och till Finlands och Sveriges Nato-medlemskap har förstås förändrats sedan dess. De strategiska förhållandena i Östersjöregionen är emellertid desamma.

Läs artikeln på länken nedan!


Säkerhetspolitisk och strategisk utveckling i Sveriges närområde – marina implikationer







Havet är en väg – inte ett slagfält!

Vad innebär ett svenskt Nato-medlemskap för våra marina överväganden? Vad är och fortsätter att vara unikt i Östersjöregionen, och vad förändras?

Ordinarie ledamoten Lars Wedin är en av akademiens flitigaste skribenter och knyter i detta särtryck ihop klassiska och modernare sjömaktsteorier med de förhållanden som i dag gäller i vårt närområde.

Är uppgiften att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp, som den förra försvarsberedningen menade, en för snäv uppgift för en marin i Nato? Ledamoten Wedin menar att detta redan var otillräckligt förr och att ambition och förmåga måste sikta mot att kunna uppnå herravälde till sjöss i Östersjöregionen. Havet är nämligen en väg som måste säkras, inte ett slagfält, som den franske nationalekonomen Reybaud skrev för snart 200 år sedan.

Läs artikeln HÄR!



Sommarläsning från KÖMS: Om Rysslands krig i Ukraina och den historiska bakgrunden

Under några veckor kommer Kungl. Örlogsmannasällskapet att publicera särtryck ur artiklar från Tidskrift i Sjöväsendet. Först ut är ordinarie ledamoten och tidigare marinattachén i Moskva Christian Allermans artikel som tecknar en bakgrund till Rysslands krig i Ukraina, med den för alla samtida händelser viktiga historiska utveckling som skapat den bild av sig själva och världen som gör att Ryssland tar sig rätten att starta krig för att utplåna ett grannland.

Beskrivningen tar sin början redan i Kievriket, för mer än tusen år sedan, och är redan som en introduktion över östra Europas historia utmärkt läsning. De olika avtal och fördrag som reglerat Ukrainas förhållande som självständig stat presenteras också, och är bra att känna till i nutidens informationsmiljö.

Trevlig läsning tillönskas alla! Nästa helg publiceras nästa sommartext!


TiS 165-170, Rysslands krig mot Ukraina, C Allerman






En svensk marin i Nato – tankar för morgondagen

I ett samarbete har Kungl. Örlogsmannasällskapet och Kungl. Krigsvetenskapsakademin tagit fram rapporten “En svensk marin i Nato”, där akademierna presenterar hur det marina synsättet behöver förändras när Sverige blir medlem i Nato.

Den strategiska defensiven, som i princip sedan 1800-talets början fokuserat på att möta en fiende som kommer över havet behöver ersättas med förmåga till sjökontroll för att säkra egen och allierades rörelsefrihet samtidigt som fiendens kan förnekas.

Detta är en av de centrala utgångspunkterna i rapporten som nu finns att läsa eller ladda ned på länken nedan:

En marin för NATO webb





Ledamoten Fred Hocker medaljerad av HM Konungen

Vid medaljförläningen på Kungl. Slottet den 13 juni belönades korresponderande ledamoten Fred Hocker med H.M. Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band.

Motiveringen till medaljen var: ”För framstående insatser inom det marinarkeologiska forskningsområdet”.

– Våra varma gratulationer till Fred Hocker, välförtjänt och glädjande, säger Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamoten Fred Hocker och 1. hedersledamoten HM Konungen. (Foto: Jonas Borg)

Från utfalldefensiv till sjökontroll


Ledamöterna Per Edling och Niklas Granholm talar om det moderna sjökriget och vad den strategiska  och tekniska utvecklingen innebär för den marina och maritima sektorn.

Ledamoten Per Edling är till vardags chef för planeringsavdelningen vid Högkvarterets operationsledning. Niklas Granholm är forskningsledare vid FOI.











Sveriges nya statsisbrytare

Tisdag den 9 maj höll Kungl. Örlogsmannasällskapet ett seminarium kring anskaffningen av Sveriges nya statsisbrytare.  Sjöfartsverket, Svensk sjöfart, Sveriges hamnar, Polarforskningssekreteriatet samt marinen deltog.

Seminariet öppnades av Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande, konteramiral Anders Grenstad. Moderatorn Niklas Ekdal gav en bakgrund och introducerade rederidirektör Fredrik Backman vid Sjöfartsverket som dagens första talare under rubriken ”Behov och organisering av svensk isbrytning”.

Katarina Gårdfeldt, direktör för Polarforskningssekreteriatet berättade kring myndighetens forskningsarbete.

Verkställande direktören för Svensk Sjöfart, Anders Hermansson, talade kring ”Redarperspektivet”.

Susanne Karlsson, biträdande samhällspolitisk chef på Transportföretagen informerade kring ”Hamnperspektivet” och Dan Broström, senior rådgivare vid Sjöfartsverket berättade om anskaffningsprocessen under rubriken ”Nyanskaffning av isbrytare”.

Dagen avslutades av en paneldiskussion där även ledamöterna Niklas Granholm och Håkan Nilsson från Marinstaben anslöt.

– Jag vill tacka alla deltagare för deras insats. Sverige är i många avseenden en ö där import och nationell försörjning är centrala för nationens välstånd och överlevnad. Förnyelsen av statsisbrytarna är väsentlig och idag har vi diskuterat hur de ska utformas, hur de kan organiseras och vilka uppgifter de kan ges i fred, kris och krig, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Det geostrategiska läget har snabbt försämrats och ett storkrig råder i Europa. Sverige har gemensamt och samtidigt med Finland ansökt om medlemskap i Nato. Påverkan på säkerheten i Norden är omfattande och alla förändringar kan i dagsläget inte överblickas. Det ger en stor omställning för och hur Sverige organiserar systemen för försvar och säkerhet, inkluderat isbrytarväsendet.

– Den nuvarande svenska isbrytarflottan som faller för åldersstrecket ska ersättas. De nya isbrytarna blir miljövänligare och får högre kapacitet för att möta ökad sjöfart. Dessutom behövs en ny forskningsisbrytare med högsta isklass. Samtidigt gör det allt sämre säkerhetsläget att staten önskar rådighet över denna resurs. Det reser en rad frågor om organisation, uppgifter, samarbeten och design av de nya isbrytarna, säger Niklas Granholm, ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet och forskningsledare vid FOI.

Baltic Sea Strategy Forum i Köpenhamn 11 maj

Den 11 maj hålls konferensen Baltic Sea Strategy Forum 2023, BSSF23, i Köpenhamn. Det högintressanta temat för årets konferens är: The Baltic Sea after NATO Enlargement and Russia’s invasion of Ukraine: NATO lake or geopolitical hotspot?

Bland andra deltar de danska och svenska marincheferna, den politiska rådgivaren till den tyska marinstaben samt representanter ur NATO MARCOM och planeringschefen för NATO:s internationella stab.

KÖMS ledamöter är välkomna att närvara och kan anmäla sig via länk HÄR!





Anmälningslänk: https://ddei5-0-ctp.trendmicro.com:443/wis/clicktime/v1/query?url=https%3a%2f%2fevents.fak.dk%2fbalticseastrategyforum2023&umid=372DDA23-FAB9-3205-BE83-F7C4F6E4C484&auth=aa2a6666dadc3109e072cd23e72dcb4db4081a53-9a55ca7b27367503313f4524f3696e6e554f1e28



En svensk marin i Nato

Sveriges två militära akademier – Kungl. Örlogmannasällskapet och Kungl. Krigsvetenskapsakademien – har gemensamt tagit fram en rapport om den svenska marinens roll i Nato, som Sverige snart kommer att vara medlem i.

KÖMS ordförande Anders Grenstad och KKrVAs styresman Björn von Sydow undertecknade på Valborgsmässoafton rapportens förord. Den kommer att publiceras i sin helhet 24 maj.

Med vid undertecknandet var också ordinarie ledamoten Per Edling, som haft en stort och viktig ansvar vid framtagandet av rapporten.

KKrVAs styresman Björn von Sydow och KÖMS ordförande Anders Grenstad.

80 år sedan den svenska ubåten Ulven förlorades

Den 15 april 1943 var den svenska ubåten Ulven ur Göteborgseskadern till sjöss för att öva. I undervattensläge strax väster om ön och fyren Stora Pölsan i Öckeröskärgården gick Ulven på en tysk mina och sjönk. Alla 33 i besättningen omkom omedelbart.

Under dagarna efter förlisningen var det ännu oklart vad som hade hänt med Ulven. Omfattande sök- och räddningsinsatser inleddes och anhöriga och den svenska marinen svävade i nästan tre veckor i ovisshet om vad som hade hänt med ubåten. Hoppet om att finna ubåten och att kunna rädda eventuella instängda besättningsmedlemmar var redan efter några dagar ute, och först i början av maj hittades vraket på 52 meters djup. Ulven bärgades sedan och de omkomna kunde begravas i land.

På 80-årsdagen av Ulvenkatastrofen hedrades minnet av de omkomna med ceremonier på flera platser. Marinchefen och chefen för ubåtsflottiljen lade från HMS Belos ned en krans i havet, exakt på den plats där Ulven 80år tidigare gick förlorad. I Karlskrona hölls en minnesceremoni med kransnedläggning vid de gravar som finns där, och på Galärvarvskyrkogården på Djurgården i Stockholm höll Svenska kyrkan, Ubåtsklubben Sjöormen, Flottans män, Sjöhistoriska museet och Kungl. Örlogsmannasällskapet en gemensam minnesceremoni.

Platsen där Ulven förliste (Foto: Försvarsmakten)

Marinchefen och chefen för Första ubåtsflottiljen med kransen på Ulvens förlisningsplats (Foto: Försvarsmakten)

En sjöman från Första ubåtsflottiljen lägger en krans i Karlskrona (Foto: Försvarsmakten)

Krans vid sekondens grav på Galärvarvskyrkogården


På Galärvarvskyrkogården. Fältpräst Julia Bjerléus, kommendör Jonas Westin och Hans-Lennart Ohlsson.






Remissvar om vattenskotrar och ny kärnkraft

Kungl. Örlogsmannasällskapet lämnar två remissvar till Regeringskansliet.

Brott mot skyddslagen bör kunna leda till återkallande av förarbevis för vattenskoter

I sitt remissvar till betänkandet om “ändrade regler för vattenskoter” framhåller Kungl. Örlogsmannasällskapet att även brott mot skyddslagen, till exempel brott mot tillträde till ett militärt skyddsobjekt, bör kunna medföra att förarbeviset för vattenskoter återkallas. Detta i synnerhet eftersom flera av de övriga lagrummen i betänkandet är straffrättsligt underordnade skyddslagen.

Vidare bör sjövärdighetsbrott kunna medföra att förarbeviset återkallas.

Remissvaret i helhet


Promemorian “Ny kärnkraft” stöds av akademien

Kungl. Örlogsmannasällskapet stödjer promemorian om ny kärnkraft, och framhåller de stora behov som både det militära och det civila försvaret har av säker energiförsörjning. Detta och erfarenheterna av hur civil infrastruktur har angripits i Rysslands krig i Ukraina bör ges tydligt utrymme i argumentationen när en ny lagstiftning ska skapas.

Remissvaret i helhet


Personalförsörjning i krig och Nato – aktuella teman på KÖMS sammanträde

Tillsammans med Kungl. Krigsvetenskapsakademien höll KÖMS ett sammanträde där Nato ur olika aspekter stod på agendan.

Först ut var ordinarie ledamoten Annika Nordgren-Christensen som talade om hur utmaningar och möjligheter att bemanna Försvarsmaktens förband efter att Sverige blivit medlem i Nato. Som tidigare särskild utredare i 2015 års personalförsörjningsutredning har få studerat frågan djupare än ledamoten Nordgren-Christensen, som särskilt uppehöll sig vid frågan om hur värnpliktiga skulle kunna användas i insatser när Sverige är medlem i Nato. Här pekade ledamoten ut några missförstånd som kan finnas, och underströk att värnpliktiga utbildas för att försvara Sverige, och det sker i och utom landet, ensamt eller tillsammans med andra. Vad som är “försvar av Sverige” behöver därför regeringen ta ställning till och i varje enskilt fall besluta.

Utredningen behandlar utförligt denna fråga på sidorna 101ff och kan läsas HÄR.

Anförandet kommer att publiceras i ett kommande nummer av Tidskrift i sjöväsendet.

Ordföranden Anders Grenstad och Annika Nordgren-Christensen

Därefter följde en fördjupning om Nato, som inleddes med ett anförande av hedersledamoten Rune Andersen, som är Norges marinchef. En panel med ledamöter ur KÖMS och även styresmannen i Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Björn von Sydow, diskuterade sedan olika aspekter på ett svenskt Natomedlemskap och diskuterade med den närvarande publiken samt det femtiotal som följde sammanträdet digitalt.

Paneldiskussion om Nato


Ordförande Anders Grenstad med hedersledamoten Rune Andersen.













Ledamöter medaljeras av H.M. Konungen

Vid medaljförläningarna 28 januari hade två av Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter äran att medaljeras av Hans Majestät Konungen, som också är sällskapets förste hedersledamot.

För framstående forskning inom det säkerhetspolitiska området erhöll ordinarie ledamoten, docent Gudrun Persson H.M. Konungens medalj 8:e storleken i högblått band. Gudrun Persson är verksam vid FOI och är sedan lång tid en av Sveriges främsta Rysslandskännare.

OL Gudrun Persson erhåller medalj ur HM Konungens hand.

Ordinarie ledamoten, musikdirektör, programchef och dirigent Andreas Hanson medaljerades för framstående insatser inom svensk militärmusik. OL Andreas Hanson dirigerar bland annat Marinens musikkår. Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets 250-årsjubileum ledde OL Andreas Hanson ett musikseminarium om marinens musik som kulturbärare. Det kan ses HÄR.

OL Andreas Hanson erhåller medalj


Hans Majestät Konungens medalj i guld av 8:e storleken i högblått band


Välbesökt när KÖMS talar om svenska marinens framtid i Nato

Kungl. Örlogsmannasällskapet höll årets första sammanträde i Karlskrona  i samband med att marinen ordnade de årliga Marinstridsdagarna. Temat för sammanträdet var att presentera delar av den rapport som Kungl. Örlogsmannasällskapet tar fram och som är kopplad till den svenska marinens möjliga roll när Sverige och Finland blir medlemmar i Nato.

Sammanträdet inleddes med sedvanliga mötesformalia och med att uppmärksamma nyligen bortgångna ledamöter. Ett femtiotal ledamöter och andra intresserade fanns på plats i Karlskrona och ett 80-tal följde mötet digitalt.

Därefter redogjorde ordinarie ledamoten Torbjörn Lundströmer för det arbete som gjorts i Försvarsmakten under hösten 2022 och som bland annat legat till grund för överbefälhavarens militära råd till regeringen; som lämnades in 1 november 2022. De öppna delarna av Försvarsmaktens underlag finns att läsa HÄR.

OL Torbjörn Lundströmer med Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande Anders Grenstad

Utöver att vara ett underlag för arbetet i den försvarsberedning som just har inlett sitt arbete mot nästa försvarsbeslut, innehåller “1 november-underlaget” också en bilaga som ger Försvarsmaktens initiala syn på de militära aspekterna av Sveriges roll som Natomedlem.

Hur den svenska marinen skulle påverkas av ett Natomedlemskap och vilka möjligheter och utmaningar det skulle innebära var kvällens andra tema. Ordinarie ledamöterna Per Edling och Fredrik Hesselman är föredragande i vetenskapsgren I – strategi, operationer och taktik – och gav en försmak på den rapport som Kungl. Örlogsmannasällskapet tar fram om svenska marinens roll när Sverige blir Nato-medlem och utöver den historiska rollen att försvara Sverige också blir en central del i att säkra alliansens rörelsefrihet i hela Östersjöregionen, inklusive de marina områden som ligger väster om Sverige.

Ledamöterna Per Edling och Fredrik Hesselman med ordföranden.

Den första delrapporten kan läsas i Tidskrift i Sjöväsendet nr 5/2022, som finns tillgänglig HÄR.






Tidskrift i Sjöväsendet nr 5 / 2022 tillgänglig på webbsidan!

Det sista numret av Kungl. Örlogsmannasällskapets tidskrift finns nu tillgänglig för nedladdning via webben. Ledamöter och prenumeranter erhåller tidningen ungefär en månad tidigare. Prenumeration kan beställas HÄR


Nummer 5 / 2022 innehåller bland annat detta:

Ledamöterna Per Edling och Fredrik Hesselman skriver om ”En svensk
marin i NATO”

Den vinnande tävlingsskriften för år 2022 av ledamoten Per Edling med titeln ”Hela den marina teknostrukturen – rättning inåt!” I artikeln uppmanar författaren alla inblandade i processerna att öka Försvarsmaktens operativa förmåga att tänka nytt och öka tempot.

Hedersledamoten Thomas Engevall spinner på samma tema och ger sin syn på materielanskaffningen och vikten av öppenhet och förtroende samt att samarbeta för att
snabbare och säkrare uppnå resultat vid anskaffningen av nästa generations ytstridsfartyg.

Professor Hervé Baudu presenterar i en mycket intressant artikel med rubriken “The
Arctic Maritime Issues” sin syn på Arktis som blir högintressant när vi i sinom tid blir
medlemmar i NATO.

Ledamoten Per-Anders Emilson avslutar rapporteringen om firandet av Marinen 500
år med en kort resumé av firandet i Göteborg och Malmö.

Utöver dessa artiklar avslutas Tidskrift i Sjöväsendets 185.e årgång med de traditionella texterna om nya invalda ledamöter, utdelade belöningar samt med runor över avlidna ledamöter. Dessutom presenteras talen hållna vid det 251:a högtidssammanträdet
den 15 november i Karlskrona.

Läs Tis 5 / 2022 här!





Hela den marina teknostrukturen – rättning inåt!

Ledamoten Per Edling beskriver i Kungl. Örlogsmannasällskapets vinnande tävlingsskrift om behovet av förändring för att marinen ska kunna växa på det sätt som det säkerhetspolitiska läget kräver, och som det senaste försvarspolitiska inriktningsbeslutet har bestämt.  De strukturer som styr materielförsörjningen och utvecklingen i dag, är helt enkelt inte tillräckligt starka och klarar inte av att accelerera till den leveranstakt som krävs.

I skriften pekar Per Edling på möjliga förebilder i den synergi mellan försvar, industri och politik som präglade svenska stridsflygutvecklingen under efterkrigstiden. Lösningen ligger till stor del i att skapa förutsättningar för en förändrad kultur, men också i att politisk vilja och tydliga politiska krav på leveranser finns.

Ordinarie ledamoten Per Edling

Kommendör Per Edling är föredragande i Kungl. Örlogsmannasällskapets vetenskapsgren I och chef för operationsledningens planeringsavdelning i Högkvarteret.

Läs eller ladda ned artikeln HÄR!





Svar på regeringens remiss om en materielförsörjningsstrategi

I oktober lämnade Kungl. Örlogsmannasällskapet in svar på regeringens remiss utifrån materielförsörjningsutredningens betänkande om en materielförsörjningsstrategi för det militära försvaret.

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar betänkandet och kompletterar i sitt remissvar synen på försörjningssäkerheten, som bör vara längre än de 90 dagar som betänkandet föreslår.

Remissvaret konstaterar också med tillfredsställelse att betänkandets förslag om förändrade, mer generösa, anslagsvillkor för Försvarsmakten redan blivit verklighet i och med en regleringsbrevsändring i början av 2022.


Läs remissvaret här:

KÖMS remissvar Materielförsörjningstrategin 2022

Läs materielförsörjningstrategin HÄR

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi – grundades 15 november 1771. Sedan dess hålls akademins högtidssammanträde på denna dag, då året sammanfattas, nya ledamöter presenteras och akademins belöningar delas ut.

Utdelning av akademiens bronsmedalj

Kungl. Örlogsmannasällskapet uppmärksammar goda prestationer inom olika områden. Akademiens egna guld- och silvermedaljer delas ut till dem – ledamöter såväl som icke ledamöter – som gjort framstående gärningar inom akademiens verksamhetsområde. I år belönades ledamöterna Bo Berg, Nils Bruzelius, Niklas Granholm och de korresponderande ledamöterna Peter Hore och Hugues Eudeline med Kungl. Örlogsmannasällskapets förtjänstmedalj i silver.

Avgående vice ordförande flottiljamiral Bo Berg tilldelas förtjänstmedalj i silver

För sin skrift Hela den marina teknostrukturen – rättning inåt! hedersomnämndes ledamoten kommendör Per Edling vid sammanträdet.

OL Per Edling får skriftligt på sitt hedersomnämnande av ordförande Anders Grenstad.

Kungl. Örlogsmannasällskapet delar också ut Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Årets mottagare av denna särskilda hedersbetygelse var furir Mathias Petersen Första ubåtsflottiljen, menig 2 Ronny Man Tredje sjöstridsflottiljen, menig 2 Maja Rapp Fjärde sjöstridsflottiljen,  menig 2 Ylwali Häggblad Stockholms amfibieregemente, korpral Julius Berg Älvsborgs amfibieregemente,  vicekorpral Robin Arvidsson Marinbasen och korpral Ella Lundgren Sjöstridsskolan.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda. (Den lite originella stavningen “ärkänsla” kommer från de s.k. nystavarna som på 1800-talet försökte införa en ljudnära stavning i svenskan.  Av tradition behålls den på medaljerna. (Kungl. Örlogsmannasällskapet är äldre än Svenska Akademien och unnar sig denna frihet.))








Ordinarie ledamoten Peter Sandwall utsedd till statssekreterare

Regeringen utsåg 3 november 2022 ordinarie ledamoten i Kungl. Örlogsmannasällskapet Peter Sandwall till statssekreterare i Försvarsdepartementet. 

Peter Sandwall (Foto Länsstyrelsen i Kalmar län)

Peter Sandwall har bakgrund som reservofficer i flottan och har varit fartygschef på minsvepare. Han kommer närmast från befattningen som landshövding i Kalmar län, men var dessförinnan generaldirektör i Försvarsmakten och har omfattande erfarenhet från Regeringskansliet.

Peter Sandwall kallades som ordinarie ledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet år 2018 och höll sitt inträdesanförande på temat “Styrning för ett starkare försvar – med tillit mot tillväxt”, om hur Försvarsmakten bör styras med långsiktiga  mål och på ett sätt som präglas av förtroende och tillit mellan de olika nivåerna. Inträdesanförandet återfinns i Tidskrift i Sjöväsendet 3/2019 eller på länk nedan.

Peter Sandwall är bland annat en skicklig seglare som kan navigera sig fram genom svårigheter, och har dessutom en vurm för gamla fordon. Båda dessa intressen kan komma till nytta i arbetet med att stärka det svenska försvaret.

Kungl. Örlogsmannasällskapet gratulerar Peter Sandwall till utnämningen!


Styrning för ett starkare försvar – med tillit mot tillväxt






Hoten på havsbotten – aktuell intervju

Ledamoten Lars Wedin intervjuas av Folk och försvars Zebulon Carlander om hoten på havsbotten, efter sprängningarna av Nord Streams gasledningar i Östersjön.

Läs hela intervjun på länken nedan!









Kungl. Örlogsmannasällskapet medaljerar förtjänta

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets valsammanträde i september beslutades om årets medaljörer. Medaljörerna kommer att belönas vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Karlskrona tisdagen den 15 november.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens verksamhetsområde. Silvermedaljen tilldelas ledamöterna Bo Berg, Nils Bruzelius, Niklas Granholm och korresponderande ledamöterna Peter Hore och Hugues Eudeline.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Kungl. Örlogsmannasällskapet tilldelar i år bronsmedaljen till furir Mathias Petersen Första ubåtsflottiljen, menig 2 Ronny Man Tredje sjöstridsflottiljen, menig 2 Maja Rapp Fjärde sjöstridsflottiljen,  menig 2 Ylwali Häggblad Stockholms amfibieregemente, korpral Julius Berg Älvsborgs amfibieregemente,  vicekorpral Robin Arvidsson Marinbasen och korpral Ella Lundgren Sjöstridsskolan.

– Jag sänder mina varma gratulationer till alla förtjänta, ni har alla agerat väl i andan av Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål samtidigt som ni utgör föredömen, säger, konteramiral (PA) Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Nya ledamöter i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi, har valt in fyra nya ordinarie ledamöter och en korresponderande ledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet, instiftad 1771, är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid valsammanträdet den 21 september på Sjöhistoriska Museet, invaldes som ordinarie ledamöter docenten vid FOI Gudrun Persson, ÖB försvarspolitiske rådgivare Annika Nordgren Christensen, verkställande direktör Göteborgs Hamn Elvir Dzanic samt  och försvarsdoktoranden kommendörkapten Therese Tärnholm. Till korresponderade ledamot invaldes Commander RN Michael Ellis (ret).

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Karlskrona tisdagen den 15 november.

– De nya ledamöterna hälsas varmt välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De ansluter i en tid där deras respektive olika kompetenser kommer att tillföra nytta och förmåga till akademiens fortsatta gärning. I nuvarande omvärldsläge är det av synnerlig vikt att arbeta för stärkandet av Sveriges sjöförsvar och det maritimas bästa, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I Strategi, operationer och taktik, II Personal, utbildning och marinmedicin, III Maritim teknik och IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.



Protokoll vid valsammanträdet 2022-09-21


Sverige, det nordisk-baltiska området och Nato


Ordinarie ledamoten, kommendör Lars Wedin om den regionala framtiden.


För det nordiskt-baltiska området betyder det (förhoppningsvis) kommande svenska och finska medlemskapet i Nato nya strategiska möjligheter.

Det är givet att strategin för detta område måste diskuteras och beslutas i Nato-kretsen. Men ingenting hindrar Sverige från att ha en uppfattning i frågan – tvärtom. Även små stater kan få genomslag för sina idéer om de läggs på bordet tidigt och är väl genomarbetade samt om det diplomatiska fotarbetet är bra.

När vi diskuterar strategi i Nato behöver vi höja blicken och se till helheten. Då framstår det nordisk-baltiska området som en geopolitisk helhet omgivet av hav: Barents hav, Norska havet, Nordsjön och Östersjön.  Strategiskt och praktiskt behöver man dock skilja på tre del-områden.

Det nordligaste området är Nordkalotten med Barents hav och Norska havet. Strategiskt är detta knutet till flera faktorer. För det första blir Arktis med sjöfarten samt övrig resursutvinning allt viktigare i samband med polarisens avsmältning. För det andra kommer det kalla havet här att dra till sig fisk från de allt varmare haven i söder – och med fisken kommer fiskeflottorna; risk för fiskekrig! För det tredje finns här den ”bastion” där Ryssland har sina strategiska atomubåtar baserade. För det fjärde, och kanske viktigast, är Barents hav – Norska havet vägen ut till Atlanten för de ryska sjöstridskrafterna.

Strategiskt sett börjar Östersjöområdet i Nordsjön och sträcker sig via Östersjöutloppen – Bälten, Öresund – in i egentliga Östersjön. Alla stater i det nordisk-baltiska området är beroende av denna kommunikationsled. Här finns två huvudaspekter: för det första den livsviktiga sjöfarten och för det andra Natos möjlighet att förstärka områdets stater i samband med en eventuell rysk aggression.

Göteborg är Sveriges och Norges största hamn men andra viktiga svenska hamnar är exempelvis Stockholm (Norvik), Gävle och Luleå. De stora industrisatsningarna i Norrland kommer att kräva ökad sjöfart! För Finland, de baltiska staterna och Polen är sjöfarten genom Östersjöområdet av vital betydelse.

Den svenska regeringen har beslutat att storsatsa på havsbaserad vindkraft. I framtiden blir vi till närmare 50% beroende av denna. Den blir då också strategiskt viktig och måste skyddas. Härtill kommer att alla länder i området är sammanknutna av bottenliggande kablar för informationsöverföring och elkraft.

Det tredje området är den långa gränsen mot Ryssland från Nordkalotten till Kaliningrad – med ett avbrott för Finska viken. Markstrategiskt får nog Polen och Tyskland anses tillhöra Centraleuropa.

Hela området knyts ihop på flera sätt. Det självklara är kommunikationerna till sjöss och i luften. För Ryssland är det uppenbart viktigt att kunna förbinda baserna i norr med St Petersburg och Kaliningrad. Detta visades inte minst av de tre landstigningsfartyg som gjorde ett besök i Östersjön på sin väg mot Svarta havet straxt före krigsutbrottet i februari. Men i krig och kris är det också viktigt för Ryssland att kunna sätta in ubåtar från Norra Marinen mot våra förbindelser i Nordsjön, Östersjöutloppen och Östersjön.

Vapnens räckvidd är en annan samlande faktor. En korvett med Kalibr-robotar kan från Vita Havet slå mot Stockholm!

Östersjöområdet måste kunna kontrolleras av Natos stridskrafter. Detta innebär kontroll av havsytan, luftrummet och undervattensdomänen- Härtill kommer kontroll av hamnar, angöringsleder och viktiga landområden i övrigt; exempelvis Gotland. Sjöfart och förstärkningstransporter måste kunna skyddas liksom områden med vindkraft och bottenliggande kablar. Kan vi det så omöjliggör vi ryska amfibieföretag mot oss. Vi kan i krig låsa in den ryska marinen i sina basområden i St Petersburg och Kaliningrad samt hindra de viktiga förbindelserna dem emellan.

Det gäller dock att komma ihåg att kontroll av havsområden aldrig kan bli totalt. Det går alltid att sätta in specialförband och dolt lägga minor. Flyg och långräckviddiga robotar måste kunna bekämpas i luften.

Den långa gränsen mot Ryssland kräver arméstridskrafter, givetvis i samverkan med flyg. Hur dessa stridskrafter skall sättas samman är beroende av terrängen och infrastruktur i övrigt. Natos havskontroll gör det möjligt att omgruppera förband mellan olika områden.

En viktig fråga är hur mycket mark- och flygstridskrafter som skall fredsgrupperas längs den långa gränsen till Ryssland. Frågan har militära och viktiga politiska aspekter. Det gäller att ha hög beredskap men inte i onödan provocera. Kan svenska värnpliktiga stationeras i Baltikum? Vilka nya operativa och taktiska krav ställs på förband som skall kunna flyttas från Sverige till Finland eller Baltikum? Med vad skall de flyttas? Balansen mellan mark- och flygstridskrafter på svensk mark respektive i Finland och/eller Baltikum?

Kontrollen av Östersjöområdet kräver stridskrafter i luften, på ytan och under densamma. Härtill kommer amfibie- och markstridsförband i hamnar och längs viktiga farleder. Vi har ett relativt starkt flygvapen men är JAS Gripen tillräckligt uthållig i luften när det aktuella området utvidgas från nationellt till regionalt? Våra korvetter är bra när de nu äntligen moderniseras och får luftvärnsrobot och därmed kan integreras i luftförsvaret. Men de är alldeles för få. För uppträdande i Nordsjön och Skagerrak krävs större fartyg. Våra nya ubåtar får en helt ny kapacitet i undervattensdomänen. Alla försvarsgrenar behöver drönare (luft, yta och undervatten). Rymden är viktig för spaning och samband – ett nordiskt satellitcentrum borde skapas i Esrange! Cyberförsvaret gäller alla – från yngste soldat och sjöman.

Självklart skall den svenska förmågan sättas samman med övriga länders. Men Norge kommer att behöva koncentrera sig på uppgifterna i norr; den danska marinen är specialinriktad mot Atlanten och området upp mot Grönland. Den finska marinen blir – och är redan – en synnerligt viktig samarbetspartner. Härtill kommer de tyska och polska sjöstridskrafterna. Men området är stort och kommer att kräva en gemensam satsning. Varför inte gå med i EPC – European Patrol Corvette – ett projekt som vi genom EU redan betalar för?! Och som Danmark och Norge är med i!

Hur skall området ledas? Staber är dyra och drar mycket folk – och duktiga stabsofficerare är det ont om. Men en regional ledningsstab för hela detta område skulle nog vara befogat med taktiska staber för de olika delområdena. Inte minst måste gemensamma lägesuppfattningar för de olika domänerna skapas.

Den största utmaningen för oss svenskar blir att tänka strategiskt – för hela det nordisk-baltiska området inklusive hav och luftrum.

Rysslands sjökrig mot Ukraina

Ordinarie ledamoten Niklas Granholm skriver om den ibland bortglömda marina dimensionen av Rysslands krig mot Ukraina. Läs artikeln i sin helhet här:

Rysslands sjökrig mot Ukraina. Niklas Granholm

Rysslands krig mot Ukraina – ett landkrig med en strategisk sjöfront
Rysslands krig mot Ukraina domineras av landdomänen. Den långa landgränsen mot Ryssland och Belarus lägger en tyngdpunkt i landdomänen. Moderna krig har ett överflöd av sensorer som gör att vi får se valda delar av kriget utspelas nästan i realtid. Hjälmkameror, drönare och mobilkameror genererar stora mängder bildmaterial på taktisk och stridsteknisk nivå. Våra föreställningar om krigets förlopp, hur och vad vi diskuterar, ger därför ett naturligt fokus på striderna på land.

Men Rysslands krig mot Ukraina har dessutom en tydlig sjöfront. Ukrainas kust mot Svarta havet spelar en central roll i kriget, men sjödomänen ges mindre uppmärksamhet än landdomänen. En bidragande orsak till det är att det tycks råda en slags sjöblindhet som gör att vårt eget beroende av havet, dess roll och vad som händer där ofta glöms bort, underskattats eller missförstås. Sensorer finns även till havs, men visar oftast gryniga bilder av fartygssiluetter på långt håll. Havet är stort och det som nu pågår i Svarta havet ligger utom synhåll och är svårt att förstå och ta till sig. Den mänskliga dimensionen av kriget till havs når inte fram på samma tydliga sätt som för kriget på land.

Det är ett märkligt förhållande då Ukrainas beroende, liksom Sveriges, av säker sjöburen handel och försvaret av sjö- och landterritoriet är starkt för sin överlevnad som fri nation.








Reflektioner om den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde

Hedersledamoten och Kungl. Örlogsmannasällskapets redaktör Bo Rask resonerar i detta särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet om hur den säkerhetspolitiska utvecklingen och Sveriges förestående medlemskap i Nato kommer att påverka framtiden.

Artikeln är ett särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet nr 2, 2022. Läses på länken nedan.

Redaktionell anmärkning: Sedan artikeln publicerades har Sverige lämnat en ansökan om medlemskap i Nato.


TiS 191-199 2022, Säkerhetspolitisk utveckling, HL Bo Rask








Flottans musik – en marin kulturbärare

Kungl. Örlogsmannasällskapets 250-årsjubileumsfirande inleddes med ett musikseminarium i minneshallen på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Ledamoten och musikdirektören Andreas Hanson talade om musikens betydelse för Flottan och dirigerade en oktett ur Marinens Musikkår som framförde allt från örlogssignaler till shanties.

Lyssna på konserten och se bilder här!

Musikdirektören, ledamoten Andreas Hanson.

Musikseminariet var också KÖMS bidrag till seminarieserien ”Akademierna och musiken” som startades på initiativ av Kungl. Musikaliska akademien. Samtliga tio Kungliga akademier har deltagit i seminarieserien som också var en del av Kungl. Musikaliska akademiens 250-årsjubileum. Hanson inledde med musik av George Fredrik Ringvall – Med örlogsmän. Därefter följde exempel på kommunikationssignaler med – signalhorn, trumma och skepparpipa. Signaler som – ”Uppställning” – ”Ligg på årorna” – ”Lätta” – ”Ankra” – ”Res masterna” och ”Fäll masterna”; de två senare ur Hornsignaler för skärgårdsfartyg 1836, framfördes. Seminariet fortsatte med musik av Mouret – Rondeau tätt följt av Svensksundsmarschen. Orkestern spelade vidare ett arrangemang av Mozart – Marsch ur Trollflöjten och Giuseppe Verdis Triumfmarsch ur Aida, som mottogs med stora applåder, liksom även Cole Porters Night and Day. Hade det inte varit rådande coronarestriktioner så hade det säker uppstått spontandans när Night and Day spelades.

Hanson visade också på musikens betydelse i nutid och spelade Without You av Avicii. Traditionsenligt så avslutades musikseminariet med Ernst Urbach – Kungl. Flottans defileringsmarsch och Karlskrona Örlogsstations chefsmarsch av Wictor Widqvist. Andreas Hansons inlevelse och engagemang uppskattades mycket av åhörarna!

Länk till en ljudupptagning från seminariet





Text: Per-Anders Emilson, projektledare KÖMS 250 år.

Kungl. Örlogsmannasällskapet högtidlighåller firandet av Marinen 500 år

Kungl. Örlogsmannasällskapet  – Sveriges marina akademi – bidrog till firandet av Marinen 500 år med seminariet ”Försvaret av Sverige börjar till sjöss”, som hölls 5 juni 2022 på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Hedersgäst och föreläsare var ordinarie ledamoten och marinchefen, konteramiral Ewa Skoog Haslum.

Seminariet arrangerades av KÖMS vetenskapsgren 1 genom ledamöterna Per Edling och Fredrik Hesselman.

På årsdagen av marinens 500-årsjubileum den 7 juni anordnade akademien en jubileumslunch för dess ledamöter och medföljande på Sjöfartshuset, Skeppsbron i Stockholm.

De 90 deltagarna högtidlighöll jubileet under ledning av ordförande Konteramiral Anders Grenstad.

Under firandet av Marinen 500 år i augusti i Karlskrona kommer akademien att visa sitt mycket innehållsrika bibliotek som är beläget i samma hus som Sjöofficersällskapet.


Försvaret av Sverige börjar till sjöss

KÖMS Vetenskapsgren 1


Seminarium 5 juni 2022, Sjöhistoriska museet, Stockholm

KÖMS ordförande Anders Grenstad med marinchefen

I samband med marinens 500-årsfirande genomförde KÖMS ett seminarium med rubrik ”Försvaret av Sverige börjar till sjöss”. Rubriken är mer aktuell än någonsin med tanke på förändringen av det säkerhetspolitiska läget koppat till kriget i Ukraina. Vetenskapsgren I under ledning av ledamöterna kommendör Per Edling och överstelöjtnant Fredrik Hesselman ansvarade för innehåll och genomförande. Marinchefen och ledamoten konteramiral Ewa Skoog Haslum och hennes ställföreträdare ledamoten brigadgeneral Peder Ohlsson deltog som hedersgäster och föredragande.

Seminariet öppnades av KÖMS ordförande konteramiral Anders Grenstad som beskrev akademiens bidrag till högtidlighållandet av Marinen 500 år. Detta seminarium kan ses som en fortsättning på det omfattande seminarieprogram som framfördes under firandet av KÖMS 250 år under 2021.

Inledningsvis presenterade överstelöjtnant Fredrik Hesselman en marintaktisk exposé baserad på vetenskapsgrenens kapitel i KÖMS jubileumsbok ”Med förstånd och styrka genom 250 år”, vilken i sin tur vilar på artiklar från Tidskrift i Sjöväsendet mellan 1971 och 2021. Tiden 1971 till 2021 var färgad av stora säkerhetspolitiska och militärstrategiska förändringar. Fredrik Hesselman lockade åhörarna till reflektioner om hur KÖMS har varit aktiv i att driva den marina utvecklingen.

Därefter höll marinchefen Ewa Skoog Haslum ett anförande med rubriken ”Marinen – här, nu och sen” om marinen idag och de utmaningar som hela Försvarsmakten står inför i det hårdnande säkerhetspolitiska läget. Marinchefen diskuterade kring marinens planer att tillväxa såväl på personal- som materielsidan. Marinens fartyg och övrig materiel kommer med få undantag att renoveras eller ersättas under 2020-talet och det gäller att marinen kan attrahera kompetent personal till dessa kvalificerade system.

Marinen sattes in i sitt operativa sammanhang genom att resonemangets fokus hamnade på de flöden som vårt land är beroende av och på den snabba och negativa utvecklingen av säkerhetsläget i vårt närområde. Marinchefens anförande var en vidareutveckling av det tal som hon framförde under KÖMS 250 årsfirande och gav en tydlig bild av vart marinen är på väg. Ämnet lockade till många frågor från auditoriet, och engagemang från åhörarna var stort.

Avslutningsvis sammanfattade ledamoten kommendör Per Edling seminariet genom att blicka in i framtiden och de möjligheter och utmaningar som marinen har. Per Edling tog upp vetenskapsgrenens fokusfrågor:

  • Hur ska ett framtida svenskt marint försvar vara ordnat för att undvika att krigshandlingar vid ett angrepp äger rum inom landet?
  • Hur utvecklas havets betydelse som källa till livsmedel och energi samt roll som transportled?
  • Kommer det att vara lika viktigt att utnyttja havet för våra egna syften i framtiden?
  • Hur påverkar den snabba utvecklingen inom såväl rymddomänen som under ytan framtidens örlogsfartyg?
  • Vilken inverkan får artificiell intelligens och obemannade farkoster på framtidens sjökrigföring?

Även om alla frågor kanske inte hann beröras av ledamöterna denna söndagsförmiddag gav de förda resonemangen en bra grund för fortsatta diskussioner om marin och maritim utveckling.

Efter seminariet serverades mousserande vin och snittar för att högtidlighålla Marinens 500-årsjubileum. Eftermiddagen ägnades åt Sjöhistoriska samfundets bokrelease av boken Sjömakt och Sjöfolk under ledning av ledamoten Bo Wallander.


Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumslunch

Sjöfartshuset, Stockholm 7 juni 2022


OL Niklas Granholm diskuterar det säkerhetspolitiska läget


På uppdrag av Gustaf Vasa levererades den 7 juni 1522 tio bestyckade fartyg från Lübeck till Slätbaken utanför Söderköping och den svenska marinen var därmed född.

Kungl. Örlogsmannasällskapet högtidlighöll detta 500 års firande genom att anordna en jubileumslunch på Sjöfartshuset i Stockholm för akademiens ledamöter och medföljande.

90 gäster deltog i lunchen under ledning av akademiens ordförande Konteramiral Anders Grenstad.

Högtidlighållandet inleddes med fanfarer och hurrarop för marinen 500 år. Ordförande Anders Grenstad höll ett inledningstal där han beskrev den marina akademiens betydelse under de 250 år som den har varit verksam och lyckönskade marinen i den kommande utvecklingen.

Lunch serverades i Sjöfartshusets lämpliga marina miljö.

Under lunchen presenterade ledamoten konteramiral Jörgen Ericsson världens äldsta sprit som återfanns på regalskeppet Vasa. Till lunchdeltagarnas stora förtjusning bjöds det på smakprov från en kopia som är framtagen. Den marknadsförs nu under namnet Vasa1628 av Systembolaget.

I samband med lunchen talade ordförande Anders Grenstad och ledamoten Niklas Granholm om marina och maritima perspektiv på och implikationer av Rysslands krig mot Ukraina. Ett högaktuellt ämne som fångade åhörarnas intresse.

Efter avslutad lunch förflyttade sig sällskapet till salongerna där man med utmärkt utsikt kunde följa den flottparad som ägde rum på Strömmen.

De delar av amiralitetet som deltog i lunchen transporterades till Skeppsholmen där HM Konungen avtäckte en minnessten över marinen 500 år.


Övriga gäster kunde beskåda en historisk flottparad som började med en kogg, följt av fartyg från Veteranflottiljen såsom torpedbåtarna T26 och T46,  torpedbåten Spica och robotbåten Ystad.

Därefter följde enheter från den aktiva Flottan. Minröjningsfartyget  HMS Kullen och korvetten HMS Härnösand avslutade paraden.






Ledamoten Per-Anders Emilson, projektledare

Text: Per-Anders Emilson
Foto: Nicklas Gustafsson



Ordinarie ledamoten Erik Thedéen utsedd till Riksbankschef

Ordinarie ledamoten i Kungl. Örlogsmannasällskapet, Erik Thedéen, har utnämnts till ny chef för Riksbanken. Thedéen är för närvarande generaldirektör för Finansinspektionen och tillträder det nya ämbetet i januari 2023.

OL Erik Thedéen (Foto: Finansinspektionen)

OL Erik Thedéen (född 1963) avlade reservofficersexamen i flottan 1984 och är utbildad inom patrullbåtssystemet.  Thedéen kallades som ledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet år 2015 och är en av många ledamöter med reservofficersbakgrund som efter sin aktiva tid i marinen nått betydelsefulla positioner i det civila samhället, i näringslivet eller i den offentliga förvaltningen.

Kungl. Örlogsmannasällskapet framför sina stolta gratulationer till utnämningen!




Kungl. Örlogsmannasällskapet medverkade vid Deutsches Maritimes Instituts marinkonferens

Deutsches Maritimes Institut (DMI) är Kungl. Örlogsmannasällskapets närmaste motsvarighet i Tyskland och de håller årligen en marinkonferens, som detta år gick 24 maj i den tyska örlogsstaden Wilhelmshaven.

Cirka 150 deltagare vid DMI:s marinkonferens i Wilhelmshaven

Konferensen samlade runt 150 deltagare ut marinen, politiken, sjöfartsnäringen och pressen. Temat för året var omvärldsläget och att diskutera hur detta påverkar kort- och långsiktiga mål för uppgifter och förmågor i den tyska marinen. Att dessa uppgifter kommer att få ett tydligare fokus på Östersjön förefaller uppenbart, och av just det skälet var även Kungl. Örlogsmannasällskapet närvarande och OL Niklas Granholm höll ett av sju föredrag om den geostrategiska utvecklingen och hur den redan påverkar vårt – Sverige såväl som Tysklands – närområde. I sammanhanget framhölls särskilt Nordsjön, som paradoxalt nog riskerar att bli en blind fläck om Danmark och Norge ser mot Arktis och Atlanten, samtidigt som östersjöländerna fokuserar på just det havet.

OL Niklas Granholm talar vid konferensen

Bland övriga talare märktes statssekreteraren i tyska försvarsministeriet, Siemtje Möller som mycket tydligt underströk Östersjöns växande betydelse, att den tyska marinen behöver stärkas och att samarbetet inom Nato – inklusive deras kommande medlemmar – är centralt för hur Östersjön ska hanteras.

Därutöver deltog och talade chefen för operationsavdelningen vid Marinekommando i Rostock, konteramiral Jürgen zur Mühlen, som bland annat påpekade att Östersjön blir ett annat hav när Finland och Sverige blir medlemmar i Nato. zur Mühlen betecknade de båda ländernas mariner som ytterst professionella. För den tyska marinen varnade han för att se de 100 miljarder Euro som tillförts som någon lösning på alla problem. Först behöver de grundläggande förmågorna och den tekniska tillgängligheten stärkas rejält. Sedan kan man se mot nya förmågor, där bland annat ännu fler marina flygplan P-8, fler minröjningsfartyg och fregatter samt stödfartyg nämndes.

Konferensen avslutades på det säkerhetspolitiska planet med elevföredrag från amiralstabskursen vid Führungsakademie om Kina; ett tema som även Stiftung Wissenschaft und Politik genom Dr Michael Paul tog vidare och som inte skrädde några ord om den stundtals hänsynslösa aktiva expansionspolitik som Kina för.

DMI:s president, konteramiral Karsten Schneider, sammanfattade konferensen med att peka på de två saker som marinen behöver ha ögonen på: Det första är Rysslands krig mot Ukraina och vad det innebär nu och på sikt. Här kritiserade Schneider mycket tydligt oförmågan och oviljan hos den tyska regeringen att se de varningssignaler som egentligen varit tydliga i många år. Den andra faktorn är Kina och var Kinas politik tar vägen. Båda dessa kommer att ha avgörande påverkan på framtiden och på hur marinen ska se ut.

En avslutande notering från oss två svenskar är att så gott som alla föredragshållare tog upp Finlands och Sveriges förestående Nato-medlemskap och på ett genomgående positivt sätt. DMI och Kungl. Örlogsmannasällskapet ser goda möjligheter till fördjupat samarbete inom alla de frågor där vi har gemensamma intressen!




Ledamoten Hugues Eudeline tilldelas Academie de marines strategipris

The corresponding fellow of the Royal Swedish Society of Naval Sciences Hugues Eudeline, retired captain, French Navy, has been awarded the Prix Stratégie Maritime Générale from the French Academie de marine.

The award will be bestowed upon fellow Eudeline at a ceremony in Paris, 17th June, 2022.


Hugues Eudeline

Landkriget och det ukrainska folkets tragedi får inte överskugga det som händer på kusten och till havs

Landkriget och det ukrainska folkets tragedi får inte överskugga det som händer på kusten och till havs.

Artikel av amiral Alain Oudot de Dainville publicerad i Le Monde 2 maj, 2022. Den återges här med benäget tillstånd.
Amiral Oudot de Dainville är marinflygare och har bl.a. varit fartygschef på hangarfartyget Clemenceau. Han var Frankrikes marinchef 2005 – 2008. Artikeln publiceras här som ett led i samarbetet mellan Académie de marine och KÖMS.


Ryssarna fortsätter i Ukraina en “politik med andra medel”, som den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz (1780 – 1831) uttryckte det, medan ukrainarna utnyttjar de misstag som “bråkmakaren” begår. Teorin om ” bråkmakaren” lanserade av den franske strategen Raoul Castex (1878 – 1968) . Den ryske ” bråkmakaren” verkar nu vilja upprätta en buffertzon som omfattar kustremsan vid Svarta havet.

Landkriget och den tragedi, som det ukrainska folket upplever, får inte skymma betydelsen av vad som händer vid kusten och till havs, särskilt i Svarta havet och Azovska sjön. Sedan urminnes tider är detta ett strategiskt viktigt område och Ukrainas enda tillgång till havet. Militära åtgärder är bara en del av en global strategi, som kommer att försvaga de ryska väpnade styrkorna; främst luft- och landstridskrafterna.

Marin blockad
Svarta havet är ett innanhav. I söder utgörs dess enda utlopp till Medelhavet av turkiska Bosporen. Genomfarten av detta regleras av den internationella Montreuxkonventionen från 1936. Den 12 februari föregrep den ryska flottan Bosporens stängning för de stridande parterna och anordnade en flygövning med Svartahavsflottan som förstärktes med enheter från Östersjön. I enlighet med konventionen stängde Turkiet den 28 februari sundet för militära fartyg; fyra dagar efter det att fientligheterna hade inletts. Dess flotta blev därmed den enda Nato-flotta som får segla i Svarta havet. Ryssland kunde inte längre ta in några nya enheter. I norr har Svarta havet kontakt med Azovska sjön genom Kertjsundet, som nu kontrolleras av Ryssland.

Efter det att den ukrainska flottans enheter i Odessa bombats och man i förebyggande syfte sänkt sitt flaggskepp, fregatten Hetman-Sahaydachniy, den 3 mars, kan flottan bara använda minor och kustrobotar för att bemöta motståndarens marina offensiv. Den ryska flottan kontrollerar Svarta havet och Azovska sjön. Den använder sin handlingsfrihet till att upprätta en blockad av Ukraina till sjöss och för att slå till mot landmål med kryssningsrobotar och hypersoniska missiler, den kinesiska “Guam-killern”, vars effektivitet ännu inte har bevisats.

Ryska motgångar
Den ryska kontrollen av kustremsan är mycket mer begränsad. Den ryska flottan tog risker för att bomba städer och försöka landstiga. Man förlorade härvid ett eller två landstigningsfartyg som var över femtio år gamla, men den mest spektakulära motgången kom när den gamla kryssaren Moskva förlorades den 14 april. Krigsfartygen i det forna Sovjetunionen var konstruerade för att bära fler missiler i sina överbyggnader än deras motsvarigheter i Natos flotta, vilket gör dem mer sårbara. När de åldras – när deras elektronik inte uppgraderas eller underhålls på grund av bristande budget eller felaktig användning – minskar deras militära värde. Det är riskabelt att segla nära fiendens kuster utan understöd från marinflyget.

Den ryska erövringen av havsområdet började runt Krim 2014. Även om det är helt olagligt enligt internationell rätt innebär kontrollen av hela Ukrainas kust och vatten 2022 att Svarta havet praktiskt taget kommer att delas mellan Ryska federationen och Turkiet.

Nära den lilla ön Serpents, söder om Moldavien, finns ett rikt gasfält under havet. Genom ett beslut av Internationella domstolen år 2009 återlämnades detta till Ukraina. Ryssarnas erövring av denna ö, en av kryssaren Moskvas sista operationer, ger dem tillgång till de undervattensresurser som enligt lag delas mellan Ukraina och Rumänien. Detta skapar ett nytt spänningsområde och stärker Rysslands dominerande ställning när det gäller gas.
Det faktum att Ryssland och Turkiet är grannar, liksom utsikten att dela på gasresurserna, kan förklara Turkiets iver att försöka medla och i en Svartahavsoffensiv upprepa sin offensiv avseende östra Medelhavets gasresurser. Efter upptäckten av en fyndighet i dess territorialvatten i Svarta havet kan landet bli en aktör att räkna med.
Den kommersiella sjöfarten möter de största svårigheterna. Den måste undkomma den ryska blockaden och de drivande minorna. Sjövägar förbinder Bosporen med Odessa och Novorossijsk samt med Azovska sjön genom Kertjsundet.

Handelsfartygen har betalat ett högt pris under kriget, de föll offer för missilbeskjutning eller bombning, oavsett flaggans färg. Den 1 april stoppades 40 stora bulkfartyg lastade med spannmål eller solrosolja (70 % av världens spannmålsexport och 80 % av solrosexporten kommer från Ukraina och Ryssland) i ukrainska hamnar av den ryska blockaden. Vetevägen är därmed avstängd och spannmålspriserna stiger, vilket får dramatiska konsekvenser för de fattigaste länderna.

Den spårbundna “Sidenvägen” har avbrutits, vilket har lett till en ökning av trafiken på sjöfartslederna med 5 – 8 %. Internationella sjöfartsorganisationen försöker upprätta en humanitär blå korridor för att evakuera de flera hundra sjömän och fartyg som har kvarhållits.

Det som händer under vattnet också en anledning till oro med tanke på sårbarheten hos de undervattenskablar genom vilka världens viktigaste finansiella handelssystem och mycket känslig information passerar. Ryssarna visade vägen 2014 när de tog kontroll över internetinfrastrukturen på Krim och klippte av anslutningskablarna strax före annekteringen. Även om det bara finns en enda sjökabel i Svarta havet som betjänar Ryssland, Ukraina (via Odessa) och Bulgarien, bör kablarnas situation i västländernas närområden, och särskilt rörelserna för Yantar, ett ryskt oceanografiskt fartyg för underrättelseinhämtning, övervakas med särskild uppmärksamhet.
I de förhandlingar, som ska sätta stopp för det ukrainska folkets lidanden, kommer hamnen i Odessa att vara en avgörande fråga, eftersom den står för huvuddelen av Ukrainas import- och exportverksamhet via Svarta havet.








Protokoll efter ordinarie sammanträde i Karlskrona 20 april 2022

Vid det ordinarie sammanträdet i Karlskrona höll ledamoten John Theander sitt inträdesanförande på temat “”Optimera eller kulminera – tänk nytt, tänk gammalt och möt en ny marin era”.


OL John Theander och Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande Anders Grenstad


Därutöver orienterade ordinarie ledamoten Niklas Granholm om utvecklingen i kriget i Ukraina.




Protokoll vid ordinarie sammanträde i Karlskrona 2022.04-24 Final

Två artiklar om kriget i Europa, Nato, och Europas ödesstund

Utvecklingen i Europa går efter Rysslands militära anfall mot Ukraina mycket fort. Ordinarie ledamöterna Robert Dalsjö och Niklas Granholm, respektive hedersledamoten Michael Zell har skrivit två debatterande artiklar kopplade till säkerhetsläget, vilka kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

I ljuset av den snabba utvecklingen har Kungl. Örlogsmannasällskapet gjort ett undantag och väljer att publicera artiklarna redan före tidskriften kommer ut.

Artiklarna finns i sin helhet på länkar nedan, och de båda författarna introducerar sina artiklar så här:

Robert Dalsjö och Niklas Granholm om Europas ödesstund

Det krig som Ryssland sedan 14 dagar bedriver mot Ukraina är historiskt – det markerar det definitiva slutet på den fredliga och optimistiska tidsålder som följde på det kalla kriget och början på en ny tidsperiod, vars karaktär vi ännu inte känner men som ser ut att bli ett nytt kallt krig.

Det krig som nu rasar kommer att bli den nya tidsperiodens formativa kris, liksom Berlinblockaden och Koreakriget formade det kalla kriget. De första två veckorna har Ukraina överraskat med sin inspirerande motståndsvilja och bjudit ett skickligt motstånd ur underläge, medan den ryska armén inte har imponerat. Om Putins soldater går på en rejäl militär bakstöt i Ukraina, eller på allvar kör fast i segt motstånd, kan kanske Ukraina delvis räddas och Putins välde till och med falla – misslyckade krig har lett till revolutioner förr i rysk historia. Men Putin kan också lyckas att brutalt mala ner motståndet, kuva Ukraina och tvinga det tillbaka som en lydstat i Moskvas välde. Eller så kanske västvärlden i slutänden säljer ut Ukrainas frihet för att själv få vara i fred, åtminstone ett tag. Just nu ser det kanske inte ut så, men det skulle ändå kunna bli resultatet om Ryssland vinner militärt och västvärlden lyssnar till de röster som säger att man ska göra upp med Putin om storpolitiken för att få lugn och ro. Slutligen så kan vi inte utesluta att en allt mer isolerad och irrationell  Putin väljer att använda kärnvapen för eskalera sig ur ett trångmål, eller för att få västvärlden att hålla sig borta.

I vilket fall är de förändringar som kommer framöver både genomgripande och troligen oåterkalleliga. Det finns ingen väg tillbaka till den lätt idylliska och liberala säkerhetsordning många i västvärlden i det längsta hållit fast vid. Den är nämligen sedan länge stendöd. Anledningen till dödsfallet är att den alltigenom anständiga säkerhetsordning som utformades efter Berlinmurens fall var en vackert-väders-konstruktion där alla länder är med i klubben, förutsätts vilja väl och följa reglerna, och där klubbens medlemmar gemensamt ska straffa regelbrytare. En typ av säkerhetsordning som har större utsikter att fungera och att överleva även i hårt väder är kollektivt försvar, det vill säga där ett antal länder sluter sig samman för gemensamt försvar mot rovgiriga grannar. Det är detta vi nu behöver ställa om till.

Mycket om detta krigs utgång och dess följder är ännu högst osäkert, men två slutsatser verkar säkra. För det första, vi går mot hårda och mörka tider där det gäller för små stater att vara alerta på faror och se om sitt hus. För det andra, en europeisk säkerhetsordning kan antingen innehålla Ryssland som medlem, eller den kan vara anständig och demokratisk, men inte båda samtidigt.

TiS 19-23 2022, Europas ödesstund, R Dalsjö & N Granholm


Hedersledamoten Michael Zell om Samtal med Nato

Den artikel jag redan i julas skrev om det brådskande behovet av att Sverige, med Finland, närmar sig Nato i syfte att få ett ordnat möjligt inträde, har redan besannats. 

Det är uppenbart att önsketänkande inte är något man överger i en handvändning. Men för den som ännu tror att allianslöshet gynnar oss, inbjuder serien Georgien 2008, Krim 2014 och i all synnerhet Ukraina 2022 till ett stort mått av oro för vad ett nästkommande steg från Putin kan betyda för ett Sverige utanför en traktatsbunden försvarsgemenskap. Nu än mer påtagligt än när jag skrev artikeln.

Oron är uppenbar, både i tanke och handling. Det finns inte ett campingkök att uppbringa, alla lager av apotekens jodtabletter är slut. Det har bildats facebook-grupper med tips om hur man förbereder sig, att bli en s k ”prepper”. Många familjer planerar för att snabbt flytta från sin storstad till landet, har kontaktat släktingar för ev samboende, de med den möjligheten att flytta utomlands.

Vad statsministern också måste beakta är att hennes bindande vid den alliansfria masten, försvårar och förstorar den ändring som utvecklingen nu ändå tvingar fram. Den retorik som statsministern har byggt upp kring saken, gör den kommande anslutningen till Nato mer dramatisk och utmanande än den hade behövt vara. Såväl i Rysslands ögon, som i vårt eget framtida förhållningssätt till ett Nato-medlemskap. Just det jag ville undvika med min artikel. Det hade kunnat ske genom ett mer långsiktigt resonerande kring Sveriges förhållningssätt i saken och inte en väntan till sista minuten. Som också kan vara för sent.

TiS 57-59 2022, Samtal med NATO, M Zell

Sammanträde 16 februari om officersrollen och sjöfartens kompetensförsörjning

Ordförande Anders Grenstad och ordinarie ledamoten Fredrik Peedu

Vid ett digitalt sammanträde höll ordinarie ledamoten Fredrik Peedu sitt inträdesanförande på temat “Officer – Quo Vadis”, som resonerade runt hur officersrollen har förändrats under de senaste 50 åren och vilka kvaliteter och egenskaper som kan och bör prägla en officer: förmågan att kunna tänka själv, att kunna fatta beslut och att att ta ansvar för dessa. Anförandet kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

Därefter föredrog avdelningschefen vid Myndigheten för trafikanalys, Gunnar Eriksson, de viktigaste slutsatserna ur den utredning som han lett om kompetensförsörjningen av svensk sjöfart, som var ett uppdrag från de två sjöfartshögskolor som i dag finns kvar i Sverige – Chalmers i Göteborg och Linnéuniversitetet i Kalmar.  Läs utredningen HÄR!

Gunnar Eriksson

Avdelningschef Gunnar Eriksson

Gunnar Eriksson beskrev hur dagens utbildning ser ut och att det geografiska upptagningsområdet för sjöbefälselever med naturlighet minskat sedan högskolorna i Stockholm och Härnösand stängt. Antalet svenska sjökaptener och sjöingenjörer minskar. Vidare blev det klart att staten är den i särklass största arbetsgivaren för svenska sjöbefäl, i takt med att den svenska handelsflottan krymper och att bekväma tjänster på vägfärjor och i land lockar mer än att “segla mest på värmen” som i visorna.

Att den svenskflaggade handelsflottan minskar, och att svensk bemanning går ned, är ett orostecken. Coronapandemin visade hur varje nation blir sig själv närmast när det krisar och att kunna ha svenskflaggade fartyg med svenska besättningar kommer att vara viktigt den dag Sverige blir offer för en kris. Den beredskapsaspekten blev också tydlig i Gunnar Erikssons föredrag.

En annan spaning var möjligheterna att handelssjöfarten skulle automatiseras allt mer, vilket i så fall skulle minska behovet av sjöbefäl. Men så ser det inte ut. Det är snarare lasthanteringen i hamnarna som automatiseras, medan fartygen på oceanerna bland annat är beroende av manuellt underhållsarbete medan de förflyttar sig.  Behovet av bemannade handelsfartyg, med kvalificerat svenskt sjöbefäl för svenskflaggade fartyg finns alltjämt kvar!








Välbesökt januarisammanträde

Kungl. Örlogsmannasällskapets första sammanträde under 2022 skulle ha hållits i Karlskrona, men fick som så mycket annat i pandemin göras digitalt. Men intresset var stort: cirka 120 ledamöter och intresserade från andra sällskap lyssnade först på ordinarie ledamoten Jonas Källestedts inträdesanförande på temat ledarskap, där han bland annat visade på vikten av en god och stark marin kultur, eftersom det är på den som det goda ledarskapet vilar.

Tre tankfulla män: ledamoten Niklas Granholm, ordförande Anders Grenstad och ledamoten Robert Dalsjö.

Därefter talade ledamoten Robert Dalsjö om det aktuella säkerhetspolitiska läget med fokus på den militära uppladdningen runt Ukraina och Rysslands aggressiva agerande. En efterföljande diskussion modererades av ledamoten Niklas Granholm, varefter ett stort antal frågor ställdes från de digitala åhörarna runt om i Sverige och andra länder.

Kommande sammanträde blir digitalt

Med anledning av det förvärrade pandemiläget har Kungl. Örlogsmannasällskapet beslutat att kommande sammanträde hålls digitalt, i stället för på plats i Karlskrona.

Se kalendern för mer information.

Kungl. Örlogsmannasällskapet följer givetvis utvecklingen noga och råder ledamöter och andra intresserade att noga kontrollera inför kommande möten var och hur de kan hållas. Alla sammanträden kommer att genomföras – åtminstone digitalt!


Bästa kadett vid specialistofficersexamen

Kungl. Örlogsmannasällskapet gratulerar Therese Blennert till bästa kadett vid marinens specialistofficersutbildning – SOU 20, som får en penningbelöning och diplom från KÖMS. – Stort grattis Therese, väl genomfört och vi ser fram emot att följa dina fortsatta gärningar inom Marinen och för Sveriges bästa, säger Anders Grenstad, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet.


Hugues Eudeline om Kina och Nya Kaledonien

I södra Stilla havet, öster om Australien ligger den franska ögruppen Nya Kaledonien, ett s.k. utomeuropeiskt franskt territorium med bland annat en ubåtsbas och ett stort sjöterritorium. Korresponderande ledamoten Eudeline beskriver i en artikel i Le Figaro hur Kina söker inflytande över ögruppen, som strax ska rösta om en eventuell självständighet från Frankrike.

Läs artikeln på Le Figaros sida: https://www.lefigaro.fr/vox/politique/la-chine-convoite-la-nouvelle-caledonie-20211202


Eller här: KL Hugues Eudeline Nya Kaledonien

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets 250:e högtidssammanträde på Kungl. Musikaliska Akademien medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i guld utdelas till individ inom eller utom akademien för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Guldmedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Lars Wedin och Per-Anders Emilson samt hedersledamoten Bo Rask.

Guld- och silvermedaljörerna

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades ordinarie ledamoten Andreas Hansson.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän  som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades korpral Hanna Håkansson Marinstaben, furir Tobias Johansson 1. ubåtsflottiljen, menig 2. Emil Svensson 3. sjöstridsflottiljen, menig 2. Clara Berg 4. sjöstridsflottiljen, korpral Anna Brelin Amfibieregementet, furir Erik Eriksson Marinbasen och korpral Fredric Oxelgren Sjöstridsskolan.

Av de soldater och sjömän som medaljerades hade hälften redan blivit kadetter

Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvar instiftade för över hundra år sedan en medalj som skulle tilldelas särskilt förtjänta värnpliktiga vid flottan. Sedan förbundet upphörde 1976 har Kungl. Örlogsmannasällskapet delat ut medaljen. Vid instiftandet bekände sig förbundet till de s.k nystavarna och valde därför att skriva ordet som vi känner som “erkänsla” med en med ljudnära stavning, som emellertid aldrig fick brett genomslag. Stavningen lever av tradition kvar på medaljen.


Fänrik Emil Ankerst tilldelades penningbelöning och akademiens hedersomnämnande för sin uppsats på Militärhögskolan på ämnet “MILITÄR-PRIVAT OUTSOURCING I GRÅZONEN: En kartläggning av gråzonsproblematik kring nyttjande av privata rederier för sjöburen transportlogistik inom Försvarsmakten.”

Fänrik Ankerst gratuleras av Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande


– Gratulerar alla förtjänta medaljörer och belönade. De har alla agerat för och i enlighet med Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål på ett föredömligt sätt, säger Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande konteramiral Anders Grenstad.



Protokoll högtidsammanträdet nov 2021

Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år

Måndagen den 15 november höll Kungl. Örlogsmannasällskapets sitt 250:e högtidssammanträde på Kungl. Musikaliska Akademien följt av jubileumsmiddag på Grand Hôtel i närvaro av Kungaparet. Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi, är en av de tio kungliga akademierna och instiftades i  Stockholm 15 november 1771.

Anders Grenstad, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet och sekreterare Bo Rask ledde högtidssammanträdet som innehöll traditionsenliga förhandlingar och utdelande av belöningar. Marinens Musikkår underhöll under hela sammanträdet liksom senare under jubileumsmiddagen. Högtidsanförandet hölls av hedersledamoten konteramiral  Claes Tornberg.

Vid sammanträdet installerades de nya ordinarie ledamöterna kommendör Jonas Källestedt, kommendör Fredrik Peedu, kommendörkapten John Theander, överste Anders Åkermark, kommendörkapten Patrik Mattsson och örlogskapten Jonas Kindgren samt korresponderande ledamoten kommendör Anders Friis. Direktör Jacob Wallenberg, ambassadör Marie Jacobsson och kommendör Bo Rask installerades som hedersledamöter.

Kungaparet hedrade jubileumsmiddagen med sin närvaro. De 307 närvarande gäster fick förutom middagen underhållning av Marinens Musikkår, skådespelaren Andreas T Olsson och tenorsolist Tomas Lind.

– Vi har under jubileumsåret genomfört evenemang och verksamhet i Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Programmet har varit omfattande och jag vill rikta ett stort och varmt tack till alla inblandade i planering och genomförande, ni har alla väsentligt bidragit till att det blivit en sådan framgång, säger Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande konteramiral Anders Grenstad.

Fler bilder från högtidssammanträdet och jubileumsaktiviteterna går att se HÄR



Protokoll från högtidssammanträdet 15 november 2021




Jubileumsboken utgiven!

Kungl. Örlogsmannasällskapet firar 250 år och i likhet med 200-årsjubileet 1971 ger akademien ut en jubileumsbok. I dag uppmärksammades detta vid en bokrelease på Sjöhistoriska museet, där akademiens ledning, medförfattarna till bokens olika delar och inbjudna gäster deltog

Hedersledamoten Thomas Engevall har hållit ihop projektet att ta fram en jubileumsbok, och var tillsammans med ordföranden och alla medverkande stolt och glad över resultatet.

Boken innehåller redogörelser för akademiens och marinens utveckling under de senaste 50 åren, men även tillbakablickar ända till 1771 – när Örlogsmannasällskapet bildades. Ett urval av de bästa artiklarna sedan Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) började ges ut 1835 ingår som en intressant historisk tillbakablick.

Ledamoten Per Edling, hedersledamoten och jubileumsbokens redaktör Thomas Engevall med ledamoten Lars Wedin, som sammanställt höjdpunkterna ur nära 200 år av TiS-artiklar


Ledamoten Hans-Lennart Olsson introducerar sitt kapitel om akademiens bildande 1771




Marin forskning och teknikutveckling

Marin forskning och teknikutveckling var temat på  nytt symposium under jubileumsveckan

Kungl. Örlogsmannasällskapet genomförde onsdag den 10 november ett ytterligare
symposium under jubileumsveckan i Stockholm. Nu på IVA under rubriken: ”Marin forskning och teknikutveckling”.

Ordförande Anders Grenstad inledningstalade och introducerade moderator Odd Werin.

Inledningstal hölls av Richard Strid från Försvarsmakten och Sara Mazur, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Därefter följde presentationer och paneldebatt:

Under rubriken ”Omvärldsuppfattning” talade Rolf Ragnarsson, FOI, kring radarutvecklingen inom forskningen. Fredrik Johansson, FOI, presenterade Artificiell Intelligens för försvar och säkerhet och Fredrik Wising kring marin radarutveckling och dess applikationer.

I blocket ”Verkan” talade Patrik Selling, BAE Bofors kring marin verkan och teknologier och system i framtiden, Martin Hagström, FOI, presenterade verkansdelen och hypersonics, Björn Bengtsson, Saab Dynamics kring robotar.

Kring ”Farkostteknik” talade Hans Wicklander, Saab Kockums kring obemannade farkoster och utvecklingstrender och Lennart Bosser, FOI kring ubåts- och örlogsfartygsutveckling.

Thomas Engevall informerade under programpunkten ”Införande av ny teknik” och hur omsätta ny teknik till marin förmåga.

Symposiet avslutades med att moderatorn Odd Werin ledde en diskussion med talare och publik och samtliga avtackades av ordförande Anders Grenstad.


Marinen som strategisk resurs – Marinkonferensen

Den 11 november, på första världskrigets vapenstilleståndsdag, höll Kungl. Örlogsmannasällskapet en marinkonferens på Medelhavsmuseet.

Ordförande Anders Grenstad inledningstalade och introducerade moderator Niklas Granholm. Akademiens sekreterare Bo Rask presenterade slutsatser i akademiens tidigare arbete från ”En Marin för Sverige” och kommenterade försvarsbeslutet 2020.

Ledamoten Peter Thomsson gav en presentation kring ”Havets betydelse för försörjningen”.

Ledamoten Per Edling talade kring den strategiska betydelse av väst- och sydkusten, säker sjöfart och hur Sverige påverkas vid risk och kris och hur det skall mötas.

Per Kartvedt Sjømilitære Samfund, Norge, redovisade ett maritimt perspektiv på Västerhavet, Skagerak, Kattegat och Östersjöutloppen.

Ledamoten Robert Dalsjö. Var finns det operativa och strategiska sammanhanget? Ledamoten betonade vikten av öppen och prestigelös debatt för att skapa innovation och förmåga.

Moderator Niklas Granholm ledde diskussioner kring varje presentation samt vid avslutande paneldebatt.

Ordförande Anders Grenstad tackade talarna och summerade Marinkonferensen och det jubileumsprogram som genomförts under veckan.

Ledamoten Peter Thomsson, Björn von Sydow och ledamoten Niklas Granholm


Ledamöterna P-A Emilson, Bo Rask, Marie Jacobsson, Per Edling och akademiens ordförande Anders Grenstad på Medelhavsmuseet.



Symposium om marinens personalförsörjning

Under tisdagseftermiddagen hölls den andra av jubileumsveckans aktiviteter som fokuserade på personalförsörjning. Ett sextiotal personer samlades på Militärhögskolan Karlberg och lyssnade till föredrag och diskussioner inom tre områden:

    • Officersutbildningen, med inledningsanförande av ledamoten Anders Enström, som är ställföreträdande chef för Sjöstridsskolan, följt av en paneldiskussion med kadetter ur inneliggande officersprogram, yngre kadettofficerare som tjänstgör vid Militärhögskolan och överstelöjtnant Rickard Åström från Högkvarterets utbildningssektion. Ämnen som diskuterades var hur den gemensamma utbildningen påverkar marinens behov, kadetternas erfarenhet inför utbildningen och de yngre officerarnas uppfattning några år in i officersyrket.
    • Reservofficerssystemet med inledning av RO/örlogskapten Johan Hamnegård, som också är ordförande i Svenska flottans reservofficersförbund. Här blottlades hur ett en gång mycket välfungerande system fallit i träda under den tid av knapphet som marinen och hela Försvarsmakten lidit av. I panelen såväl nyblivna som mångåriga reservofficerare och Högkvarteret. Diskussionen rörde sig mycket om frågan hur detta ska kunna återtas. och bred enighet rådde om att tydlighet och systematik är en förutsättning. Försvarsmaktens växande krigsorganisation kommer att ha ett stort behov av reservofficerare.
    • Mariningenjörssystemet introducerades av ledamoten och mariningenjören Mattias Svedin som delvis tecknade en bild som påminde om den i det förra delseminariet. Något som fallit i glömska och det har bara utbildats enstaka de senaste åren. Att marinen, Försvarsmakten (och andra myndigheter!) behöver mariningenjörer och varför det är något annat än officerare i teknisk tjänst, beskrev tydligt och med referenser ända tillbaka till en annan jubilar: F.H. af Chapman.  I diskussionen framkom bland annat att det bör finnas flera vägar till att bli mariningenjör – d.v.s. samtidigt officer och civilingenjör –  och även här efterlystes tydlighet i systemet. Det synes inte finnas några formella hinder, utan problemet och dess lösning ligger i våra egna händer.

Kungl. Örlogsmannasällskapet gav 2019 ut Hur ska marinen bemannas. En marin för Sverige – om personalförsörjningen  där akademiens syn i många av dessa frågor presenteras.

Diskussionerna fortsatte i pauserna


Publiken ställer frågor


Moderatorer var ledamöterna Mikael Brännvall och Jonas Hård af Segerstad




Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumsvecka inledd ute på Berga / Hårsfjärden under rubriken: Försvaret av Sverige börjar till sjöss

Den 8 november genomfördes den första av jubileumsveckans evenemang i form av symposium och materielförevisning ute på Berga och Hårsfjärden.

Marinchefen talar vid symposiet


Delar av marinens ledning och ledamöter i Kungl. Örlogsmannasällskapet


Syftet var att göra tillbakablickar inom området marina operationer och taktik, beskriva läget idag samt att ge Kungl. Örlogsmannasällskapets perspektiv på framtiden. Vidare förevisades gästerna delar av marinens materiel för sjöstrids- och amfibieförbanden.

Dessutom medaljerades Olle Merkel med akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda som utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap.

Medaljören Olle Merkel med KÖMS ordf. och chefen för Stockholms amfibieregemente


Alla foton: Ditte Boysen Ruge, Försvarsmakten





Nu startar KÖMS jubileumsvecka!

KÖMS jubileumsfirande går nu vidare. Efter två mycket lyckade heldagsevenemang i Karlskrona och Göteborg samt ett uppskattat musikseminarium i Stockholm är det nu dags att genomföra jubileumsveckan i Stockholm.

Det blir ett digert program som varar från måndagen den 8 november till fredagen den 12 november. Därefter följer jubileets höjdpunkt som är högtidssammanträdet den 15 november på Musikaliska och jubileumsmiddagen på Grand Hôtel med kunglig glans.

Projektledare KÖMS 250 år, ledamoten Per-Anders Emilson.

Akademiens olika vetenskapsgrenar svarar för delar av jubileumsveckan. Det hela börjar måndagen den 8 november då vetenskapsgren I (Strategi, operationer och taktik) genomför ett seminarium och förevisningar av marinens förband på Berga.

Vetenskapsgren II (Personal, utbildning och marinmedicin) genomför på tisdagen ett seminarium på Karlberg med rubriken Officersutbildning idag för framtidens marin.

Marin forskning och teknikutveckling är rubriken för vetenskapsgren III:s seminarium på onsdagen. Där presenteras sensorer, ledningssystem, obemannade farkoster över, på och under ytan, vapensystem, mineringssystem och minröjningssystem.

KÖMS återkommande marinkonferens äger rum på torsdagen med rubriken Marinen som strategisk resurs under ledning av akademiens sekreterare Bo Rask.

En omfattande jubileumsskrift i bokform har tagits fram av hedersledamoten Thomas Engevall med bidrag från ett stort antal skribenter. Bokrelease kommer att äga rum på Sjöhistoriska museet fredagen den 12 november.

Utöver detta kommer salut att skjutas med en 24-punds vasakanon och jubileumsmarschen Med förstånd och styrka, skapad av musikdirektör Andreas Hansson, att framföras.

Nedan följer en sammanställning över evenemangen under jubileumsveckan.




Måndagen den 8 november – Berga/Hårsfjärden

”Försvaret av Sverige börjar till sjöss”

Symposium och materielförevisning. Syftet är att göra några tillbakablickar inom området marina operationer och taktik, beskriva läget idag och ge Kungl. Örlogsmannasällskapets perspektiv på framtiden inom marina operationer och taktik. Vidare kommer vi att förevisa delar av marinens nuvarande materiel för sjöstrids- och amfibieförbanden. Genomförandet äger rum på Berga och Hårsfjärden.


Plats:            Berga och Hårsfjärden

09:00            Busstransport från Cityterminalen Stockholm. Bussarna är märkta KÖMS.

10:00            Samling byggnad Niord

10:20            Inledning och välkommen till symposium
Anders Grenstad, konteramiral, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet hälsar välkommen och introducerar moderator ledamoten Per Edling.

12:30            Lunch på Berga Slott

13:30            Materielförevisning av fartyg och amfibieförbands materiel

15:30            Kaffe och fortsatta diskussioner

17:00            Busstransport till Cityterminalen

18:00         Aktiviteten slutar




Tisdagen den 9 november – Karlberg

”Officersutbildning idag för framtidens marin”

År 2019 gav Kungl. Örlogsmannasällskapet ut skriften En marin för Sverige – personaldelen. Läs den HÄR! Den beskriver hur marinen bör personalförsörjas, vilka personalbehov som finns och hur dessa behov bör tillgodoses. I skriften föreslås ett antal förändringar, bland annat i dagens militära utbildningssystem.

Syftet med symposiet är att markera Kungl. Örlogsmannasällskapets position som en betydelsefull arena för diskussioner om marinens utbildningsfrågor. Målet är att öka åhörarnas förståelse för de viktiga vägval som Försvarsmakten gjort och som den står inför när det gäller utbildning till och av officerare i marinen.


Plats:            Militärhögskolan Karlberg, Stockholm

Från 14:30            Samling Militärhögskolan Karlberg (Samlingssalen)

15:00            Inledning och välkommen

Anders Grenstad, konteramiral, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet hälsar välkommen och introducerar de två moderatorerna ledamöterna Mikael Brännvall och Jonas Hård af Segerstad.

15:10            Utbildas marinens officerare på rätt sätt?

Under 2000-talet har officersutbildningen successivt förändrats i flera avseenden. Från det att försvarsgrenarna och truppslagen hade egna officershögskolor, är utbildningen nu i stor utsträckning helt försvarsmakts-gemensam. Befälssystemet har reformerats, med följden att officerare och specialistofficerare utbildas på olika sätt och att utbildningen till officer har akademiserats. Ger detta marinen tillgång till rätt utbildade officerare?

  • Är officerarna relevant förberedda för sina första befattningar vid förband?
  • Är utbildningen till officer för teoretisk?
  • Tillgodoses de olika behov som flottan respektive amfibiekåren har?
  • Inledning av kommendör Jonas Källestedt, chef för Sjöstridsskolan, följt av paneldiskussion.

16:00            Reservofficeren – en underutnyttjad resurs i marinen?

Reservofficerssystemet är en kostnadseffektiv del av personalförsörjningen för att säkerställa kompetensbehov som varierar över tid. Tillgången till reserv­officerare sägs ofta vara särskilt betydelsefull för organisationens för­måga att tillväxa. Trots detta utbildar marinen knappt en handfull reserv­officerare varje år och det är tveksamt om utbildning och tjänstgöring hänger ihop på ett sätt som är optimalt. Hur kan systemet utvecklas för att ge bästa effekt?

  • Hur kan rekryteringen utvecklas?
  • Utbildas reservofficerarna på rätt sätt?
  • Vilken uppgift bör reservofficerare ha i marinens förband?
  • Hur kan reservofficerarnas civilt förvärvade kompetens tillvaratas?
  • Inledning av örlogskapten Johan Hamnegård, ordförande i Svenska Flottans Reservofficersförbund, följt av paneldiskussion.

16:45             Kaffepaus

1710              Mariningenjören – förutsättningen för fortsatt teknik i framkant?

Mariningenjörskåren har tjänat den svenska marinen väl; att Sverige har egen­utvecklade örlogsfartyg i världsklass är ingen slump. Trebefälssystemet innebär att mariningenjörerna på sikt blir marinens enda tekniska OF. Åter­väx­ten av nya mariningenjörer har gått på sparlåga i 20 år. Ett system för rekry­te­ring av försvarsingenjörer är återinfört, men ger endast en eller två nya marin­ingen­jö­rer per år. Attraktionskraften är låg relativt civilingenjörens gynnsamma ar­bets­marknad. Omtag och nytänkande behövs.

  • Hur väcka intresset för mariningenjörsyrket hos civilingenjörsstudenter?
  • Vad kan enskilda förband göra för att bidra till en större mariningenjörskår?
  • Vilka är möjligheterna för marinintern officersutbildning av civilingenjörer?
  • Finns möjlighet att påverka befordringsgången för mariningenjörer?
  • Vad kan göras för att behålla de mariningenjörer vi har?
  • Inledning av kommendörkapten (mariningenjör) Mattias Svedin, följt av paneldiskussion.

17:50             Avslutning och summering.

18:00             Symposiet slut



Onsdagen den 10 november – IVA

”Marin forskning och teknikutveckling”

Syftet är att presentera trender och visioner inom marin forskning och teknikutveckling med hjälp av några svenska framstående försvarsindustriföretag.

De huvudområden som kommer att presenteras är; sensor- och ledningssystem, obemannade farkoster över, på och under ytan, ubåtssystem, vapensystem, minerings- och minröjningssystem.

Plats:            Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) lokaler Grev Turegatan, Stockholm

12:30            Registrering och kaffe

13:00             Inledning och välkommen

Anders Grenstad, konteramiral och ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet hälsar välkommen och introducerar moderator, ledamoten konteramiral Odd Werin.

Inledning av viceamiral Jonas Haggren chef ledningsstaben Försvarsmakten och Dr. Sara Mazur forskningschef vid Knut och Alice Wallenberg Stiftelse.

Omvärldsuppfattning av ledamoten Bo Wallander. Redovisning av aktuell forskning och teknikutveckling inom området sensorer, ledningssystem och sambandssystem.

Verkan ledamoten Patrik Selling. Redovisning av aktuell forskning och teknikutveckling inom verkansområdet robotar, kanoner och projektiler mm.

Plattformar ledamoten Hans Wicklander. Redovisning av aktuell forskning och teknikutveckling inom området ubåtar, ytfartyg, andra farkoster, robotik mm.

Införande av ny teknik av ledamöterna Mats Elofsson, Odd Werin och Mats Nordin. Diskussion om hur Försvarsmakten, Försvarets Materielverk, Försvarets Forskningsinstitut, Universitet och högskolor samt industrin tillsammans skall kunna öka tempot i omsättningen av ny teknik till marin operativ förmåga.

17:00             Avslutning 

Efter seminariet inbjuder Kungl. Örlogsmannasällskapet till förfriskningar och en enklare måltid som ger möjlighet till fortsatta diskussioner angående marinforskning och teknikutveckling.




Torsdagen den 11 november – Medelhavsmuseet

”Marinen som strategisk resurs”

Plats:            Medelhavsmuseet Fredsgatan 2, Stockholm

12.30            Registrering och kaffe

13.00            Inledning och välkommen

Anders Grenstad, konteramiral, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet hälsar välkommen och introducerar moderator ledamoten Niklas Granholm.

13.05             Sekreteraren Bo Rask presenterar de viktigaste slutsatserna i Akademiens arbete ”En Marin för Sverige” och kommenterar Försvarsbeslutet 2020.

13.15            Ledamoten Peter Thomsson talar om havets betydelse för försörjningen.

13.35             Moderatorledd diskussion.

14.00             Ledamoten Per Edling talar om den strategiska betydelsen av väst- och sydkusten. Vad krävs för att fartyg ska kunna framföras säkert i ett havsområde? Vilket ansvar har Sverige för säker sjötrafik inom svenskt territorialhav och hur håller vi Öresund och Bälten öppet för fartygstrafik mellan väst- och ostkusten samt för tredje parts inpassering till Östersjön?

14.40             Kaffepaus

15.00             Per Kartvedt representant for Sjømilitære Samfund, Norge redovisar Et norsk, maritimt perspektiv på Västerhavet, Skagerak/ Kattegat og Östersjöutloppen.

15.30             Moderatorledd diskussion.

15.45             Ledamoten Robert Dalsjö. Var finns det operativa och strategiska sammanhanget? Vilka behov har Nato för sina egna syften, och vilka krav ställer det på oss? Vilka behov har Finland?

16.15             Avslutande moderatorledd diskussion.

16.30             Ordförande avslutar

Efter seminariet inbjuder Kungl. Örlogsmannasällskapet till förfriskningar som ger möjlighet till fortsatta diskussioner om marinen som strategisk resurs och de operativa kraven på marinen.




Fredagen den 12 november – Sjöhistoriska museet

Bokrelease av jubileumsskrift

Hedersledamoten konteramiral Thomas Engevall är initiativtagare till Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumskrift – MED FÖRSTÅND OCH STYRKA GENOM 250 ÅR – och är även ansvarig redaktör för framtagande och presentation. Fredagen den 12 november presenteras jubileumsskriften vid en aktivitet på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Jubileumsskriften kommer att spegla Kungl. Örlogsmannasällskapets bakgrund, instiftandet 1771 och ge en tillbakablick på de senaste 50 åren. Boken ger en beskrivning av Kungl. Örlogsmannasällskapet idag dess syfte, aktiviteter och mål. Boken reflekterar även över svensk sjömakt under 250 år. Akademiens bibliotek beskrivs utförligt och delar av akademiens konst beskrivs.

De olika vetenskapsgrenarna beskriver i sina kapitel viktiga händelser inom strategi, operationer och taktik, personal, utbildning och marinmedicin, maritim teknik samt sjöfart och andra vetenskapsområden med betydelse för sällskapets verksamhet. Vidare beskrivs utvecklingen av havsrätten, Norra ishavets geologi och oceanografi samt genomförda större arrangemang under senaste 50 åren.

Utöver detta beskrivs jubileumsprogrammet under år 2021 och tillkomsten av Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumsmarsch – Med Förstånd och Styrka.

Plats:            Sjöhistoriska museet, Stockholm

13.00             Samling Minneshallen Sjöhistoriska museet

13.30             Jubileumskriften – MED FÖRSTÅND OCH STYRKA GENOM 250 ÅR – presenteras av författarna genom några korta föredrag.

14.30             Örlogsmannasällskapet inbjuder till förfriskningar som ger möjlighet till fortsatta diskussioner om jubileumsskriften.


15.30             Avslutning



Välbesökt jubileumsdag i Göteborg

Torsdagen den 14 oktober var det Göteborgs tur att fira
Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år

Se ett filmsammandrag från dagen HÄR!


Besök vid det återinrättade Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4)

Jubileumsdagen inleddes med ett besök vid Älvsborgs amfibieregemente där regementschefen och ordinarie ledamoten Fredrik Herlitz tog emot och berättade om hur utvecklingen av det nyinvigda regementet ska se ut och betydelsen detta kommer att ha för försvaret av Göteborg.

Ordföranden Anders Grenstad med chefen för Älvsborgs amfibieregemente Fredrik Herlitz

Jubileumsseminarium på Stadsmuseum i Göteborg.

Anders Grenstad, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet inledningstalade och hälsade de omkring 150 åhörarna på plats välkomna. Digitalt följde drygt 40 personer från flera länder hela eller delar av seminariet. Grenstad introducerade moderatorerna och ledamöterna Niklas Granholm och Anna Risfelt Hammargren.

Ledamoten Anna Risfelt Hammargren, moderator.

Ledamoten Niklas Granholm, moderator

Föredrag om sjöfart och sjöfartsskydd

Föredragshållare och ämnen var Kent Zetterberg, professor vid Försvarshögskolan med ”Sveriges flotta 1771-2021, några utvecklingsperspektiv”,  Carl-Johan Hagman, vd Stena Rederi AB, ”Handelssjöfartens betydelse för sjömakt – praktiska exempel, förr och nu”,  Jan-Eric Nilsson, kommendör, Försvarsmakten Högkvarteret, totalförsvarsavdelningen, ”Totalförsvarets betydelse för sjöfartsskydd och rikets försörjningsmöjligheter”, Fredrik Herlitz, överste, chef Älvsborgs amfibieregemente och garnisonschef Göteborg, ”Samspel och satsningar för säkra transportflöden till och från svensk hamn”, Marie Jacobsson, ambassadör och UD:s folkrättsrådgivare, ”Havet och dess gränser och hur påverkar havsrätten”, Martin Jakobsson, professor i marin geologi och geofysik, Stockholms universitet, ”Havet och oceanografin – vad vet vi och vad vet vi inte?”,  Mikael Hägg, enhetschef, Maritima operationer, RISE Research Institute of Sweden, ”Sjöfartsforskning, teknik, underleverantörer, varv – hur sjöfartsstarkt är Sverige?” och Johan Norrman, avdelningschef Operativa avdelningen, Kustbevakningen, ”Vem styr och hur samordnas Sveriges maritima beredskapsarbete?”.

Ledamoten och UD:s folkrättsrådgivare Marie Jacobsson talade om betydelsen av havets gränser.


Ledamoten Carl-Johan Hagman om sjömakt: handelsmakt + marin makt, och varför de är varandras förutsättningar.


Ledamoten överste Fredrik Herlitz talade som chef för Göteborgs garnison och Älvsborgs amfibieregemente om hur Göteborg behöver kunna försvaras.


Seminariet avslutades med en paneldiskussion kring ”Om krisen eller kriget kommer – beredskap, samverkan, försvar och skydd”. Deltagare var Pål Jonson, M, ordförande Försvarsutskottet, Jens Holm, V, ordförande Trafikutskottet, Jan-Eric Nilsson, kommendör Försvarsmakten Högkvarteret, Elvir Dzanic, vd Göteborgs Hamn AB och Carl Carlsson, ansvarig för sjösäkerhetsfrågor Föreningen Svensk Sjöfart.

Avslutande paneldiskussion om vägen framåt. VD Göteborgs hamn AB, Elvir Dzanic har ordet.


Mot jubileumsårets final!

– Jag vill rikta ett stort tack till alla som deltog, det blev ett värdigt seminarium under vårt jubileumsår. Nu förbereder vi finalen på vårt jubileumsprogram som äger rum under dagarna 8-15 november i Stockholm, säger Anders Grenstad, konteramiral (ret) och ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.




Om den marina spänningen mellan Kina och Taiwan – och geostrategiska kopplingar

Kungl. Örlogsmannasällskapets korresponderade ledamot Hugues Eudeline publicerar i dag ett inlägg i Le Figaro, där den före detta ubåtsofficeren och numera välrenommerade säkerhetspolitiske debattören resonerar kring de senaste dagarna med omfattande kinesisk militär aktivitet kring Taiwan. Detta har större implikationer än bara ökande spänning mellan Kina och Taiwan. Hur det påverkar relationen USA-Kina, och hur det kan komma att beröra andra viktiga nationer i Ostasien, som Japan, Korea, Australien och Indien, behandlar Eudeline i sitt inlägg som finns att läsa HÄR.





Nya ledamöter invalda i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi som i år firar 250-årsjubileum sedan instiftandet 1771 har valt in sex nya ordinarie ledamöter och två korresponderande ledamöter.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid valsammanträdet den 21 september på Sjöfartshuset, Skeppsbron 10 i Stockholm, invaldes som ordinarie ledamöter i angiven ordning kommendör Jonas Källestedt, kommendör Fredrik Peedu, kommendörkapten John Theander, överste Anders Åkermark, kommendörkapten Patrik Mattsson och örlogskapten Jonas Kindgren. Till korresponderade ledamöter valdes Dr. Sebastian Bruns och kommendör Anders Friis.

Vid sammanträdet höll ordinarie ledamoten Carl Bergkvist sitt inträdesanförande och erhöll sitt invalsdiplom. På bilden flankerad av Kungl. Örlogsmannasällskapets sekreterare Bo Rask och ordförande Anders Grenstad.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Stockholm på Musikaliska måndagen den 15 november.

– Jag hälsar alla nya ledamöter varmt välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De kommer alla in i Sveriges Marina Akademi det år vi jubilerar 250-år sedan instiftandet 1771. Tillsammans tillförs ny akademien ytterligare förmåga för det maritimas bästa och stärkandet av Sveriges sjöförsvar, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I Strategi, operationer och taktik, II Personal, utbildning och marinmedicin, III Maritim teknik och IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.



För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller

E-post: info@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter: @orlogsman




Gemensam sjömålsbekämpning

I det senaste numret av Tidskrift i Sjöväsendet (3/2021) skriver marinens tre flottiljchefer om förmågan till gemensam sjömålsbekämpning.

Artikeln finns här som särtryck. TiS 360-369 2021, Gemensam sjömålsbekämpning

Chefen för 1. ubåtsflottiljen, kommendör Fredrik Lindén

Chefen för 3. sjöstridsflottiljen, kommendör Per Edling

Chefen för 4. sjöstridsflottiljen, kommendör Jon Wikingsson



Protokoll från ordinarie sammanträde i Stockholm 2021-05-19

Sammanträdet hölls digitalt och sändes från Sjöfartshuset i Stockholm. Anförande av ordinarie ledamot Jon Wikingsson om dagens marina ledningskoncept, information om de till inval nominerade samt en orientering från sekreteraren om ubåtssäkerhet, i ljuset av de ubåtshaverier som inträffat i världen de senare åren.

Protokoll vid ordinarie sammanträde i Stockholm 2021-05-19









Hedersledamoten Alain Coldefy om sin nyutkomna bok

I en intervju berättar hedersledamoten, den franske amiralen Alain Coldefy, om sina nyutgivna memoarer “Le sel et les étoiles”. Coldefy redogör ur ett franskt geostrategiskt perspektiv och utifrån sina personliga erfarenheter för det sjömilitära maktmedlets betydelse.


Se intervjun HÄR.






Förste hedersledamoten, H.K.H. Prins Philip har avlidit

Hans Kunglig Höghet Prins Philip, Hertig av Edinburgh, har som Buckingham Palace meddelat avlidit idag, den nionde april 2021. Efter en tid med svag hälsa gick  H.M. Drottning Elisabeths make sedan över 70 år under förmiddagen stilla bort på Windsor Castle.

Prins Philip var sjöofficer och förste hedersledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet sedan 1956. Han föddes på den grekiska ön Korfu 10 juni 1921 och var som tillhörande ätten Glücksburg dansk och grekisk prins. Philip inledde sin karriär i Royal Navy 1939 och var som kadett bland annat mönstrad på slagskeppen Ramillies och Valiant. I februari 1941 utnämndes han till officer, och samma år deltog och utmärkte han sig för duglighet vid slaget vid Matapan.

Prins Philip avslutade sin krigstjänstgöring som försteofficer på olika jagare, både i Medelhavet och i striderna i Stilla havet. Den blivande drottningen och Philip hade träffats redan före kriget och gifte sig 1947. När Elisabeth II tillträdde tronen 1952 lämnade Prins Philip den aktiva tjänsten med graden kommendörkapten. Kontakten med den aktiva flottan fortsatte under prinsens hela livstid.

H.K.H Prins Philip blev 99 år gammal.




Försvarsministern talade vid KÖMS sammanträde

Vid ordinarie sammanträdet 17 mars talade försvarsminister Peter Hultqvist via länk från Försvarsdepartementet.

Försvarsministerns anförande KÖMS 17 mars

Därefter höll ordinarie ledamoten Patrik Oksanen sitt inträdesanförande.


OL Patrik Oksanen och KÖMS ordförande Anders Grenstad


Sammanträdet – som genomfördes digitalt – besöktes av över 200 deltagare från olika delar av Sverige och övriga världen!

Protokoll vid ordinarie sammanträde i Stockholm 2021-03-17














Unika samlingar från af Chapman publicerade!

– Henrik Fredrik af Chapman var ett mångsidigt geni och hans gärning var omfattande. Det är med stor glädje som vi lägger ut arkivet och samlingarna på Kungl. Örlogsmannasällskapets webbsida så att hans verk kan komma fler till del, säger Håkan Lindberg, ledamot och ansvarig för Kungl. Örlogsmannasällskapets bibliotek.

Här finns samlingarna!

Viceamiral Fredrik Henrik af Chapman, 1721 – 1808, var en svensk skeppsbyggare som gjorde skeppsbyggnadskonsten till vetenskap. af Chapman var hedersledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet, och akademien har en omfattande samling av hans verk i biblioteket på Sjöofficerssällskapet i Karlskrona.

Den digitala samlingen innehåller handlingar som kan knytas till af Chapman såsom fartygsskisser från studieåren i England, en arbetsbok som visar flitiga matematiska studier, en dagbok från den berömda ”virkesresan” i Finland och anteckningar från åren som chef för varvet på Djurgården, med mera. Ett handbrev från af Chapmans senare år, ett liv i ständigt arbete, visar hans engagemang kring förbättring av repslageriet.

– Den digitala utställningen kring af Chapman är en av de första hamnarna vi anlöper på jubileumsseglatsen för att högtidlighålla att vi funnits i 250 år, säger Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande konteramiral Anders Grenstad.

Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år

Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi, instiftades i Stockholm 1771. Under 2021 kommer akademien högtidlighålla de första 250 åren med ett jubileumsprogram.

Se bilder från jubileumsaktiviteterna HÄR

Se bilder från högtidssammanträdet HÄR


Kungl. Örlogsmannasällskapet första möte hölls den 15 november 1771 i Stockholm. Det är Sveriges äldsta och en av väldens äldsta militärvetenskapliga samfund. Det var unga officerare vid galäreskadern som stiftade Örlogsmannasällskapet och dåvarande chefen för galäreskadern, viceamiral Christoffer Falkengréen, utnämndes till hederspreses. Örlogsmannasällskapet fick kungligt beskydd 1805.

Mer om Kungl. Örlogsmannasällskapets historik går att läsa HÄR.

Kungl. Örlogsmannasällskapets valspråk är ”Med förstånd och styrka”. Syftet med akademiens verksamhet är att följa och aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen i synnerhet och sjöväsendet i allmänhet. Med modernt språk talar vi idag om sjöfarten istället för sjöväsendet. Kungl. Örlogsmannasällskapet arbetar för att synliggöra den starka strategiska kopplingen mellan sjöfart, välfärd, miljö samt försvaret av hamnar och sjövägar.

Jubileumsåret högtidlighålls under det andra halvåret 2021. I och med de lättnader i pandemirestriktioner som regeringen idag har meddelat att ska gälla från och med den 29 september kommer evenemangen att genomföras som planerat.”

Höjdpunkten på jubileumsåret blir Högtidssammanträdet och Jubileumsmiddagen den 15 november i Stockholm.

Jubileumsaktiviteterna kommer vara geografiskt fördelade mellan Stockholm, Karlskrona och Göteborg.

I Stockholm kommer aktiviteterna att vara koncentrerade till en jubileumsvecka i november.

Akademien kommer också, som en del av jubileet, att deltaga i de Kungl. akademiernas föreläsningsserie 2021 i samarbete med Kungl. Musikaliska akademien.

Planerat Jubileumsprogram för Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år 2021:

Efter sommaren startar Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumsfirande. Det första genomförandet äger rum på Sjöhistoriska museet i Stockholm den 28 augusti där Musikdirektör Andreas Hansson föreläser om ”Flottans musik en marin kulturbärare”. Till detta spelar Marinens Musikkår.

Jubileet fortsätter därefter under september och oktober månad med heldagsgenomförande i såväl Karlskrona som Göteborg.

Jubileumsveckan kommer att genomföras under vecka V145 i Stockholm med intressanta förevisningar och symposier i linje med vad som tidigare har meddelats och avslutas med marinkonferensen på Medelhavsmuseet.

Jubileumsskriften är under framtagande och kommer att presenteras på Sjöhistoriska museet i Stockholm under eftermiddagen fredagen den 12 november.

Jubileets höjdpunkt blir Högtidssammanträdet och Jubileumsmiddagen som genomförs på Musikaliska och Grand Hotel den 15 november vilket är akademiens årsdag. Det är då 250 år sedan Christopher Falkengréen samlade sina kollegor till det första akademimötet.

Akademiens ledamöter kommer löpande att få inbjudningar till de olika aktiviteterna, och dessutom kommer speciellt inbjudna att få riktade inbjudningar.

Vid samtliga jubileumsaktiviteter kommer hänsyn att tas till Folkhälsomyndighetens rådande rekommendationer avseende pandemin.


Program för Kungl. Örlogsmannasällskapets 250-årsjubileum

Den 28 augusti 2021. Flottans Musik – en marin Kulturbärare.

Kungl. Örlogsmannasällskapet bidrager till Kungl. Musikaliska Akademiens föreläsningsserie. Genomförandet sker under eftermiddagen på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Den 30 september 2021. Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år i Karlskrona.

Syftet med dagen är att visa upp akademiens verksamhet nu och i en historisk kontext med material från akademiens bibliotek. Genomförandet äger rum i Sjöofficerssällskapets i Karlskrona lokaler samt Kungl. Örlogsmannasällskapets bibliotek. Marinens Musikkår spelar under dagen. Evenemanget är öppet för ledamöter och inbjudna. Mer information om dagen finns HÄR!

Den som vill följa evenemanget digitalt ansluter via Zoom



Den 14 oktober 2021. Kungl. Örlogsmannasällskapet 250 år i Göteborg.

Målet är att presentera och informera om Kungl. Örlogsmannasällskapets roll som Sveriges Marina Akademi samt analysera och belysa centrala frågor och utmaningar för svensk sjöfart, forskning och teknikutveckling. Dagen är öppen för alla. Det blir aktiviteter vid Göteborgs Garnison under förmiddagen som följs av sjötransport till S/S Marieholm där lunch serveras. Därefter följer ett symposium i Wallenstamsalen Göteborgs stadsmuseum och slutligen middag på The Royal Bachelors Club för inbjudna gäster. Marinens Musikkår kommer att framföra musikstycken under hela dagen. Mer information om dagen finns HÄR!

Den som vill följa symposiet i Wallenstamsalen Göteborgs stadsmuseum digitalt ansluter via Zoom



Program under jubileumsveckan

Den 8 november 2021. Försvaret av Sverige börjar till sjöss.

Dagen kommer att innehålla materielförevisningar och ett symposium. Syftet är att ge Kungl. Örlogsmannasällskapets perspektiv på dagens och framtidens utveckling av marina operationer och marin taktik. Genomförandet äger rum i heldagsform på Berga och på Hårsfjärden.

Den 9 november 2021. Symposium om Marinens officersutbildning.

Symposiet består av tre delseminarier som behandlar yrkesofficersutbildningen (officersprogrammet) reservofficersutbildningen och mariningenjörssystemet. Symposiet genomförs under eftermiddagen på Militärhögskolan Karlberg.

Den 10 november 2021. Framtidens marina teknik – svensk forskning och teknikutveckling.

Genomföres under eftermiddagen i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens lokaler, Stockholm. Syftet är att presentera trender och visioner inom forskning och teknikutveckling under medverkan av svenska framstående försvarsindustriföretag, Försvarets forskningsinstitut samt universitet.

Den 11 november 2021. Marinkonferens – Marinen som strategisk resurs.

Marinkonferensen genomförs som ett halvdagssymposium i Medelhavsmuseets lokaler. Deltagare blir representanter från Riksdag, Regering, försvarsledning, näringslivet m.fl.

Den 12 november 2021. Bokrelease av Jubileumsskrift.

Konteramiralen och hedersledamoten Thomas Engevall presenterar Jubileumsskriften. Aktiviteten genomföres under eftermiddagen på Sjöhistoriska museet i Stockholm och avslutas med mingel.

Den 15 november 2021 Högtidssammanträde och Jubileumsmiddag.

Högtidssammanträdet hålls på Musikaliska (Nybrokajen) i Stockholm med start kl 16.00. Jubileumsmiddagen på Grand Hotel i direkt anslutning till Högtidssammanträdet.


Ordinarie ledamoten Per-Anders Emilson
Projektledare KÖMS 250 år

070-665 55 26









Protokoll från ordinarie – digitala – sammanträde i Stockholm 2020-11-25

Vid sammanträdet onsdag 25 november hölls inträdesanförande av OL John Timerdal på temat Örlogsfartygsprojektering med framgång – några påståenden.
KL Juhapekka Rautava höll andra delen av sitt inträdesanförande om Sjöofficersutbildning i Finland 240 år.

Sammanträdet hölls i Sjöfartshuset i Stockholm och sändes digitalt. Ett 40-tal ledamöter följde sammanträdet över webben.


OL John Timerdal och ordförande Anders Grenstad vid sammanträdet.









Hur skyddar vi sjöfarten till Sverige?

Ordinarie ledamoten Daniel Peterssons inträdesanförande redogör för varför det är viktigt att Sverige har en grundläggande förmåga till att kunna eskortera vår sjöfart fritt till sjöss samt de faktorer som medför att uppgiften inte kan lösas idag.


Inträdesanförandet kommer även publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.








Skyddet_av_sjofarten_Daniel Petersson

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar Andreas Holmberg, Peter Thomsson och Erik Watsfeldt

Kungl. Örlogsmannasällskapets valsammanträde beslutade att tilldela belöningar till marina elever vid Försvarshögskolan för förtjänstfulla uppsatser.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöning tilldelas tre marina elever vid Försvarshögskolan, FHS. Från Högre officersprogrammet belönas Peter Thomsson för uppsatsen ” Mahan in a new millenium” och Andreas Holmberg för uppsatsen ”Varför starka stater förlorar asymmetriska konflikter”. Erik Watsfeldt vid Officersprogrammet belönas för uppsatsen ”Irreguljära metoder i marina konflikter”.

– Uppsatserna från Försvarshögskolans högre utbildning såväl som officersprogram lovar gott för framtiden. Varma gratulationer till de belönade, säger, konteramiral (Ret) Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.








Per Edling och Jonas Kjellén belönade av Kungl. Örlogsmannasällskapet

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets valsammanträde den 23 september beslutades ett antal hedersomnämnanden och belöningar.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöning för framstående tävlingsskrifter tilldelas kommendör Per Edling för bidraget ”Svensk sjöstyrkeledning – lägesbestämning och förslag till vägval” och Jonas Kjellén vid FOI för bidraget ”Rysslands högsjöförmåga – utsikter mot 2027”.

– Tävlingsskrifterna som Per Edling och Jonas Kjellén är synnerligen framstående och förtjänar uppmärksamhet och belöning. Skrifterna är i Kungl. Örlogsmannasällskapets anda och jag gratulerar de belönade, säger konteramiral (PA) Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.




För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: marten.granberg@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter: @orlogsman

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Marina Akademi, är en av de Kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet











Nya ledamöter till Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har valt in sex nya ordinarie ledamöter.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid valsammanträdet den 23 september på Sjöfartshuset, Skeppsbron i Stockholm, invaldes som ordinarie ledamöter marinchefen, konteramiral Ewa Skoog Haslum, kommendör Fredrik Lindén, kommendör Per Öhrstedt, överstelöjtnant Carl Bergqvist, frilansjournalist och senioranalytiker Patrik Oksanen och överintendent Leif Grundberg.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Stockholm måndag den 16 november. I år är evenemanget corona- och covidsäkrat och sänds digitalt.

– Jag hälsar marinchefen och alla övriga nya ledamöter varmt välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. Kungl. Örlogsmannasällskapet tillförs nu ytterligare kompetens inom en mängd områden och jag ser fram emot framtida goda arbetsinsatser för det maritimas bästa och stärkandet av Sveriges sjöförsvar, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är:
I Strategi, operationer och taktik,
II Personal, utbildning och marinmedicin,
III Maritim teknik
IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.








Risken för ett underfinansierat försvarsbeslut är uppenbar – Debattinlägg från Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapets sekreterare, kommendör Bo Rask, skriver inför det stundande försvarsbeslutet om att marinen är underdimensionerad redan för uthållig verksamhet till sjöss under fred och kris.














Forskningsbiblioteket hos Nato CMRE görs tillgängligt!

I La Spezia finns Natos marina forskningscentrum Centre for Maritime Research and Experimentation (CMRE), tidigare bekant som “NURC”, som var specialiserat på undervattensområdet. Forskningsområdet har sedan dess utökats till att även omfatta övervattensämnen, som radar, positionering, elektrooptik mm.

CMRE har haft vänligheten att erbjuda KÖMS och övriga intresserade att ta del av centrets forskningsbibliotek. I arkiven hittas bland annat en hel del forsknings- och försöksrapporter som kan vara av intresse. Över 300 rapporter bara inom områden som bottensediment, ljudutbredning och reverberation kan rädda även den mest regniga sommar!

Länk till biblioteket här.









Vår marin för ett tryggt Sverige och ett starkt Europa

Ledamöterna Odd Werin och Lars Wedin har som en del i Kungliga Krigsvetenskapsakademins projekt Säkerhet i morgondagens Europa publicerat en marin strategi mot 2030.

Läs mer om strategin och projektet hos KKrVA här. Där går boken också att beställa som fysiskt exemplar eller e-bok.

Läs boken digitalt här.














Ordinarie sammanträde onsdag 18 mars inställt

Styrelsen för Kungl. Örlogsmannasällskapet ställer in det kommande ordinarie sammanträdet på Sjöhistoriska Museet som skulle ägt rum onsdag den 18 mars med start klockan 17.30.

Programpunkten diskussion ”Valutarisker och dess effekter på upphandling av försvarsmateriel” samt inträdesanförandet genomförs vid ett senare tillfälle.

Beslutet är fattat då Corona / Covid-19 virus för närvarande sprids snabbt i samhället och har aktualiserat frågan om vilka åtgärder vi kan och bör vidta inom Kungl. Örlogsmannasällskapet för att begränsa riskerna för eventuell smittspridning vid våra sammankomster.


Nedanstående råd vid möten och aktiviteter bygger på Folkhälsomyndighetens råd och anvisningar (www.folkhalsomyndigheten.se).


  1. Den som har feber, är snuvig eller har hosta bör stanna hemma och undvika kontakt med andra människor.
  2. Den som nyligen varit utomlands och besökt områden med pågående smittspridning bl.a. Kina, Italien, Sydkorea och Iran eller något annat land som WHO bestämmer att man skall undvika p.g.a. Coronaviruset, bör heller inte närvara vid våra möten. Låt det gå två veckor efter hemkomst innan du går på aktiviteter, även om du känner dig helt frisk.
  3. Undvik att skaka hand och fysisk kontakt.
  4. Tvätta händerna så ofta som möjligt med tvål och vatten. Handsprit ersätter inte tvål och vatten, men kan användas som ett komplement då man inte har tillgång till tvål och vatten.
  5. Undvik att röra vid ansiktet eller ögonen.
  6. Hosta och nys i armvecket.


Folkhälsomyndigheten uppdaterar kontinuerligt informationen om coronavirussjukdom covid-19 på sin hemsida. Följ de rekommendationer som lämnas där. Vid besvär skall ni kontakta vårdguiden på tel. nr 1177, besök även www.1177.se för mer information. Vid akuta besvär ring tel. nr 112.


Vi fortsätter att bevaka situationen och ser hur det utvecklas framgent.


Anders Grenstad

Ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungliga medaljer till ledamöter i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Vid en ceremoni på Kungl. Slottet den 4 februari tilldelades förutvarande ordföranden för Kungl. Örlogsmannasällskapet Michael Zell H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band. Motiveringen löd: För förtjänstfulla insatser inom svenskt akademiväsende. Ledamoten Gunnar Wieslander erhöll H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i högblått band med motiveringen: För förtjänstfulla insatser inom svensk statsförvaltning och militärväsende.

Vid ytterligare en ceremoni den 5 februari för dem som tjänar hovstaterna tilldelades ledamoten Jonas Hård af Segerstad H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band med motiveringen: För förtjänstfulla insatser som H.M. Konungens adjutant.

– Mina varmaste gratulationer till de välförtjänta medaljörerna. De är alla värdiga mottagare av sina utmärkelser och jag är mycket tillfreds med att Kungl. Örlogsmannasällskapets gärningar och dess ledamöters arbete uppmärksammas, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.


Michael Zell receiving HM the King´s gold medal (c) Pelle T Nilsson/SPA

Gunnar Wieslander receiving HM the King´s gold medal (c) Pelle T Nilsson/SPA


Jonas Hård af Segerstad receiving HM the King´s gold medal (Foto Henrik Garlöv/Kgl. Hovstaterna)

KÖMS gratulerar Ewa Skoog Haslum

Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande Anders Grenstad träffade inkommande marinchefen,  konteramiral (från 1 februari) Ewa Skoog Haslum, vid Folk och Försvar i Sälen.

– Vi vill framföra våra varma gratulationer till Ewa och önskar all lycka till. Ewa är ett synnerligen bra val för Marinen, Försvarsmakten och Sverige, säger Anders Grenstad, ordförande.


Wayne P Hughes “Prediction” publicerad i Tidskrift i Sjöväsendet

Professorn emeritus och kommendören (P.A) i US Navy Wayne P Hughes Prediction har publicerats i TiS, samt finns för läsning eller nedladdning på denna sida.

Wayne Hughes räknas till en av samtidens främsta amerikanska auktoriteter inom sjökrigsväsendet. Hughes har skrivit flera böcker och publicerat åtskilliga artiklar om marin taktik och marina operationer.

Professor Captain (USN Ret.) Wayne P Hughes


TiS 391-402 2019, Prediction, W P Hughes

TiS 391-402 2019, Prediction (E), W P Hughes


Kungl. Örlogsmannasällskapet medaljerar och belönar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets 248:e högtidssammankomst i Stockholm fredag den 15 november medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades vicekorpral Emelie Persson vid Amfibieregementet för förtjänstfullt agerande i samband med en stridsbåtsolycka vid ön Lådna våren 2019.

Vicekorpral Emelie Persson tilldelades akademiens silvermedalj för förtjänstfullt agerande. Medaljmottagarna med chefen för Amfibieregementet.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades menig 1.klass Tess-Angelica Oldelius Marinstaben, menig 1.klass Emma Walker 1. ubåtsflottiljen, vicekorpral Björn Persson 3. sjöstridsflottiljen, korpral Håkan Palm 4. sjöstridsflottiljen, sergeant William Eurenius Amfibieregementet, korpral Wiktor Haglund Marinbasen och sergeant Angelica Hejdesten Sjöstridsskolan.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöning tilldelades fänrikarna Linus Malm, Isabelle Robertsson och Alexandra Wettervik för framstående uppsatser vid officersprogrammet.

– Jag sänder mina varma gratulationer till alla synnerligen väl förtjänta medaljörer och belönade. De har alla i olika form verkat i andan av Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål. Bronsmedaljen är en av de medaljer jag rankar högst, de är alla bäst vid sina respektive förband och är nominerade av sina förbandschefer, säger, konteramiral (PA) Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Vid högtidssammankomsten installerades även de ledamöter som valts in under 2019. Kungl. Örlogsmannasällskapet tidigare ordförande Michael Zell installerades som hedersledamot.

Mottagarna av akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda

Ubåtsflottiljens medaljmottagare Emma Walker med flottiljchefen

Marinstabens medaljör Tess-Angelica Oldelius med marinchefen.

Nyinvalde korresponderande ledamoten, Kommodor Juhapekka Rautava, är chef för finska sjökrigsskolan.


H.M Konung Carl XVI Gustaf möter ordförande Anders Grenstad

H.M. Konung Carl XVI Gustaf gav på tisdagen 8 oktober företräde på Kungliga slottet för ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet, konteramiral Anders Grenstad och tidigare ordförande Michael Zell.

H.M Konungen med avgående ordförande Michael Zell och ordförande Anders Grenstad.



Foto: Sara Friberg – Kungl. Hovstaterna

Nya ledamöter i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har valt in nio nya ordinarie ledamöter och en korresponderande ledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid valsammanträdet den 25 september vid Sjöhistoriska Museet invaldes som ordinarie ledamöter överste Patrik Gardesten, kommendörkapten John Timerdahl, teknologie doktor Roger Berg, bibliotekarie Andreas Nilsson, örlogskapten Daniel Pettersson, stabsläkare Johan Linders, överstelöjtnant Fredrik Herlitz, vice verkställande direktör Anders Hermansson och kommendörkapten Mattias Svedin. Som korresponderande ledamot invaldes den finske kommodoren Juha-Pekka Rautava.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Stockholm fredag den 15 november.

– Jag vill hälsa de nya ledamöterna välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. Jag ser fram emot goda arbetsinsatser för det maritimas bästa och stärkandet av Sveriges sjöförsvar, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I Strategi, operationer och taktik, II Personal, utbildning och marinmedicin, III Maritim teknik och IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.


Rösträkning efter balloteringen.


KÖMS representerade vid Nordiskt kadettmöte i Kalmar

Nordic Cadet Meeting, NOCA, genomfördes 7 – 11 augusti i Kalmar med Sjöstridsskolan som arrangör. NOCA är ett årligt återkommande arrangemang som inleddes 1948 i Lysekil där kadetter från Danmark, Finland, Norge och Sveriges mariner träffas för att bygga relationer mellan länderna. Under dessa dagar tävlade närmare 300 kadetter mot varandra i olika idrotter under eftermiddagarna medan fokus på förmiddagarna var gemensamma samtal och en möjlighet till kunskapsutbyte.

Nordiska marinkadetter samlade i Kalmar.

Som ordförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet deltog amiral Anders Grenstad som huvudtalare och seminarieledare för de seminarier som genomfördes under NOCA i Kalmar. Kadetterna fick inför dagarna i Kalmar läsa en artikel som behandlade de Nordiska länderna i ett globalt säkerhetspolitiskt perspektiv skriven för 10 år sedan som senare skulle diskuteras i grupper, med representation från samtliga länder, hur utvecklingen de senaste åren påverkat uppgifter och fokus för respektive nations marin. Seminarierna inledes med ett anförande av ordföranden för Kungliga Örlogsmannasällskapet som introducerade vad akademien representerar och arbetar med för att sätta ramarna för seminariet utifrån sina egna erfarenheter som bakgrund. Seminarierna avslutades med att kadetterna fick presentera sitt resultat för amiral Grenstad samt skolcheferna från respektive nation med en efterföljande paneldiskussion.





Protokoll 20190821

Sammanträdet ägde rum på Sjöofficersmässen i Karlskrona onsdagen den 21 augusti 2019 med början klockan 1730 i närvaro av 30 ledamöter. Protokollet kan laddas hem i sin helhet nedan.

En marin för Sverige – Hur ska marinen bemannas?

En Marin för Sverige

Våren 2018 publicerade Kungl. Örlogsmannasällskapet sin skrift: En Marin för Sverige. Skriften har fått god uppmärksamhet och avhandlades därtill under ett välbesökt seminarium i maj 2018, till vilket såväl deltagare ur de sjömilitära som de politiska kretsarna kunde räknas.

En Marin för Sverige pekar på sjöförsvarets betydelse för att skydda svenska intressen och den svenska marinens viktiga roll i alla konfliktnivåer – från djupaste fred till försvar mot ett väpnat angrepp riktat mot vårt land.

En Marin för Sverige slår fast att den svenska marinen efter decennier av nedskärningar (och i likhet med andra delar av Försvarsmakten och totalförsvaret) är underdimensionerad för de uppgifter den samtidigt förväntas kunna lösa på ostkusten, på sydkusten och kring våra sjöförbindelser på västkusten.

En Marin för Sverige argumenterar för en tredubbling av marinens krigsorganisation. En sådan utökning förutsätter stor materieltillförsel, förstärkning av den marina infrastrukturen och inte minst fler officerare, soldater och sjömän – såväl kontinuerligt tjänstgörande, men också reservpersonal och värnpliktiga. Det ställer också krav på ökat antal civilanställda, till del i krigsförbanden, men främst i de förutsättningsskapande delarna av marinen: skolor, utbildningsstöd, övningsanläggningar, förvaltning, materieltjänst mm.

I denna skrift, som har En Marin för Sverige som utgångspunkt, föreslås hur den framtida marinen ska bemannas och personalförsörjas. I skriften beskrivs hur den större organisationen ser ut, hur inflödet till marinen bör se ut och hur fördelarna med såväl frivillighet som värnplikt ska kunna kombineras för att rekrytera och behålla personal.

De olika personalkategorierna och personalgrupperna beskrivs, inklusive hur reservofficerare bör nyttjas och hur mariningenjörer kan återkomma liksom en tänkt utveckling för den medicinska personalen.

Skriften finns att ladda hem i sin helhet nedan.

Se Kungl. Örlogsmannasällskapets Marinkonferens 2019 i efterhand



Kungl. Örlogsmannasällskapets Marinkonferens med seminarium och debatt kring Sveriges sjöförsvar genomfördes tisdag den 28 maj. Hela konferensen finns att se i efterhand via webben, se länk.

Marinkonferensen modererades av Annika Nordgren Christensen och talarna var är bland annat: Bo Rask, Mikael Brännvall, Jonas Hård af Segerstad, Tommy Åkesson, Robert Dalsjö och Niklas Granholm.





För ytterligare information: Mårten Granberg, ledamot Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil 0707640100.


Besök även: www.koms.sealt. följ oss på Twitter



Protokoll 20190522

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska museets hörsal onsdagen den 22 maj 2019 med början klockan 1730 i närvaro av 37 och inbjudna gäster. Protokollet kan laddas hem i sin helhet nedan.

Debatten om Flottan och Försvaret, inför försvarsbeslut 2020

Senast den 14 maj 2019 ska försvarsberedningen lämna en försvars- och säkerhetspolitisk rapport till regeringen. Rapporten ska utgöra beslutsunderlag (förhoppningsvis) inför försvarsbeslut 2020. 
Länk: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/forsvarsberedningen/

Innan beredningen är inlämnad och innan försvarsbeslutet är taget så finns det utrymme att påverka beslutsfattarna i “rätt riktning”. Nedan finner ni en liten sammanställning över försvarsdebatten i allmänhet men också om flottan och dess fartyg i synnerhet. Märk väl att sammanställningen inte gör något anspråk på att vara komplett. 

Flottan och Marinen behöver nya och flera fartyg, behovet är skriande, samtidigt som vårt kustförsvar är hopplöst litet i dagsläget. En Amfibiebataljon för att försvara 270 mil kust, skrattretande? 

Hoppas beslutsfattarna tar stor hänsyn till detta faktum. 

Viktig och trevlig läsning!  

Läsvärt från Oksanen. 

”Tredubbla marinen för en säkrare svensk ekonomi.” 
KÖMS förutvarande ordf. Örlogskapten Mikael Zell
DI Debatt 10 januari, 2018.

”Farligt bygga försvaret på gissningar om sannolikhet”
Anders Brännström, generalmajor, Bo Hugemark, överste Jan Mörtberg, överste, samtliga är ledamöter av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.
SvD debatt, 22 januari, 2018.
Planeringen av Sveriges försvar måste utgå från de reella militära förmågorna hos potentiella angripare – inte från gissningar om sannolikheten för ett angrepp. Sådana bedömningar bör avskaffas i försvarspolitiska sammanhang, skriver tre ledamöter av Kungl Krigsvetenskapsakademien.

”Glöm inte utrikeshandel i pånyttfött totalförsvar”
Bo G Hall, fil dr, kommerseråd emeritus och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.
SvD debatt, 3 februari, 2018.

Kommentar: ”Glöm inte undervattenshotet!”
Emil Svensson, pensionerad kommendör av första graden och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
SvD debatt, 16 februari, 2018.

”Så här kan försvarsbeslutet 2020 bli”
Karlis Neretnieks, tidigare rektor för Försvarshögskolan och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Om att moderaternas försvarspolitiska rapport kan bli plattform för Försvarsberedningens förslag till utformningen av det svenska försvaret 2021-2025.
SvD debatt, 30 juni, 2018.
”Därför behöver vi ha en ”krigsavhållande” förmåga”
Krister Andrén, försvarsanalytiker som tidigare arbetat inom FOI, Försvarsmakten och Regeringskansliet. Han har bl a varit rådgivare till två överbefälhavare. Om att den anorektiska insatsstruktur som bestämdes för femton år sedan fortfarande ligger fast trots all politisk retorik om ett nationellt försvar.
SvD debatt, 24 oktober, 2018.

”Aktiv utrikespolitik kräver starkt försvar”
Stefan Ring, tidigare huvudlärare i strategi vid Försvarshögskolan. Om den oroväckande obalansen mellan idealism och realism.
SvD debatt, 11 november, 2018.

”Omräkning av index äter upp ökning av försvarsbudget” 
SvT Nyheter Inrikes, 23 november, 2018.

”Det krävs ett tydligt och fast ledarskap på alla nivåer”
Jan Hyllander, om att försvarsreformen är underfinansierad men att genomförandet dessutom präglas av okunskap, ovilja och oförmåga.
SvD Ledare, 21 december, 2018.

”Sverige måste stärka det marina försvaret.”  
Bo Rask, sekreterare KÖMS och kommendör. DI debatt, 7 januari, 2019.

”Utan personal blir det inget försvar” 
Carl Bergqvist, om att personalförsörjningen är det svenska försvarets stora ödesfråga.
Svenska Dagbladet, 14 januari, 2019.

”Sverige behöver en stark marin.”
Jens Nykvist, Konteramiral, Marinchef.
SvD debatt, 16 februari, 2019.

”Om Sverige ska försvaras måste landet kunna försörjas.” 
Bo Rask, sekreterare KÖMS och kommendör. Om att Försvarsberedningens uteblivna prioritering av nya ytstridsfartyg visar man inte inser att svenskt territorium även omfattar sjöterritoriet.
SvD debatt, 20 februari, 2019.

”Kustflottan går åter till Sjöss”
Kommendör Göran Frisk, ledamot KÖMS
Försvar och Säkerhet, 5 mars, 2019.

”Därför måste Sverige dubbla Marinen”
Dag Sundström, partner på InterPares och Per Egon Johansson, entreprenör och f.d. statssekreterare.
Om vikten av en stark svensk marin i tider av såväl fred som kris och krig.
SvD debatt, 15 mars, 2019.

”Med 270 mil kust behöver vi fler än sju ytstridsfartyg”
Niklas Wiklund, försvarsdebattör och fristående krönikör på BLT:s ledarsida. Ledare, Blekinge Läns tidning, 16 mars 2019.

”Sjöfartsskydd – för att samhället ska fortsätta fungera”
Försvarsmaktens hemsida, 19 mars, 2019.
Samhället är helt beroende av att handelsfartygstrafiken fungerar utan friktioner. Blir det avbrott i tillförseln av varor och drivmedel tar det inte många dagar innan det påverkar vårt samhälle. Delar av marinen genomför denna vecka en övning i skyddet av den civila fartygstrafiken till och från Sveriges viktigaste hamn.

”1 000 soldater deltar i marin beredskapsövning på Västkusten”
SvT Väst – nyheter, 16 mars, 2019.
Under helgen kommer runt 1000 soldater och 35 fartyg genomföra en stor beredskapsövning på Västkusten. Anledningen är ett osäkert säkerhetsläge tillsammans med Göteborgs hamn centrala roll för hela den svenska handeln.
”Så snabbt börjar Sverige svälta”
Adam Cwejman, journalist och skribent.
Göteborgs Posten, ledare. 24 mars, 2019.
Stänger Göteborgs hamn så tar mat och drivmedel i Sverige slut efter en vecka. Därför behövs såväl större permanent marin närvaro som ordentliga matlager.

”Marinen riskerar halka efter – behövs nya korvetter”
SvD Nyheter, lördag 13 april, 2019.
– Det vore olyckligt om man skulle ställa försvarsgrenarna mot varandra, säger ÖB i en SvD-intervju.

Protokoll 20190410

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska museets hörsal onsdagen den 10 april 2019 med början klockan 1730 i närvaro av 39 ledamöter. Sammanträdet var slutet d.v.s. endast KÖMS ledamöter var välkomna att delta i sammanträdet. 

Sammanträdet avslutades med en gemensam middag för ledamöterna. 

Protokoll 20190320

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 20 mars 2019 med början klockan 1730 ombord i s/s Marieholm i Göteborg i närvaro av 32 ledamöter och inbjudna gäster. Den öppna delen av sammanträdet startade klockan 1800. 

Till sammanträdet hade inbjudits gäster från Försvarsmakten, organisationer med intresse för sjöfart, Föreningen för Göteborgs Försvar samt medlemmar i Sjöofficerssällskapet i Göteborg. 

Protokoll 20190220

 Sammanträdet ägde rum onsdagen den 20 februari 2019 med början klockan 1730 på Sjöhistoriska Museet i Stockholm i närvaro av 64 ledamöter och inbjudna gäster. Den öppna delen av sammanträdet startade klockan 1800. 

Protokoll 2019-01-21

Sammanträdet ägde rum måndagen den 21 januari 2019 med början klockan 1730 Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona i närvaro av 34 ledamöter och inbjudna gäster. Den öppna delen av sammanträdet startade klockan 1800. 

Protokollet finns att ladda ner i sin helhet nedan.

Vår Gud är oss en väldig borg – Kyrkan och Försvaret

Föreläsning lördag 19 januari 14.00

Kungl. Krigsvetenskapsakadmien deltar tillsammans med Kungl. Örlogsmannasällskapet i en föreläsningsserie med fyra andra kungliga akademier. Temat är kyrkan, konsten och vetenskapen. Serien är fortsättningen på ett akademiöverskridande samarbete med avsikt att reflektera över företeelser utifrån akademiernas skilda perspektiv. Föreläsningarna spänner således över så vitt skilda ämnen som kyrkans roll i Försvarsmakten, kyrkor som kosmologiska, rituella och sociala rum, präster- skapet som lantbrukets föregångsmän och orgelkonstens gyllene epok. Medverkande är representanter för Kungl. Akademien för de fria konsterna (1735), Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (1753), Kungl. Musikaliska akademien (1771), Kungl. Örlogsmannasällskapet (1771), Kungl. Krigsvetenskaps- akademien (1796) samt Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (1811). Föreläsningarna hålls kl. 14.00 i Konstakademiens Hörsal, Fredsgatan 12, Stockholm (förutom föreläsningen 16 februari som hålls i Gustaf Vasa kyrka, Karlbergsvägen 1–5, Stockholm).

Först ut är KKrVA och KÖMS Lördag 19 januari 2019 kl 14.00 i Konstakademiens Hörsal


Kyrkan och religionen har historiskt spelat en mycket stor roll i de krig som Sverige utkämpat. Och fortsätter även i samtida insatser.

Dagens samhälle skiljer sig dramatiskt åt från ett 1600-talssamhälle präglat av lutheransk ortodoxi. Men moralen på judisk-kristen grund ligger djupt lagrad i vårt medvetande och i vår lagstiftning.

Under 1600-talets krig hade kyrkan, med fält- och fartygspräster vid varje regemente och flottans fartyg, två viktiga uppgifter; truppens själavård och att biträda med att upprätthålla krigstukt och stridsmoral. Prästerna var allestädes närvarande till stöd och hjälp; hemma i socknen, i fältlägren, ombord och i strid. Fältropen var ofta ”Med Guds hjälp”.

Så är det inte idag. Svenska insatser i Mali eller Adenviken sker knappast under de fältropen. Andra, syften, som folkrätten i vid bemärkelse, åberopas som moralisk grund. Men behovet av stöd från kyrkan lever kvar, inte minst påtagligt när ett förband eller fartyg utsätts för förluster. Behovet av reflektion och själavård blir starkt. Därför har varje svensk insats, på marken eller till sjöss, en fältpräst, inte för stridsmoral, nu chefens entydiga ansvar, men väl för att sörja för truppens själavård.

Kungl. Krigsvetenskapsakademiens föredrag kommer att belysa dessa aspekter på kyrkans och religionens roll för anda och moral – från Lützen till Adenviken och Mali.

Göran Frisk, kommendör, ledamot Kungl. Örlogsmannasällskapet
Jan Mörtberg, överste, ledamot Kungl. Krigsvetenskapsakademien
Mona Westerlund Lindberg, sjukhuspräst vid Karolinska universitetssjukhuset

Föranmälan krävs via konstakademien.se

Länk till poster och broschyr finns nedan

Ordinarie sammanträde 2018-11-28

Sammanträdet ägde rum på Sjöhistoriska Museet i Stockholm onsdagen den 28 november 2018 i närvaro av 54 ledamöter och inbjudna gäster. 


Protokoll återfinns i pdf-format nedan

KÖMS belönar och medaljerar

Pressmeddelande, Kungl. Örlogsmannasällskapet                          16 november 2018

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Karlskrona den 15 november medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i guld utdelas till individ inom eller utom akademien för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Guldmedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Jacob Wallenberg och avgående ordförande Michael Zell.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Peter Bager, och Christer Svensén., professor Lars Ericson Wolke Försvarshögskolan, samt fänrik Jennifer Torstensson Amfibieregementet. Fänrik Torstensson tilldelades även en penningbelöning för goda studieresultat.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades vicekorpral Jonathan Bodén 1. Ubåtsflottiljen, vicekorpral Kevin Nilsson 3. Sjöstridsflottiljen, korpral Fanny Holck Clausén 4. Sjöstridsflottiljen, korpral Erik Axelsson Amfibieregementet, korpral Joel Hedberg Marinbasen och korpral Andreas Lyman skonertdivisionen Sjöstridsskolan.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöning tilldelades kommendörkapten Jonas Forsmark samt överstelöjtnant Claes Berg.

– Mina varma gratulationer till alla synnerligen väl förtjänta medaljörer och belönade. De har alla i olika form verkat för Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål, jag ser fram emot att de fortsatt aktivt verkar för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Anders Grenstad, nytillträdd ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se
Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter

Ett urval bilder återfinns nedan:


Protokoll från 247:e högtidssammanträdet

Sammanträdet ägde rum torsdagen den 15 november i Sparresalen Östra Prinsgatan 4
Karlskrona, i närvaro av 87 ledamöter och inbjudna gäster. Högtidsmiddagen intogs på
Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 Karlskrona.

Protokollet återfinns som pdf nedan

Protokoll 2018-10-17

Sammanträdet ägde rum ombord i s/s Marieholm onsdagen den 17 oktober 2018 i närvaro av 41 ledamöter och inbjudna gäster. Till den öppna delen av sammanträdet hade gäster från Försvarsmakten, Föreningen för Göteborgs Försvar, sjöfartsintresserade organisationer och medlemmar i sjöofficerssällskapet i Göteborg inbjudits att delta.

Diskussionen i Sjöfartstidningen avseende isbrytare finns i denna länk Länk till sjöfartstidningen

Protokollet finns att ladda ner som pdf nedan.

Mötesprotokoll 20180822

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 22 augusti 2018 på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget
7 i Karlskrona i närvaro av 25 ledamöter och en inbjuden gäst.

Protokollet kan laddas ner i sin helhet nedan.

Räddningstjänsten kräver en tydligare organisation och ansvarsfördelning

Ett stort antal skogsbränder härjar i flera delar av landet varav flera är utom kontroll. Det varma vädret gör att brandrisken är extremt hög. Räddningstjänsterna landet runt gör fantastiska insatser, men går på knäna av utmattning. Politiskt käbbel har redan börjat om vilken typ av resurser som bör anskaffas, varför inte genomförda utredningsförslag har implementerats samt anmäls behov av nya analyser och utredningar. Vidare ges svulstiga uttalanden om att vår krisberedskap är god.

Jag har många års erfarenhet från Försvarsmakten i befattningar inom taktisk och operativ stabsverksamhet. Jag har deltagit i ledningen av de militära resurserna som stabschef Ostkustens Marinkommando vid Tyrestabranden 1999 och som Försvarsmaktens operationsledare vid Tsunamin 2004 samt vid stormen Gudrun 2005. Jag påstår att jag har god kunskap om behoven av ledning för att genomföra verksamhet. Nu vill jag ge min syn på bristen på ledning.

Jag påstår att räddningstjänsten som den nu är organiserad, aldrig kommer att effektivt kunna hantera skogsbränder av den omfattning som nu härjar i landet.

Med räddningstjänst avses i Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. En kommun är ansvarig för all räddningstjänst utom sex speciella former av räddningstjänst som är statens uttalade ansvar:

  • Fjällräddningstjänst – Polisen
  • Flygräddningstjänst och Sjöräddningstjänst – Sjöfartsverket
  • Efterforskning av personer i annat fall – Polisen
  • Miljöräddningstjänst till sjöss – Kustbevakningen
  • Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen – Länsstyrelsen

All övrig räddningstjänst är den kommunala räddningstjänstens ansvar. Dit hör till exempel skogsbrandsläckning. Varje kommun ska med de förutsättningar som råder i kommunen, göra riskanalyser och sätta upp samt organisera sin räddningstjänst.

Normalt är krisledningen underdimensionerad, dåligt övad och det är vanligt att ledningsstrukturen vid större kriser kommer på plats alldeles för sent. Dålig och senfärdig ledning leder normalt till att resursbehoven underskattas. Man är rädd för kostnaderna. Därför får inte de beslutade åtgärderna den önskade effekten och riskerna ökar för skador på liv, egendom och miljö.

Inom Försvarsmakten talar man om tre olika ledningsnivåer; taktisk, operativ och strategisk. Ledning på dessa nivåer sker samtidigt och parallellt. Högre nivåer informeras av lägre nivå med dagliga lägesrapporter. Stabsorienteringar utnyttjas dagligen för att samtliga befattningshavare i respektive stab ska ha samma lägesbild och förstå chefens prioriteringar.
Den högre nivåns uppgift är att fördela ansvar, tilldela uppgifter och resurser, följa upp läget samt vid behov tillföra ytterligare resurser för att de uppsatta målen ska uppnås.

Översatt till de aktuella bränderna, så bör en kommun där en större brand uppstår omedelbart påbörja släckningsarbetet med sina resurser, orientera aktuell länsstyrelse om läget samt begära stöd med lednings- och ytterligare resurser. Rapporterna bör vara utformade efter standardmallar för att undvika missförstånd och säkerställa att relevanta fakta redovisas. Kommunen ägnar sig åt taktisk ledning av resurserna i brandområdet med en tidshorisont för insatsen om några enstaka dygn.

Länsstyrelsen bör omedelbart upprätta ledningsplats och utse ledningslag för dygnet runt verksamhet. Med tidshorisonten vecka till veckor planeras räddningsinsatsen och görs bedömningar om länets samlade räddningsresurser räcker till. Vidare görs omfallsplanering om de uppsatta målen inte uppnås. Det kan behövas om t ex vädret ändras eller utlovade resurser försenas. Länsstyrelsen genomför operativ ledning innefattande att tillföra länets samlade resurser, att tillföra logistik som mat och vatten till personalen i brandområdet, inkallande av avlösningspersonal, anskaffa förläggningsplatser, tillförsel av drivmedel, reparationer av räddningsmateriel, transporter av personal och materiel inom länet samt att ge direktiv för vägbyggen och brandgator mm. Avlysning av området är också länsstyrelsens uppgift.

Länsstyrelsen rapporterar dagligen enligt standardmall till strategisk nivå på nationell krisledningsplats. Utifrån dessa rapporter beslutas om tillförsel av ytterligare resurser samt görs bedömningar om landets samlade räddningstjänstresurser räcker till. Vidare bedöms om andra myndigheters resurser och ev. internationellt stöd erfordras. Den strategiska ledningen genomförs med tidshorisont veckor till månad (-er).

Vid en väl utvecklad stabstjänst, förstår högre chef vad lägre nivå behöver redan innan den lägre nivån har insett behoven. Stabstjänst är en konstart som måste övas ofta. Det är en dödssynd om högre chef petar i detaljer på lägre nivå.

Tillämpas principerna enligt ovan undviks att de olika nivåerna dubbelarbetar, uppnås stringens i stabsarbetet samt skapas och tillförs resurserna när och där de behövs.
Dagens räddningstjänst bygger på tre principer; ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen. Förenklat, den som har ansvar i normala situationer har motsvarande uppgifter under kriser samt att högre samhällsnivåer i huvudsak har en stödjande roll. Det är som princip rätt, men det duger inte. Det har branden i Västmanland och de nuvarande bränderna visat.

Hur ska en liten kommun kunna leda en stor räddningsinsats som pågår under lång tid och går över flera kommungränser? Vilken av flera likvärdiga kommuner leder vem?
Det är inget annat än en ledningskollaps när länsstyrelserna i Västmanland och Gävleborgs län efter ca en veckas brandbekämpning tar över ledningen. Stödjande roller och samordningsansvar för högre samhällsnivåer i all ära, men bättre är att fördela uppgifter och beslutsmandat. God ledning kräver tydlig ansvarsfördelning. Då säkerställs det att uppgifterna blir utförda även i oklara situationer.

För att kunna utföra god ledning krävs även att stabspersonalen på de olika nivåerna övas genom att dagligen arbeta med ledningsfrågor. Stabstjänst är som alla andra arbeten något som måste övas ofta för att uppnå och vidmakthålla goda kunskaper och färdigheter. Med välövad personal förhindras kaos och ledningen kan på ett effektivt sätt stödja brandbekämparna i skogen.

Mellan insatserna bör länsstyrelserna genomföra ledningsövningar, sköta sina tillsynsuppdrag i kommunerna genom att granska riskbedömningar, planer och räddningstjänstens organisation.

I en transparent organisation är det naturligt att skriva ”Lessons Learned” d.v.s. att efter en insats rapportera det som har varit positivt och negativt under en insats på samtliga ledningsnivåer. Så skapas en lärande organisation som tar tillvara och implementerar erfarenheter från tidigare kriser. Även högre chef måste tåla kritik.

Bo Rask
Sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet
Sveriges Marina Akademi

Marinkonferensen 2018

Kungl. Örlogsmannasällskapets Marinkonferens 2018
En marin valdebatt

Marinkonferensen 2018 – akademiens andra efter premiären föregående år – avhölls i Medelhavsmuseets hörsal den 30 maj. Ett sjuttiotal ledamöter och intresserade deltog på plats och drygt lika många till följde direktsändningen via webben. Den kan ses i återutsändning på  https://www.youtube.com/watch?v=2VbwDjGXVUM.

Marinkonferensen öppnades med välkomstord av KÖMS ordförande Michael Zell. Han välkomnade särskilt försvarsministern statsrådet Peter Hultqvist liksom ledamöterna i Försvarsutskottet med dess ordförande Allan Widman i spetsen. Han introducerade även debattens moderator Annika Nordgren Christensen.

Ordföranden underströk i sin korta inledning att Sverige försörjningsmässigt är som en ö och att Sverige som nation, inklusive dess försvarsmakt, är helt beroende av öppna hamnar och fungerande sjötransporter för sin försörjning: Ska Sverige försvaras måste Sverige försörjas! Denna insikt ligger till grund för akademiens studie En Marin För Sverige.

Efter denna korta inledning lämnade ordföranden över till akademiens sekreterare Bo Rask, som i ett kort referat redogjorde för grunderna och slutsatserna i KÖMS studie En Marin för Sverige. Sekreterarens referat kan läsas i sin helhet genom att klicka på följande länk Sekreterarens anförande vid sjöförsvarsdebatt 30/5 2018.

Sekreteraren avslutade sin dragning med att be moderatorn Annika Nordgren Christensen komma upp på scenen för att introducera talarna och beskriva talar- och debattordning. Annika började med att introducera försvarsministern statsrådet Peter Hultqvist.

Statsrådet Peter Hultqvists anförande i sammandrag
Försvarsministern delade uppfattningen om ett försämrat strategiskt läge. Han delade också uppfattningen om den så kallade gråzonens vikt och marinens och Flygvapnets betydelse i ett sådant sammanhang. Men det var också viktigt att skapa tröskeleffekt och hindra att vi blir avskurna.

Försvaret har idag stora behov och det egentliga investeringsbehovet är ännu oklart. Men det är klart att ubåt A26 och JAS Gripen utgör nationella säkerhetsintressen.
Statsrådet erinrade om ett antal viktiga beslut som tagits under mandatperioden:
• Halvtidsmodernisering av korvetterna Gävle och Sundsvall
• Ny sjömålsrobot
• Stridsbåt 90
• Två extra fartygsbesättningar
• Utvecklingen av samarbetet med Finland; lagförslag om operativ samverkan kommer 25 september
• Samarbetsavtalet med USA och Finland ger stora möjligheter även på det marina området
Peter Hultqvist sade sig vara mycket väl medveten om behovet av nya ytstridsfartyg och förstärkning av amfibieförbanden. Men mycket stora investeringar är emellertid nödvändiga bortom 2020 och det är inte bara marinen som har behov. En avvägning måste göras: vad ger mest effekt mot en potentiell motståndare? Den militära förmågan måste ökas men vad skall prioriteras? KÖMS studie (”En Marin För Sverige”) är betydelsefullt i detta sammanhang.
Bakgrunden till dagens problem är det nedrustningsfokus som tidigare gällde samt oviljan att se förändringar. Systemet är alltför trögt.

Stabilitet i planeringen är mycket viktigt, underströk statsrådet som också varnade för eventuella önskemål om att ”ta ur 5 miljarder” – det var krångligt nog ändå!
I den efterföljande diskussionen, skickligt ledd av moderatorn Annika Nordgren Christensen, värjde sig statsrådet mot alla försök att diskutera prioriteringar. I stället underströk han behoven för hela Försvarsmakten: avväg helheten! Diskutera mindre, gör!
Statsrådet Hultqvist avtackades av moderatorn och introducerade därefter de närvarande ledamöterna i Försvarsutskottet och bad dem därefter lämna sina inledande kommentarer på såväl ”En Marin för Sverige” som försvarsministerns anförande.

Försvarsutskottets ledamöter
Omgång 1
Widman (L). KÖMS vision välgörande, det finns sedan lång tid en brist på visioner. Positiv till förstärkning av amfibieförmågan samt tankarna om Göteborgs vikt för Host Nation Support. Det är nödvändigt att lappa, laga och uppgradera. Saknar idéer avseende utsjömineringar – dessa borde prioriteras högre. Det civila statliga tonnaget borde utnyttjas mera. Viktigt med minröjningsfartyg.

Engblom (M). Försvarsministerns anförande visade på brist på precisa tankar om marinen. Vad skall skäras bort? M vill prioritera minröjning och sjöfartsskydd. Marinen behöver fördubblas. Försvarsbesluten måste göras mer långsiktiga – 10 års sikt. M vill se fler kölar, fler ubåtar och fler amfibieförband. Bråttom – har vi verkligen tid att vänta på försvarsbeslutet?

Oscarsson (KD). Vi kan inte vänta på försvarsbeslutet. KD anser att fartygen är för få. Måste finnas marina förband såväl i ost som i väst. Öka ytstridsfartygen med 4 – 6 enheter, dubbla minröjningsstyrkan, öka till 6 – 8 ubåtar, 2 amfibiebataljoner. Vi får inte glömma Övre Norrland där vi håller ryggen åt norrmännen vilket i sin tur är viktigt för att inte Norden skärs av. Försörjningen, främst i väst, måste skyddas. Hela Försvarsmakten och särskilt marinen är för liten.

Richthoff (SD). Det är bra att armén och marinen talar klartext. SD stöder en förstärkning av undervattensbevakningen om 1 miljard. Öka antalet ytstridsfartyg så att det finns förband i väst och ost. Ytterligare amfibiebataljon behövs. Marinen är nu på väg mot ett haveri – åtgärd behövs.

Bäckström (C). Studien ”En Marin För Sverige” ger ungefär samma resultat som perspektivplaneringen. Försvarsbeslutet måste bli mer långsiktigt. Samtidigt måste väldigt mycket moderniseras redan före 2020 (då nästa försvarsbeslut börjar gälla). Nato-medlemskap är viktigt också för försvarsinvesteringar.

Johnsson Fornarve (V). Både Ryssland och Nato rustar i vårt närområde. Vi måste försvara vår alliansfrihet. KÖMS studie är intressant och förmåga att försvara transporter är viktigt. Samtidigt måste vi se till hela försvaret. Hamnar och transportleder är inte bara viktiga i samband med värdlandsavtalet. Avtalet aktualiserar också frågan om ett förbud mot kärnvapen på svenskt territorium.

Schröder (MP). Materielutredningen prioriterar inte försörjning och inte heller marinen. Svåra avvägningar! Beträffande KÖMS studie frågar man sig om det verkligen inte går att lagra mer. Vad har vi för avtal med Norge? Men det finns uppenbara behov att ersätta stora delar av marinen.

Lindestam (S). Tagit till sig studien med stort intresse. Intressant att den (liksom KÖMS sekreterare i sitt anförande) nämner hungerkravallerna 1917; det är viktigt att lyfta upp försörjningsförmågan! Hoten ökar. Viktigt att kunna skydda sjöfarten! Den stora övningen Aurora var mycket viktig måste nu utvärderas. Vi måste klara ut värdlandsavtalet. Vad krävs egentligen för att klara de tre månadernas kris? Det svenska folket måste väckas och här är MSBs folder ”Om kriget eller krisen kommer” nödvändig. Vi behöver fler plattformar! Försvarsbeslutsperioderna måste bli längre i syfte att öka stabiliteten.

Omgång 2
Moderatorn: Vad innebär försvarsberedningens tremånaders-perspektiv?

Oscarsson (KD). Att angriparen kommer att försöka stoppa införseln av förnödenheter är ingen ”rocket science”. Vi vet alla att denna kommer via Göteborgs hamn, vi måste alltså återskapa militär förmåga där.

Engblom (M). Vi klarar inte detta nu och det är inte bara vi kommer att drabbas. Tidigt och resurser! Med referens till försvarsministern: ja vi har olika uppfattning om vad som behöver göras. I förlängningen måste fler fartyg skaffas och ny generation av korvett Visby måste få nya förmågor. Vi bör här hänga på Finland.

Schröder (MP). Javisst men i krig kommer det att saknas varor; samhället kan inte leverera på samma sätt som i fred. I krig måste huvuduppgiften vara motståndet mot angriparen.

Bäckström (C). Industrin måste kunna importera och exportera. Därigenom är försvaret av Göteborg centralt. KÖMS tanke på en marin i tre områden är rätt. Exempelvis är Trelleborg lagringsplats för konstgödsel – nödvändigt om livsmedelsproduktionen måste öka.

Richtoff (SD). Vi måste bygga upp k-företag och knyta dessa till möjligheten ta ut fartyg. Luftvärnsförmågan är mycket viktig för att skydda transporterna. Därför bör vi inte skaffa Patriot utan låta svensk försvarsindustri utveckla luftvärn till alla korvetter. Aster 30 skulle vara ett mycket bättre system än Patriot; det är bråttom! Inte bara fråga om krig, kriser av olika slag kan också göra att vi blir utestängda. Bråttom och vi måste prioritera; exempelvis minröjning.

Moderatorn: Är KÖMS ansats med att koppla studien till försvarsberedningens scenarier behoven att klara försörjningen rätt?

Lindestam (S). Ja men vi skall inte återskapa gårdagens förmåga; nya förmågor krävs. Göteborg är jätteviktigt men det finns fler hamnar som exempelvis Gävle. Var finns containerhamnar och hamnar som kan ta emot drivmedel?

Johnsson Fornarve (V). Viktigt förstärka beredskapen i samhället i allmänhet, inte bara för krig. Exempelvis bör lagringen av livsmedel och läkemedel öka. Vi behöver också stärka det fredsbyggande samhället i Östersjön, här kan den civila Kustbevakningen spela en viktig roll.
Fråga från Ledamoten Rudberg angående möjligheterna till en ökad integrering militärt – civilt för ökad effektivitet i kris och krig.

Widman (L). Den nu inrättade angränsande zonen ger oss bättre möjligheter komma längre ut med våra sensorer. I kris och gråzon behöver Försvarsmakten förstärkas med civila resurser. På fråga: vi har mindre resurser nu än tidigare. (L) satsar mest på försvaret men redan nästa år kommer reduceringar med risker för andan i försvaret. Kan vi trefaldiga våra ytstridsfartyg? Nej och det behöver vi nog inte heller. I krig går inga fartyg, inga civila i varje fall, på Östersjön. Vapenutvecklingen (sensorer, långräckviddiga robotar) gör att stora ytstridsfartyg har viktiga uppgifter i Västerhavet och där står vi under Natos och USA:s luftförsvarsparaply vilket inte är lika tydligt i Östersjön.

Engblom (M). Vill se mer civil – militär samverkan och påminde om utredningen Maritim Samverkan (SOU 2012:48). Här finns många möjliga lösningar; den var före sin tid men bör tas fram igen. Påminde om pågående samtal marinen – civila redare.

Oscarsson (KD). Instämmer. Exempelvis SjöV helikoptrar – bör föras över till Kustbevakningen och marinen. Vi bör göra som Finland och ha flera övningar militärt – civilt. Till sist: cyber. Här måste en förstärkt förmåga till. En cybersäkerhetsmyndighet bör inrättas.

Bäckström (C). Att civil – militär samverkan är viktigt visas redan av pågående skogsbränder. Tre månader? Ja men redan tidigt blir resurser och bemanning ansträngda. Vi får återkomma till organisationsfrågorna.

Lindestam (S). Vi lever i en komplex värld. Många trådar att ta tag i. Samarbete är emellertid viktigt speciellt i högre nivåer. Men det är svårt att samverka och kräver övning.

Ricthoff (SD). Vi prioriterar luftvärn, minröjning och minutläggning. MSB bör samordna och inte bara samverka. Före jul lades budgeten men nu inför valet kommer ”hitte-på-pengar”! Krigsplacera färjorna.

Marinchefen ledamoten Nyqvist. Vill ge en eloge till marinens personal. Marinens behov har väl beskrivits. I gråzonen är närvaron till sjöss med kvalificerade plattformar vital. Vi är de som är närvarande och den är nödvändig för att bygga upp tröskeleffekten. Om det nu verkligen skulle bli fråga om landstigningar så bör dessa mötas långt ut. Den marina flexibiliteten gör att man inte behöver låsa sig till en hamn. Beträffande Host Nation Support, trovärdigheten kräver att vi kan skydda transporter.

Ledamoten Werin. FMV kommer att leverera det som nu är beställt men det finns inga nya beställningar och det är två år kvar på försvarsbeslutsperioden: vad kan göras under denna tid?

Ledamoten Göthberg. Marinen och handelsflottan har haft bra samverkan inte minst under andra världskriget. Observera att färjor kan krigsplaceras; bra att Fartygsuttagnings-kommissionen nu aktualiseras.

Moderatorn: Blir det några beställningar inom nuvarande försvarsbeslutsperiod?

Lindestam (S): Ja det blir det nog men vi måste vänta tills efter valet. Försvarsgruppen bör komma överens inför höstbudgeten

Schröder (MP). De stora beställningarna kommer efter det att försvarsberedningen är färdig men initiativ kan tas tidigare. Men ingenting kommer att hända före valet.

Johnsson Fornarve (V). Håller med tidigare talare – vi kan inte nu före valet sitta och övertrumfa varandra.

Bäckström (C). Det går om man tar initiativ. Och vi ser att FM behöver tidigt förstärkning. Försvarsministern bör snarast kalla in försvarsgruppen för att få igång åtgärder som leder till beställningar. Vår målsättning är att försvarsbeslutet skall ge ordentliga förstärkningar till alla försvarsgrenar. På lång sikt bör vi nå 2 %-målet.

Richtoff (SD). Hänvisar till SD budgetförslag som bl.a. omfattar ubåtar, 5 korvetter och renoveringar. Målet är 2,5 % av BNP tidigt. Vi säger nej till Patriot som blir en gökunge. Luftförsvaret behöver större djup; därför bör våra korvetter förses med luftvärnsrobotar.

Oscarsson (KD). Alla partier är överens om att angrepp ej kan uteslutas. Alltså måste försvaret stärkas nu. Vi bör fördubbla antalet korvetter och ubåtar men detta blir inte klart förrän mot 2030. Måste ta besluten tidigt, vi måste kunna försvara vår västkust. KD vill se en budget om 2 % av BNP inom en tioårsperiod. Det hela är komplext men vi kan inte vänta i 15 år. Vi måste ha en närvarande marin. Finlands samverkan kan vara en väg.

Widman (L). Det är farliga tider nu. Werins fråga är intressant. Farligaste tiden är nu – de kommande 3 – 4 åren. Försvarsmakten är ofta plattformsorienterat men på kort sikt krävs framför allt mer vapen och ammunition. Länk till HKP 14 för bistatisk målinmätning bör dock skaffas tidigt. Håller med Marinchefen angående fred och kris. Problemen börjar när kriget startar. KÖMS rapport tar inte upp sensorutvecklingen, som gör att även välbeväpnade svenska örlogsfartyg får problem

Akademiens ordförande avslutade Marinkonferensen -18 genom att tack deltagare och åhörare. I sin sammanfattning nämnde han särskilt diskussionen kring materiel och kostnader men även den angelägna frågan om tid till leverans. Han belyste vikten av samarbete och samordning mellan civila och militära aktörer såväl mellan berörda myndigheterna som med sjöfarten och rederinäringen och i förlängningen hela distributionskedjan ut till konsument. En ständig nyckelfråga är personal och organisation. Det måste finnas stabila planer så att våra unga kvinnor och män vågar satsa på en karriär och att det finns personal när materielen väl levereras. Ordförande avtackade även moderatorn för ett mycket väl genomfört värv och avslutade med en förhoppning om återseende nästa år vid KÖMS tredje marinkonferens.

Marinkonferensen 2018

Onsdag den 30 maj genomfördes Marinkonferensen på Medelhavsmuseet i Stockholm. Arrangör var Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Konferensen inleddes med ett anförande av Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande Michael Zell vilket följde av ett längre anförande av akademiens sekreterare Bo Rask. Därefter höll försvarsminister Peter Hultqvist ett key note anförande.

Paneldebatt leddes av moderator Annika Nordgren Christensen med en panel bestående av samtliga riksdagspartier: Allan Widman, Annicka Engblom, Mikael Oscarsson, Roger Richtoff, Daniel Bäckström, Lotta Johnsson Fornarve, Anders Schröder och Åsa Lindestam. Frågestund följde där publiken kommenterade anföranden och frågeställningar.

Vill du se konferensen och höra vad som avhandlades, se webbsändningen i efterhand:

Marinkonferensen 2018

Protokoll 2018-05-16

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska museets hörsal onsdagen den 16 maj 2018 i närvaro av
46 ledamöter och inbjudna gäster.

Protokollet kan laddas ned som pdf nedan

Valdebatt om sjöförsvaret den 30 maj

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi inbjuder till valdebatt om vårt sjöfartsberoende och sjöförsvaret

Lokal: Medelhavsmuseet Fredsgatan 2 Stockholm
Moderator: Annika Nordgren Christensen.  

Program 2 maj 2018: 

13.00 Kaffe serveras 

13.30 Ordföranden Michael Zell hälsar välkommen. Sekreteraren Bo Rask presenterar slutsatserna av Akademiens arbete ”En Marin för Sverige” 

13.50 Ordföranden introducerar moderatorn Annika Nordgren Christensen 

13.55 Försvarsministern Sr Peter Hultqvist anförande 

14.15 Moderatorns och auditoriets frågor till Försvarsministern 

14.40 Försvarspolitiska anföranden och kommentarer till Försvarsministerns anförande från samtliga riksdagspartiers försvarspolitiska företrädare 

15.00 Försvarspolitisk debatt om sjöförsvaret 

15.30 Avslutning 

Michael Zell
Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet 

Följ oss live via länk: https://livestream.com/EsJoLo/Marinkonferensen2018 

Anmälan senast 2018-05-25 till sekreteraren Bo Rask genom epost till secretary@koms.se 

Seminariet är kostnadsfritt, men utebliven närvaro efter anmält och bekräftat deltagande kommer att debiteras med 100 kronor. 


Inbjudan finns att ladda hem som pdf nedan

Protokoll 180418

Det slutna sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska museets hörsal onsdagen den 18 april
2018 i närvaro av 37 ledamöter.

Protokollet finns att ladda hem nedan.


KÖMS årsredovisning för 2017 med tillhörande revisionsberättelse finns att ladda hem i sin helhet nedan.

Protokoll 20180321

Sammanträdet ägde rum ombord i s/s Marieholm onsdagen den 21 mars 2018 i närvaro av 36 ledamöter och inbjudna gäster. Till sammanträdet hade gäster från Försvarsmak-ten, Föreningen för Göteborgs Försvar, sjöfartsintresserade organisationer och med-lemmar i sjöofficerssällskapet i Göteborg inbjudits.

Efter den slutna delen av sammanträdet inbjöds gäster att delta i sammanträdet.


Protokollet kan laddas hem i sin helhet nedan.

Protokoll 2018-02-21

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska Museets hörsal Djurgårdsbrunnsvägen 24, i Stockholm onsdagen den 21 februari 2018 i närvaro av 35 ledamöter och inbjudna gäster. Efter den slutna delen av sammanträdet inbjöds gäster att delta i sammanträdet.


Protokollet kan laddas hem nedan.

En Marin för Sverige

En Marin för Sverige – Akademiens analys och förslag

Sverige är beroende av en fungerande import- och exportsjöfart och säkra hamnar. Sjötrafikens behov av skydd under kris och krig avspeglas inte i den marin Sverige har idag.

Sverige behöver förbättra möjligheterna att upprätthålla säkra transportvägar till sjöss, till och från Sverige längs svensk kust samt till och från Gotland.

Den marin vi har idag är föråldrad och för liten. Den kan endast verka i ett (1) geografiskt område under en begränsad tid. Det lämnar andra områden utan marint försvar och det duger inte för att skydda försörjningen av Sverige. Utan öppna sjövägar kommer Sverige redan inom någon vecka vara tvungna att ransonera t. ex. livsmedel, läkemedel samt bensin och diesel.

Kungl. Örlogsmannasällskapets debattinlägg ”En Marin för Sverige” visar på behovet av en avsevärt större marin för att kunna säkra försörjningen av Sverige.

En Marin för Sverige kan laddas hem som pdf i sin helhet nedan

Kunglig medalj till Bo Rask

Tisdagen den 30 januari 2018 mottog Kungl. Örlogsmannasällskapets sekreterare kommendör Bo Rask HM Konungens medalj i 8. storleken i Serafimerordens band för framstående insatser inom svenskt akademiväsende.

Det är en mycket stor och välförtjänt ära som akademiens sekreterare kommendör Bo Rask vederfars ur akademiens förste hedersledamot HM Konungens hand. Vi många som har förmånen att arbeta nära Bosse vet vilken ambition som driver honom, och vilken kapacitet han har. Innevarande verksamhetsår är hans 10:e som sekreterare. Det känns därför som en mycket lämplig tidpunkt för denna höga utmärkelse. Men det är inte bara tid som kvalificerar för utmärkelser av denna storleksordning, något måste också ha uträttats. Under dessa 10 år har Bosse fört KÖMS framåt, såväl vad gäller vårt akademiska uppdrag som att ta allt större plats i debatten kring de marina och maritima frågor som också är en del av vårt syfte. För stunden närmast i form av det gånga årets omfattande projektarbete ”Marinplanen”, som i sin färdiga form givits namnet ”En Marin för Sverige”. 
Vi gläds med sekreteraren Bo Rask över denna medaljförläning och även vi ledamöter i övrigt må ta till oss en del av den uppmärksamhet detta väcker. Även om det är individen Bo Rask som mottar utmärkelsen så är det också som representant för vår snart 250-åriga kungliga akademi och allt det den står för. Med förstånd och styrka.
Kungl. Örlogsmannasällskapet gratulerar vår sekretare Bo Rask å det varmaste!
Michael Zell

Protokoll 20180122

Sammanträdet ägde rum på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona mån-dagen den 22 januari 2018 i närvaro av 46 ledamöter och inbjudna gäster. Efter den slutna delen av sammanträdet inbjöds gäster att delta.


Protokollet finns att ladda ner i sin helhet nedan.

KÖMS:s konstsamling nu tillgänglig på hemsidan

Efter en tid arbete med inventering, dokumentation och analys av samlingen, är nu drygt 120 bilder tillgängliga på hemsidan.

Bildernas motiv varierar men bilder av sjöofficerare och sjöbataljer är vanliga. Genomgången av konstverken har väckt många frågor och vi hoppas publiceringen skall inspirera till fördjupade studier av denna intressant och värdefulla samling.


Konstsamlingen finns under fliken Bibliotek eller följ länken för att se samlingen.




Debatt: En Marin för Sverige

En Marin för Sverige

-Debattartikeln kan laddas ner i sin helhet nedan-

Sverige befinner sig i ett avgörande säkerhets- och försvarspolitiskt läge. Det nordiska området med Östersjön och Västerhavet utgör nu, till skillnad mot tiden under det kalla kriget då vi enbart utgjorde en flank, konfrontationszonen mellan Nato och Ryssland. Det pågår en omfattande rysk modernisering och upprustning både av konventionella militära förmågor och kärnvapen i vårt närområde. Sverige kan tidigt komma att dras in i en konflikt mellan Nato och Ryssland, rent av före ett agerande mot Nato i förebyggande syfte från rysk sida. Det utövas en hård retorik från Ryssland inte minst kring bruket av kärnvapen. Men det handlar inte bara om upprustning och retorik. I handling bröts den europeiska säkerhetsordningen mycket konkret och handfast genom den ryska invasionen av Krim.

I detta läge förbereder Sverige ett nytt försvarsbeslut. I Försvarsberedningens första rapport lyfts försörjningsfrågorna och landets uthållighet fram. Sverige är ett land helt beroende av sin sjöfart. Utan jämna och förutsägbara leveranser och utskeppningar för vår import och export, en kontinuerlig kustsjöfart inklusive förbindelserna till Gotland, underhåll och skydd av vindkraftparker samt kraft- och kommunikationskablar, riskerar Sverige prövningar som omedelbart äventyrar vår försörjning och därmed hela vårt samhällsbygge. I förlängningen också vår försvarsvilja. Genom värdlandsavtal och solidaritetsförklaring måste vi dessutom hålla våra hamnar öppna för att i praktiken kunna ta emot och ge militärt stöd.

Marinen har en nyckelroll i dessa centrala förutsättningar för landets försvarsförmåga. Att säkra kontinuerlig försörjning, i all synnerhet under den inledande tremånadersperioden utan hjälp och stöd utifrån som Försvarsberedningen pekar på som ett troligt scenario, är helt avgörande för vår samlade förmåga som nation. Vi talar här om grundläggande infrastruktur för hela totalförsvaret och samhället.

Sveriges långa kust med ett 50-tal viktiga hamnar kan räknas in i tre operationsområden, i väst, syd och ost. Försvarsmaktsövningar och spel visar att marinen med nuvarande förmåga under kort tid och med en begränsad uppgift endast klarar att samtidigt verka i ett av dessa tre områden. Kungl. Örlogsmannasällskapets (KÖMS) slutsats är därmed att marinen behöver trefaldigas. Annars måste en mycket svårare fråga ställas än den redan förekommande, ”vilka delar av landet ska vi försvara?” Nämligen ”vilka delar av landet ska vi försörja?”

De förmågor marinen behöver för att klara sin uppgift har i ljuset av det läge landet nu befinner sig i eftersatts under mycket lång tid. Återuppbyggnaden av marinen är därför inte längre bara en fråga om att vad som ska levereras om de cirka 15 år det normalt tar innan ett nytt materielprojekt står klart. Situationen gör att tiden i sig från beslut om anskaffning till leverans har blivit en kritisk faktor.

I syfte att skyndsamt stärka Sveriges marina förmåga förordar därför KÖMS att även modifiera och rusta de två återstående korvetterna i Göteborgs-klassen i likhet med de två systerfartygen. Det bör av samma skäl övervägas att delta i annat lands redan pågående fartygsproduktion, rimligen med något av de länder där vi redan har ett omfattande samarbete. Det ger en förhållandevis snabb effekt och skickar en tydlig signal.

Att bygga vidare på befintliga ritningar på en redan framgångsrik ytfartygsserie, en ”Visby II”, är ytterligare en möjlighet som ett alternativ eller komplement. Det ovanstående skulle sammantaget i relativ närtid och till lägre kostnad än konventionell nyprojektering kunna ge marinen i storleksordning dubbelt så många korvetter som de sju nuvarande. Samtidigt behöver studier om nästa generations ytstridsfartyg påbörjas, där betydande inslag av obemannade farkoster kan övervägas. I samtliga fall ovan bör fartygsburna luftvärnsrobotar ges en roll för att i samverkan med andra luftförsvarssystem höja vårt lands samlade förmåga att skydda oss mot angrepp från luften.

Dagens fem minjaktfartyg är för få för att säkerställa vår rörelsefrihet. Planerad försäljning av två minjaktfartyg bör därför avbrytas. Fartygen modifieras och livstidsförlängs. Studier av kommande minröjningssystem påbörjas, även här med obemannade farkoster som en viktig komponent.

Att skyndsamt öka numerären av ytstrids- och minjaktfartyg är angeläget. Det finns dock även många andra lika angelägna behov för försvaret av vårt land. Men bland försvarsmateriel har våra örlogsfartyg den unika fördelen att kunna verka i alla konfliktnivåer. Att visa upp sin förmåga vid örlogsbesök och havsövervakning, att hävda sjöterritoriet i tidiga konfliktskeden, skapa tidsmässigt utrymme för totalförsvarets mobilisering samt att med stor kraft och rörlighet kunna avslå militära angrepp. Denna flexibla förmåga i hela det diplomatiska spektrets tjänst har andra sjöfartsnationer insett och agerar därefter.

KÖMS förordar att även den tredje ubåten i Gotlands-klassen halvtidsmodifieras samt att ytterligare två ubåtar av typ A26 beställs. Att gå från nu planerade fyra till sju ubåtar innebär att vi ständigt kan ha tillräckligt många ubåtar till sjöss för att uppnå ubåtssystemets främsta egenskaper, förmågan att dolt spana över mycket stora områden och utgöra ett hot var än motståndaren väljer att uppträda.

Att skydda vår sjöfart och hålla leder och hamnar öppna kräver även att omgivande kust- och skärgårdsområden kan kontrolleras och försvaras. Amfibieförbanden bör ges en ökad förmåga till skydd och försvar av viktig infrastruktur, hamnar, militära basområden och vital terräng enskilt eller tillsammans med andra länders stridskrafter. Det pågående svensk-finska marina samarbetet framstår som ett viktigt föredöme att bygga vidare på. KÖMS anser att amfibieförbanden måste utvecklas mot minst tre amfibiebataljoner med tre bevakningsbåtskompanier. En av de tre amfibiebataljonerna bör vara baserad på västkusten. En amfibiebataljon med ingående delar skulle avsevärt öka säkerheten i inloppslederna till och runt Skandinaviens viktigaste hamn Göteborg.

Att öka enbart materieltillförseln enligt förslagen ovan räcker dock inte till den eftersträvade förmågeökningen. Därför förordas också införande av en flerbesättningsprincip till varje fartyg. En dubblering av materielen med dubbla besättningar ger oss den marina dimensionering vårt samhälles sårbarhet kräver.

Ska Sverige försvaras måste Sverige försörjas.

Michael Zell

Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi

Protokoll 171129

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska Museets hörsal, i Stockholm i närvaro av 72 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 29 november 2017 med början klockan 1730.

Protokollet finns att ladda hem i sin helhet nedan

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Pressmedelandet kan laddas ner i sin helhet nedan

Pressmeddelande, Kungl. Örlogsmannasällskapet 15 november 2017

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Stockholm den 15 november 2017 medaljerades och belönades ett antal förtjänta personer och nya ledamöter installerades.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljer tilldelades de ordinarie ledamöterna Per-Anders Emilsson och Bo Wranker.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda, utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades korpral Alf Fridén 1. Ubåtsflottiljen, sjöman Erik Watsfelt 3. Sjöstridsflottiljen, korpral Myra Galli Jansson 4. Sjöstridsflottiljen, vicekorpral Tobias Nydahl Amfibieregementet, sergeant Malin Ericsson skonertdivisionen Sjöstridsskolan och vicekorpral Jonas Olin Marinbasen.

Akademiens hedersomnämnande tilldelades hedersledamoten Thomas Engevall och de ordinarie ledamöterna Bo Berg, Torbjörn Lundströmer och Nils Grandin för arbetet med att återinföra kustrobotförmågan till Marinen.

Akademien tilldelade Eilas Gustafsson tubaist vid Marinens Musikkår i Karlskrona ett stipendium om totalt 30 000 kronor för studier vid musikhögskolan i Zürich.

Akademien belönade fem uppsatser av marina elever vid Försvarshögskolan; Fänrikarna Tobias Krona, Alf Furugård, Victor Hedlund, Rebecca Kling och Thomas Olsén.

Vid högtidssammankomsten installerades även nya ledamöter. Viceamiral Charles Style (Ret) RN, Storbritannien, installerades som korresponderande ledamot. Örlogskapten Gunnar Möller, örlogskapten Peter Thomsson, teknologie dr Fredrik Hellström, redaktör Peter Magnus Nilsson, överstelöjtnant Jimmy Johansson, senior advisor Peter Ahlås och kommunikationsdirektör Erik Lagersten installerades som ordinarie ledamöter.

– Jag vill gratulera alla medaljerade, belönade och nya ledamöter. Vi inom Kungl. Örlogsmannasällskapet ser fram emot deras fortsatta gärning för att aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter

Protokoll 246:e högtidssammanträdet

Sammanträdet ägde rum i Stolpesalen Etnografiska museet i Stockholm i närvaro av 108 ledamöter och inbjudna gäster. Högtidsmiddagen hölls i minneshallen Sjöhistoriska museet i Stockholm. Marinmusikkåren framförde som vanligt ett mycket uppskattat musikprogram.

Protokollet återfinns i sin helhet för nedladdning nedan.

Protokoll 2017-10-18

Sammanträdet ägde rum ombord i s/s Marieholm i Göteborg, i närvaro av 41 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 18 oktober 2017 med början klockan 1730.

Protokollet kan laddas hem i sin helhet nedan

Protokoll 2017-08-23

Sammanträdet ägde rum på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona, i närvaro av 20 ledamöter onsdagen den 23 augusti 2017 med början klockan 1730.

Protokollet kan hittas i sin helhet nedan

Nya ledamöter

Nya ledamöter till Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har
valt in nya ordinarie ledamöter och en korresponderande ledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet.

Vid valsammanträdet den 27 september valdes som ordinarie ledamöter örlogskapten Gunnar Möller, örlogskapten Peter Thomsson, teknisk doktor Fredrik Hellström, redaktör PM Nilsson, överstelöjtnant Jimmy Johansson, senior advisor Peter Ahlås och kommunikationsdirektör Erik Lagersten. Som korresponderande ledamot valdes vice admiral RN (ret) Charles Style.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Stockholm onsdagen den 15 november.

– Jag vill hälsa de nya ledamöterna välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De är väl kvalificerade för att aktivt arbeta inom akademien och stärka vår förmåga att uppnå våra syften, säger Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelats till. Sällskapets
vetenskapsgrenar är I. Strategi, operationer och taktik, II. Personal, utbildning och marinmedicin,
III. Maritim teknik och IV. Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets
verksamhet. Kungl. Örlogsmannasällskapet ger ut en tidskrift – Tidskrift i Sjöväsendet, TiS,
anordnar seminarier och föreläsningar samt förvaltar och utvecklar ett vetenskapligt marint
bibliotek i Karlskrona.

Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Pressmeddelandet återfinns som nedladdningsbar pdf nedan

Gävle hamn

Ledamoten Nils-Ove Jansson i Kungl. Örlogsmannasällskapet har genomfört en undersökning kring den främmande dykarfarkost som trängde in i Gävle hamn den 29 juni 2017. Nedan finns den utredning som Jansson utfört tillsammans med Nils Engström.

Undersökningen har lett till stor uppmärksamhet varför Kungl. Örlogsmannasällskapet nu tillhandahåller den i sin helhet. Undersökning och bildbilaga finns att ladda hem nedan.

Nya biblioteksfynd

Under fliken biblioteksfynd finns nu två nya bidrag. Det ena bidraget handlar om det magnifika skrivbordet som står i biblioteket, en möbel med en synnerligen intressant historia. Det andra bidraget är en renskrift av FH af Chapmans resedagbok från resan i Finland vintern 1758 – 1759 då Chapmans hade Amiralitetets uppdrag att inspektera skogsbeståndet. Det är första gången som texten publiceras.

Följ gärna länken för att hitta biblioteksfynden!

Video Marinkonferensen 2017

Marinkonferensen 2017 – Folkförsörjning i kris och krig samt behovet av flödessäkerhet

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi – genomförde ett seminarium om flödessäkerhet i kris och krig torsdagen den 29 juni i Stockholm. Klicka på länken nedan så får Du se en video från det framgångsrika seminariet.

Marinkonferens 2017

Marinkonferensen 2017

Marinkonferensen 2017 – Folkförsörjning i kris och krig samt behovet av flödessäkerhet

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi – genomför ett seminarium om flödessäkerhet i kris och krig torsdagen den 29 juni i Stockholm. Media välkomnas.
Sverige kan försörjningsmässigt liknas vid ö. Vi är en del av den globaliserade världen och därmed beroende av säkra sjöförbindelser. För Sverige som idag inte är självförsörjande t ex avseende livsmedel och läkemedel, har sjötransporterna en avgörande betydelse för folkförsörjningen i kris och krig. För tillverkningsindustrin är sjötransporterna nödvändiga för tillförseln av råvaror och delkomponenter samt för vår export av färdiga produkter. Vi importerar årligen merparten av vår konsumtion. Sjötransporterna har därför en stor betydelse för utvecklingen av vårt lands ekonomi. Sjöfarten levererar enligt principen – just in time. Några lager av betydelse finns inte längre i landet. I händelse av kris eller krig behöver därför våra sjötransporter skyddas med militära resurser för att säkerställa fortsatt import och export av för vår industri och folkförsörjningen nödvändiga varor. Övriga transportmedel saknar helt förutsättningar för att ens under kortare tid ersätta det sjöburna varuflödet.
Dessa strategiska förhållanden diskuteras sällan och än mindre synes de få påverka utformningen av vårt totalförsvar. Kungl. Örlogsmannasällskapet inbjuder därför till ett seminarium för att diskutera dessa frågor.

Som moderator under seminariet agerar en av Sveriges främsta försvarspolitiska debattörer, Annika Nordgren Christensen. Bland talare och paneldeltagare finns politiker samt representanter från myndigheter, forskare och industrin.

Datum: Torsdagen den 29 juni
Tid: 15.00 – 17.15
Plats: Kolskjulet på Kastellholmens södra udde, Stockholm

Anmälan till:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100

Besök även: www.koms.se alt. följ oss på Twitter

Protokoll 20170517

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska Museets hörsal Djurgårdsbrunnsvägen 24 Stockholm, i närvaro av 33 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 17 maj 2017 med början klockan 1730.

Protokollet i sin helhet kan laddas hem nedan.

Protokoll 20170502

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska Museets hörsal Djurgårdsbrunnsvägen 24 Stockholm, i närvaro av 74 ledamöter och inbjudna gäster tisdagen den 2 maj 2017 med början klockan 1730.

Protokollet kan laddas hem nedan.

Protokoll 170405

Sammanträdet ägde rum på Sjöhistoriska Museets hörsal Djurgårdsbrunnsvägen 24, i Stockholm i närvaro av 60 ledamöter onsdagen den 5 april 2017 med början klockan 1730.

Protokollet återfinns i sin helhet nedan.

Protokoll och revisionsberättelse 20170322

Sammanträdet ägde rum ombord i S/S Marieholm (förtöjd vid maritima centret) i Göteborg i närvaro av 79 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 22 mars 2017 med början klockan 1730. Till sammanträdet inbjöds gäster från Försvarsmakten, sjöfarts- och sjukvårdsin-tresserade organisationer, Föreningen för Göteborgs Försvar samt medlemmar i Sjöofficerssällskapet i Göteborg.


Protokoll, revisionsberättelse samt årsredovisning finns att ladda hem nedan



Protokoll 2017-02-22

Sammanträdet ägde rum på Sjöhistoriska Museet i Stockholm, i närvaro av 66 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 22 februari 2017 med början klockan 1730.


Protokollet återfinns i sin helhet nedan i pdf-format


Överste Jonas Olsson, ledamot av KÖMS erhåller Fransk Orden

Vid en ceremoni arrangerad av franska ambassaden torsdagen den 19 januari erhöll överste Jonas Olsson, ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet, riddartecknet av den franska Ordre National du Mérite.

Riddartecknet delades ut av den franske försvarsattachén kommendör Fabrice Cohéléach i närvaro av konteramiral Anders Grenstad, konteramiral Jens Nykvist, båda ledamöter av Kungl. Örlogsmannasällskapet och generalmajor Berndt Grundevik med flera.

Jonas Olsson har tidigare tjänstgjort som försvarsattaché i Frankrike och utmärkelsen motiverades med;
– Överste Jonas Olsson tilldelas Ordre National du Mérite för sin synnerligen goda insats som svensk försvarsattaché i Frankrike mellan 2010-2014. Han har hedrat sitt land i sitt uppträdande samtidigt som han åstadkommit mycket i sitt arbete. För att nämna två operationer där Överste Jonas Olssons arbete som attaché spelade en viktig roll är Unified Protector i Libyen och den pågående i Mali, MINUSMA, säger Fabrice Cohéléach, kommendör och Frankrikes försvarsattaché i Sverige.

Konteramiral Thomas Engevall tilldelas HM Konungens medalj

Pressmeddelande, Kungliga Örlogsmannasällskapet                                        10 februari 2017


Konteramiral Thomas Engevall tilldelas HM Konungens medalj

Vid en ceremoni på Kungl. Slottet den 7 februari tilldelades konteramiral Thomas Engevall HM Konungens medalj i 12:e storleken i serafimerordens band. Motiveringen för utmärkelsen löd: För förtjänstfulla insatser för svenskt akademiväsende.

Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Marina Akademi – är en kunglig akademi och stiftades den 15 november 1771. Akademien verkar för utvecklingen av vetenskaper som har betydelse för frihet, fred och säkerhet samt Sveriges förmåga att hävda sin rätt när dess intressen är hotade. Kungl. Örlogsmannasällskapets syfte är att följa och aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet.

Konteramiral Thomas Engevall har ett mångårigt engagemang i Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS) som dess vice ordförande i fyra år, ordförande under lika många år samt redaktör och ansvarig utgivare för KÖMS tidskrift, Tidskrift i Sjöväsendet under åtta år.

– Jag är väldigt stolt och glad över att ha fått ta emot denna medalj av HM Konungen och det är ett erkännande för min insats men även till alla andra inom Kungl. Örlogsmannasällskapet som under lång tid jobbat inom ramen för akademiens syfte, säger konteramiral Thomas Engevall.

Akademien belönar även goda insatser för inom sitt område. Varje år belönas således en soldat, sjöman eller gruppbefäl vid respektive marint förband som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap, med akademiens bronsmedalj. Framstående studieprestationer eller uppsatser vid Karlberg och Försvarshögskolan belönas med stipendier även tävlingsskrifter kan belönas med stipendier alternativt medalj.

– Jag måste även uttrycka min tacksamhet mot Försvarsmakten. Om inte de chefer jag haft över åren aktivt uppmuntrat mig och andra att ta en aktiv del i extern debatt och argumentation för Försvarsmaktens utveckling hade det inte varit möjligt att engagera sig inom Kungl. Örlogsmannasällskapet på det vis jag gjort. Jag blev invald i akademien 1993 som kommendörkapten och har aldrig känt mig begränsad i vad jag kan säga och vad jag inte kan säga så länge det har sagts med god ton och saklighet. Jag vill uppmuntra fler att delta i debatten kring försvarsmaktens utveckling, oaktat om det rör armén, marinen, flygvapnet, hemvärnet eller någon av de försvarsmaktsgemensamma funktionerna, avslutar Thomas Engevall.

För ytterligare information:

För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

För ytterligare information kring akademien besök hemsidan www.koms.se där även alla utgåvor av Tidskrift i Sjöväsendet, TiS, som utkommit sedan 1771 finns att läsa som inskannade PDF-filer.

Protokoll 23 januari

Sammanträdet ägde rum på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona, i närvaro av 48 ledamöter och inbjudna gäster måndagen den 23 januari 2017 med början klockan 1730. Media i Blekinge hade inbjudits att delta.

Sammanträdet avslutades med en gemensam middag på Sjöofficersmässen.


Protokollet kan laddas hem nedan

Ja, marinen behövs!

Detta debattinlägg finns att ladda hem i sin helhet nedan.

Vid jultid är det lätt att förstå hur integrerat Sverige är i den globaliserade världen. Julklappar beställs på nätet och hämtas på olika utlämningsställen, julmaten, även citrus- och andra tropiska frukter, körs hem i bilen eller bärs hem från matvaruaffärerna. Hårda paket köps i butiker som i sin reklam använder ord som ”süpermycket och süperbillig”. Julkorten ofta i form av epost når mottagaren, kanske på andra sidan jorden på någon sekund.

Gemensamt för varorna och drivmedlen till bilen är att ca 90 % av dem i något skede av transportkedjan har transporterats på fartyg och att merparten av kommunikationen via nätet går i undervattenskablar mellan kontinenterna.

I runda tal 50 000 fartyg och 300 miljoner containrar håller igång den globala handeln i en ständigt pågående transportrörelse. Leveranserna sker numera – just in time – eftersom lager binder kapital. Lagerhållningen finns ombord i fartygen. Hamnarna är komplexa nav i detta välutvecklade transportsystem. Det kan med fog påstås att sjöfarten är motorn i världsekonomin.

Det här är en fantastisk utveckling, men det har medfört ett ökat beroende av säkra sjöförbindelser. För Sverige som idag inte är självförsörjande avseende livsmedel och läkemedel, har sjötransporterna en avgörande betydelse för folkförsörjningen. För tillverkningsindustrin är sjötransporterna viktiga för tillförseln av råvaror och delkomponenter samt för exporten av färdiga produkter till konsumenterna. Vi importerar årligen merparten av vår konsumtion. Sjötransporterna har därför stor betydelse för utvecklingen av vårt lands ekonomi i fred och för folkförsörjningen i kris eller krig.

Vad har ovanstående med den svenska marinen att göra? Sjöfartsskydd dvs. förmågan att med militära medel skydda sjöfarten var en viktig svensk marin uppgift ända fram till försvarsbeslutet 1972. Då togs märkligt nog uppgiften bort och ersattes med förhandslagring av vissa strategiska råvaror som t ex oljor och drivmedel samt gödningsämnen.

De marina förbanden fick i försvarsbeslutet uppgiften att förhindra en angripares trupp- och materiellastade fartyg att nå svensk kust (i dagligt tal invasionsförsvar). Satsningen på försvar mot kustinvasion medförde att resurser för sjöfartsskydd nedprioriterades. Det resulterade i en obalanserad marin.

Under det kalla kriget rådde tidvis en relativt hög risk för kustinvasion från Warszawapakten. Marinens tydliga uppgift var att förhindra att havet utnyttjades för transporter av anfallstrupp och materiel. Det blev också den allmänna synen i landet på vilka uppgifter marinen kunde utföra. Den bilden har etsat sig fast hos politiker och hos allmänheten. Marinen har inte lyckats övertyga försvars- och statsledningen för behovet av sjöfartsskydd. När hotet från kustinvasion försvann genom Sovjetunionens kollaps, togs detta till intäkt för att kraftigt reducera försvarsanslagen. Det medförde en dramatisk minskning av marinen och hela försvarets styrka. Några idéer om att återskapa sjöfartsskyddet som en följd av landets ökade sjöfartsberoende lades inte fram i diskussionerna. Lagerhållningen avbröts och oljelagren såldes.

Nu när det säkerhetspolitiska läget i vår närhet återigen har försämrats, börjar det ställas mycket berättigade frågor om samhällets sårbarhet. Förhandslagring har åter nämnts i debatten. Förhandslagring var en strategi under det kalla kriget för ett alliansfritt land att försöka undvika effekterna av krig. Förhandslagring var en viktig lärdom av både det första och andra världskriget då vi hade stora problem med vår importsjöfart.

Idag är strategin att lagra är föråldrad och fungerar inte i vårt moderna samhälle, då behoven helt enkelt är för stora. Ett undantag kan möjligen vara förhandslagring av oljor och drivmedel. Samtidigt som förhandslagring inte längre kommer att fungera, har vår självförsörjningsgrad av livsmedel minskat.

När hoten nu åter tornar upp sig, är det många som drömmer sig tillbaka till den tid då Försvarsmakten var organiserad för invasionsförsvar. Stor armé med uppgifter i hela landet, ett starkt flygvapen och en marin för att bekämpa kustinvasion allt byggt på värnpliktens grund.

Innan man drömmer sig tillbaka till dåtidens organisation, bör man fundera över hur de militära hoten mot landet ser ut idag. De klassiska frågorna – vad är farligast och när kan det tidigast inträffa? – bör ställas. När detta klarlagts borde den seriöse komma fram till att risken för folkförsörjningen är ett allvarligt säkerhetshål som snarast bör täppas till. En annan tydlig sårbarhet är försvaret av luftrummet. Det finns några sårbarheter till. Då de allvarligaste sårbarheterna har klarlagts kan försvarsstrategin beslutas och de ekonomiska resurserna fördelas.

Den övergripande försvarsstrategin borde vara att skydda luftrummet samt sjövägar och hamnar för att kunna upprätthålla varuflödena. Kan vi inte skydda sjövägarna kan vi bli utsatta för en handelsblockad. Det kan leda till att en motståndare kan få oss att göra eftergifter utan att fysiskt behöva invadera vårt land. Om vi blir angripna och får militärt stöd, så kommer det att krävas tillgång till hamnar för att lossa den stödjande partens militära materiel. Ett minimikrav är då att vi kan garantera säkra sjövägar åtminstone på svenskt territorialhav och i våra hamnar. Marinen är därför en vital del i landets försvar.

Marinens styrka är mångsidigheten. Marinen löser dagligen sina uppgifter i fred genom övervakning, att ingripa vid incidenter och kränkningar och till stöd för annan viktig marin verksamhet. Vid högre konfliktnivåer genom eskort av militära och civila transporter till och från Gotland samt skydd av import- och exportsjöfarten huvudsakligen på västkusten, men vid behov även kusten runt. Gotland har ett dygns försörjningssäkerhet för de som bor på ön, men exporterar även viktiga livsmedel till fastlandet. Med tillförd trupp till Gotland ökar kraven på sjötransporter som måste kunna skyddas.

Ett krisskede kan bli långvarigt. Marinen kommer tidigt att bli inblandad. Hög beredskap och stora gångtidsuttag sliter snabbt ner förbanden materiellt och personellt. Antalet fartyg med besättningar har därför en stor betydelse.

Vi måste våga erkänna att dagens marin är för liten för att lösa uppgifterna. Ständig övervakning i de viktigaste kustavsnitten kräver att vi bygger upp en trovärdig och sjöduglig fartygsflotta för övervaknings- och ubåtsjaktuppgiften. För minröjning borde det vara möjligt att i större grad utnyttja den snabba teknikutveckling som har ägt rum med obemannade farkoster för såväl minspaning som röjning. Till detta kommer behovet av ubåtsjakthelikoptrar.

Dagens fem korvetter av Visby typ är fantastiskt mångsidiga fartyg för strid mot andra örlogsfartyg som hotar våra sjöförbindelser, men även de är för få vilket tvingar fram svåra val, då resurserna inte medger att kunna uppträda samtidigt på både väst- och ostkusten.

Gemensamt för den nysatsning på fartyg som är nödvändig om vi vid en allvarlig kris eller krig i vårt närområde vill fortsätta att hålla sjöförbindelserna öppna, är att vi måste agera nu. Gör vi inget riskerar stora delar av marinen att läggas ner omkring 2025 eftersom någon förnyelse av dagens äldsta fartyg inte är planerad. Det vore ett märkligt agerande att reducera flottan i en tid när globaliseringen fortsätter och samhällets sårbarhet vid kriser och krig ökar. Vad saknar dagens politiker som deras föregångare har förstått under de snart 500 år som marinen har verkat runt våra kuster?

Bo Rask
Sekreterare i Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi


För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se


Vindkraftspark i Hanöbukten

KÖMS uttalande enligt nedan (inklusive karta) finns även att ladda ner längst ner på sidan:

    Vindkraftpark i Hanöbukten

Företaget Blekinge Offshore AB planerar en större byggnation av en vindkraftpark i den inre västra delen av Hanöbukten utanför Listerlandet. Parken kommer att omfatta mellan 500-700 kraftverk för en investeringskostnad enligt företaget om ca 50 miljarder kronor. Ärendet ligger sedan 2013-02-14 hos miljödepartementet för handläggning inom regeringen. Det är i dagsläget oklart hur regeringen resonerar och när i tid som ett regeringsbeslut kan kommer att fattas. Klart är dock att projektet ställer flera motstridiga krav mot varandra.

Likheten vad avser komplexitet är betydande med regeringsärendet om Nordstream II behov av Slite och Karlshamns hamnar för rörhantering.
Försvarsmakten har yttrat sig över projektet då objekt som uppnår en högre höjd än 20 meter utanför sammanhållen bebyggelse, alltid riskerar att påverka riksintressen för totalförsvaret. Exempel på höga objekt som kräver remiss till Försvarsmakten är vindkraftverk, telekommunikationsmaster, skorstenar, skyltar med mera. Vad Försvarsmakten har anfört till regeringen är okänt för akademien.

Enligt företagets hemsida kommer projektet att generera flera arbetstillfällen och bidra till ökad produktion av miljövänlig energi (när vinden blåser och elnätet har byggts ut KÖMS kommentar) motsvarande de avvecklade två reaktorerna i Barsebäck. Vidare påstår företaget att projektet reducerar dagens elunderskott inom södra Sverige. Det är alla goda effekter av investeringen. Men vindkraftparken medför även mycket negativa effekter för vårt lands militära försvar vilka måste beaktas före regeringsbeslut.

Påverkan på militärgeografin
Parken planeras att byggas fritt till sjöss sydost om Listerlandet utanför Hanö. Den placeringen är illa vald utifrån ett militärt perspektiv. Se kartan nedan;


Placeringen förändrar på ett markant sätt militärgeografin i Hanöbukten innebärande att ett skyddsvärt infrastrukturobjekt placeras utanför den viktiga hamnen Karlshamn som har stor betydelse för försvaret av södra Sverige.

Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, i Östersjön, har försämrats på ett påtagligt sätt under de senaste åren. Det kan därför inte uteslutas att sjöstridskrafterna tillsammans med flygstridskrafterna i framtiden kan komma att behöva genomföra strid till sjöss i Hanöbukten för att försvara vårt lands frihet och oberoende. Vindkraftparken påverkar negativt förutsättningarna att genomföra strid till sjöss i Hanöbukten. Det gäller alla typer av stridsuppgifter från spaning till vapeninsatser med artilleri, robot eller torped.
Som förberedelser för stridsinsatser måste fartyg, flygplan och helikoptrar öva olika typer stridsförlopp. Det innebär bland annat luftvärnsskjutningar, artilleriskjutningar mot sjömål, olika typer av övningar med flyg och med ubåtar inklusive torpedskjutningar från ubåt mot fartyg samt andra typer av övningar vars gemensamma nämnare är att de samtliga kräver stort utrymme till sjöss. Marinens övningsområde är i kartan markerat med streckade gränser.

Söder om övningsområdena i Hanöbukten går det tätt trafikerade sjötrafikstråket mellan Bornholmsgattet och Hoburgen på södra Gotland. Sjötrafiken stör ofta övningarna genom att det kan föreligga en risk för vådabekämpning av handelsfartyg och genom att trafikbullret från dessa fartyg stör övningar med olika aktiva och passiva sonarsystem. Sjötrafiken flyttar man inte på annat än i krigstid, då trafiken kan behöva konvojeras runt kusten. Sjöstridskrafterna är därför hänvisade till att öva i övningsområdena norr om sjötrafikstråket mellan sjötrafikstråket till och från Karlshamn i väster och väster om sjötrafikstråket till och från Karlskrona i öster. Det kan tyckas vara ett stort område, men det är det inte, då flera förband samtidigt ska öva och särskilt då övningarna har olika karaktär som inte får störa varandra.

Den planerade vindkraftparken begränsar övningsområdena till sjöss inom svenskt territorialhav med ca 40 – 50%. I praktiken påverkas förutsättningar att genomföra samtliga typer av artilleriskjutningar genom att skjutning i västliga bäringar kan riskera att träffa vindkraftverken. Innebörden är att skjutande fartyg måste dra sig så långt österut som möjligt eller att endast skjuta i sydliga bäringar ut över sjötrafikstråket. Det är oacceptabla inskränkningar i den taktiska frihet som krävs för et bra övningsresultat.
I Karlskrona har sedan försvarsbeslutet 2004 genomförts omfattande investeringar så att staden med dess örlogshamn skall kunna fungera som flottans huvudbas. Som bekant flyttades flera förband och skolor från Berga och Hårsfjärden för att spara pengar. Närheten till övningsområdena i Hanöbukten är därvid avgörande för sjöstridskrafterna för att kunna bedriva en kostnadseffektiv övningsverksamhet. Närheten till övningsområdet för flygstridskrafterna och helikoptrarna baserade på F17 Kallinge skapar också goda möjligheter till samverkansövningar.

I Hanöbukten bedrivs även fiske som under åren alltid har inneburit störningar i övningsverksamheten. Fiskeverksamheten kan hanteras genom olika överenskommelser med fiskarna och genom att den inte ständigt bedrivs. Om vindkraftparken byggs, så kommer den för alltid att störa marinens och flygvapnets verksamhet. Det går inte att diskutera med ett vindkraftverk om att ta hänsyn till marinens och flygvapnets övningar eller strid. Väl anlagd så gäller störningarna för alltid och skadan är irreversibel.
Kan inte marinen och flygvapnet öva effektivt i närheten till flottans huvudbas måste övningarna sannolikt flyttas dit där det är möjligt att öva. Närmaste övningsområde ligger norr om Öland utanför Västervik och därefter upp till områdena mellan Landsort

och Huvudskär utanför Stockholms södra skärgård. Sådana förflyttningar tar tid och kostar därför dyrbar arbetstid. Konsekvensen kan därför bli att förbanden väljer att kontinuerligt öva och basera i dessa mer nordligt belägna områden. Om detta blir verklighet minskar värdet av investeringen som har genomförts efter försvarsbeslutet 2004. Förlorare blir återigen Försvarsmakten som ofta tvingas betala flera gånger som ett resultat av ryckigheter och betydande oförutsägbarhet i det politiska beslutsfattandet.
I Kallinge, är Försvarsmaktens enda sjöoperativa helikoptrar baserade. Helikoptrarna har stor betydelse för effekten av marin strid. Om fartyg och ubåtar måste flytta sin övningsverksamhet från övningsområdena i Hanöbukten till ovan nämnda övningsområden, är konsekvensen att övningar mellan helikoptrar, fartyg och ubåtar i praktiken omöjliggörs på daglig basis. Resultatet är sämre operativ effekt av de marina förbanden.

I Karlskrona ligger varvet Saab Kockums AB. Företaget genomför underhåll och nybyggnation av fartyg för marinen. Efter underhållsinsatser eller nybyggnation genomförs alltid provturer, inledningsvis i FMV senare i marinens regi. Dessa provturer t ex med ubåtar har ett mycket högt skyddsvärde och måste skyddas så långt möjligt från underrättelseinhämtning från främmande makt. Med mindre områden tillgängliga för provtursverksamhet ökar förutsättningarna för främmande makt att inhämta värdefulla underrättelser om de system som svenska skattebetalare har investerat i.

Vindkraftparkens geografiska belägenhet kommer även att störa radarspaning och radiokommunikation med fasta sensorer och radioantenner belägna runt kusten vid Hanöbukten. Sådan störning påverkar negativt Försvarsmaktens förmåga till lägesuppföljning och därmed att operativt leda stridsinsatser och övningar till sjöss.
Det har genom en av företagets kunskapare påståtts att det skulle vara en fördel för Sverige att sjö- och flygstridskrafterna fick lära sig att öva och uppträda i ett område som innehåller en vindkraftpark. Det är rent nonsens! Vindkraftparken kommer att störa alla typer övningar och eventuella stridsinsatser till sjöss. Vi kan inte bjuda en eventuell motståndare på så tydliga självmål på våra fåtaliga försvarssystem.

Krav på bevakning och resurser för skydd av infrastrukturen
Som tidigare nämnts så är avsikten att placera ut ett skyddsvärt infrastrukturobjekt med stor betydelse för elförsörjningen i södra Sverige i havet utanför Listerlandet. Vindkraftparken kommer sannolikt att klassas som ett skyddsobjekt och i likhet med övriga skyddsobjekt i landet, att kräva bevakning och skydd. Ett skyddsobjekt fritt till sjöss kommer därför att kräva en omfattande investering i sjöstridskrafter för dess skydd vid förhöjd beredskap. Omfattande investeringar i sjöstridskrafter är förvisso nödvändiga av en mängd andra skäl men detta skyddsobjekt ökar också kraven på nya skyddsresurser.

Vindkraftparken som planeras att anläggas i de västra delarna av Hanöbukten påverkar på ett mycket negativt sätt försvarsmakten möjligheter att öva inom marinen eller tillsammans med flygvapnet och vid behov att genomföra strid mot sjömål i Hanöbukten.
Investeringen i ett skyddsvärt infrastrukturobjekt av stor betydelse för totalförsvaret kommer dessutom att kräva investeringar i nya örlogsfartyg för skyddet av vindkraftparken då placeringen till sjöss gör parken sårbar för yttre påverkan i form av sabotage eller vapenverkan.

Det är Kungl. Örlogsmannasällskapets uppfattning att vindkraftparken i sig är en angelägen infrastruktursatsning, men den föreslagna placeringen i västra Hanöbukten i Försvarsmaktens viktiga övningsområden nära marinbasen i Karlskrona samt flyg- och helikopterbasen i Kallinge, leder sammantaget till allvarliga negativa konsekvenser för Försvarsmakten i dess uppgift att värna rikets frihet och oberoende.

Bo Rask
Akademiens sekreterare

Protokoll 20161130

Sammanträdet ägde rum i Sjöhistoriska Museets hörsal Djurgårdsbrunnsvägen 24, i Stockholm i närvaro av 43 ledamöter och inbjudna gäster onsdagen den 30 november 2016 med början klockan 1730.

Från klockan 1800 hölls ett öppet sammanträde för marint intresserade med information om ubåtsprojektet A26.

Sammanträdet avslutades med en gemensam middag.

Protokollet kan laddas ner i sin helhet nedan

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Göteborg den 15 november medaljerades och belönades ett antal förtjänta och nya ledamöter installerades.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades landshövdingen i Västra Götalands län för hans aktiva arbete med försvarsfrågorna i länet och arbetet med att belysa vikten av Göteborgs hamn samt sjöfartens strategiska betydelse för Sveriges försörjning. Kommendör 1.gr Ulf Edman tilldelades silvermedaljen för hans mångåriga stöd till akademiens verksamhet.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades Joakim Alm 1. Ubåtsflottiljen, Ronja Lindell 3. Sjöstridsflottiljen, Fredrik Bohm 4. Sjöstridsflottiljen, Sophie Mellstig Amfibieregementet, Elin Elg Sjöstridsskolan och Markus Johansson Marinbasen.

Akademiens hedersomnämnande tilldelades överstelöjtnant Jimmy Johansson för väl genomförd uppsats vid studier vid Försvarshögskolan. Hedersomnämnande och penningbelöning om 10 000 kr tilldelades flaggkadett Ilkay Tanriverdi för väl genomförd uppsats vid studier vid Försvarshögskolan.

Vid högtidssammankomsten installerades även nya ledamöter. Den franske amiralen Alain Coldefy installerades som hedersledamot. Kommendör Mats Agneus, filosofie doktor Linda Johansson, kommendörkapten Jonas Hård af Segerstad, kommendörkapten Torbjörn Lundströmer, kommendörkapten Patrik Norberg samt förvaltare Håkan Lindberg installerades som ordinarie ledamöter och arkeolog Fred Hocker som korresponderande ledamot.

– Jag vill gratulera alla medaljerade, belönade och nya ledamöter. Vi inom Kungl. Örlogsmannasällskapet ser fram emot att de fortsatt ska bidra till vårt syfte, att aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se








Protokoll vid 245.e högtidssammanträdet

Sammanträdet ägde rum i Lilla Ordenssalen i Valands festvåningar i Göteborg i närvaro av 83 ledamöter och inbjudna gäster. Högtidsmiddagen intogs i Stora Matsalen i Valands festvåningar.

Protokollet finns som brukligt att ladda ner nedan

Nya ledamöter i Kungl. Örlogsmannasällskapet


Kungl. Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har valt in nya ordinarie ledamöter, korresponderande ledamot och en hedersledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de Kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet.

Vid valsammanträde den 28 september valdes kommendör Mats Agneus, filosofie doktor Linda Johansson, kommendörkapten Jonas Hård af Segerstad, kommendörkapten Torbjörn Lundströmer, kommendörkapten Patrik Norberg samt förvaltare Håkan Lindberg till ordinarie ledamöter. Arkeolog Fred Hocker invaldes som korresponderande ledamot samt franske amiralen Alain Coldefy om kallas till hedersledamot.

De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Göteborg tisdag den 15 november.

– Jag vill hälsa de nya ledamöterna välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De är väl kvalificerade för att aktivt arbeta inom akademien och stärka vår förmåga att uppnå vårt syfte, säger Michael Zell, ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån den vetenskapsgren som ledamoten fördelats till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I. Strategi, operationer och taktik, II. Personal, utbildning och marinmedicin, III. Maritim teknik och IV. Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet. Kungl. Örlogsmannasällskapet ger ut en tidskrift – Tidskrift i Sjöväsendet, TiS, anordnar seminarier och symposier samt förvaltar och utvecklar ett vetenskapligt marint bibliotek i Karlskrona. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se


Försvarsmaktens personalförsörjning samt Sveriges relationer med Nato

Såväl Försvarsmaktens personalförsörjning som vårt lands relationer med NATO är högaktuella ämnen. Regeringen har tillsatt utredningar för bägge dessa frågeställningar

De stora förändringar av Försvarsmakten som har genomförts under de senaste åren har till stor del handlat om omställning av personalförsörjningssystemet till dagens yrkesförsvar.

Anställningsformerna för våra gruppbefäl, soldater och sjömän är dock bara en del i den omfattande förändringen av kompetensförsörjningssystemet Försvarsmakten genomför. Nu diskuteras också en återgång till ett delvis kombinerat yrkes- och värnpliktsförsvar då det hittills visat sig svårt att fylla alla befattningar med kompetent personal. Vi börjar nu få en bild över de utmaningar Sverige står inför för att säkerställa de marina stabernas, skolornas och förbandens personalbehov.

De säkerhetspolitiska utmaningarna i vårt område växer och många anser att vårt land snarast ska söka medlemskap i NATO för att med artikel V i NATO stadgan få del av det kollektiva försvaret ett NATO medlemskap ger. Hur kan det påverka vår personalförsörjning?

Arméchefen generalmajor Karl Engelbrektson med stor erfarenhet från NATO kommer att redovisa sin bild av detta.

Lokal: Kungl. Myntkabinettet

Tidpunkt: Tisdagen den 8 november mellan klockan 14.00 – 17.00

14.00 – 15.00 Kaffe med kaka
15.00 – 15.05 Välkomstord Michael Zell, Ordförande KÖMS
15.05 – 16.00 Föredrag
16.00 – 1700 Frågor och svar. Moderator Christer Svensén vsg II.

För ytterligare detaljer och anmälan, vänligen ladda hem inbjudan nedan.

Möte med kadetter på Militärhögskolan Karlberg

Vetenskapsgren I arrangerar onsdag den 26 oktober kl. 16:30 – 19:00 ett möte i ”Samlingssalen” på Karlberg med två av de tre kurser kadetter som för närvarande genomför officersprogrammet vid Karlberg.

Syftet med mötet är i första hand att diskutera marin taktik och användning av marina stridskrafter. I andra hand informera om KÖMS och i tredje hand ge kadetterna möjlighet att knyta kontakter med kollegor i den marina och maritima sfären.

Samma dag högtidlighåller vi amfibieförbandens årsdag. Ledamöter med intresse av att dels möta kadetter under utbildning mot officersexamen och dels intresse att bidra med sin kunskap och erfarenhet av marin taktik inbjuds att deltaga i mötet.

Antalet ledamöter är begränsat till tjugo stycken. Vid mötet erbjuds enklare förtäring.

Detaljer för anmälan enligt inbjudan som kan laddas hem nedan.

Vikten av att hålla sjö- och handelsvägarna öppna i orostider

Tal av ledamoten Nils-Ove Jansson vid Krigsseglardagen 4 september i Göteborg

Vi har samlats här för att minnas och hedra våra svenska krigsseglare. De gjorde värdefulla och uppoffrande insatser för vårt land under kriget. Över 2000 män och kvinnor omkom när mer än 270 fartyg sänktes. Av fiskeflottan förlorades 31 fartyg och 91 fiskare fick sätta livet till i sitt viktiga arbete för folkförsörjningen. Slutligen förlorade Marinen 106 man i samband med minröjning och sjöfartsskydd.

För nästan exakt på dagen 20 år sedan sattes Krigsseglarmonumentet upp efter att den svenska regeringen sent omsider gett ett officiellt erkännande av krigsseglarna men det skedde först efter påtryckningar från många håll. I andra länder var detta självklart långt tidigare.

Betydelsen av sjöförbindelser har alltid varit stor. Sverige är faktiskt en ö från handelssynpunkt. Under Andra Världskriget var landet avspärrat men befolkningen kunde ändå överleva tack vare en hög självförsörjnings grad i det svenska jordbruket, ett omfattande fiske samt insatserna av våra krigsseglare.

Idag är Sverige helt beroende av våra sjöförbindelser. Störs eller avbryts dessa stoppar vår industri, maten tar slut i affärerna och efter cirka en vecka börjar svenskarna att svälta. Om jag vore Försvarsminister skulle jag inte vara så orolig för Gotlands försvar däremot skulle jag ligga sömnlös om nätterna för att det saknas minröjningsresurser för hamnarna på Västkusten och att det råder allvarliga brister i vår ubåtsjaktförmåga.

Modern hybridkrigföring där främmande makt med dolda medel kan påverka ett land utgör idag det farligaste och mest sannolika hotet vid en konflikt. Att hålla våra hamnar öppna och vår sjöfart gående är därför avgörande.

Det är således viktigt att Sverige vidtar alla åtgärder som går för att dagens sjöfolk, fiskare och marin personal inte ska behöva uppleva samma svårigheter som sina föregångare. Det är också viktigt för vårt lands befolkning och för Sveriges välfärd.

Avslutningsvis vill jag att vi reser oss upp och hedrar våra krigsseglare, varav några är här, och det gör vi med en varm applåd. Därefter kommer det att nedläggas en krans vid krigsseglarmonumentet.

Kmd 1.gr Nils-Ove Jansson,
Den siste Marinkommandochefen på Västkusten och ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet

Protokoll 20160824

Sammanträdet ägde rum i Kastellet i närvaro av 30 ledamöter onsdagen den 24 augusti 2016 med början klockan 1730. Protokollet kan laddas ned genom att klicka på länken nedan.

Riskanalys för att fatta bättre beslut, seminarium 18 maj

Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter kallas till seminarium i Stockholm. Seminariet är organiserat av vetenskapsgren III och genomförs i Försvarets Materielverk lokaler Banérgatan 62, konferensrum Mount Everest onsdagen den 18 maj 2016 med början klockan 1730. Seminariet beräknas avslutas klockan 2030. Utöver ledamöterna, har personal vid HKV, FMV, FHS samt SSPA inbjudits att delta.

Seminariet handlar om riskhantering och riskvärdering samt metoder för detta. Två exempel redovisas från den marina arenan, militär- respektive civilsjöfart, samt ett exempel från annan militär verksamhet. Föreläsarna är Övlt Fredrik Johnsson från FHS/SWEDEC, Björn Forsman från SSPA och Dr. Hans Liwång från FHS.

Fullständig inbjudan enligt pdf nedan

Protokoll 20160421

Sammanträdet ägde rum måndagen den 21 april 2016 med början klockan 1800 i närvaro av 27 ledamöter och inbjudna gäster på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona.

Protokoll 20160419

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 19 april 2016 med början klockan 1730, i närvaro av 56 ledamöter och inbjudna gäster i Sjöhistoriska museets hörsal i Stockholm.

Kungl. Örlogsmannasällskapet hedrar minnet av generalamiral Johan Puke

Kungl. Örlogsmannasällskapet genomför torsdag till fredag, den 21 och 22 april, en rad aktiviteter i Karlskrona för att hedra minnet av den för 200 år sedan bortgångne generalamiralen Johan Puke.

Just den 21 april 2016 är det 200 år sedan Johan Puke gick ur tiden. Pukes levnadsbana var unik och framgångsrik – han började som skeppsgosse och avslutade sin sjömilitära karriär som generalamiral, greve och statsråd. Johan Puke deltog som linjeskeppschef, eskaderchef respektive flottchef i Sveriges tre senaste krig och räknas som kanske Sveriges störste sjöhjälte. Han föddes 1751 i Ronneby och avled 1816 i Karlskrona.

Under Gustav III:s ryska krig hade den svenska flottan den 3 juli 1790 blivit innesluten på Viborgs redd i finska viken. Gustav III kallade på Puke och bad honom att leda ett utbrytningsförsök mot den blockerande ryska flottan. Puke accepterade med orden ”Ja Ers Majestät, nog fan går jag ut….”. Händelsen blev känd som Viborgska gatloppet och Puke ledde utbrytningen ombord på linjeskeppet Dristigheten.

I syfte att hedra minnet av Puke genomför Kungl. Örlogsmannasällskapet ett två dagars program i samverkan med Johan Pukes släktförening.

– Det är viktigt att kunna sin historia för att få perspektiv på den tid vi själva lever i. Jag tror en nation behöver hjältar. Johan Puke är nog den mest lämplige att lyfta fram i det syftet med tanke på hans med den dåvarande samhällssynen enkla bakgrund och hur unikt långt han lyckades komma. Att vår nuvarande säkerhetspolitiska situation i många stycken sammanfaller med vad som gällde då, gör bara Johan Pukes namn än mer värt att vårda, säger Michael Zell, ordförande, Kungl. Örlogsmannasällskapet

Torsdag den 21 april på Marinbasen genomförs bland annat föreläsningar av professor Lars Ericson Wolke, FHS: Johan Puke – hans karriär sedd i sitt strategiska och operativa sammanhang och av kommendören och ledamoten Christer Hägg: Sjötaktik under segelflottans tid samt Puke som fartygschef, eskaderchef och flottchef under sjökrigshändelserna 1788 – 1814.

Fredag den 22 april genomförs en ceremoni vid Johan Pukes gravkapell på Göholms gård.

– Det finns många vittnesmål om Johan Puke som föredöme, en samtida kollega sa; ” Hans besättning visste, att där faran var som störst, där stod Puke som en klippa. Inför honom, som hade förmågan att bedöma den goda viljan och modet hos andra, ville ingen synas vara den sämste”, säger Christer Hägg, ledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:
Michael Zell, ordf. Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se
Bo Rask, sekr. Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
Christer Hägg, ledamot Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0739 93 23 00 eller E-Post: ch.hagg@gmail.com
För koordination, Mårten Granberg ledamot Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 764 01 00.
Besök även: www.koms.se alt. följ oss på Twitter.

Protokoll 23 mars 2016

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 23 mars 2016 med början klockan 1630 i närvaro av 40 ledamöter och inbjudna gäster ombord i S/S Marieholm i Göteborg.

Svensk sjöräddning även på internationellt vatten

I samband med Kungl. Örlogsmannasällskapet ordinarie akademisammanträde den 23 mars 2016 kl. 16.30 ombord s/s Marieholm vid Maritiman i Göteborg kommer SSRS att presentera verksamheten i medelhavet med “De gula båtarna” samt KBV gällande Frontex.

Mer info återfinns i inbjudan nedan

Kallelse till sammanträde i Göteborg

Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter kallas till ordinarie sammanträde i Göteborg. Sammanträdet äger rum onsdagen den 23 mars 2016 med början klockan 1630 ombord i s/s Marieholm (förtöjd vid maritima centret). Till sammanträdet kommer gäster från Försvarsmakten, sjöfartsintresserade organisationer och medlemmar i Sjöofficerssällskapet i Göteborg att inbjudas.

Mer information i kallelsen nedan

Protokoll 2016-01-18

Sammanträdet ägde rum måndagen den 18 januari 2018 i närvaro av 44 ledamöter och inbjudna gäster på Sjöofficersmässen i Karlskrona. Protokollet kan laddas hem i sin helhet nedan.

Protokoll 2015-12-02

Sammanträdet ägde rum i Kastellet, Stockholm onsdagen den 2 december 2015 med början klockan 1730, protokollet finns att ladda ner i sin helhet nedan.

Protokoll 244:e högtidssammanträdet

Sammanträdet ägde rum i Stolpesalen i Etnografiska museet i Stockholm i närvaro av 146 ledamöter och inbjudna gäster. Hans Majestät Konungen deltog under den senare delen av sammanträdet. Högtidsmiddagen genomfördes i Minneshallen på Sjöhistoriska museet.

Protokollet finns att ladda hem nedan


KÖMS belönar och medaljerar

Pressmeddelande (nedladdningsbart som pdf längst ner på sidan)

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets Högtidssammankomst i Sjöhistoriska Museet den 16 november, i närvaro av HMK Carl XVI Gustaf, medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen har tilldelats Lennart Törnberg för sina insatser inom ramen för “Veteranflottiljens verksamhet”. Han är en sann eldsjäl och den som driver mycket av veteransflottiljens verksamhet och sannolikt den som drar det tyngsta lasset av alla. Veteranflottiljens verksamhet har successivt utvecklats och är troligen världsunikt. Flottiljen består idag av en rad fartyg, många i fullt funktionsdugligt skick, bl.a. T26, T38, T46, T56, HMS Spica och HMS Ystad.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen har tilldelats: Pontus Almgren, 1. Ubåtsflottiljen, Marcus Sjöberg, 3. Sjöstridsflottiljen, Jacob Viper, 4. Sjöstridsflottiljen, Stefan Lindbom, Amfibieregementet, John Samuelsson, HMS Falken, Sjöstridsskolan och Roger Sternestedt, Marinbasen.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöningar tilldelades fänrik Maria Svensson och fänrik Håkan Fornander för sina uppsatser vid Försvarshögskolan. Svensson för uppsatsen ”Vad krävs för överraskning” och Fornander för uppsatsen ”Överraskning – principernas enda sanning”.

– Jag vill gratulera alla medaljerade och belönade. De har alla genomfört ett förtjänstfullt arbete i Kungl. Örlogsmannasällskapets anda och för vårt syfte, att aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Michael Zell, ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Föredrag 14 november, inbjudan

Nils-Ove Jansson, författaren till Omöjlig Ubåt, håller föredrag om Ubåtskränkningarna i dåtid och nutid vid Sjöhistoriska Muséet den 14 november 2015. Mer information återfinns i pdf nedan.

Protokoll 2015-10-21

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 21 oktober 2015 ombord i s/s Marieholm med början klockan 1630 i närvaro av 36 ledamöter och inbjudna gäster.  Protokollet finns att ladda ner nedan.



“Vägen till officer” Seminarium 15-11-16 kl.10-13

Med anledning av de stora utmaningar Försvarsmakten idag står inför när det gäller att bemanna organisationen med officerare, i synnerhet specialistofficerare, genomför Kungl. Örlogsmannasällskapet (KÖMS) ett seminarium på Sjöhistoriska Muséet den 16 november kl 10-13 i anslutning till akademiens Högtidsdag. Avsikten är att beskriva problemet och redovisa bakgrunden till dagens utmaningar samt diskutera möjliga lösningar för en säker personalrekrytering

Mer information och hur du anmäler dig återfinns i pdf:en nedan

Kungl. Örlogsmannasällskapet väljer in nya ledamöter

Pressmedelandet finns också att ladda ner i sin helhet nedan.


Kungl. Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, valde onsdag den 23 september vid ordinarie sammankomst i Sjöhistoriska Muséet in fyra nya ordinarie ledamöter och två hedersledamöter. 

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån den vetenskapsgren som ledamoten fördelats till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I. Strategi, operationer och taktik, II. Personal, utbildning och marinmedicin, III. Maritim teknik och IV. Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet. Kungl. Örlogsmannasällskapet ger ut en tidskrift – Tidskrift i Sjöväsendet (TiS), anordnar seminarier och symposier samt förvaltar och utvecklar ett vetenskapligt marint bibliotek i Karlskrona. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

Vid årets valsammanträde valdes den ordinarie ledamoten konteramiral Thomas E. Engevall och finske marinchefen konteramiral Kari Takanen till hedersledamöter. Till ordinarie ledamöter valdes örlogskapten Niklas Wiklund, direktör Erik Thedéen, örlogskapten Johan Igert, och överstelöjtnant Mikael Carleson.

– Med våra fyra nya ledamöter till Kungl. Örlogsmannasällkapet konstaterar jag en fortsatt såväl breddning som fördjupning av akademiens kompetenser. Det ger oss än bättre förutsättningar att bedriva vårt viktiga arbete i syfte att utveckla såväl sjökrigsvetenskapen som sjöväsendet i allmänhet och därigenom främja fred och säkerhet för vårt land, säger Michael Zell, ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Protokoll 150826

Protokoll vid ordinarie sammanträde 

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 26 augusti 2015 med början klockan 1730 i närvaro av 31 ledamöter och inbjudna gäster på Sjöofficersmässen i Karlskrona. Efter den slutna delen av sammanträdet inbjöds fänrikar från Sjöstridsskolan att åhöra konteramiral Haggrens anförande.

Utan sjöfart svälter Sverige – Pressmeddelande

Pressmeddelandet finns att ladda ner i sin helhet nedan


Välbesökt seminarium för Kungl. Örlogsmannasällskapet i Almedalen

Tisdag den 30 juni i Almedalen genomförde Kungl. Örlogsmannasällskapet ett seminarium med titeln: Utan sjöfart svälter Sverige. Kan vi försvara våra sjöförbindelser och handelsvägar? Seminariet genomfördes inför en stor publik i samverkan med Sjöfartsforum vid Maritima Mötesplatsen i Gotlandsbolagets trädgård.

Moderatorn Sten Göthberg presenterade frågeställningarna och beskrev kort bakgrunden till varför KÖMS anordnade seminariet samt lämnade över ordet till talarna.

Sjöfartsnäringens representant Claes Berglund från Stena, redovisade att behovet av sjöfartskyddet är mycket stort både i vårt närområde men även i internationella sammanhang samt att fria och ostörda handelsvägar är en förutsättning både för folkförsörjningen, landets ekonomi och den internationella välståndsutvecklingen. Sjöfartsnäringen förväntar sig att den svenska staten tar sitt ansvar och håller sjölederna till och från Sverige öppna men är idag osäker om de marina resurserna är tillräckliga för den stora uppgiften.

Det är särskilt allvarligt eftersom marinen nu så tydligt har börjat skapa sig en uppfattning om vad uppgiften innebär. Försvarsmaktens och marinens representant vid seminariet överste Peder Ohlsson anser att uppgiften är viktig, att marinen har både kunskap, ambition och vilja att genomföra sjöfartsskydd men att resurserna inte räcker till för alla uppgifter i ett kris- eller krigsläge.

Budskapen från näringen och från Försvarsmakten var klara och tydliga och dessa mottogs med stort intresse och seriositet av Allan Widman, ordförande i Försvarsutskottet. Att frågan fortsättningsvis kommer att vara både viktig och aktuell för Försvarsutskottets fortsatta arbete bekräftades av Allan Widman.

– Jag vill tacka talarna för deras bidrag vid seminariet och även den aktiva och intresserade publiken. Det är min förhoppning att beslutsfattare tar frågan på största allvar och KÖMS kommer fortsatt att driva frågan kring sjöfartsskydd i nära samarbete med både sjöfartsnäringen, marinen och politiker, säger Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:

Sten Göthberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, moderator vid seminariet, tel. mobil. 070 983 98 50 eller E-post: stengothberg@bredband.net

För koordinering: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 764 01 00 eller E-post: margranberg@gmail.com

Besök även: www.koms.se alt. följ oss på Twitter


Superubåten A26 – KÖMS kommenterar

Följande kommentar kan också laddas hem som pdf längst ner på sidan.


Kungl. Örlogsmannasällskapet om A 26, en i raden av svenska ”superubåtar”

Den planerade svenska ubåten A 26 kallas i media ofta för en superubåt. Man får lätt
intrycket att det är en ubåt med överdrivna prestanda och någon kanske tycker att:
“Sverige ska väl inte ha superubåtar, vi kan väl nöja oss med normala ubåtar som inte är
lika provocerande mot Ryssland…”.

A 26 är en normal, konventionell ubåt och epitetet ”Super” betyder endast att
konstruktionen ligger på teknikens framkant och att ubåtens prestanda är utformade
efter det svenska försvarets behov. A 26 blir därmed endast en i raden av svenska
superubåtar. Här följer några tidigare exempel på svenska superubåtar:

Ubåten Sjöormen var på 1960 talet först i världen att förses med X-roder, vilket gjorde
ubåten superbt lättmanövrerad. Efter 30 år i svenska marinen såldes dessa ubåtar till
Singapore. Singapore skulle inte köpa något som var 30 år gammalt om det inte
fortfarande var superbra.

På 1970 talet kom ubåt typ Näcken, världens första datoriserade ubåt. Dessa ubåtar
kunde anfalla tio fiendefartyg samtidigt vilket ansågs som superviktigt i kalla krigets
invasionsförsvar. Ubåten Neptun är idag placerad i Marinmuseum Karlskrona, ett
superfint museum.

Ubåten Västergötland var vid sjösättningen utrustad med superbra sensorer och med
dieselmotorer från Hedemora som kunde ladda batterierna supersnabbt.

Ubåt typ Gotland var den första ubåt som redan vid sjösättning var försedd med ett
supermodernt luftoberoende maskineri. Ubåten kan därmed vara i uläge veckovis utan
att snorkla. Amerikanska flottan försökte under två års tid leta rätt på ubåten Gotland
när hon befann sig i Stilla Havet och man fann att detta var supersvårt.

Nästa ubåt A 26 följer således den svenska traditionen att bygga tekniskt nydanande
ubåtar av hög internationell klass anpassade efter det svenska försvarets behov. Om man
därmed vill kalla A 26 för en superubåt så må det vara hänt.

Inför Almedalen

KÖMS har producerat ett särtryck av TiS (Tidskrift i Sjöväsendet) inför Almedalen. Det innehåller förord av ordförande Michael Zell samt ett mycket aktuellt inlägg av sekreteraren Bo Rask. Särtrycket finns att ladda ner nedan.

Sverige – Vi har inte ett resultat!

Följande pressmeddelande kan även laddas ner i sin helhet i slutet av sidan.

Kungl. Örlogsmannasällskapet  27 april 2015

Sverige – Vi har inte ett resultat!

 För den som önskar sig en försvarsdebatt är dagens nivå, bredd och omfattning närmast osannolik jämfört med allt som upplevts under de senaste fyrtio åren. För första gången är det inte främst pensionerade militärer som, ofta inför en helt ointresserad allmänhet och media, talar om landets snara undergång om inte X miljarder tillförs. Nej, idag är det TV-program, ledarsidor och ett stort antal debattörer som driver frågan i en mängd olika medier och snarare alltför få militärer.

Det breda engagemanget är ett stort plus för debatten. Tidigare var heller inte hotet från främmande makt lika påtagligt utan enbart en spekulation. Denna spekulation är idag utbytt mot en realitet. Ryssland har visat sig ha både förmåga och vilja. Kanske är det bara det rätta tillfället som väntas in.

Trots debattens bredd, frågans stora och djupa allvar för vårt lands oberoende samt en stigande oro i folkopinionen, händer iögonfallande lite. Ytterligare medel till trots så fortsätter ju de facto försvarets andel av BNP att sjunka. Av vilket skäl och med vems rätt förvägras vårt land ett adekvat försvar? Partiernas försvarspolitiker verkar ställda inför utmaningen och förmår inte att dra rimliga slutsatser på väl så tydliga underlag.

Mikael Odenberg, styresman i Kungl. Krigsvetenskapsakademien, skrev på SvD Brännpunkt den 16 april om vikten av att först bestämma vilket försvar vi behöver och sedan anslå pengarna. Jag kan inte nog understryka vikten av att följa det goda rådet. Sverige saknar idag en försvarsidé. Det förhållandet understryks av den märkliga situationen att försvarspolitikerna och ÖB i flera avseenden, med ubåtsjaktförmågan som ett lika olyckligt som obegripligt exempel, inte har samma prioriteringar. Det är många års försyndelser som ska repareras, nu dessutom i ett betydligt skarpare läge för landet.

Jag roade mig med att be en ung vän som studerar nationalekonomi att jämföra Sveriges ekonomiska utveckling under de sista 20 åren av det ”kalla kriget” med de 20 åren därefter, dvs från Sovjetunionens implosion 1991 fram till i stort sett nu. Under det kalla kriget ökade Sveriges BNP i snitt med 1,9% per år, under perioden därefter med 2,2%. Det är ytterligare 3 promille till landets årliga tillväxt, vilket med dagens BNP motsvarar lite drygt 10 mdr.

Det är givetvis ytterst vanskligt att hävda att all BNP-förändring beror på graden av konfliktnivå i världen, men det motsäger i alla fall inte hypotesen att fred och säkerhet är mer lönsamt än sin motsats. Dessutom trevligare för de flesta. Men även ett försvarsanslag som ökas med denna ”peace dividend” på 3 promille av BNP, kommer fortfarande att ligga långt under såväl vad Sverige tidigare satsade som den nivå som t ex NATO rekommenderar sina medlemsstater.

En stor skillnad mellan utgifter för ett lands försvar och andra angelägna samhällsområden, är att för de senare finns alltid andra chansen. Det är inte kul med vårdköer, svaga resultat i skolan eller tåg som står. Men de går att åtgärda, nationen går inte under. Ett försvar som inte löser sin uppgift just precis när det behövs, ger tyvärr helt andra effekter. Detta är vad partiöverläggningarna borde handla om.

Sverige, vi har ett problem. Vi måste gripa oss an det innan någon annan för sin del fastställer vad det är och löser det i enlighet med sina intressen.

Michael Zell
Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet

För ytterligare information:
Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se


Besök även: www.koms.se alt. följ oss på Twitter



Kommentar till Regeringens förslag till inriktning av Försvarsmakten

Hedersledamoten i Kungl. Örlogsmannasällskapet Herman Fältström kommenterar Inriktningspropositionen:

Regeringens förslag till inriktning av Försvarsmakten.

Det finns många positiva men minst lika många negativa signaler i den nu presenterade försvarspropositionen.


  • Ubåtsjaktförmågan är viktig för att bl.a. upprätthålla den territoriella integriteten. Genom utökad övningsverksamhet förbättras förmågan att jaga ubåt. Modifieringen av sju bevakningsbåtar som utrustas med antiubåtsgranatkastare och att fyra byggs om till bojbåtar skapar fler plattformar för ubåtsjakt jämfört med dagens planering vilket också ökar ubåtsjaktförmågan.
  • Fem Visbykorvetter kompletteras med två Gävlekorvetter vilka halvtidsmodifieras även vad avser ubåtsjaktförmåga inklusive sensorer och ledningssystem.
  • Det är ett svenskt strategiskt intresse att ha en militär närvaro på Gotland. En svensk militär närvaro på och runt Gotland har också en stabiliserande effekt på den militärstrategiska situationen i Östersjöområdet. En ny mekaniserad stridsgrupp organiseras på Gotland.
  • Samtliga stridsvagnar tilldelas de mekaniserade bataljonerna och stridsgrupp Gotland.
  • Att två brigader organiseras med tillhörande brigadförband.
  • Att utbildningen för JAS 39 organiseras som krigsförband. Med 60 JAS bör ca 48 kontinuerligt kunna hållas operativa.
  • Att avvakta med beslut om ytterligare 10 JAS.


  • Möjligheten att snabbt öka antalet fartyg med ubåtsjaktkapacitet tas ej tillvara. Göteborg och Kalmar skrotas. Stockholm och Malmö byggs om till vedettbåtar. I stället borde Göteborg och Kalmar halvtidsmodifieras på samma sätt som Gävle och Sundsvall samt Stockholm och Malmö livstidsförlängas.
  • Att helikopter 14 blir operativ enligt nu gällande planering vilket innebär att de helikoptrar som avses för ubåtsjakt blir mycket få och levereras sist. Ubåtsjakthelikoptrarna borde prioriteras och samtliga Hkp 14 borde bli utrustade för ubåtsjakt. Arméns behov av transporthelikoptrar är redan bra tillgodosett genom anskaffningen Black Hawk.
  • Den generella moderniseringen av markstridsförbanden. Det kommer att bli ett svart hål som kan svälja hur mycket pengar som helst. Dessutom tillför detta ingen ökad förmåga att att i fred och vid kriser värna den territoriella integriteten.
  • Att stridsflyget organiseras som sex stridsflygdivisioner. I stället borde de organiseras i fyra stridsflygdivisioner som baseras på Kallinge, Såtenäs, Malmen och Kallax.


Det går inte, hur gärna jag än skulle vilja, att ge politikerna godkänt för den politiska överenskommelsen och att dess utformning förbättrar Sveriges förmåga att ”vara herre i eget hus”.
Olof Palme konstaterade att vi kan ha ett hur starkt försvar som helst men börjar omvärlden tvivla på vår alliansfrihet begränsas ändå möjligheterna att föra en oberoende politik. Stefan Löfven har i en TV-intervju bekräftat detta.
Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna i vårt närområde har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning. Att vara herrar i eget hus – den territoriella integriteten – har blivit allt viktigare.
Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Det förslag som nu har presenterats är långt i från det behov som finns för att i fred och vid kriser kunna säkra vår territoriella integritet.

Herman Fältström

Hedersledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet

Kungl. Örlogsmannasällskapet kommenterar läget i Försvarsmakten

17 april 2015 Kungliga Örlogsmannasällskapet

Följande pressmeddelande kan även laddas ner i sin helhet i slutet av sidan.


Kungl. Örlogsmannasällskapet kommenterar läget i Försvarsmakten

Den politiska samsynen kring det svenska försvaret var en gång en styrkefaktor. Men nu står vi i en situation med partier vars uppfattningar formerats i miljöer där den egna partiprofilen och behov av regeringsunderlag framstår som viktigare än vad försvaret av vårt land kräver. Sådan är den politiska och demokratiska verkligheten, och jag har givetvis full respekt för den.

Det är ändå frestande att mot den bilden av ett fritt hävdande av den egna uppfattningen i t ex försvarsfrågan, ställa den förutsättningen att det kräver just ett starkt försvar. För att garantera den politiska ordning vi i Sverige är överens om ska råda här. Och inte låta vårt offentliga samtal och formerna för våra politiska beslut påverkas av andra makter.

I denna fråga gjorde styresmannen Mikael Odenberg i vår systerakademi Kungl. Krigsvetenskapsakademien ett angeläget inlägg i SvD den 16 april. Han menade att det var dags att lägga det partipolitiska käbblet bakom oss, eftersom alla partier har ett ansvar för den situation vi nu befinner oss i. Som ju till stor del är betingad av en utveckling i förhållandevis sen tid. Men nu står vi här och oavsett vems spaden är så är det dags att börja gräva, var Odenbergs uppmaning.

Det finns emellertid ytterligare en försvårande låsning som behöver lyftas fram. Den gäller mer utformningen som sådan, försvarets inriktning oavsett de ramar och den grad av förstärkning som ses som önskvärd. Här är det inte det politiska systemets låsningar i första hand, utan försvarsbeslutens karaktär med krav på mycket lång framförhållning. Alla resurser i försvaret tar tid att få fram, oavsett om det gäller rätt personal adekvat utbildad och övad, eller rätt materiel i tillräcklig omfattning och med erforderliga prestanda. Beslutade inriktningar och lagda beställningar kan givetvis inte överges för nya i en handvändning. Det skulle ge en oacceptabel ryckighet och reducerad försvarseffekt.

Likväl har vi en yttre verklighet som tvingar fram krav på omprövningar och omprioriteringar. Ett slående exempel på systemets trögrörlighet var svaret på den fråga Försvarsmakten fick från statsministern i en direktsänd presskonferens den 14 november. Alla minns bakgrunden, den nationella harm som där gavs uttryck för efter de konstaterade undervattensinträngningarna. Ord som ”oacceptabelt”, ”kan inte tillåtas” förekom flitigt. Överbefälhavaren uppmanades där, direkt på podiet, av statsministern att presentera förslag på vad som kan göras i närtid. Det svaret kom tre månader senare och var ”ingenting”. Inget i den redan fastlagda planen kunde rubbas.

Närhelst man har en serie av närmast oändliga utmaningar och problem, som fallet är för det svenska försvaret, så infinner sig lätt ett tvivel kring var man ens ska börja. Det är då tacksamt att fortsätta på den väg som redan är inslagen, ett vägval som i ett tidigare beslutsläge krävt väl så mycket ansträngning för att komma på plats. Men trovärdigheten kräver att man faktiskt adresserar de akuta problemen först, oaktat huruvida de legat med i planeringen eller inte.

Trovärdigheten är kanske den viktigaste storheten i ett försvar. Den bedöms hos flera. Uppdragsgivarna, dvs skattebetalarna och svenska folket. Motståndaren i snäv bemärkelse och hela omvärlden i en vidare. Den egna personalen som måste uppleva att uppgiften är adekvat formulerad och resurser rimligt tilldelade för dess lösande.

Jag menar att de låsningar som binder försvarsplaneringen till beslut fattade i en tid med en helt annan världsbild, måste stå tillbaka för lösningar på de nu akut uppenbara problemen. Med den största respekt för alla övriga förmågor en försvarsmakt på sikt behöver, gäller det nu att kraftsamla till att möta de kränkningar som pågår här och nu, dvs i luften och under vattnet. Att satsa tillkommande försvarsmedel på luftförsvar och ubåtsjaktförmåga är inget som det behövs avancerade krigsspel för att komma fram till. Motståndaren har så att säga redan levererat svaret på den frågan.

Efter dessa två akut pågående utmaningar mot vår territoriella integritet finns ingen mer utsatt del av vårt land än Gotland. Eftersom Gotlands strategiska läge påverkar stora delar av våra grannländers territorier och inte bara Sveriges, skulle kanske vår solidaritetsförklaring börja med att vi tar hand om försvaret av just Gotland…

Vi fladdrar i vår utrikespolitik, och vi förhandlar om vår försvarspolitik inför en häpen omvärld. Utom en, som med stort gillande noterar.

Michael Zell
Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet

För ytterligare information:
Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter



Prenumerera på TiS för resterande del av 2015

I dagarna kommer TiS nr 1/2015 ut till alla prenumeranter. Samtidigt är nu TiS nr 5/2014 tillgängligt i sin helhet via länken TiS nr 5 2014 . Förutom anföranden vid fjolårets högtidssammanträde mm återfinns även Louis Palanders berättelse från resan genom nordostpassagen med Vega 1878-79. Reseberättelsen kan även läsas som särtryck här: TiS 431-455 2014, Ishafsexpeditionen 1878-79, L Palander

Bli prenumerant för att få tillgång till alla artiklar direkt. En prenumeration för resterande del av 2015 (nr 2-5, dvs. 4 nummer) kostar 200 kronor (utrikes postadress 300 kronor).

För nytillkomna prenumeranter kommer nr 1/2015 alternativ nr 5/2014 att utsändas som bonus så länge lagret räcker.

För att prenumerera, sätt in rätt belopp enligt ovan på: Plusgirokonto 12517-9, Tidskrift i Sjöväsendet

Glöm ej att ange namn och adress!

Som en “teaser” bifogas Göran Arrius artikel ur TiS nr 1/2015 med titeln “Personalförsörjningen-en folkförankringsfråga? enligt denna länk: TiS 15-20 2015, Personalförsörjningen, G Arrius

Ubåtsjaktförmåga och marin satsning

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar prioriterad ubåtsjaktförmåga och marin satsning

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar de besked som försvarsminister Peter Hultqvist och finansminister Magdalena Andersson presenterade på en presskonferens den 12 mars om nya satsningar på försvaret.

Regeringen bedömer att ubåtsjaktförmågan kräver en högre prioritet. Det är i linje med vad Kungl. Örlogsmannasällskapet hävdar. Senast detta kom till uttryck var i Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförandes öppna brev till försvarsminister Peter Hultqvist den 18 februari (https://www.koms.se/till-peter-hultqvist-oppet-brev/).

Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet kommenterar;

– Regeringens presskonferens under gårdagen, den 12 mars, indikerar en början på en ny inriktning avseende försvarssatsningarna med det självklara i att hävda territoriell integritet även under vattnet. Att försvarsministern i detta hänseende väljer att gå längre än Försvarsmakten är noterbart, men innebär inget klander mot överbefälhavaren som har att förhålla sig till ett svårbedömt politiskt landskap.

– Det är en välkommen, angelägen och mycket nödvändig insats för nationell trovärdighet. Vi har med detta kommit ett lite steg närmare den ton och ansats som regeringen gav uttryck för vid den presskonferens som avhölls den 14 november efter den konstaterade undervattenskränkningen i Stockholms skärgård.


För ytterligare information:

Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se


Följ oss gärna på Twitter.



Det första fyndet vi publicerar här är en tidigare okänd hyllningsdikt från 1725 till Polhemsdockan på Örlogsvarvet i Karlskrona. Tom Ohlsson, tidigare 1:e intendent på Marinmuseum, har renskrivit och översatt dikten från tyskan.

Fil Dr. Daniel Möller, Lunds universitet, beskriver den litteraturvetenskapliga bakgrunden till denna märkliga dikt.

Ni hittar dikten under rubriken Bibliotek/Biblioteksfynd eller följer denna länk:

Länk till dikten om Polhemsdockan


Protokoll 20150218

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 18 februari 2015 i Försvarshögskolans lokaler Drottning Kristinas Väg 37, Stockholm.

Protokollet återfinns för nedladdning i pdf format nedan.

Till Peter Hultqvist – öppet brev

Pressmeddelande från Kungliga Örlogsmannasällskapet, återfinns nedan för nedladdning i sin helhet:


Öppet brev till försvarsminister Peter Hultqvist

Försvarsmaktens svar till regeringen om ubåtsjakten: ”Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt.”

Jag läser detta svar från Försvarsmakten till dig. Förvisso bara i sin öppna del och jag inser att bilden är betydligt mer komplex än vad Försvarsmaktens korta meddelande på sin hemsida rymmer. Men med bara tre månaders perspektiv på vad du senast framförde i ärendet, är en reaktion på sin plats.

Vårt land är utsatt för upprepade akuta provokationer. De flesta medborgare betraktar dem som helt oacceptabla. Förstärkt av en helt unik gemensam presskonferens den 14 november där du själv, din chef statsministern och din ansvarige myndighetschef Överbefälhavaren bortom allt tvivel fastslog just det.

Ett sådan kraftfull demonstration av nationell enighet och beslutsamhet kring uppenbart akuta säkerhetsproblem kan ju inte stanna bara där. Det framgick vid flera tillfällen under presskonferensen. En tillskyndan till en förväntan på en logisk fortsättning i form av politisk vilja och praktisk handling. Därför tillfrågades Försvarsmakten om vilka möjligheter och förslag som förelåg, vilket besvarats enligt ovan.

Jag har verkligen inte svårt att känna sympati för ÖB:s svar i hans trängda ekonomiska läge. Att hur han än rör sig, välter han något annat, att ramen helt enkelt inte räcker till. Jag vet som sagt inte vad som framförts i övrigt i Försvarsmaktens svar till dig. Men detta är vad som meddelas allmänheten och det vi således har att förhålla oss till.

Alla organisationer och företag, inklusive regeringen, måste visa sig ha förmåga att hantera de uppenbart akuta problemen. Det gäller även om de akuta problemen inte tillhör de beslutade eller planerade. Och då har man en skyldighet att tänka om. Det blir annars bara värre. I bästa fall är det enbart trovärdigheten som vittrar bort.

Men baserat på det som allmänheten nu meddelats, hänger ju en uppenbar fråga i luften: Vad mer i provokation och kränkning krävs för att försvaret av vårt land ska kunna påräkna ytterligare resurser? Och vad hände med ditt och statsministerns klarspråk från den 14 november? Som lät så bra då, men nu känns rätt avlägset.

Vi är många svenskar, liksom grannar och andra partners i det internationella säkerhetsarbetet, som oroligt undrar. Och en motståndare som nöjt noterar.

Michael Zell, Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet


För ytterligare information:

Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, E-post: president@koms.se

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se


Gästinlägg av Skipper

Gästinlägg av Niklas “Skipper” Wiklund ang. Folk och Försvar. Finns även att ladda ner nedan.
För drygt en vecka sedan avslutades årets upplaga av Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Som vanligt ett mycket intressant arrangemang. I år hade jag möjlighet att följa konferensen på plats tack vare ett ekonomiskt bidrag från Kungl. Örlogsmannasällskapet, vilket jag givetvis är mycket tacksam för.

Årets konferens präglades i huvudsak av två frågor. NATO och försvarets framtida finansiering. Den förstnämnda är en av få frågor där man inom politiken fortfarande är oeniga. Regeringens båda representanter försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström klargjorde tydligt att regeringens linje gäller. Något medlemskap i NATO är därmed inte aktuellt, inte ens en utredning. Någon sådan behövs inte deklarerade försvarsministern. Den inställningen är inte bara felaktig i sak, utan rent av oansvarig. Utrikesministern blev i sin tur märkbart upprörd när hon fick frågor om NATO efter sitt anförande. Som en motpol så var Allianspartierna lika övertygade om att NATO-frågan behöver utredas. Folkpartiet anser likt Socialdemokraterna att det inte behövs någon utredning, men med tillägget att vi vet vad vi får så därför bör vi ansöka om medlemskap omedelbart.

Den andra heta frågan var givetvis den framtida försvarsekonomin och huruvida regeringen kommer att skjuta till de nödvändiga ekonomiska tillskotten som krävs. Men svaren uteblev. Försvarsministern som fortfarande var tydlig med att försvarsförmågan måste öka ville däremot inte prata pengar. Han hänvisade likt tidigare till arbetet med den kommande propositionen som ska vara klar framåt april. Först då får vi svaren.

Överbefälhavare Sverker Göranson tog under sitt anförande upp vad den numera omtalade basplattan innebär. Utökade personalramar, materielunderhåll, personlig utrustning och standardfordon. För Marinens del så kommer det enligt min bedömning tyvärr inte bidra till att öka den marina försvarsförmågan i någon större omfattning. Jag har tidigare hävdat att ett av våra största problem är den låga numerären, och den lär tyvärr bestå. Visserligen kommer de ökade personalramarna förhoppningsvis att gynna Marinen, men det är inte tillräckligt för att öka försvarsförmågan i högkonfliktscenariot.
Det mest anmärkningsvärda, men som samtidigt inte fått särskilt stor uppmärksamhet är Nya Moderaternas totala kapitulation när det kommer till försvarspolitiken. Hans Wallmark som är partiets nya talesperson i försvarsfrågor skrev på måndagen, samma dag som han höll sitt anförande, en artikel på SvD Brännpunkt där han bland annat deklarerar följande.
Just att beskriva verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i, har inom försvarspolitiken stundtals varit svårt för Moderaterna. Undersökningar visar att vi på detta område har tappat i förtroende ända sedan 2006.
Reformtempot sedan 2009 har varit högt. Ändå har det saknats en sammanhängande berättelse. Med tiden har det etablerats en bild av att Moderaterna inte talar klarspråk i försvarsfrågor. Stundtals har partiet haft ett tonläge som snarast speglat hur man önskat att verkligheten sett ut. Inte hur den faktiskt varit.
Det här är ett erkännande av misstag som jag tror saknar motstycke under försvarspolitiken under 2000-talet. Här lägger man sig på rygg och blottar strupen och erkänner rakt upp och ned att vi försvarsdebattörer hade rätt hela tiden och att partiet hade helt fel. Det här är ett sundhetstecken, om än ett nödvändigt sådan. Nu kan partiet göra om och göra rätt, och jag tror det inte hade varit möjligt så länge firma Reinfeldt/Borg satt kvar vid rodret.
Försvarsmaktens kompletterande underlag

Strax efter Sälen konferensen kom sedan Försvarsmaktens kompletterande underlag där man specificerar vad den omtalade basplattan egentligen omfattar och vad den kommer att kosta.
Tidigare har Försvarsmaktens, men även FOI analyser pekat på att behovet för att kunna slutföra den politiska beställningen från 2009 är 5 miljarder (4-6 enligt FOI). Nu pratas det i stället om förmågeökning i fem steg. Kostnaden är enligt myndigheten fyra miljarder.
Man skriver i termer av att dessa åtgärder kommer att öka försvarsförmågan. Min bedömning är att det istället handlar om att åstadkomma det som borde funnits redan nu. Man skulle kunna likna det med att gå från minus till noll (där noll ansätts som beställd nivå i beslutet från 2009). Att omsätta befintlig materiel på grund av “end of life” alternativ att förnya det som är gammalt ökar inte förmågan, det innebär istället att förmågor vidmakthålls, vilket är något helt annat. Att fylla upp befintliga förband med personal är extremt viktigt, men det innebär i bästa fall att den förmåga som redan förväntas finnas nu förverkligas. Nya Moderaternas försvarspolitiker talade gärna om att försvaret före Alliansens försvarsreform enbart var “pappersförband”. Som jag ser det handlar basplattan till stor del om att förvandla IO14 från just pappersförband till riktiga förband.

Men nu är verkligheten sådan att händelser och uttalanden som “en-veckas försvaret, ryska påsken”, Krim och ökad rysk aktivitet ställer högre krav än att beslutet från 2009, d.v.s. IO14 slutförs. Det krävs mer än att bara gå från minus till noll. Försvarsförmågan måste stärkas och då handlar det om att gå från noll till plus.

Debatten runt försvaret måste fortsätta och det är nu av största vikt att de marina behoven lyfts fram. Ubåtsvapnet har förvisso vind i ryggen med anledning av att NGU/A26 nu blir av. Men ubåtsjaktförmågan och ytattackförmågan ligger kraftfullt i bakvattnet givet hur omvärldsutvecklingen ser ut. Här krävs kraftåtgärder som tyvärr ser ut att utebli. Vi har därför alla en plikt att bidra till att beskriva läget så sakligt som möjligt.

Niklas Wiklund
Örlogskapten, försvars debattör på bloggen ”Skipper”, krönikör i SvD och BLT

Kallelse sammanträde och seminarium 2015-02-18

Kallelse till ordinarie sammanträde med val av vice ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter kallas till ordinarie sammanträde och seminarium inom vetenskapsgren II i Stockholm. Sammanträdet äger rum onsdagen den 18 februari 2015 med början klockan 1700 i Försvarshögskolan Drottning Kristinas Väg 37. Lokal Sverigesalen. Med anledning av de stora utmaningar Försvarsmakten står inför när det gäller att bemanna organisationen med personal, genomför KÖMS ett seminarium, med avsikt att belysa bakgrunden till dagens utmaningar och diskutera möjliga lösningar.

Mer information om seminariet återfinns nedan

Protokoll 2015-01-19

Sammanträdet ägde rum måndagen den 19 januari 2015 med början klockan 1730 på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona i närvaro av 39 ledamöter och inbjudna gäster.

Nya ledamöter i Kungliga Örlogsmannasällskapet

Kungliga Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har valt in nya ordinarie ledamöter, korresponderande ledamöter och en hedersledamot.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är en av de Kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet instiftades 1771 och har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet.

Vid högtidssammankomsten i Karlskrona den 17 november presenterades ledamöter som invalts vid höstens valsammanträde, den nye hedersledamoten, generaldirektören vid FMV, Lena Erixon, de nya ordinarie ledamöterna kommendör Jens Nykvist, civilingenjör Evelina Hedskog, ordförande Folk & Försvar, Göran Arrius, kommendörkapten Anders Widén samt korresponderande ledamot professor Geoffrey Till.

Ledamöterna arbetar aktivt utifrån den vetenskapsgren som ledamoten fördelats till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I. Strategi, operationer och taktik, II. Personal, utbildning och marinmedicin, III. Maritim teknik och IV. Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet. Kungl. Örlogsmannasällskapet ger ut en tidskrift – Tidskrift i Sjöväsendet (TiS), anordnar seminarier och symposier samt förvaltar och utvecklar ett vetenskapligt marint bibliotek i Karlskrona. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.

– Jag vill hälsa de nya ledamöterna välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De är väl kvalificerade för att aktivt arbeta inom akademien och stärka vår förmåga att uppnå vårt syfte, säger Michael Zell, ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information: Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet,
tel. mobil. 0766 323883 eller E-­post: secretary@koms.se
För koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet,
tel. mobil. 070 7640100 eller E-­post: info@koms.se


Pressmeddelandet kan laddas ner nedan (i sin helhet)

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungliga Örlogsmannasällskapets Högtidssammankomst på Marinbasen i Karlskrona den 17 november medaljerades och belönades ett antal förtjänta som genom sina prestationer agerat i akademiens anda och i enlighet med dess syften.

Akademiens medalj i guld utdelas till individ inom eller utom akademien för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Guldmedaljen har tilldelats försvarsbloggaren ”Skipper”, örlogskapten, Niklas Wiklund enligt tidigare meddelad motivering. Guldmedaljen tilldelades också Kungl. Örlogsmannasällskapets avgående ordförande konteramiral Thomas Engevall med motiveringen: Thomas Engevall har under dryga tolv år deltagit i akademiens styrelse och sedan 2010 som ordförande. Under Engevalls ledning har akademiens arbete fortlöpande vitaliserats och utvecklats där fokus har legat på att skapa ordning och reda samt att ta plats i försvarsdebatten. Engevall har under sitt ordförandeskap väl svarat för att Kungl. Örlogsmannasällskapet fortsatt har utvecklas i enlighet med stadgarnas § 1 där det bl.a. anges att akademien ”har till syfte att följa och aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet”.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen har tilldelats: Andreas Blomqvist, 1. Ubåtsflottiljen, Elin Åsell, 3. Sjöstridsflottiljen, Viking Wulff, 4. Sjöstridsflottiljen, Robin Ivarsson, Sjöstridsskolan, Martin Nilsson, Marinbasen och Andreas Toresson 1. Amfibieregementet.

Akademiens hedersomnämnande tilldelas de som förtjänstfullt verkat i akademiens anda. Hedersomnämnande och penningbelöning har tilldelats fänrik fänrik Rikard Aldén för uppsatsen ”Svensk syn på sjökrigföring och dess koppling till sjömilitära teoretiker”, kommendörkapten Bernt Andersson för uppsatsen ”Ytstridskrafternas utveckling mellan 1990 – 2010 – vilka drivkrafter har varit avgörande?”, löjtnant Kristofer Bengtsson för kandidatuppsatsen ”Från dykbåtar till ubåtar. Det svenska ubåtssystemets utveckling 1945-1960” och kapten Johannes Johansson för tävlingsskriften ”Personalförsörjningen av Försvarsmakten – Starkare personalförsörjning för en osäker tid”.

– Jag vill tacka och gratulera alla idag synnerligen välförtjänta mottagare av medaljer och belöningar. Deras förtjänstfulla arbete är viktigt för akademiens syften och ändamål, de har alla arbetat i akademiens anda och för vårt syfte, att aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Michael Zell, nytillträdd ordförande för Kungliga Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Pressmeddelandet kan laddas ner i sin helhet nedan


Marin fartygsbyggnad i svensk regi

KÖMS inbjuder till seminarium i Karlskrona  10.00-13.00 den 17 November 2014 med titeln “Marin fartygsbyggnad i svensk regi”. Mer information i inbjudan som kan laddas ned under denna text.

Video – Kungl. Örlogsmannasällskapet värd för Littoral OpTech – West

KÖMS höll en konferens Littoral OpTech-West 23-24 september och en video av Mårten Granberg, finns att beskåda på



Den klickbara länken nedan leder till Saabs pressrelease som beskriver samma event ur ett annat perspektiv.






Kallelse till ordinarie sammanträde – ändrad tid

Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter kallas till ordinarie sammanträde i Göteborg.

Sammanträdet äger rum tisdagen den 28 oktober 2014 med början klockan 1730 (observera ändrat datum) i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag (Talattagatan 24. Spårvagn 11, hållplats: Långedrag). Mer info i kallelsen som kan laddas ned härunder.

Skipper medaljerad av Kungliga Örlogsmannasällskapet



Kungliga Örlogsmannasällskapet, en av de kungliga akademierna och instiftat 1771, har beslutat att tilldela örlogskapten Niklas Wiklund akademiens guldmedalj. Wiklund tilldelas akademiens främsta medalj för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde under pseudonymen ”Skipper”. Mer detaljer återfinns i pressmeddelandet som kan laddas ner nedan.

Protokoll 20 augusti Karlskrona

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 20 augusti 2014 i närvaro av 33 ledamöter och speciellt inbjudna gäster (3 personer inkluderande akademiens auktoriserade revisor) på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona. Protokollet kan laddas ner enligt nedan.

Debatt och inlägg

Under fliken Tidskrift i Sjöväsendet återfinns från och med dagen underrubriken “Fristående artiklar”. Innehållet består av artiklar och inlägg skrivna av ledamöter ur Kungl. Örlogsmannasällskapet eller särskilt inbjudna författare. Artiklarna är av den arten att de kvalitetsmässigt uppfyller de krav som krävs för publicering i Kungliga Örlogsmannasällskapets ”Tidskrift i Sjöväsendet” men att de av olika skäl (tidsmässiga, utrymmesmässiga eller andra skäl) inte kan publiceras där.

Först ut är ledamoten, konteramiral (PA), Göran R. Wallén med artikeln:

FA 1, Några kommentarer till Bengt Gustafssons artikel i TiS 2013.2, Göran Wallén

Marina aspekter på Försvarsberedningens betänkande

Kungl. Örlogsmannasällskapet har låtit analysera texten i Försvarsberedningens betänkande för att undersöka hur Försvarsberedningen föreslår att försvaret skall utformas efter försvarsbeslutet 2015. Slutsatserna presenteras vid ett miniseminarium på Kungl. Myntkabinettet tisdagen den 10 juni.

Lokal: Kungl. Myntkabinettet Hörsalen, Slottsbacken 6 Stockholm

Tidpunkt: Tisdag 2014-06-10 klockan 09.30–12.00


09.00- -09.30 Samling, kaffe & kaka

09.30- -09.35 Välkomstord

09.35- – 11.00 Analys av betänkandet

11.00–12.00 Debatt/frågestund med och mellan Föredragshållarna.


Mer information finns i bifogad fil

Protokoll sammanträde 140416

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 16 april 2014 med början klockan 1730 i närvaro av 27 ledamöter i Försvarshögskolans lokaler Drottning Kristinas Väg 37. Lokal Sverigesalen.

Video – Krisen Ryssland – Ukraina – EU

Fredag den 14 mars avhölls ett seminarie på Myntkabinettet kring krisen Ryssland – Ukraina – EU. Ledamoten i Kunl. Örlogsmannasällskapet Christian Allerman och professor Kristian Gerner höll föredrag och seminariet avslutades med en paneldebatt. Se filmen genom att trycka på den översta länken nedan. I länk nummer två finns en fullständig ljudupptagning och slutligen finns några bilder i vårt arkiv enligt nedersta länken.



Protokoll från sammanträdet i Göteborg 140220

Sammanträdet ägde rum i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag onsdagen den 20 februari 2014 med början klockan 1730 i närvaro av 19 ledamöter. Sammanträdet avslutades med gemensam middag i Sjöräddningssällskapets lokaler.

Extra seminarium den 14 mars om krisen Ryssland – Ukraina – EU

KÖMS genomför ett extra seminarium fredagen den 14 mars mellan klockan 14.00-15.30 på Myntkabinettet i Stockholm med anledning av krisen mellan Ryssland, Ukraina och EU. På seminariet belyses olika bakgrunder till krisen samt Rysslands pågående marina upprustning. Anmälan obligatorisk då antalet platser är begränsat. För anmälan och detaljer se bifogat program.

Seminarium krisen Ryssland – Ukraina


Protokoll 2014-02-20

Sammanträdet ägde rum i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag onsdagen den 20 februari 2014 med början klockan 1730 i närvaro av 19 ledamöter.

Sammanträdet avslutades med gemensam middag i Sjöräddningssällskapets lokaler.

Nyårspresent samt prenumerationserbjudande

Som avslutande present kommer här det senaste numret av TiS från 2013.

TiS nr 5 2013

För dig som ännu inte prenumererar på TiS finns möjligheten att under januari göra det till reducerat pris, 225 kronor för hela 2014, vilket inkluderar 5 nummer av tidningen. Genom att sätta in beloppet på plusgiro 12517-9 samt ange namn och adress blir du snabbt och enkelt en av TiS prenumeranter och får alla artiklar direkt när respektive nummer kommer ut.

Tidigare klappar från TiS första två årgångar återfinns på nedanstående länkar. Alla äldre nummer läggs successivt ut på hemsidan och innehållsförteckningarna fylls på i den takt som medges.

TiS nr 4 1837

TiS nr 3 1837

TiS nr 2 1837

TiS nr 1 1837

TiS nr 4, Årg 1, 1836

TiS Nr 3, Årg 1, 1836

TiS Nr 2, Årg 1, 1836

TiS nr 1, Årg 1, 1835

Gott Nytt År!


Marin föreläsning och diskussion på FHS den 28 oktober

KÖMS i samverkan med FHS inbjuder KÖMS Ledamöter samt marint intresserade till en föreläsning med följande diskussion på FHS måndagen den 28 oktober med början klockan 17.30. Föreläsare är den kände amerikanske marinstrategen Peter M Swartz som är verksam vid Centre for Naval Analyses i USA. Föreläsningens rubrik är “The US Strategic shift towards Asia-Pacific – naval implications for Europe and Scandinavia” För anmälan mm se bifogat dokument på länk: Marin diskussionskväll FHS 2013-10-28

Protokoll från valsammanträdet

Protokoll från valsammanträdet 2013 med val av funktionärer, inval av nya ledamöter samt belöningar. Sammanträdet ägde rum på Sjöhistoriska museet den 25 september i närvaro av 43 ledamöter.

Diskussionsunderlag inför debattkvällen den 2 september på FHS

Bifogade artiklar på blå länk enligt nedan kommer, utom vad avser Henrik Mandéus artikel att införas i det under september utkommande tredje numret av Tidskrift i Sjöväsendet (Mandéus artikel var införd i TiS nr 4 2012).

Artiklarna utgör grunden för måndagens debattkväll och Henrik Mandéus och Christian Hoas kommer själva att presentera sina artiklar och de argument som ligger bakom. Anton Sjödin, som är elev på Officersprogrammet och för närvarande på SSS, har inte möjlighet att närvara och Anders Persson är till sjöss.

Debatten kommer att vara fri och givetvis kunna beröra andra ämnen än de som presenteras men vi kommer inledningsvis att säkerställa att författarna ges det debattutrymme som deras ansträngningar med sina artiklar förtjänar.

En genomläsning av artiklarna inför debattkvällen rekommenderas.

Varmt välkomna!

Thomas Engevall

Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet

Underlag debattkväll KÖMS

Förlängt “presstopp” till den 18/8 för Marinens yngre personal att skriva i TiS n:r 3 2013

Sluttidpunkten för Marinens soldater, sjömän, gruppbefäl, specialistofficerare (tom OR 7 – fanjunkare) och officerare (tom OR 2 – kapten) att skriva debattartiklar kring marinens framtid som kommer att publiceras i TiS n:r 3/2013 (i likhet med TiS n:r 4/2012) är senarelagt till den 18 augusti! Bidrag ska vara redatkören tillhanda senast 2013-08-18 på e-post: editor@koms.se  Omfattning 1200-1800 ord. Detaljanvisningar mm i bifogad fil (utom vad gäller datumet). Alla som inkommer med debattförslag i enlighet med anvisningarna kommer att ges en tvåårig prenumeration på TiS oaktat om inlägget ryms i det aktuella debattnumret eller inte.

Tag chansen att påverka genom öppen debatt!

Thomas E. Engevall, Flottiljamiral, Ordförande KÖMS

Regeringen har fastställt KÖMS nya stadgar

Regeringen fastställde den 5 juni KÖMS nya stadgar. Förra gången detta skedde var 1986. De nya stadgarna med tillhörande tillämpningsföreskrifter innebär en förändrad indelning av sällskaptes ledamöter, moderniserade vetenskapsgrenar där bl.a. sjöfarten fått en egen verksamhetsgren, förnyade arbets- och mötesformer mm. Syftet med förändringen är att säkerställa att Kungl. Örlogsmannasällskapet, såväl på kort som på lång sikt, skall kunna leva upp till sitt syfte; “att verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet”. Läs de nya stadgarna på denna länk: KÖMS stadgar 2013 (Regeringsbeslutet är inklippt i stadgefilen på sidan 2).

Digitalisering av Tidskrift i Sjöväsendet

I dagarna har projektet “Digitalisering av Tidskrift i Sjöväsendet” startat.  Innebörden är att samtliga nummer av Tidskrift i Sjöväsendet som utkommit sedan starten 1835 successivt kommer att göras tillgängligt via akademiens hemsida i syfte att underlätta för såväl forskare, studenter och andra marint intresserade att kunna ta del av allt det material som genom åren publicerats. Projektet har möjliggjorts genom det anslag som nyligen beviljats KÖMS från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och kommer att pågå under ett drygt år. Först ut är årgången från 2005 och ambitionen är att innan årets slut ha lagt ut samtliga nummer som utgivits sedan 1920 och att resterande nummer (1835-1919) läggs ut innan augusti månad 2014. Numren läggs ut i PDF-format i ett format som avväger bildkvalitet och filstorlek.

Bilder från KÖMS högtidssammanträde 2012

Bilder från KÖMS högtidssammanträde i Göteborg den 15 november 2012 kan nås via länk;
Det är fritt fram för de som är med på bilderna att använda dem för privat bruk. Om någon vill ha bilder i högre upplösning för att själv göra förstoringar, kostar det 500 kr (plus moms) per bild. Det går även att beställa förstoringar på fotopapper. Kontakta fotografen  Per-Anders Hurtigh (per-anders@eugenwilliam.se) för prisuppgifter. Om bilderna skall användas av tredje part (tidskrifter etc.) är de välkomna att kontakta mig för prisuppgift. Priset är beroende av upplaga, publiceringsställe och placering.

Den hotbildsbefriade flottan

I kommande nummer av TiS skriver KÖMS ledamoten Christer Hägg om “Den hotbildsbefriade flottan – kan den finnas” och hur förmågor måste ses i ett helhetsperspektiv och inte genom stokastiska ändringar av “hotbilden”. Mycket läsvärt och du kan redan nu läsa särtrycket genom att klicka på länken Den hotbildsbefriade flottan, C Hägg

Protokoll februarisammanträdet

Sammanträdet ägde rum i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag onsdagen den 20 februari 2013 med början klockan 1730 i närvaro av 22 ledamöter. Vid sammanträdets öppna del deltog 79 medlemmar ur föreningarna WISTA och Göta Älvklubben och Föreningen för Göteborgs Försvar samt regionala representanter för Sveriges Redareförening, Sjöfartsforum och Sveriges Skeppsmäklareförening till gemensam paneldebatt.

Protokoll från januarisammanträdet

Sammanträdet ägde rum måndagen den 21 januari 2013 med början klockan 1730 i närvaro av 26 ledamöter på Sjöofficersmässen, Amiralitetstorget 7 i Karlskrona. Vid sammanträdets öppna del deltog 41 i övrigt marint intresserade i Karlskrona bl a ur de marina förbanden och Kockums AB.

KÖMS yttrande över SOU 2012:48 Maritim Samverkan

KÖMS biträder i stort samtliga utredarens förslag för att nå en ökad grad av maritim samverkan men KÖMS anser också att det i ett antal fall är avgörande att gå fram  snabbare och något mer radikalt än vad utredaren föreslår. Huvudskälet bakom  denna uppfattning är att det i rådande struktur med den flora av berörda departement  och myndigheter som återfinns inom området kommer att krävas ett stort mått av handfast ledning och styrning av såväl departement som myndigheter för att åstadkomma önskvärda effekter.


Yttrandet i sin helhet  finns att ladda ner nedan.

TiS nr 4 2012

Ett extranummer med en vitaliserad debatt om Marinens framtid. E-utgåvan kan laddas ned via länk nedan.

Innehåll nr 4/12

Redaktörens spalt

Hur vi får våra Sjömän att stanna
Av SarahLinn Håkansson

Ta bort specialistofficersutbildningen!
Av Johan Granberg & Magnus Lindstedt

Taktik eller stridsteknik, vad är vad och vad utbildar vi i?
Av Daniel Eklund

Vägskäl för ytstriden
Av Henrik Mandéus

Motståndaren och övningsverksamheten
Av Johan Ebeling

Militär Sjökaptensutbildning – ett Pseudobegrepp?
Av David Forslund

Bemanning av SSS lärartjänster – piska eller morot?
Av Anders Persson.

Frivilligorganisationerna – en outnyttjad resurs för återtagande
Av Håkan Lindberg

Försvarsförmågan måste vara det centrala inför marinens framtida vägval
Av Skipper

Ett plus ett är mer än två
Av Wiseman

Sprid äggen på fler korgar
Av Chefsingenjören

En marin i användning det bästa receptet
Av Johan Wiktorin

Marinen skall inte bara tacka och ta emot. NAVY-GO!
Av Jarl Ellsén

Det marina arvet
Av Claes-Göran Dahl

Av Göran Frisk

Signaltabeller Bibeln

Det av dåvarande C1.ytattackflottiljen, kommendör Göran Frisk, fastställda sambandsreglementet “Signaltabeller Bibeln” som är införd i TiS nr 4 från 2012 återges här som särtryck. Klicka på den blåa länken nedan för att komma till filen.

Kallelse till ordinarie sammanträde 20121212

Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter kallas till ordinarie sammanträde i Stockholm. Sammanträdet äger rum i Kastellet onsdagen den 12 december 2012 med början klockan 1730.


Slutbehandling av stadgeändringsförslaget (finns som separat fil nedan). Omröstning om nu liggande förslag innebärande att stadgeändringsförslaget, i oförändrat skick, antingen antas eller förkastas. Några ytterligare textändringar är således ej möjliga i detta läge. Avgivna poströster kommer att räknas under mötet.

Orientering och diskussion om nu känt planeringsläge för Försvarsmakten. Redovisning av Flottiljamiral Jonas Haggren C Prodmarin HKV och Flottiljamiral Andreas Olsson C AK Sjö FMV.

Anmälan om deltagande görs till akademiens sekreterare Bo Rask senast söndagen den 9 december klockan 1200
(ytterligare detaljer i pdf nedan)

Sammanträdesplan för KÖMS 2013

Återfinns också som separat fil nedan.

Onsdagen den 12 december 2012 i Stockholm, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Stockholm på Kastellet. Stadgeenliga förhandlingar. Slutbehandling av stadgeändringsförslag. Diskussion i aktuella marina frågor med bl.a. flottiljamiralerna Jonas Haggren (C Prod Marin och Andreas Olsson C AK Sjö FMV).

Måndagen den 21 januari 2013 i Karlskrona, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Karlskrona. Plats enligt senare besked. Stadgeenliga förhandlingar. Klockan 1800 inträdesanförande av OL Magnus Jönsson samt diskussion i aktuella marina frågor med yngre officerare ur marinen som har publicerat sig i TiS 4/2012.

Onsdagen den 20 februari 2013 i Göteborg, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Göteborg i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag. Stadgeenliga förhandlingar. Klockan 1830 inträdesanförande av OL Anna Risfelt-Hammargren samt diskus-sion kring moderna navigationsmetoder.

Onsdagen den 27 mars 2013 i Stockholm, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Stockholm på Kastellet i Stockholm. Stadgeenliga förhandlingar. In-trädesanförande av OL Kenneth Raun. Årsberättelsen inom vetenskapsgren I, strategi och stridskrafters användning presenteras.

Onsdagen den 24 april 2013 i Stockholm, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Stockholm på Försvarshögskolan. Stadgeenliga förhandlingar (revi-sionsberättelse för 2012 och beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen). Klockan 1800 inträdes-anförande av HL Michiel Hijmans.

Onsdagen den 21 augusti 2013 i Göteborg, kl 1730 

Ordinarie sammanträde (nomineringssammanträde) i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långe-drag. Stadgeenliga förhandlingar (beslut om högsta antalet ledamöter som får väljas in under 2013 och fastställande av vallistor). Klockan 1830 seminarium om Arktis inkluderande inträ-desanförande av OL Martin Jakobsson.

Onsdagen den 25 september 2013 i Stockholm, kl 1730 

Ordinarie sammanträde (valsammanträde) i Stockholm på Sjöhistoriska Museet. Stadgeenliga förhandlingar (val av styrelseledamöter, revisorer, valberedning och nya ledamöter samt beslut om tilldelning av stipendier och belöningar). Inträdesanförande av OL Jerker Widén årsberät-telse inom en av akademiens vetenskapsgrenar.

Onsdagen den 30 oktober 2013 i Karlskrona, kl 1730 

Ordinarie sammanträde i Karlskrona. Plats enligt senare besked. Stadgeenliga förhandlingar. Stadgeenliga förhandlingar med fastställande av årsavgift och sammanträdesdagar 2014. Klockan 1800 diskussion i aktuella marina frågor med elever vid Sjöstridsskolan.

Fredagen den 15 november 2012 i Stockholm, kl 1730 

Kungl. Örlogsmannasällskapets 242.a Högtidssammanträde på Sjöhistoriska Museet. Program: 1730-1800 Mottagning, klockan 1800-1945 Högtidssammanträde med redovisning av det gångna årets verksamhet, minnesteckningar över avlidna ledamöter samt anföranden. Kvällen avslutas med högtidsmiddag för akademiledamöterna med damer/herrar samt inbjudna gäster.

Ny hemsida

Som den uppmärksamme läsaren redan konstaterat är hemsidan ny. Vi hoppas det skall falla er alla i smaken. Vi ber också om viss fördragsamhet med att allt innehåll inte är på plats och att vissa problem kan finnas då den kommer uppdateras med både nytt och gammalt material allt eftersom. Om ni vill hitta något på den gamla hemsidan finns den kvar under


Vi är också tacksamma om ni kan förmedla åsikter eller problem så skall vi försöka åtgärda det så fort som möjligt.

Mycket nöje!

Martin Norsell


Sjöminan under Kalla Kriget

Minan som vapen till sjöss har en mer än hundraårig historia i fråga om teknisk utveckling och användning. Minkrigföringens betydelse och inverkan inte bara sett från den rent sjömilitära aspekten utan även dess påverkan på och svårigheter för den civila sjöfarten belyses i boken Sjöminan under Kalla Kriget. Mer info i filen nedan.


Sammanträdet ägde rum i Kastellet på Skeppsholmen onsdagen den 3 oktober 2012 i närvaro av 43 ledamöter.

Protokollet återfinns nedan.

Pansarbåtsinsamlingen 100år

Flottans Män, tillsammans med Kungliga Örlogsmannasällskapet och Sjöofficerssällskapet i Stockholm med stöd av Försvarshögskolan och Sjöhistoriska museet, håller ett symposium med anledning av 100 års minnet av Pansarbåtsinsamlingen. Symposiet kommer att äga rum i Sverigesalen på Försvarshögskolan den 9 november kl 13.00-16.30. Därefter intas högtidsmiddag på Sjöhistoriska museet kl 18.30.

För mer information se filen nedan.


SJÖMINAN under kalla kriget är titeln på en bok som publiceras inom kort. Den ingår i ett fristående forskningsprojekt som heter Försvaret och det kalla kriget (FoKK) och är nummer 35 av de skrifter, som getts ut med stöd av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Tiotalet författare med stora kunskaper om och erfarenheter från området medverkar i boken SJÖMINAN under kalla kriget. Boken som omfattar ca 270 sidor inklusive bilagor är rikt illustrerad och innehåller alla fakta om minan, dess tekniska utveckling och användning.

Minan som vapen till sjöss har en mer än hundraårig historia bakom sig i fråga om teknisk utveckling och användning. Allt detta liksom den internationella folkrättens regler och hur dessa har efterlevts, redovisas liksom minkrigföringens betydelse och inverkan inte bara sett från den rent sjömilitära aspekten. Minkrigets påverkan på och svårigheter för den civila sjöfarten belyses även.

För mer information se bifogad fil.

Marinens framtid, Miniseminarium

Avveckling eller utveckling? Ett miniseminarium 2012-10-02 om Marinens framtid. Mötet sker i Kungl. Myntkabinettet, Slottsbacken 6, Stockholm tisdagen den 2/10 klockan 08.30-11.30

I skenet av sommarens diskussioner kring Försvarsmaktens framtida ekonomi och den av Regeringen nyligen fastlagda inriktningen för Gripensystemet har Marinens behov av utveckling, såväl vad gäller materiel som bemanning, hamnat i skymundan, trots att behoven och utmaningarna inom det marina och maritima området är minst lika stora som de som gäller för försvaret i övrigt. I syfte att belysa de viktigaste frågeställningarna och även peka på möjligheter anordnar Kungl. Örlogsmannasällskapet (KÖMS) ett miniseminarium där ett antal av de viktigaste frågorna kommer att belysas och diskuteras.

För mer information se filen nedan.

Inbjudan debatt

KÖMS bjuder in marinens yngre officerare till debatt angående marinens framtid

Inför framtiden står Försvarsmakten i allmänhet och kanske Marinen i synnerhet inför en rad stora utmaningar. Det nya personalförsörjningssystemet med soldater och sjömän skall fås att fungera, tvåbefälssystemet införas, fartyg med tillhörande vapen och ledningssystem skall underhållas och måste även nyutvecklas, ett ökande operationstempo med tillhörande krav på logistikfunktionen mötas mm. Samtidigt som denna bild framträder så finns det få eller inga tecken på att marinens del av försvarets ekonomi kommer att stärkas.

Sammantaget innebär detta att alla nya och goda idéer som kan bära mot framtiden måste lyftas och tas fram i ljuset samtidigt som vi även argumenterar för vikten av att satsa tillräckligt stora resurser på de marina förmågorna.

Kungliga Örlogsmannasällskapet (KÖMS), har till syfte att följa och aktivt verka för sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänt. För att möta detta syfte ger KÖMS bl.a. ut Tidskrift i Sjöväsendet, bedriver biblioteksverksamhet för forskning i Karlskrona samt anordnar möten och seminarier. I syfte att möjliggöra för yngre officerare att komma fram i debatten (annat än i bloggvärlden) inbjuder KÖMS soldater, sjömän, gruppbefäl, officerare och speciallistofficerare (inkl reservofficerare) tom graden OF 2 (kapten) att skriva debattinlägg till Tidskrift i Sjöväsendet nr 4 2012 rörande tankar, idéer och förslag rörande marinens nuvarande position samt lämplig kurs mot framtiden.

Instruktioner, tidpunkter mm enligt bifogad fil

Nytt nummer av TIS 2/2012

Ett kostnadseffektivt nyttjande av marinens kvalificerade enheter
Ledamoten Fredrik Norrby

Försvarsmaktens omstrukturering – ett nytt personalförsörjningssystem
Ledamoten Per-Ola Johansson

Stig H:son-Ericsons marina tänkande – ett sätt att förstå dagens strategiska problem?
Ledamoten Per Edling

Teknikens påverkan på taktikutvecklingen inom de marina stridskrafterna
Kommendörkapten Erik Öhrn

Reservofficer i insats – några erfarenheter
Örlogskapten Peter Thomsson

Våra vetenskapsgrenar

Vi verkar för vårt syfte inom fyra vetenskapsgrenar, där vi studerar utvecklingen och redovisar förändringar, m.m., inom vetenskapsgrenen årligen.

Läs mer »


Sveriges och förmodligen även världens äldsta militärvetenskapliga samfund kan se tillbaka på en mer än 200-årig verksamhet.

Läs mer »


Samlingarna i Karlskrona bedöms ha ett synnerligen stort värde för forskningen inom sjökrigsvetenskap och sjöväsende i allmänhet.

Läs mer »


Tävlingsskrift får avhandla valfritt ämne inom sjökrigsvetenskapen, främst inom de vetenskapsgrenar och fack som akademien tillämpar.

Läs mer »