Ett skrivbord med historia.
Tom Ohlsson, tidigare 1:e intendent på Marinmuseum, arbetar numera bland annat med Sällskapets olika samlingar.
Alla som besöker KÖMS:s bibliotek på Sjöofficersmässen i Karlskrona imponeras av den magnifika inredningen i mörkbetsad ek. Här finns vackra mattor på golvet, ett stiligt kassettak och längs väggarna en väggfast hyllinredning täckt av dörrar med spröjsade glas, allt ger ett exklusivt intryck. Inredningen skapades 1929 genom en donation från familjen Wallenberg.
I ett hörn står ett stort skrivbord i sjödränkt ek. Tittar man noga på skrivbordet och jämför med inredningen i övrigt ser man att det inte riktigt hänger ihop. Skrivbordet är dels i ett annat material dels har det ett utförande och en stil som skiljer sig från den väggfasta inredningen. Man skulle kunna säga att en barockinspirerad möbel har smugit sig in i den renässansinspirerade inredningen.
Det här skrivbordet har en intressant historia som man kan läsa i några dokument i KÖMS:s arkiv. Så här hänger det ihop:
1978 anlände ett brev till Marindirektör Harry Hallberg på Mariningenjörskåren i Stockholm. Brevet är skrivet av en Bengt Forsberg, som meddelar att hans anförvant civilingenjören Thomas Zander, som gick bort 1977, testamenterat en kvantitet ekvirke till Mariningenjörkåren. Virket kom från ett gammalt örlogsskepp, Småland, som sänktes i Karlskrona örlogshamn 1730. Dessutom ingick i kvarlåtenskapen ett skrivbord, som tillverkats av ek som bärgats från vraket. Skrivbordet skulle enligt Thomas Zanders önskan tilldelas ”någon till flottan anknuten institution”.
Det här låter ju spännande och bläddrar man vidare bland handlingarna få man ytterligare information; Thomas Zander utbildade sig i sin ungdom till maringenjör och tjänstgjorde vid flottan. Hans uppskattning av utbildningen och ett intresse för marin historia ledde till att han testamentariskt förordnade att Marinöverdirektören Harald Qvistgaard skulle medverka till fördelningen av ekvirket och skrivbordet. Skrivbordet placerades i i Chapmanbostaden Gröna gången. Ekvirket tilldelades Mariningenjörskåren. Ekvirket placerades, enligt trovärdiga uppgifter, i något av förråden på örlogsbasen i Karlskrona. Var virket just nu finns är oklart men en undersökning av detta pågår.
Thomas Zanders virkesaffär med Flottan 1916
I arkivet finns också en icke undertecknad och odaterad skrivelse som närmare förklarar omständigheterna kring detta ekvirke. Skrivelsen är så intressant att den bäst återges in extenso:
”Mariningenjörskåren har fått i gåva en part sjödränkt ek vars historia är följande:
Eken är tillvaratagen i Karlskrona hamn när denna år 1916 tillbyggdes. Det skepp från vilket virket härstammar är Småland, ex Sverige, ex Drottning Hedvig Eleonora. Skeppet byggdes i Stockholm av skeppsbyggmästaren Robert Turner. Vid sjösättningen 1680 fick hon namnet Drottning Hedvid Eleonora men omdöptes den 30 september 1694 till Sverige och den 21 oktober samma år till Småland. Skeppet hade följande data
Längd 153 fot (ca 44 m)
Bredd 39 fot (ca 12 m)
Djupgående 17, 5 fot (ca 5.2 m)
Besättning 350 – 380 båtsmän, 50 – 70 soldater
Bestyckning 70 kanoner
Skeppet deltog i expeditionerna under det stora nordiska kriget, bland annat vid bombardemanget av Köpenhamn 1700. År 1730 sänktes hon i Karlskrona hamn.
När man 1916 röjde upp i hamnen för att bygga mobiliseringskajen togs virke från skeppet upp. Vid varvet tjänstgjorde då e. mariningenjör Thomas Zander.
Denne anhöll vördsamt hos varvschefen den 18 april 1916 att få köpa 8 kbm av virket och att få det uppsågat genom varvets försorg. Han erbjöd sig att betala 15 :-/kbm uppsågat virke. Ärendet gick från varvschefen till chefen för Ingenjörsdepartementet för yttrande. Denne återställde skrivelsen ”vördsamt till varvschefen med förmälan att mot inköpet ifråga intet är att erinra. Kostnaden för sågningen av virket uppgår till kronor 14 :-/ kbm”. Varvschefen Bertil Freidenfelt, biföll Zanders anhållan och föreskrev att Zander skulle betala 120;- till stationens kassa för avhämtning av godset.
Därefter vidtog uppsågningen. Tre man, Holgersson, Svensson och Nilsson sågade måndag till lördag sammanlagt 66 timmar var och två man Augustsson och Johansson sågade fredag och lördag 18 timmar var. Sammanlagda uppsågningstiden var således 234 timmar. Timlönen var emellertid ej mer än 26 – 30 öre varför varvets direkta kostnader uppgick till 63:84:-. Med pålägg blev efterkalkylen emellertid 115:-
Thomas Zander transporterade virket till Motala. Transporträkningen från Karlskrona Expressbyrå upptar fyra transporter om tillsammans 20,5 ton. De 8 kbm som Zander köpt var antingen väldigt tunga eller väldigt stora. När Thomas Zander dog hade han åtskilligt med virke kvar. Han uppdrog därför i sitt testamente åt förre marinöverdirektören Harald Qvistgaard att överlämna virket till olika institutioner av vilka Mariningenjörkåren var en. Det virke Mariningenjörkåren således fick år 1977 förvarades då av marindirektör Harry W Hallberg”.
Skeppet Småland, Robert Turner och Karlskronas grundläggning
Man kan komplettera den här beskrivningen med att nämna att skeppet Småland var det sista fartyget som byggdes på Skeppsholmens varv i Stockholm. Och det finns dessutom en intressant koppling mellan skrivbordet i KÖMS:s bibliotek och Karlskronas grundläggning 1680 genom att skeppet Smålands skeppsbyggmästare, Robert Turner, är den förste skeppsbyggmästaren på det nya örlogsvarvet i Karlskrona. Varvet låg till en början ute på Vämö dit Robert Turner anlände i december 1680 för att leda uppbyggnaden. Efter några år på Vämö, där tre örlogsfartyg byggdes, flyttade man till varvets nuvarande plats på den södra delen av Trossö. Det finns i Karlskrona rester av åtminstone ytterligare ett fartyg signerat Robert Turner. På norra sidan av Lindholmen påträffades delar av en skeppssida av skeppet Sverige, ex Carolus XI, byggt av Robert Turner i Stockholm och sjösatt 1678. En del av skrovsidan på skeppet förvaras på Marinmuseum. Skeppet utrangerades och sänktes 1733 som underlag till den s.k. ballastkajen. Robert Turner dog 1686.
Skrivbordet flyttar runt
Men tillbaka till skrivbordet. 1977 fanns skrivbordet i Chapmanrummet i gamla varvschefsbostället Gröna gången. 1990 ändrades inredningen rummet och sannolikt har skrivbordet inte ansetts passa in i den nya inredningen utan flyttats ut och överlämnats till Materialenheten vid MKS. Några handlingar i KÖMS:s arkiv visar vad som sen händer. Nils Svahn från FMV skriver i november 1991 till Urban Höglund vid Materialenheten vid vad som då hette Sydkustens Marinkommande, MKS, och uttrycker sin tacksamhet för att man tagit hand om skrivbordet. En månad senare, den 19 december, skriver Urban Höglund till Gunnar Nordanfors, då bibliotekarie i KÖMS:s bibliotek, och ber att Nils Svahn vid FMV får en bekräftelse på att skrivbordet nu finns i KÖMS:s bibliotek.
Många vrak i örlogshamnen
Det normala ödet för utrangerade örlogsfartyg förr i världen var att de sänktes för att bli underlag för kajer, broar och byggnader i örlogshamnen. En del fartyg sänktes också för att stänga av inseglingsrännor och infartsleder. Alarik Wachtmeister, bibliotekarie i KÖMS:s bibliotek 1935-39 publicerade 1912 i Tidskrift för sjöväsendet en inventering av identifierade vrak och deras läge i örlogshamnen. Bakom sammanställningen ligger en omfattande analys av äldre kartmaterial.
Bilden här intill visar hur området vid mobiliseringskajen såg ut omkring 1770. Skeppet Småland ingår i en grupp fartyg som sänkts utanför den äldsta artillerigården för att skapa en hamn. Vrak nummer 3 kan identifieras som skeppet Carlskrona, sjösatt 1686. Fartyget är byggt i Kalmar och delar av akterstäven förvaras på Marinmuseum. Skepp nummer 4 är det här aktuella skeppet Småland, nummer 5 skeppet Gotland, sjösatt 1682 och nummer 8 skeppet Falken. Övriga skepp kunde inte identifieras. Det är när mobiliseringskajen byggs i början av 1900-talet som dessa fartyg kommer fram.
Alarik Wachtmeisters inventering kompletteras nu av Statens maritima museer och Länsstyrelsen i Blekinge, där marinarkeologer undersöker och dokumenterar de olika vraken. I februari 2017 har man till exempel för första gången fått bilder på 70-kanonskeppet Blekinge, det först skepp som byggdes för flottans räkning på Vämövarvet och sjösatt 1682.
Den här historien om skrivbordet i KÖMS:s bibliotek och om virket från skeppet Småland berättar hur det kunde gå till förr i världen med virket från gamla vrak. Nu har de antikvariska myndigheterna bättre koll på det örlogsmarina kulturarvet på botten i örlogshamnen i Karlskrona.