{"id":18090,"date":"2024-10-24T17:46:22","date_gmt":"2024-10-24T15:46:22","guid":{"rendered":"https:\/\/www.koms.se\/?p=18090"},"modified":"2024-10-24T17:48:56","modified_gmt":"2024-10-24T15:48:56","slug":"fjarde-slaget-om-atlanten-bade-myt-och-verklighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.koms.se\/en\/fjarde-slaget-om-atlanten-bade-myt-och-verklighet\/","title":{"rendered":"Fj\u00e4rde slaget om Atlanten \u2013 b\u00e5de myt och verklighet"},"content":{"rendered":"

Kommend\u00f6rkapten Shahin Oles\u00e9n Eghraghi beskriver i denna artikel, som \u00e4r ett s\u00e4rtryck ur TiS, det s\u00e5 kallade “fj\u00e4rde slaget om atlanten”, som syftar p\u00e5 sj\u00f6kriget om transporterna \u00f6ver Atlanten i det f\u00f6rsta och det andra v\u00e4rldskriget, medan det tredje slaget var det som aldrig utk\u00e4mpades under det kalla kriget. I det nya sp\u00e4nda s\u00e4kerhetsl\u00e4get kan man d\u00e4rf\u00f6r tala om en kraftm\u00e4tning till sj\u00f6ss som ett “fj\u00e4rde slag om Atlanten”.\u00a0<\/em><\/p>\n

Artikeln som s\u00e4rtryck kan l\u00e4sas eller laddas ned h\u00e4r: Fj\u00e4rde slaget om Atlanten<\/a><\/p>\n

Fj\u00e4rde slaget om Atlanten \u2013 b\u00e5de myt och verklighet <\/strong><\/p>\n

Abstract: <\/strong>Western planners were convinced that the Soviet fleet had anti-SLOC (Sea Lines of Communication) as one of its main missions. Studies during and after the Cold War show that the Soviet naval priorities during the Third Battle of the Atlantic were primarily to destroy enemy strategic submarines and carrier groups, and to protect its own strategic submarines inside so-called bastions, not anti-SLOC. Soviet prioritized land targets including ports, shipyards and infrastructure, which was less time consuming than attacking convoys, and it also pleased the army. We should assume that Russia plans according to similar concepts not the least considering its Kaliberisation. The Northern Fleet has approximately 23 submarines today, whereas in 1984 it had 176. This author believes it is a mistake to portray the Fourth Battle of the Atlantic as an heir to the Third Battle during the Cold War. Further studies are needed to understand modern Russian naval priorities and capabilities in the Atlantic. <\/em><\/p>\n\n\n\n
\u201cEmployment plans for the U.S. Second Fleet, intended to counter Soviet submarines flooding south on D-day, were aimed at a shadow. They were essentially pointless.\u201d<\/em><\/p>\n

Bradford Dismukes, Naval War College Review<\/em>, 2020[1]<\/a><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n\n\n\n
\u201cIt is a joke in Britain to say that the War Office is always preparing for the last war. But this is probably true of other departments and of other countries, and it was certainly true of the French Army\u201d.<\/em><\/p>\n

Winston Churchill om Maginotlinjen i The Gathering Storm<\/em>, 1948[2]<\/a><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

    \n
  1. Inledning<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

    Viceamiralen (USN) James Foggo III och dr Alarik Fritz skrev 2016 artikeln \u201dThe Fourth Battle of the Atlantic\u201d <\/em>f\u00f6r tidningen Proceedings<\/em>. Begreppet har d\u00e4refter f\u00e5tt en stor spridning och anv\u00e4nds flitigt inom diskursen om Nordatlanten och den transatlantiska l\u00e4nken.[3]<\/a> Norman Polmar och Bradford Dismukes med flera ifr\u00e5gas\u00e4tter bed\u00f6mningen att den sovjetiska marinen hade som en av sina huvuduppgifter att sk\u00e4ra den transatlantiska l\u00e4nken under det kalla kriget. Om det inte finns samsyn g\u00e4llande det tredje slaget om Atlanten, vad f\u00e5r det f\u00f6r konsekvenser f\u00f6r ett eventuellt fj\u00e4rde slag?<\/p>\n

    Som nybliven NATO medlem \u00e4r det av vikt att vi f\u00f6rst\u00e5r utmaningarna i flera n\u00e4rliggande operationsomr\u00e5den. Hur kan ett krig i Nordatlanten, Arktis och Nordsj\u00f6n komma att se ut? Ess\u00e4n redog\u00f6r f\u00f6r vad begreppet \u201dFj\u00e4rde slaget om Atlanten\u201d betyder samt ger en \u00f6verblick \u00f6ver ett antal historiska och samtida sj\u00f6milit\u00e4ra faktorer i Nordatlanten. Ess\u00e4ns andra syfte har b\u00e4ring p\u00e5 Churchills citat ovan om den franska arm\u00e9n. Maginotlinjen anv\u00e4nds ofta som exempel p\u00e5 hur man kan beg\u00e5 misstaget att f\u00f6rbereda sig p\u00e5 det f\u00f6rra kriget. Vad drar vi f\u00f6r slutsatser fr\u00e5n det tredje slaget om Atlanten vid planeringen inf\u00f6r kommande slag?<\/p>\n

      \n
    1. Vad menas med det fj\u00e4rde slaget om Atlanten?<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

      Det f\u00f6rsta och andra slaget om Atlanten motsvarar slagen om konvojerna under de tv\u00e5 v\u00e4rldskrigen. Foggos och Fritz menar okontroversiellt att ub\u00e5tskriget hade potentialen att kn\u00e4cka de allierade. Genom att utveckla teknik, taktik och doktriner kunde Tyskland till slut besegras. Under det kalla krigets tredje slag utvecklade Sovjetunionen sin ub\u00e5tskrigf\u00f6ring i en snabb takt, men de allierade lyckades \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rb\u00e4ttra produktionen av avancerade ub\u00e5tar, ub\u00e5tsjaktsystem, taktik och teknologi snabbare \u00e4n sin motst\u00e5ndare. Foggo, Fritz och m\u00e5nga med dem \u00e4r \u00f6vertygade att det fj\u00e4rde slaget om Atlanten redan har inletts genom att Ryssland \u00e5teruppbygger sin flotta och \u00f6kar sin n\u00e4rvaro till sj\u00f6ss. De citerade bland annat amiral Ferguson, chefen f\u00f6r US Naval Forces Europe, som 2015 menade att det fanns en rysk \u201dst\u00e5lb\u00e5ge\u201d fr\u00e5n Arktis via \u00d6stersj\u00f6n till Svarta havet.[4]<\/a><\/p>\n

      Begreppet \u201dfj\u00e4rde slaget\u201d har Foggo och Fritz l\u00e5nat fr\u00e5n dr Owen R. Cote.[5]<\/a> Cotes artikel fr\u00e5n 2000 beskriver ub\u00e5tarnas och ub\u00e5tsjaktens teknik- och doktrinutveckling fr\u00e5n f\u00f6rsta och andra v\u00e4rldskriget och vilka utmaningar som r\u00e5dde under det kalla kriget. Han menade att ub\u00e5tarna kunde hota de stora sj\u00f6makterna p\u00e5 grund av de senares of\u00f6rm\u00e5ga eller ovilja att f\u00f6rutse ub\u00e5tshotet och utveckla sig d\u00e4refter. Cote ans\u00e5g att ub\u00e5tar var den svagares plattform f\u00f6r att f\u00f6rhindra att en starkare motst\u00e5ndare uppr\u00e4ttar sj\u00f6kontroll. D\u00e4rf\u00f6r vore fortsatt utveckling av ub\u00e5tsjakten n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att US Navy skulle kunna l\u00f6sa sin viktigaste uppgift under det fj\u00e4rde slaget \u2013 att kunna uppr\u00e4tta sj\u00f6kontroll.<\/p>\n

        \n
      1. Sovjetiska storamiralen Sergej Gorsjkov syn p\u00e5 ub\u00e5tskriget<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

        Storamiral Sergej Gorsjkov, chefen f\u00f6r den sovjetiska marinen 1956 \u2013 1985, \u00e4r den som mest p\u00e5verkat de sovjetiska och senare ryska sj\u00f6officerarna. Gorsjkovs texter \u00e4r en bra utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 Rysslands syn p\u00e5 \u00f6rlogskrig.<\/p>\n

        I sitt livsverk Statens sj\u00f6makt<\/em> fr\u00e5n 1976 att ub\u00e5tarna var den huvudsakliga stridskraften i en modern flotta.[6]<\/a> Han ans\u00e5g att teknisk och vetenskaplig utveckling gjorde ub\u00e5tarna till de perfekta b\u00e4rarna av moderna vapen [robotar], vars avfyrning kunde ske fr\u00e5n hela v\u00e4rldsoceanen. Sj\u00f6krigets inflytande p\u00e5 krigets g\u00e5ng var direkt kopplat till flottans f\u00f6rm\u00e5ga att bek\u00e4mpa m\u00e5l i land och samtidigt f\u00f6rhindra fiendens strategiska nukle\u00e4ra f\u00f6rm\u00e5ga till sj\u00f6ss enligt Gorsjkov.[7]<\/a><\/p>\n

        Gorsjkov skrev att Atlanten var v\u00e4sts huvudart\u00e4r och att den var avg\u00f6rande f\u00f6r ekonomin.[8]<\/a> Han ans\u00e5g att NATO bed\u00f6mde att Atlanten var huvudarenan till sj\u00f6ss och att de skulle koncentrera huvuddelen av sina styrkor d\u00e4r. Det \u00e4r dock viktigt att komma ih\u00e5g att Gorsjkovs bok ocks\u00e5 var ett propagandaverk. Han s\u00f6kte fr\u00e4mja marinen \u00f6ver den betydligt starkare arm\u00e9n och dess f\u00f6respr\u00e5kare inom kommunistpartiet. Detta gjorde han delvis genom att smickra arm\u00e9n och partiet. \u00c5 ena sidan menade Gorsjkov att det var den sovjetiska marinen som bidrog till segern i (det andra) slaget om Atlanten.[9]<\/a> \u00c5 den andra menar han att det var en sidoarena som hade lite inflytande \u00f6ver krigets utveckling. Hitler sj\u00e4lv ans\u00e5g ju att det var viktigare att sl\u00e5 Sovjetunionen till lands (!).<\/p>\n

        Gorsjkov ans\u00e5g att genom att Sovjets marin och arm\u00e9 band tyska resurser kunde USA och Storbritannien bygga handelsfartyg och ub\u00e5tsjaktresurser. De allierade kunde vinna slaget om Atlanten i f\u00f6rsta hand f\u00f6r att Hitlertysklands flotta var \u201dobalanserad\u201d med en f\u00f6r h\u00f6g prioritet att bek\u00e4mpa konvojer med ub\u00e5tar.[10]<\/a> Enligt Gorsjkov borde Hitler haft ett st\u00f6rre antal ytstridsfartyg som kunde bek\u00e4mpa m\u00e5l i land. Det senare b\u00f6r ocks\u00e5 ses som Gorsjkovs s\u00e4tt att framh\u00e4va marinens roll i Sovjetunionens arm\u00e9tunga ledning. Gorsjkov skrev att eran av stora sj\u00f6slag d\u00e4r flottor m\u00f6tte varandra hade \u00e4ndrats med introduktionen av hangarfartyg och k\u00e4rnvapen.[11]<\/a> Han var \u00f6vertygad om att fartygens uppgift i f\u00f6rsta hand var riktad mot land, och i andra hand mot andra fartyg. Ist\u00e4llet f\u00f6r att nedk\u00e4mpa fartyg en och en till sj\u00f6ss var Gorsjkov inriktad p\u00e5 att bek\u00e4mpa k\u00e4llan till fartygen, det vill s\u00e4ga hamnar, varv, fabriker etc. Sovjetunionens strategi f\u00f6r att bryta sj\u00f6f\u00f6rbindelser (SLOC \u2013 Sea Lines of Communication<\/em>) prioriterade att bek\u00e4mpa hamnarna.<\/p>\n

          \n
        1. Den ryska marinen \u00e4r i f\u00f6rsta hand en ub\u00e5tsflotta \u2013 allt annat \u00e4r underordnat<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

          Storamiralen Sergej Gorsjkovs eftertr\u00e4dare och den siste sovjetiske marinchefen mellan 1985-1991 var amiral Vladimir Tjernavin. Denne var ub\u00e5tsofficer fr\u00e5n Norra marinen och bef\u00e4ste Gorsjkovs uppfattning om ub\u00e5tarnas upph\u00f6jdhet. Marinflyget och ytstridsfartygens roll var att skydda ub\u00e5tarna l\u00e4ngs deras rutter och n\u00e4r de l\u00f6pte ut fr\u00e5n sina baser.[13]<\/a><\/p>\n

          Amerikanska flottans Office of Naval Intelligence<\/em> (ONI) \u00e4r tongivande n\u00e4r det g\u00e4ller analysen av marina motst\u00e5ndare. I deras verk om den ryska marinen fr\u00e5n 2015 anger de att den ryska fokuseringen p\u00e5 ub\u00e5tar \u2013 i synnerhet de strategiska \u2013 beror p\u00e5 Rysslands geografiska begr\u00e4nsningar som g\u00f6r deras ytfartyg s\u00e5rbara.[14]<\/a> Ub\u00e5tarnas dolda upptr\u00e4dande \u00f6kar deras \u00f6verlevnad, och Rysslands fokus p\u00e5 k\u00e4rnvapenavskr\u00e4ckning g\u00f6r att de strategiska ub\u00e5tarna g\u00e5r f\u00f6re andra ub\u00e5tstyper i prioritet.<\/p>\n

          Ub\u00e5tsvapnet och Norra marinen dominerar den ryska marinen, vilket ocks\u00e5 reflekteras av Rysslands prioritering av Arktis.[15]<\/a> Den nya chefen f\u00f6r ryska marinen sedan 2 april 2024, amiral Aleksandr Moisejev, \u00e4r fr\u00e5n ub\u00e5tsvapnet. Han har tj\u00e4nstgjort ombord p\u00e5 strategiska ub\u00e5tar i Norra marinen och dess olika staber i 30 \u00e5r. 2019 blev han chef f\u00f6r Norra marinen, samtidigt som hans f\u00f6retr\u00e4dare, ub\u00e5tsmannen amiral Nikolaj Jevmenov, blev marinchef. Moisejevs eftertr\u00e4dare som chef f\u00f6r Norra marinen \u00e4r viceamiral Konstantin Kabantsov. Han har ocks\u00e5 30 \u00e5rs erfarenhet fr\u00e5n ub\u00e5tsvapnet, specifikt flera tj\u00e4nstg\u00f6ringar kopplade till Akula III-klassen (Shtjuka-B), eliten bland de atomdrivna attackub\u00e5tarna. Det b\u00f6r g\u00f6ra honom till en mer aggressiv bef\u00e4lhavare j\u00e4mf\u00f6rt med en som kommer fr\u00e5n de strategiska ub\u00e5tarna. Kabantsov och Moisejev utn\u00e4mndes officiellt samma dag, 2 april 2024, men blev befordrade till tj\u00e4nstef\u00f6r\u00e4ttande chefer redan 19 mars p\u00e5 ub\u00e5tsm\u00e4nnens dag. Viceamiral Vladimir Vorobjov, chefen f\u00f6r \u00d6stersj\u00f6marinen, och viceamiral Viktor Liina, chefen f\u00f6r Stillahavsmarinen, \u00e4r b\u00e4gge ocks\u00e5 ub\u00e5tsm\u00e4n som tj\u00e4nstgjort p\u00e5 atomdrivna ub\u00e5tar i Norra marinen.[16]<\/a> \u00a0Med andra ord s\u00e5 styrs st\u00f6rre delen av den ryska marinen av ub\u00e5tsm\u00e4n som har tj\u00e4nstgjort i Norra marinen.<\/p>\n

            \n
          1. Bastionerna och de ryska ub\u00e5tarnas uppgifter<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

            De sovjetiska och senare ryska strategiska ub\u00e5tarnas f\u00f6rm\u00e5ga att bek\u00e4mpa m\u00e5l \u00f6ver hela v\u00e4stv\u00e4rlden inifr\u00e5n f\u00f6rsvarade bastioner (se bild 1) i Arktis g\u00f6r dem till unika tillg\u00e5ngar f\u00f6r Moskva och i t\u00e4ten f\u00f6r rysk milit\u00e4r f\u00f6rm\u00e5ga.[17]<\/a> Det reflekteras ocks\u00e5 av hur mycket resurser man spenderar p\u00e5 uppgradering av befintliga b\u00e5tar och utveckling och produktion av nya.<\/p>\n

            Det finns dock en historiskt viktig doktrinskillnad mellan Sovjetunionen och v\u00e4sts SSBN. V\u00e4st har alltid flera SSBN kontinuerligt ute p\u00e5 avskr\u00e4ckningspatrull medan Sovjetunionen kunde ha flera i hamn med en h\u00f6jd beredskap som var beredda att l\u00f6pa ut vid behov. Ryssland f\u00f6refaller anv\u00e4nda samma doktrin. Det l\u00e5ga antalet SSBNs g\u00f6r det ocks\u00e5 till en praktisk n\u00f6dv\u00e4ndighet.<\/p>\n

            \"\"<\/p>\n

            Bild 1. Karta \u00f6ver Norra marinens bastion. K\u00e4lla: RUSI<\/em><\/p>\n

            Attackub\u00e5tar, flyg, ytfartyg, kustrobotar, luftv\u00e4rn och marininfanteri f\u00f6rsvarar bastionerna som ligger n\u00e4ra det ryska fastlandet. Omr\u00e5det d\u00e4r SSBN i huvudsak verkar ligger p\u00e5 en plat\u00e5. Barents hav har ett medeldjup p\u00e5 230 meter (\u00d6stersj\u00f6ns medeldjup 55 m) och \u00f6ster om \u00f6n Novaja Zemlja ligger Karahavet med ett medeldjup p\u00e5 131 m. V\u00e4ster om plat\u00e5n ligger Norska havet med ett medeldjup p\u00e5 2000 m. I bastionerna kan ryska ub\u00e5tsjaktresurser ha f\u00f6rdelar i grunda och geografiskt begr\u00e4nsade, ist\u00e4ckta vatten p\u00e5 de inre linjerna medan NATOs attackub\u00e5tar befinner sig l\u00e5ngt hemifr\u00e5n utan underst\u00f6djande ub\u00e5tsjaktflyg och ytfartyg. Grunda, ist\u00e4ckta vatten minskar avsev\u00e4rt uppt\u00e4cktsavst\u00e5ndet f\u00f6r en attackub\u00e5t som s\u00f6ker efter en SSBN.[18]<\/a> Ljud r\u00f6r sig annorlunda mellan ett ist\u00e4cke och en grund botten j\u00e4mf\u00f6rt med i den djupa oceanen. Passiv sonar och torped har ocks\u00e5 sv\u00e5righeter i en milj\u00f6 d\u00e4r isen r\u00f6r p\u00e5 sig och skapar st\u00f6rande bakgrundsljud.<\/p>\n

            J\u00e4mf\u00f6relse i storlek: Projekt 09786 Grunt\/<\/em>Delta III Stretch<\/em>-klass SSAN <\/em>Orenburg<\/em> (BS-136) 166 m l\u00e5ng och en Projekt 877 Halibut\/<\/em>Kilo<\/em>-klass SSK, 70 m l\u00e5ng, Olenya Guba. K\u00e4lla: Sociala medier @Saturnax1<\/em><\/p>\n

            Amerikanska forskare har m\u00e4tt SSBN och SSN sannolikheter att uppt\u00e4cka varandra under olika omst\u00e4ndigheter i Arktis. En rysk Victor III ub\u00e5t som f\u00f6rsvarar sig mot en amerikansk Los Angeles ub\u00e5t \u00f6kar sin m\u00f6jlighet att uppt\u00e4cka motst\u00e5ndaren i ett grunt, ist\u00e4ckt vatten f\u00f6r att den amerikanska ub\u00e5tens r\u00e4ckvidds\u00f6vertag minskar i bullrigare vatten. Ryska Sierra och Akula ub\u00e5tar b\u00f6r \u00e5 andra sidan v\u00e4lja isfritt, grunt vatten. Avseende uppt\u00e4ckt har ryska SSBN ett minst f\u00f6rdelaktigt l\u00e4ge i ett djupt isfritt vatten.[19]<\/a> St\u00f6rst f\u00f6rdel har ryska strategiska ub\u00e5tar om de sv\u00e4var (ligger stilla) under isen, i ett bergigt upp-och nedv\u00e4nt islandskap medan NATO-ub\u00e5tar beh\u00f6ver anv\u00e4nda aktiv sonar f\u00f6r att kunna navigera i samma milj\u00f6. Isen och avst\u00e5ndet till hemmabaser f\u00f6rsv\u00e5rar ocks\u00e5 sambandet f\u00f6r NATOs ub\u00e5tar.[20]<\/a><\/p>\n

            \"\"<\/p>\n

            Bild 2. Karta \u00f6ver ett urval av viktiga resurser och platser f\u00f6r uppgifter i Atlanten baserat p\u00e5 \u00f6ppna k\u00e4llor. K\u00e4lla: f\u00f6rfattaren<\/em><\/p>\n

            De sovjetiska atomdrivna attackub\u00e5tarna byggdes framf\u00f6r allt f\u00f6r att spana efter och nedk\u00e4mpa v\u00e4sts strategiska ub\u00e5tar och hangarfartygsgrupper. De beh\u00f6ver vara snabba och ha stor uth\u00e5llighet d\u00e5 de beh\u00f6ver f\u00e4rdas l\u00e5nga str\u00e4ckor och ta sig f\u00f6rbi flera ub\u00e5tsjaktsp\u00e4rrar innan de n\u00e5r v\u00e4sts traditionella patrullomr\u00e5den f\u00f6r SSBN eller skugga ett snabbt hangarfartyg p\u00e5 v\u00e4g till Medelhavet. Om de har m\u00f6jlighet f\u00f6rs\u00f6ker de v\u00e4nta direkt utanf\u00f6r v\u00e4sts SSBN baser (se bilaga 2).<\/p>\n

            SSGN anv\u00e4ndes historiskt i f\u00f6rsta hand f\u00f6r att sl\u00e5 ut st\u00f6rre ytfartyg och m\u00e5l i land fr\u00e5n stora avst\u00e5nd. Trenden \u00e4r att Ryssland g\u00e5r mot fler SSGN d\u00e5 de kan utf\u00f6ra flest uppgifter. De tystare dieselelektriska ub\u00e5tarna anv\u00e4nds n\u00e4ra bastionerna med uppgiften att sl\u00e5 ut motst\u00e5ndarnas attackub\u00e5tar som i sin tur s\u00f6ker efter ryska SSBN. De nyare ryska dieselub\u00e5tarna bestyckas med kryssningsroboten Kalibr och har d\u00e4rmed \u00e4ven f\u00e5tt en betydande r\u00e4ckvidd.<\/p>\n

            \"\"<\/p>\n

            Bild 3. Karta \u00f6ver Norra marinens ub\u00e5tsbaser baserat p\u00e5 \u00f6ppen information. Nya atomub\u00e5tar byggda i Severodvinsk testas i Norra marinen innan eventuell leverans till Stillahavsmarinen. Den nya St Petersburgklassen \u00e4r planerad att tillf\u00f6ras Norra marinen. K\u00e4lla: f\u00f6rfattaren<\/em><\/p>\n

            I j\u00e4mf\u00f6relse har NATO totalt 14 ub\u00e5tsnationer.[21]<\/a>\u00a0 Av dessa har flera \u2013 Spanien, Italien, Grekland, Turkiet \u2013 huvuduppgifter i Medelhavet och Svarta havet. Endast tre har atomub\u00e5tar \u2013 USA, Storbritannien och Frankrike \u2013 varav 14 \u00e4r SSBN med uppgifter i Atlanten.<\/p>\n

            USA har lite \u00f6ver h\u00e4lften av den totala ub\u00e5tsflottan p\u00e5 sin v\u00e4stkust. Alla \u00e4r inte ute samtidigt utan roterar mellan avskr\u00e4ckningspatruller, \u00e5terh\u00e4mtning, \u00f6vningar och underh\u00e5lls\u00e5tg\u00e4rder. Ut\u00f6ver tv\u00e5 SSGN \u2013 ombyggda Ohio-klass med 154 kryssningsrobotar \u2013 har USA \u00e4ven 25 SSN, Storbritannien 6 och Frankrike 5. D\u00e4refter har \u00f6vriga elva NATO l\u00e4nder gemensamt 55 SSK i varierande \u00e5lder och skick.<\/p>\n

            \"\"<\/p>\n

            Bild 4. Sovjetiska och ryska ub\u00e5tspatruller 1981-2012. K\u00e4lla: Hans M. Kristensen, Federation of American Scientists, 2013[22]<\/strong><\/a><\/em><\/p>\n

            Den genomsnittliga patrulltiden under den arktiska isen f\u00f6r de fem mest aktiva ryska strategiska ub\u00e5tarna mellan 1980 \u2013 1995 var 39 dagar.[23]<\/a> I j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r de amerikanska strategiska ub\u00e5tarna ute i snitt 77 dagar f\u00f6ljt av 35 dagar i hamn med tv\u00e5 bes\u00e4ttningar som byter av varandra f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla h\u00f6g tillg\u00e4nglighet.[24]<\/a> Royal Navy b\u00f6rjar dock f\u00e5 det sv\u00e5rare med tillg\u00e4nglighet kopplat till l\u00e5nga varvstider och personalbrist. I mars 2024 slog HMS Vengeance<\/em> avskr\u00e4ckningspatrull p\u00e5 201 dagar det tidigare rekordet 195 dagar fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5ret.[25]<\/a><\/p>\n

              \n
            1. De sovjetiska ub\u00e5tarnas uppgifter under det tredje slaget om Atlanten<\/strong><\/li>\n<\/ol>\n

              Det debatteras alltj\u00e4mt huruvida den sovjetiska flottan var offensiv eller defensiv under det kalla kriget.[26]<\/a> \u00d6verlag ans\u00e5gs Sovjetunionen vara en kontinental makt och defensivt till sj\u00f6ss. Deras flotta var globalt aktiv och kunde vara aggressiv, men dess huvudfokus var markarenan. Nedan t\u00e4nkare ger en samlad bild av hur man s\u00e5g p\u00e5 de sovjetiska ub\u00e5tarnas uppgifter.<\/p>\n\n\n\n
              \u201cThe fleet ballistic-missile submarines constitute the sword, while the naval air forces (both land and sea based) and the surface forces constitute the shield, not of the state, but of the sword itself.\u201d<\/em><\/p>\n

              Gary Charbonneau, Proceedings<\/em>, 1979[27]<\/a><\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

              \u00a0<\/strong><\/p>\n

              8.1 Milan Vego: offensivt-defensivt dilemma samt sl\u00e5 ut hamnar och industri <\/strong><\/p>\n

              Milit\u00e4rteoretikern Milan Vego delade den konventionella uppfattningen att de strategiska ub\u00e5tarna var den sovjetiska marinens viktigaste plattform.[28]<\/a> Han ans\u00e5g att dessa till och hade med f\u00e5tt en st\u00f6rre roll inom avskr\u00e4ckningstriaden, l\u00e4nge dominerad av de strategiska robotstyrkorna. I en konflikt skulle flottan i f\u00f6rsta hand skydda ub\u00e5tarnas bastioner (se bilaga 1) och d\u00e4refter sl\u00e5 ut fiendens strategiska ub\u00e5tar, ytstridsfartyg, hydrofonsensorkedjor, baser, ledning och milit\u00e4rindustriella komplex. Ryska SSN hade i uppgift att skydda egna SSBN mot NATOs SSN och SSK, medan de ocks\u00e5 beh\u00f6vde ligga i bakh\u00e5ll p\u00e5 amerikanska, brittiska och franska SSBN som l\u00f6pte ut. Dilemmat l\u00e5g i balansen mellan defensiva och offensiva uppgifter d\u00e4r de defensiva var h\u00f6gre prioriterade.<\/p>\n

              Vego menade likt m\u00e5nga andra att Sovjetunionen f\u00e4ste st\u00f6rre vikt vid sj\u00f6f\u00f6rbindelserna f\u00f6rst vid en utdragen konflikt. Men det fanns en aspekt som skiljde Sovjetunionen fr\u00e5n NATOs mer konventionella koncept kring konvoj och anti-konvoj operationer. Sovjetunionens analys av andra v\u00e4rldskriget \u00f6vertygade dem att det mest effektiva s\u00e4ttet att stoppa sj\u00f6f\u00f6rbindelser var att sl\u00e5 ut fartygen i hamnarna. Fienden skulle ocks\u00e5 fr\u00e5ntas m\u00f6jligheten att regenerera nya handels- och eskortfartyg. F\u00f6r att uppn\u00e5 detta kr\u00e4vdes massiva angrepp, inklusive med k\u00e4rnvapen, mot \u00f6rlogsbaser, fartygsvarv och andra viktiga milit\u00e4ra och ekonomiska kustinstallationer.[29]<\/a> Ut\u00f6ver detta hade Sovjetunionen \u00e4ven ub\u00e5tstaktik f\u00f6r en m\u00e4ngd olika typsituationer inklusive att f\u00f6rhindra, f\u00f6rst\u00f6ra, upphinna, d\u00f6lja och blockera transporter.<\/p>\n

              8.2 Norman Polmar: skydda de strategiska ub\u00e5tarna viktigare \u00e4n att bryta sj\u00f6f\u00f6rbindelserna<\/strong><\/p>\n

              1972 var ett nyckel\u00e5r f\u00f6r rysk ub\u00e5ts- och robotproduktion.[30]<\/a> I december kom den f\u00f6rsta strategiska ub\u00e5ten av Delta I-klass i tj\u00e4nst bestyckad med 12 ballistiska R-29 robotar med en r\u00e4ckvidd p\u00e5 7700 km. Den nya f\u00f6rm\u00e5gan m\u00f6jliggjorde f\u00f6r Sovjetunionen att deras ub\u00e5tsbaserade, strategiska robotavskr\u00e4ckning kunde n\u00e5 det amerikanska fastlandet utan att beh\u00f6va l\u00e4mna de arktiska vattnen n\u00e4ra hemmabaserna. Det var ett viktigt tekniskt genombrott som minskade behovet av l\u00e5nga och s\u00e5rbara f\u00f6rflyttningar till skjutl\u00e4gen n\u00e4ra motst\u00e5ndarens kust.<\/p>\n

              Det omkullkastade hela NATOs strategi att f\u00f6rst uppt\u00e4cka ub\u00e5tarna n\u00e4r de passerade hydrofonsensorkedjan SOSUS (se \u00e4ven bild 2) och sedan sl\u00e5 ut dem under transit. Vid ungef\u00e4r samma tid funderade v\u00e4stanalytiker p\u00e5 Sovjetunionens taktik f\u00f6r att deras ub\u00e5tsjaktstyrkor skulle \u00f6verleva ute p\u00e5 Nordatlanten inom r\u00e4ckvidd f\u00f6r flera NATO flygbaser. Sovjet b\u00f6rjade fr\u00e5n slutet av 60-talet bygga Moskva- och Kiev-kryssarna.[32]<\/a> Moskva bar helikoptrar och Kiev \u00e4ven flygplan. N\u00e4r Delta-ub\u00e5tarna togs i tj\u00e4nst drog v\u00e4stanalytikerna slutsatsen att de ryska ub\u00e5tsjaktstyrkorna inklusive Moskva och Kiev i f\u00f6rsta hand skulle skydda de strategiska ub\u00e5tarnas landn\u00e4ra bastioner inom r\u00e4ckvidd f\u00f6r eget landbaserat flygskydd. Inifr\u00e5n bastionerna kunde Sovjetunionen d\u00e4refter hota NATO samtidigt som man kunde skapa lokal \u00f6verl\u00e4gsenhet. Den sovjetiska marinen f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt tvinga NATO att komma till dess starka hemmaarena.<\/p>\n

              Polmar menade att USAs marina strategi och doktrin under kalla kriget gick ut p\u00e5 i huvudsak tv\u00e5 uppgifter:<\/p>\n

                \n
              1. att utf\u00f6ra nukle\u00e4ra attacker mot det ryska fastlandet, inledningsvis med hangarfartyg och kryssningsrobotar, och i ett senare skede av det kalla kriget \u00e4ven med ballistiska robotar;<\/li>\n
              2. att skydda sj\u00f6f\u00f6rbindelserna mot den R\u00f6da flottans attackub\u00e5tar i ett tredje slag om Atlanten. Det senare var n\u00e5got som Sovjetunionen aldrig planerade g\u00f6ra enligt Polmar.[33]<\/a> Han h\u00e4vdar det in i dessa dagar och drar slutsatsen efter att ha studerat Gorsjkov i decennier, haft flera djupintervjuer med hans eftertr\u00e4dare amiralen Vladimir Tjernavin, seniora ingenj\u00f6rer inom Malachite och Rubin ub\u00e5tsdesignbyr\u00e5er och andra h\u00f6ga ryska sj\u00f6officerare.[34]<\/a><\/li>\n<\/ol>\n

                Tids- och resurskr\u00e4vande sovjetiska attacker mot sj\u00f6f\u00f6rbindelserna skulle ocks\u00e5 motverka ett kort och intensivt krig, som var en av huvudlinjerna i Sovjetunionens doktrin under det kalla kriget.[35]<\/a> Detta f\u00f6r att Sovjetunionen visste att i ett l\u00e5ngvarigt krig skulle V\u00e4sts \u00f6verl\u00e4gsna industrikapacitet ge dem ett strategiskt \u00f6vertag. Polmar anger \u00e4ven geografi d\u00e5 sovjetiska ub\u00e5tar beh\u00f6vde runda Nordkap f\u00f6r att ta sig ut i Atlanten. L\u00e4ngs den norska kusten hade NATO flera flygbaser f\u00f6r ub\u00e5tsjaktflygplan. D\u00e4rf\u00f6r \u00f6verv\u00e4gde Gorsjkov aldrig seri\u00f6st en kampanj mot sj\u00f6f\u00f6rbindelserna.<\/p>\n

                8.3 Fisher och Allen \u00f6ppna f\u00f6r anti-SLOC vid ett utdraget, konventionellt krig<\/strong><\/p>\n

                Analytikern Richard Fisher hade en delvis annan uppfattning \u00e4n Polmar.[36]<\/a> Utg\u00e5ngspunkten var den sovjetiska doktrinen som f\u00f6rordade en kort nukle\u00e4r konfrontation och som prioriterade flottans strategiska slagkraft. Fisher var medveten om att Sovjetunionen inte prioriterade<\/em> att s\u00f6ka bryta de transatlantiska sj\u00f6f\u00f6rbindelserna, men han ans\u00e5g att det fanns sovjetiska koncept d\u00e4r man kunde s\u00f6ka g\u00f6ra det i ett l\u00e4ngre konventionellt krig. Fisher n\u00e4mner den stora \u00f6vningen Okean-75 som ett exempel d\u00e4r Sovjet upptr\u00e4dde i flera viktiga sj\u00f6transportomr\u00e5den, men \u00e4ven en mindre k\u00e4nd \u00f6vning i april 1977 d\u00e4r 89 ub\u00e5tar var ute i Nordatlanten och \u00f6vade samtidigt. De flesta var norr om GIUK gapet men 40 befann sig s\u00f6der om Island. Det var en styrkeuppvisning utanf\u00f6r det normala, antagligen med b\u00e4ring p\u00e5 anti-SLOC. Ub\u00e5ten var Sovjetunionens fr\u00e4msta plattform f\u00f6r att f\u00f6rhindra sj\u00f6transporter d\u00e5 ytfartygen i f\u00f6rsta hand skulle bek\u00e4mpa v\u00e4sts ub\u00e5tsjaktstyrkor och de sovjetiska bombflygplanen saknade tillr\u00e4ckligt jaktskydd. Fisher ans\u00e5g att robotarnas tekniska utveckling med \u00f6kad r\u00e4ckvidd och f\u00f6rb\u00e4ttrade invisningssystem m\u00f6jliggjorde bek\u00e4mpning av konvojer p\u00e5 stora avst\u00e5nd ut\u00f6ver den konventionella torpedattacken.<\/p>\n

                Analytikern Keith Allen menade att ett sovjetiskt anfallskrig i Skandinavien, i synnerhet mot Nordnorge, skulle s\u00e4kra den Norra marinens flank och f\u00f6rb\u00e4ttra dess m\u00f6jligheter att komma ut p\u00e5 v\u00e4rldshaven.[37]<\/a> Det skulle ocks\u00e5 f\u00f6rhindra NATO fr\u00e5n att kunna flyga fr\u00e5n baser n\u00e4ra Murmansk. Allen understr\u00f6k att angrepp mot sj\u00f6f\u00f6rbindelser alltid var l\u00e5gt prioriterat i de sovjetiska marina kretsarna. Trots att Fisher sett tecken p\u00e5 nya sovjetiska koncept kring detta var Allen fortsatt \u00f6vertygad om att den g\u00e4llande informationen pekade mot att den sovjetiska marinen fortsatt inte s\u00e5g f\u00f6rhindrandet av sj\u00f6f\u00f6rbindelserna som sin viktigaste uppgift. Det var fr\u00e4mst kopplat till att man f\u00f6ruts\u00e5g ett kort k\u00e4rnvapenkrig. Om kriget f\u00f6rl\u00e4ngdes kunde inte Norra marinen ignorera de transatlantiska sj\u00f6f\u00f6rbindelserna, men det skulle \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4ndra p\u00e5 flottans huvuduppgift att f\u00f6rsvara hemlandet och de strategiska ub\u00e5tarna. Tv\u00e5 situationer kunde p\u00e5verka Norra marinens omf\u00f6rdelning av resurser till att angripa konvojer:<\/p>\n