Tillsammans med Föreningen Svensk Sjöfart genomförde Kungl. Örlogsmannasällskapet den 15 oktober ett heldagsseminarium med temat ”Havsrätt och sjöfartsskydd i en ny och osäker tid”. Seminariet var särskilt riktat till myndighetsföreträdare och experter vid departement i Regeringskansliet. Värdar för seminariet var Svensk Sjöfarts tidigare VD Pia Berglund och såsom representant för vetenskapsgren nr IV, ledamoten i KÖMS Mattias Widlund.
Paneldiskussion. Foto: Sjöfartstidningen/Albin Dahlin
Som inledning hälsade VD för Svensk Sjöfart, Anders Hermansson, och ordföranden i KÖMS, Odd Werin, välkommen och gav gemensamt ramen för seminariet. Därpå följde en introduktion där ledamoten Niklas Granholm beskrev hur geostrategiska förskjutningar och klimatförändringar ändrat förutsättningarna för sjöfarten. Kinas maktambitioner utmanar folkrätten, allt längre bort från det kinesiska fastlandet. Rysslands aggression och alltmer konfrontativa hållning sträcker sig återigen ut mot Nordatlanten. Klimatförändringarna med avsmältning i Arktis öppnar för mer sjöfart via Nordostpassagen samtidigt som torka och vattenbrist begränsar passager genom Panamakanalen.
Ledamoten Johan Schelin tog vid och påminde om att för USA är Ukrainakriget en regional konflikt, medan Kina är den globala utmanaren i en alltmer multipolär värld. Samtidigt har betydelsen av Östersjöområdet och dess inlopp ökat för Nato men även för Ryssland. Med den ryska skuggflottans omfattande trafik väckte Schelin frågan huruvida Öresundstraktaten av 1857 bör sägas upp för att exempelvis kunna införa lotsplikt i Öresund.
Just frågan om juridiska aspekter där havsrätten möter nya utmaningar diskuterades av Henrik Ringbom, professor i havsrätt vid Åbo Akademi. Med utgångspunkt i när det kinesiska fartyget Newnew Polar Bear slet av rörledningar och kablar i Finska viken gjorde Ringbom observationen av det fullkomligt orimliga att havsrätten kan synas låta navigationsfrihet medföra sabotagefrihet. Han utvecklade mot denna bakgrund resonemang kring vilka möjligheter snarare än begränsningar som juridiken medför.
På det följde ett panelsamtal lett av journalisten och reservofficeren i armén Niklas Ekdal. I panelsamtalet deltog Niklas Granholm och Henrik Ringbom samt Måns Jacobsson, tidigare direktör för de internationella oljeskadefonderna och nyinvalde ledamoten Martin Leopard, folkrättsrådgivare vid UD. Särskilt noterbart var Jacobssons observation om hur den ryska skuggflottan verkar utanför de strukturer för säkerhet som etablerats med klassningssällskap och s.k. P&I-klubbar (ansvarsförsäkringsgivare för redaransvar). Leopardi knöt an till tidigare anföranden och betonade att i synnerhet mindre stater, som Sverige, värnar och ser sin trygghet i folkrättens regelbaserade ordning. Just avseende havsrättskonventionen menade han att den är välutvecklad – omfattande, detaljerad och sammanhållen och därmed särskild viktig att värna.
Efter lunchen resonerade hedersledamoten Marie Jacobsson om vilken folkrättslig påverkan alliansinträdet medför för Sverige. Med ett initialt konstaterande att även inom alliansen är det staterna som bär ansvar konstaterades att det varken avseende havsrättskonventionen eller den humanitära rätten innebar några väsentliga förändringar för svenskt vidkommande. Däremot påpekade Jacobsson att Sverige kommer att förväntas göra ställningstaganden om sin hållning i folkrättsliga frågor, vilket behöver noga övervägas. Därtill behöver vi se över och påverka de revideringar av San Remo-manualens tolkningar av sjökrigsrätten som nu sker, så att nytillkomna frågor som cyber, bottenliggande infrastruktur och Arktis behandlas på adekvat vis. Slutligen menade Jacobsson att IKFN-förordningen är i visst behov av revidering. Att Sverige som alliansmedlem i praktiken inte kan förklara sig neutralt ens i avlägsna konflikter innebär inte att insatsreglerna blivit obsoleta, utan att de behöver ses över.
Ledamoten Peter Thomsson presenterade Natos koncept för samverkan mellan sjöstridskrafter och handelssjöfart, Naval Cooperation and Guidance for Shipping (NCAGS). Med alliansinträdet sker nu implementering av Natos former för samverkan mellan handels- och örlogsflottor, för att minska störningar och öka skyddet av sjöfarten. Försvarsmakten tar för närvarande fram den svenska tillämpningen i nära samarbete med Kustbevakningen, Sjöfartsverket, andra berörda myndigheter och branschen. Strävan att göra detta med likhet inom alliansen och grannländer avser även nationell militär sjötrafikledning. Den är främst avsedd för att kunna nyttjas vid krigsfara eller krig. Instrumentet skulle dock kunna nyttjas även vid militära förhållanden i fred, om situationen så kräver.
Föredragningarna avslutades med att VD för Stockholms hamnar, Magdalena Bosson, redovisade det redan långt gångna beredskapsarbetet som skett inom Stockholms stad generellt och inom hamnarna specifikt. Staden har med ägardirektiv för höjd beredskap och andra åtgärder stärkt sin roll i totalförsvaret och hamnarna ligger nu föredömligt så långt fram att man upplever en otålighet att få till nödvändig samverkan för att ta ytterligare steg. Hamnarna har en särställning i övergången mellan land och hav, vilket gör samverkansbehovet både stort och utmanande. Dessutom har man ibland större gemenskap internationellt, med hamnar i andra änden av en trad, än med sina svenska grannar. En inspirerande och informativ föredragning. Efter Bossons anförande följde en paneldiskussion kring behovet av utveckling av sjöfartsskyddet, där Jacobsson, Thomsson, Bosson och även Schelin deltog.
Dagen avslutades med en avslutande panel med Anders Hermansson, VD för Svensk sjöfart, ledamoten Ewa Skoog Haslum, marinchef, Erik Eklund, GD Sjöfartsverket och Henrik Jonsson, överdirektör Kustbevakningen. Hermansson påpekade vikten av skyddet, där hot för sjöfarten är en akut realitet, till skillnad från andra delar av transportsektorn, och efterfrågade närmare samarbete med berörda myndigheter och mer information. Skoog Haslum knöt an till detta med ett citat om att krig kanske inte kan vinnas till sjöss men att landets ekonomi mycket väl kan förloras till sjöss. Kraven är nu höga och utmaningarna stora samtidigt som vi måste vara medvetna om att en angripare slår där vi är som svagast. Det är därför angeläget att fler tänker ”från havsbotten till rymd och från hybrid till nukleärt”. Eklund påminde om förmågan att hantera alla konfliktnivåer och att ”utmana gråzonerna”. Jonsson betonade vikten av att förtydliga roller och utveckla samverkan med de parter och i de forum som behövs. Panelen var rörande överens om behovet att fortsätta och förstärka samarbetet, mellan myndigheter, offentlig verksamhet och näring.
Sammantaget en dag med många intressanta anföranden och paneler. De gav nya kunskaper om konkreta behov och utveckling inom skyddet av sjöfarten som samhällets livsnerv. Engagemanget och de många diskussionerna runt om anföranden vittnar om ett angeläget område där flera deltagare efterlyste en uppföljning längre fram. Det finns utan tvekan anledning att återkomma till dessa frågor i olika sammanhang.