Sjökortssamlingen

SAMLINGENS BAKGRUND OCH INNEHÅLL

Franska sjökort utgör den största delen men danska, engelska, holländska och italienska sjökort finns också representerade i samlingen. Bakgrund och detaljer kring övriga länders sjökort framgår av den katalogtext som återges längre fram.

En trolig bakgrund till de franska sjökorten beskrivs i en text i Sällskapets jubileumsbok från 1921. För året 1838 antecknas: ” Ävenledes gjorde Befälhavande amiralen s.å. en förfrågan, om Sällskapet, likmätigt ändamålet för sin verksamhet, ville mottaga en hitväntad betydande samling franska sjökort, kust – och resebeskrivningar omfattande hittills kända delar av jordklotet, vilka till följd av H.K.H Storamiralens befallning skulle komma att härstädes deponeras, i ändamål att lämna flottans officerare av alla grader tillfälle och rättighet att studera dessa arbeten. Denna värdefulla samling mottogs naturligtvis med största tacksamhet.”

1838 får KÖMS en donation av franska sjökort på initiativ från HKH Storamiralen, den blivande kungen Oskar I. Det är en betydande gåva, särskilt med den, för sin tid, uttalade pedagogiska och jämlika ambitionen att officerare i flottan, av alla grader, skulle få möjlighet att studera materialet från de då kända delarna av världen.  Hur samlingen hanterades inom Sällskapet är okänt.

DOKUMENTATIONEN AV DE FRANSKA SJÖKORTEN

1846 års kataloger

I biblioteket förvaras den första katalogiseringen av den franska sjökortssamlingen upprättad 1846 i två handskrivna exemplar. Gunnar Nordanförs har analyserat innehållet i de båda volymerna och skriver i en avsina rapporter:

”de båda volymerna var från början identiska varför man med viss säkerhet kan fastställa den ursprungliga gåvans omfattning; 1046 st. sjökort, 171 st. förtoningar från franska ostkusten år 1816 – 1824, 91 st. tabeller över hög och lågvatten runt Frankrikes kust från år 1816 samt 82 st seglingsbeskrivningar omfattande tiden 1794 till 1845. Därefter har den ena av katalogerna utökats med 430 st sjökort år 1845 – 1861 38 st seglingsbeskrivningar år 1845 – 1854 samt tillkommit utöver denna katalog 166 sjökort. Tillkomsten av dessa sjökort och beskrivningar vilar i dunkel.  

Totalt omfattar de franska sjökorten 1641 sjökort samt 377 seglingsbeskrivningar, tabeller och förtoningar.

I arkivet finns flera rapporter om sjökortssamlingen. De gjordes av Gunnar Nordanfors och Nicolas Ellis der åren1996/97 då man flyttade samlingar, som förvarats på gamla skeppsgossekasernens vind. Den skulle tömmas då Marinmuseum, skulle lämna för att flytta in i ett nytt museum på Stumholmen. Rapporterna om KÖMS sjökortsamling visar att det franska materialet är omfattande och visar också att franska sjökort har kommit till Sverige åtminstone fram till 1860-talet.

Samlingen är indelad i 28 enheter kallade Atlas 1-28. Varje atlas har en rubrik som i stora drag anger vilket geografiskt som atlasen omfattar område. Av de 28 atlasen är 13 inbundna folianter I atlas 20-28 har kartblad samlats som har koppling till franska upptäcktsresor.

På sidorna som visar en atlas finns en länk till originalfilen. Originalfilen är en högupplöst digital avskanning av dokumentet. Filen kan vara upp till cirka 17 MB och kan därför ta en stund att ladda. Den högupplösta filen gör det möjligt att zooma in längre och se fler detaljer än i bilden som visas ovan. Den är också bättre lämpad för utskrift.

ATLASFÖRTECKNING

I en annan rapport förtecknas ytterligare sjökort, svenska, danska, engelska, holländska, italienska, norska, ryska och italienska sjökort dessutom ytterligare franska sjökort inbundna i 4-5 folianter, uppskattningsvis ca 150-200  kort. Detaljer kring de svenska sjökorten finns i Nordanfors katalog som anges här:

KÖMS OCH SJÖKARTEVÄSENDET

Erbjudandet från Storamiralen 1838 accepterades naturligtvis av Sällskapet, som redan från starten 1771visade Sällskapet stort intresse för navigation och sjökartor och flera ledamöter hade sin bakgrund i sjökarteväsendet. 1791 upplöstes Amiralitetskollegiet och ersattes 1795 av Storamiralsämbetet med hertig Karl som storamiral. Här skulle en lotsdirektör omhänderta sjökarteväsendet och till tjänsten utsågs översten Erik Klint.

Sjökarteverkets ställning i storamiralsämbetet och det följande Förvaltningen av sjöärenden (inrättat 1803) var svag, t.o.m. eget kontor saknades, varför Erik Klints son Gustav Klint, kapten och lärare på Krigsakademien på Karlberg, skrev till Kungl. Majt. och påtalade behovet av ett sjökartearkiv där gamla kartor och kartmanuskript kunde förvaras och nya kartutgåvor planeras. Kungl. Majt visade inget intresse för saken varför Gustav Klint föreslog att på egen entreprenad ordna detta. Förslaget accepterades och avtal skrev 1798.

Mellan åren 1797 0ch 1820 utgav Gustav af Klint svensk sjöatlas som omfattade över 50 kartor över Östersjön men och Kattegattkusten och Norges kust. Från 1818 hade publikationen haft statligt stöd. Gustav af Klints son, Erik Gustav af Klint fortsatte verksamheten fram till 1846 då han omkom i samband med korvetten Karlskronas förlisning utanför Kuba. Gustav af Klints son, Erik Gustav af Klint fortsatte verksamheten fram till 1846 då han omkom i samband med korvetten Karlskronas förlisning utanför Kuba. Efter Erik

Gustav af Klints död löste staten in sjökarteverket och från 1849 kallat Sjökartekontoret från 1871 med eget hus, tryckeri och gravering på Skeppsholmen.

Familjen Klints ledamöter i KÖMS

Erik Klint 1732-1812                               KÖMS 1784

Gustav af Klint 1771-1840                      KÖMS 1798

Carl af Klint 1774-1840                           KÖMS 1809

Erik Gustav af Klint 1801-1846