Ordinarie ledamoten Fredrik Hesselman beskriver amfibiebataljonernas utveckling mot 2030 med utgångspunkt i betydelsen av kunskap, analys och medvetna beslut för framgång.
| Artikeln är ett särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet nr 3 /2025 som kan laddas ned här: Amfibiebataljon 2030 OL Hesselman
Tidskrift i Sjöväsendet sänds till alla ledamöter och prenumeranter. Den kan läsas eller laddas ned här: TiS |
Fredrik Hesselman är överstelöjtnant i amfibiekårens reserv och tidigare ställföreträdande regementschef vid Älvsborgs amfibieregemente – Amf 4 – samt en mångårig medarbetare i amfibiesystemets utveckling.
* * *
Amfibiebataljon 2030 – det operativa och taktiska sammanhanget
Den pågående utvecklingen av de svenska amfibieförbanden har möjliggjorts tack vare nära samarbete mellan krigsförband, kunskapscentra och tillverkare. Den bygger på en stabil grund av analyser, medvetna beslut och gedigna svenska kunskaper om strid i kustnära operationsmiljöer. Vidare fanns ett självpåtaget tidskrav att påbörja leveranserna redan inom ramen för 2020 års försvarsbeslut, något som medförde att projektet från början fick ett bra tempo i syfte att krigsförbanden skulle bli färdiga och tillgängliga snabbare.
Framtidens amfibieförband, Amfibiebataljon 2030, kommer att kunna användas i såväl offensiva som defensiva operationer. I händelse av en förhöjd hotnivå i Baltikum kommer Natoförbanden att behöva förstärkas via sjövägen inom ramen för en offensiv operation. Den svenska marinens uppgift blir då att skydda sjövägarna och urlastningsområdena. I ett sådant scenario kommer Amfibiebataljon 2030 att utgöra ett önskvärt och viktigt bidrag genom att bataljonen kan användas för att etablera och behålla kontroll över sjövägar och kustzon.
I fråga om defensiva operationer syftande till värdlandsstöd kan bataljonen istället användas för att behålla den redan etablerade kontrollen över sjövägar och hamnar. Aktuella områden inom ramen för ett sådant scenario är närmast den svenska västkusten och Öresund.
Amfibiebataljon 2030:s främsta taktiska fördel vid såväl offensiva och defensiva operationer är den kreativa kombinationen av eldkraft och rörlighet samt möjligheten att verka i flera dimensioner samtidigt.
Sedan introduktionen på 1980-talet är förbandstypen utrustad, organiserad och övad för strid i fyra dimensioner. Detta möjliggörs genomen kombination av vapen- och sensorsystem för markstrid, luftförsvar, ytstrid mot sjömål respektive UV-strid mot ytgående sjömål.Den breda förmågepaletten leder till att svenska amfibieförband nu och i framtiden har ett stort värde inom ramen för Nato. Inga andra Natoländers marina förband av motsvarande storlek har den kompetensen och kapaciteten. Det är här fråga om multidomänkapacitet i ett amfibiskt nötskal.
Vid offensiva operationer kan Amfibiebataljon 2030 agera i närasamarbete med övriga deltagande Natostyrkor. Sannolikt kommer densvenska amfibiebataljonen att användas vid operationens mest offensiva delar och då med kustjägare för spaning och ”raidföretag” motsmå men lönande mål. Inom ramen för dessa operationer kan flera olika typer av vapensystem komma att användas, även långräckviddiga sådana. Ett exempel utgör de nya granatkastarbåtarna vilka kan användas av skyttekompaniet i markstriden. Ett annat exempel är amfibiekompaniets sjömålsrobotar och UV-system, vilka är utvecklade för att skydda kust- och hamnnära delar av sjövägarna.
Exempel på omgruppering av Amfibiebataljon 2030 från Amf 4 i Göteborg för att upprätthålla kontrollen över sjövägarna genom Öresund och Bälten. Källa: Försvarsmakten.
Vid defensiva operationer kan Amfibiebataljon 2030 i första hand förutses agera tillsammans med i huvudsak svenska förband, exempelvisbevakningsbåtar och spaningsbåtar. Hela bataljonen kan då användas för att skydda sjövägar och hamnar mot rysk påverkan. Femte amfibiebataljonen löste en sådan uppgift hösten 2023 då hangarfartygetHMS Queen Elizabeth besökte Göteborg. I fråga om skyddet av sjötransporter kan förbandet vara utspritt över en stor yta och uppgiften lösas statiskt under flera veckor. Ett ytterligare exempel på defensiva uppgifter är skyddet av strategiska farledsförträningar. Med sina kvalificerade vapen- och sensorsystem kan amfibiebataljonen i vissa taktiska exempel till och med ersätta ytstridsfartyg i Öresund och Ålands hav.
En kreativ kombination av rörlighet och eldkraft
Utvecklingen av Amfibiebataljon 2030 har från början varit inriktad på högintensiv strid mot en högteknologisk motståndare i närområdet. Erfarenheterna från Ukraina bekräftar att detta har varit det rätta vägvalet.
Den kustnära krigföringens operationsmiljö och ryska förbands förväntade taktik medför att amfibiebataljonerna måste ha förmåga att strida i fyra dimensioner inom ramen för såväl offensiva som defensiva operationer. Ett stort tekniskt framsteg relativt dagens amfibiebataljon är utvecklingen och anskaffningen av tunga verkansystem och sensorer för luft- och sjödomänen.
Nedan följer några exempel på system som kommer vara operativa före nästa försvarsbeslut. Beträffande markdomänen kommer fyra båtar per bataljon att utrustas med 120 mm granatkastare. Den så kallade granatkastarbåten kommer ge amfibiebataljonen avsevärt ökad eldkraft jämte hög eldberedskap under bataljonens framryckning. Vid strid i efterhand ger granatkastarbåten bataljonschefen avsevärt högre handlingsfrihet än med dagens granatkastare. Eldledning under förflyttning kan göras på olika sätt. En metod som redan är utvecklad är eldledning från vapen- och sensorstationen på Stridsbåt 90 HSM.
Luftdomänen utvecklas både med vapen och sensorer, i första hand för självskydd mot drönare och helikoptrar. Prover är genomförda med två olika 30 mm automatkanoner monterade på en vapen- och sensorstation ombord på Stridsbåt 90. Några av de nyligen beställda Stridsbåt 90 HM kommer även att vara luftvärnsbåtar. Sjödomänen utvecklas både avseende ytstrid och undervattensstrid vilket gör framtidens förband mycket potenta i den tvådimensionella strid mot sjömål som är allra mest effektiv i skärgård och kustnära områden. Den nya Sjömålsrobot 18 kommer vara monteras ombord på några av de nytillverkade Stridsbåt 90 HM. Spaning och eldledning kommer göras med hjälp av X-bandsradar ombord på en eldledningsbåt. Sjömålsrobot 18 kommer ge amfibiebataljonen ett avsevärt större verkansområde än idag. Om sedan Torped 47, vilken för närvarande utprovas av Försvarets materielverk (FMV), tillförs amfibiebataljonerna kommer marinen på mycket kort tid få en betydligt högre operativ effekt.
Med den ovan beskrivna utvecklingen inom sjödomänen ges Amfibiebataljon 2030 ökade förmåga att lösa såväl offensiva som defensiva uppgifter i strategiskt viktiga farleder som Öresund och Ålands hav.
Med de tre olika systemen – robot 18, torped 47 och X-bandsradar– monterade på olika typer av stridsbåtar kommer amfibiebataljonen att utgöra en viktig komponent i en uppdaterad offensiv ny svensk marin strategi. Framtidens amfibiebataljon kommer att delta aktivt i en operativ kontext där kontroll över sjövägarna ska etableras och kontrolleras.
Från idé till verklighet
Förklaringen till varför utvecklingen av Amfibiebataljon 2030 har varit framgångsrik ligger till stor del i etableringen av en integrerad arbetsmodell med en relativt liten grupp av personer med djup kunskap om amfibiestrid på svenska villkor som deltagare i arbetet. Genom de korta beslutsvägarna har ett tydligt, enkelt och effektivt samarbete mellan amfibiebataljonerna, amfibieregementena, Marinstaben, Sjöstridsskolan, FMV och industrin kunnat etableras. Industrins närvaro har varit högst påtaglig under hela arbetet. Även utländsk industri har deltagit.
Utveckling av Amfibiebataljon 2030 bygger på djupa svenska kunskaper om rörlig strid i skärgård. I Amfibiestudien från december 2017föreslogs ett koncept för taktisk utveckling och ett antal framsynta tekniska
idéer. Under ledning av amfibiestridsenheten på Sjöstridsskolan och FMV genomfördes sedan under åren 2018–2021 ett stort antal arbeten med kvalitetssäkring av amfibiestudien. Huvudsakliga aktörer var Sjöstridsskolan, Stockholms amfibieregemente, andra och femteamfibiebataljonen samt FMV med konsulter. Arbetsformatet var Scenariostyrd Verksamhetsanalys (SVA), vilket gav en nära nog perfekt spårbarhet. Resultatet hade sådan kvalitet att Marinstaben och Högkvarteret ledningsstaben och produktionsstaben direkt fattade beslut om både Systemmålsättning 1 och Systemmålsättning 2 för Amfibiebataljon2030. I början av 2022 kunde därför FMV påbörja arbetet med produktdefinition av framtidens amfibiebataljon samtidigt som amfibiestridsenheten på Sjöstridsskolan fortsatte arbetet med ett antalpraktiska försök avseende teknik och taktik för Amfibiebataljon 2030. Denna arbetsmetod innebar att det gick att hålla högt tempo mot framtiden. Utifrån aktörernas egna yrkeskunskaper byggdes förtroende vilket utvecklade gemensamma kunskaper om amfibieförbandens taktik och teknik. Och det viktigaste att av allt: det gav möjlighet att fatta beslut snabbt.
En önskan inför framtiden är att anskaffa en tredje amfibiebataljon syftande till bättre uthållighet. Amfibiebataljon 2030 är i det sammanhangeten förbandstyp som relativt snabbt kan skalas upp därför att förbandet är lätt att producera. Förklaringarna till detta är flera. Huvuddelen av materielen finns på marknaden och en avgörande del tillverkas inom landet. Marinen har en stabil utbildningsorganisation för denna typ av krigsförband. Det är därför lätt att rekrytera och behålla personal i krigsförbanden. Sist men inte minst råder det samsyn mellan utvecklare och användare om vad slutmålet är, det vill säga vad Amfibiebataljon 2030 ska utvecklas till.
Avslutande ord
Vilka är då de innersta hemligheterna till framgången med utvecklingen av Amfibiebataljon 2030? Det finns här tre saker som bör framhållas.
- För det första är personalen på Sjöstridsskolans amfibiestridsenhet skickliga yrkesmän med en genuin vilja att utveckla amfibieförbanden, något som leder till att det framstår som attraktivt att få en kommendering till Sjöstridsskolan eller i samband med övningar samarbeta med skolans amfibiestridsenhet.
- För det andra finns en kollegial anda byggd på förtroende mellan det begränsade antalet personer som besitter verklig och djup kunskap om svensk amfibiestrid, inte sällan grundad i gemensamma upplevelser på fältet. Det innebär att amfibiekåren, FMV och industrin här kan mötas kreativt och prestigelöst för att diskutera utvecklingen. Effekten blir att amfibiekårens budskap når fram till olika beslutsfattare i Försvarsstaben, Försvarsdepartementet och FMV.
- För det tredje drivs utvecklingen av framtidens amfibieförband i absolut närhet till amfibiebataljonernas kärnverksamhet – strid i skärgård och vid kuster. Studier, taktiska och tekniska diskussioner samt praktiska försök görs med tydliga målsättningar och leds av personer med erkänt höga kunskaper.
Utvecklingen av Amfibiebataljon 2030 är därför på många sätt ett efterföljansvärt exempel när det gäller att snabbt och målmedvetet åstadkomma förmågetillväxt.