Hedersledamoten i Kungl. Örlogsmannasällskapet Herman Fältström kommenterar Inriktningspropositionen:

Regeringens förslag till inriktning av Försvarsmakten.

Det finns många positiva men minst lika många negativa signaler i den nu presenterade försvarspropositionen.

Positivt

• Ubåtsjaktförmågan är viktig för att bl.a. upprätthålla den territoriella integriteten. Genom utökad övningsverksamhet förbättras förmågan att jaga ubåt. Modifieringen av sju bevakningsbåtar som utrustas med antiubåtsgranatkastare och att fyra byggs om till bojbåtar skapar fler plattformar för ubåtsjakt jämfört med dagens planering vilket också ökar ubåtsjaktförmågan.
• Fem Visbykorvetter kompletteras med två Gävlekorvetter vilka halvtidsmodifieras även vad avser ubåtsjaktförmåga inklusive sensorer och ledningssystem.
• Det är ett svenskt strategiskt intresse att ha en militär närvaro på Gotland. En svensk militär närvaro på och runt Gotland har också en stabiliserande effekt på den militärstrategiska situationen i Östersjöområdet. En ny mekaniserad stridsgrupp organiseras på Gotland.
• Samtliga stridsvagnar tilldelas de mekaniserade bataljonerna och stridsgrupp Gotland.
• Att två brigader organiseras med tillhörande brigadförband.
• Att utbildningen för JAS 39 organiseras som krigsförband. Med 60 JAS bör ca 48 kontinuerligt kunna hållas operativa.
• Att avvakta med beslut om ytterligare 10 JAS.

Negativt

• Möjligheten att snabbt öka antalet fartyg med ubåtsjaktkapacitet tas ej tillvara. Göteborg och Kalmar skrotas. Stockholm och Malmö byggs om till vedettbåtar. I stället borde Göteborg och Kalmar halvtidsmodifieras på samma sätt som Gävle och Sundsvall samt Stockholm och Malmö livstidsförlängas.
• Att helikopter 14 blir operativ enligt nu gällande planering vilket innebär att de helikoptrar som avses för ubåtsjakt blir mycket få och levereras sist. Ubåtsjakthelikoptrarna borde prioriteras och samtliga Hkp 14 borde bli utrustade för ubåtsjakt. Arméns behov av transporthelikoptrar är redan bra tillgodosett genom anskaffningen Black Hawk.
• Den generella moderniseringen av markstridsförbanden. Det kommer att bli ett svart hål som kan svälja hur mycket pengar som helst. Dessutom tillför detta ingen ökad förmåga att att i fred och vid kriser värna den territoriella integriteten.
• Att stridsflyget organiseras som sex stridsflygdivisioner. I stället borde de organiseras i fyra stridsflygdivisioner som baseras på Kallinge, Såtenäs, Malmen och Kallax.

Slutsats

Det går inte, hur gärna jag än skulle vilja, att ge politikerna godkänt för den politiska överenskommelsen och att dess utformning förbättrar Sveriges förmåga att ”vara herre i eget hus”.
Olof Palme konstaterade att vi kan ha ett hur starkt försvar som helst men börjar omvärlden tvivla på vår alliansfrihet begränsas ändå möjligheterna att föra en oberoende politik. Stefan Löfven har i en TV-intervju bekräftat detta.
Min slutsats är att även om de lantmilitära styrkorna i vårt närområde har minskat, kvarstår behovet att övervaka och kontrollera haven över, på och under havsytan i ökad omfattning. Att vara herrar i eget hus – den territoriella integriteten – har blivit allt viktigare.
Politikerna, riksdag och regering, bär det säkerhetspolitiska ansvaret. Försvarspolitiken och därmed försvarets utformning måste anpassas på sådant sätt att försvaret kan ge politikerna tillräcklig handlingsfrihet att självständigt fatta beslut som gagnar Sverige.

Det förslag som nu har presenterats är långt i från det behov som finns för att i fred och vid kriser kunna säkra vår territoriella integritet.

Herman Fältström

Hedersledamot i Kungl. Örlogsmannasällskapet

17 april 2015 Kungliga Örlogsmannasällskapet

Följande pressmeddelande kan även laddas ner i sin helhet i slutet av sidan.

Kungl. Örlogsmannasällskapet kommenterar läget i Försvarsmakten

Den politiska samsynen kring det svenska försvaret var en gång en styrkefaktor. Men nu står vi i en situation med partier vars uppfattningar formerats i miljöer där den egna partiprofilen och behov av regeringsunderlag framstår som viktigare än vad försvaret av vårt land kräver. Sådan är den politiska och demokratiska verkligheten, och jag har givetvis full respekt för den.

Det är ändå frestande att mot den bilden av ett fritt hävdande av den egna uppfattningen i t ex försvarsfrågan, ställa den förutsättningen att det kräver just ett starkt försvar. För att garantera den politiska ordning vi i Sverige är överens om ska råda här. Och inte låta vårt offentliga samtal och formerna för våra politiska beslut påverkas av andra makter.

I denna fråga gjorde styresmannen Mikael Odenberg i vår systerakademi Kungl. Krigsvetenskapsakademien ett angeläget inlägg i SvD den 16 april. Han menade att det var dags att lägga det partipolitiska käbblet bakom oss, eftersom alla partier har ett ansvar för den situation vi nu befinner oss i. Som ju till stor del är betingad av en utveckling i förhållandevis sen tid. Men nu står vi här och oavsett vems spaden är så är det dags att börja gräva, var Odenbergs uppmaning.

Det finns emellertid ytterligare en försvårande låsning som behöver lyftas fram. Den gäller mer utformningen som sådan, försvarets inriktning oavsett de ramar och den grad av förstärkning som ses som önskvärd. Här är det inte det politiska systemets låsningar i första hand, utan försvarsbeslutens karaktär med krav på mycket lång framförhållning. Alla resurser i försvaret tar tid att få fram, oavsett om det gäller rätt personal adekvat utbildad och övad, eller rätt materiel i tillräcklig omfattning och med erforderliga prestanda. Beslutade inriktningar och lagda beställningar kan givetvis inte överges för nya i en handvändning. Det skulle ge en oacceptabel ryckighet och reducerad försvarseffekt.

Likväl har vi en yttre verklighet som tvingar fram krav på omprövningar och omprioriteringar. Ett slående exempel på systemets trögrörlighet var svaret på den fråga Försvarsmakten fick från statsministern i en direktsänd presskonferens den 14 november. Alla minns bakgrunden, den nationella harm som där gavs uttryck för efter de konstaterade undervattensinträngningarna. Ord som ”oacceptabelt”, ”kan inte tillåtas” förekom flitigt. Överbefälhavaren uppmanades där, direkt på podiet, av statsministern att presentera förslag på vad som kan göras i närtid. Det svaret kom tre månader senare och var ”ingenting”. Inget i den redan fastlagda planen kunde rubbas.

Närhelst man har en serie av närmast oändliga utmaningar och problem, som fallet är för det svenska försvaret, så infinner sig lätt ett tvivel kring var man ens ska börja. Det är då tacksamt att fortsätta på den väg som redan är inslagen, ett vägval som i ett tidigare beslutsläge krävt väl så mycket ansträngning för att komma på plats. Men trovärdigheten kräver att man faktiskt adresserar de akuta problemen först, oaktat huruvida de legat med i planeringen eller inte.

Trovärdigheten är kanske den viktigaste storheten i ett försvar. Den bedöms hos flera. Uppdragsgivarna, dvs skattebetalarna och svenska folket. Motståndaren i snäv bemärkelse och hela omvärlden i en vidare. Den egna personalen som måste uppleva att uppgiften är adekvat formulerad och resurser rimligt tilldelade för dess lösande.

Jag menar att de låsningar som binder försvarsplaneringen till beslut fattade i en tid med en helt annan världsbild, måste stå tillbaka för lösningar på de nu akut uppenbara problemen. Med den största respekt för alla övriga förmågor en försvarsmakt på sikt behöver, gäller det nu att kraftsamla till att möta de kränkningar som pågår här och nu, dvs i luften och under vattnet. Att satsa tillkommande försvarsmedel på luftförsvar och ubåtsjaktförmåga är inget som det behövs avancerade krigsspel för att komma fram till. Motståndaren har så att säga redan levererat svaret på den frågan.

Efter dessa två akut pågående utmaningar mot vår territoriella integritet finns ingen mer utsatt del av vårt land än Gotland. Eftersom Gotlands strategiska läge påverkar stora delar av våra grannländers territorier och inte bara Sveriges, skulle kanske vår solidaritetsförklaring börja med att vi tar hand om försvaret av just Gotland…

Vi fladdrar i vår utrikespolitik, och vi förhandlar om vår försvarspolitik inför en häpen omvärld. Utom en, som med stort gillande noterar.

Michael Zell
Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet

För ytterligare information:
Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter

I enlighet med Kungl. Örlogsmannasällskapets stadgar och tillämpningsföreskrifter ska årsredovisningen göras tillgänglig via akademiens hemsida före aprilsammanträdet. Årsredovisningen för år 2014 nås via länk KÖMS Årsredovisning 2014

I dagarna kommer TiS nr 1/2015 ut till alla prenumeranter. Samtidigt är nu TiS nr 5/2014 tillgängligt i sin helhet via länken TiS nr 5 2014 . Förutom anföranden vid fjolårets högtidssammanträde mm återfinns även Louis Palanders berättelse från resan genom nordostpassagen med Vega 1878-79. Reseberättelsen kan även läsas som särtryck här: TiS 431-455 2014, Ishafsexpeditionen 1878-79, L Palander

Bli prenumerant för att få tillgång till alla artiklar direkt. En prenumeration för resterande del av 2015 (nr 2-5, dvs. 4 nummer) kostar 200 kronor (utrikes postadress 300 kronor).

För nytillkomna prenumeranter kommer nr 1/2015 alternativ nr 5/2014 att utsändas som bonus så länge lagret räcker.

För att prenumerera, sätt in rätt belopp enligt ovan på: Plusgirokonto 12517-9, Tidskrift i Sjöväsendet

Glöm ej att ange namn och adress!

Som en ”teaser” bifogas Göran Arrius artikel ur TiS nr 1/2015 med titeln ”Personalförsörjningen-en folkförankringsfråga? enligt denna länk: TiS 15-20 2015, Personalförsörjningen, G Arrius

Torsdagen den 12 mars gav Prins Carl Philip företräde för örlogskapten Evelina Hedskog, överste Peder Ohlsson och ordförande Michael Zell, från Kungl. Örlogsmannasällskapet. Prinsen är förste hedersledamot sedan 2011. Läs mer på länken nedan:

http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/prinscarlphilipimotemedkunglorlogsmannasallskapet.5.618dea114acd4fc12a9ed8.html

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar prioriterad ubåtsjaktförmåga och marin satsning

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar de besked som försvarsminister Peter Hultqvist och finansminister Magdalena Andersson presenterade på en presskonferens den 12 mars om nya satsningar på försvaret.

Regeringen bedömer att ubåtsjaktförmågan kräver en högre prioritet. Det är i linje med vad Kungl. Örlogsmannasällskapet hävdar. Senast detta kom till uttryck var i Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförandes öppna brev till försvarsminister Peter Hultqvist den 18 februari (http://www.koms.se/till-peter-hultqvist-oppet-brev/).

Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet kommenterar;

– Regeringens presskonferens under gårdagen, den 12 mars, indikerar en början på en ny inriktning avseende försvarssatsningarna med det självklara i att hävda territoriell integritet även under vattnet. Att försvarsministern i detta hänseende väljer att gå längre än Försvarsmakten är noterbart, men innebär inget klander mot överbefälhavaren som har att förhålla sig till ett svårbedömt politiskt landskap.

– Det är en välkommen, angelägen och mycket nödvändig insats för nationell trovärdighet. Vi har med detta kommit ett lite steg närmare den ton och ansats som regeringen gav uttryck för vid den presskonferens som avhölls den 14 november efter den konstaterade undervattenskränkningen i Stockholms skärgård.

För ytterligare information:

Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 606 54 10 eller E-post: president@koms.se

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

Följ oss gärna på Twitter.

Det första fyndet vi publicerar här är en tidigare okänd hyllningsdikt från 1725 till Polhemsdockan på Örlogsvarvet i Karlskrona. Tom Ohlsson, tidigare 1:e intendent på Marinmuseum, har renskrivit och översatt dikten från tyskan.

Fil Dr. Daniel Möller, Lunds universitet, beskriver den litteraturvetenskapliga bakgrunden till denna märkliga dikt.

Ni hittar dikten under rubriken Bibliotek/Biblioteksfynd eller följer denna länk:

Länk till dikten om Polhemsdockan

Sammanträdet ägde rum onsdagen den 18 februari 2015 i Försvarshögskolans lokaler Drottning Kristinas Väg 37, Stockholm.

Protokollet återfinns för nedladdning i pdf format nedan.

Pressmeddelande från Kungliga Örlogsmannasällskapet, återfinns nedan för nedladdning i sin helhet:

Öppet brev till försvarsminister Peter Hultqvist

Försvarsmaktens svar till regeringen om ubåtsjakten: ”Försvarsmakten bedömer att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle, för såväl marinförbanden som för Försvarsmakten i sin helhet, leda till en sammantaget lägre operativ effekt och därmed en försämring av förmågan att möta väpnat angrepp. Försvarsmaktens svar är i sin helhet hemligt.”

Jag läser detta svar från Försvarsmakten till dig. Förvisso bara i sin öppna del och jag inser att bilden är betydligt mer komplex än vad Försvarsmaktens korta meddelande på sin hemsida rymmer. Men med bara tre månaders perspektiv på vad du senast framförde i ärendet, är en reaktion på sin plats.

Vårt land är utsatt för upprepade akuta provokationer. De flesta medborgare betraktar dem som helt oacceptabla. Förstärkt av en helt unik gemensam presskonferens den 14 november där du själv, din chef statsministern och din ansvarige myndighetschef Överbefälhavaren bortom allt tvivel fastslog just det.

Ett sådan kraftfull demonstration av nationell enighet och beslutsamhet kring uppenbart akuta säkerhetsproblem kan ju inte stanna bara där. Det framgick vid flera tillfällen under presskonferensen. En tillskyndan till en förväntan på en logisk fortsättning i form av politisk vilja och praktisk handling. Därför tillfrågades Försvarsmakten om vilka möjligheter och förslag som förelåg, vilket besvarats enligt ovan.

Jag har verkligen inte svårt att känna sympati för ÖB:s svar i hans trängda ekonomiska läge. Att hur han än rör sig, välter han något annat, att ramen helt enkelt inte räcker till. Jag vet som sagt inte vad som framförts i övrigt i Försvarsmaktens svar till dig. Men detta är vad som meddelas allmänheten och det vi således har att förhålla oss till.

Alla organisationer och företag, inklusive regeringen, måste visa sig ha förmåga att hantera de uppenbart akuta problemen. Det gäller även om de akuta problemen inte tillhör de beslutade eller planerade. Och då har man en skyldighet att tänka om. Det blir annars bara värre. I bästa fall är det enbart trovärdigheten som vittrar bort.

Men baserat på det som allmänheten nu meddelats, hänger ju en uppenbar fråga i luften: Vad mer i provokation och kränkning krävs för att försvaret av vårt land ska kunna påräkna ytterligare resurser? Och vad hände med ditt och statsministerns klarspråk från den 14 november? Som lät så bra då, men nu känns rätt avlägset.

Vi är många svenskar, liksom grannar och andra partners i det internationella säkerhetsarbetet, som oroligt undrar. Och en motståndare som nöjt noterar.

Michael Zell, Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet

För ytterligare information:

Michael Zell, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet, E-post: president@koms.se

Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se

Gästinlägg av Niklas “Skipper” Wiklund ang. Folk och Försvar. Finns även att ladda ner nedan.
———-
För drygt en vecka sedan avslutades årets upplaga av Folk & Försvars rikskonferens i Sälen. Som vanligt ett mycket intressant arrangemang. I år hade jag möjlighet att följa konferensen på plats tack vare ett ekonomiskt bidrag från Kungl. Örlogsmannasällskapet, vilket jag givetvis är mycket tacksam för.

Årets konferens präglades i huvudsak av två frågor. NATO och försvarets framtida finansiering. Den förstnämnda är en av få frågor där man inom politiken fortfarande är oeniga. Regeringens båda representanter försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström klargjorde tydligt att regeringens linje gäller. Något medlemskap i NATO är därmed inte aktuellt, inte ens en utredning. Någon sådan behövs inte deklarerade försvarsministern. Den inställningen är inte bara felaktig i sak, utan rent av oansvarig. Utrikesministern blev i sin tur märkbart upprörd när hon fick frågor om NATO efter sitt anförande. Som en motpol så var Allianspartierna lika övertygade om att NATO-frågan behöver utredas. Folkpartiet anser likt Socialdemokraterna att det inte behövs någon utredning, men med tillägget att vi vet vad vi får så därför bör vi ansöka om medlemskap omedelbart.

Den andra heta frågan var givetvis den framtida försvarsekonomin och huruvida regeringen kommer att skjuta till de nödvändiga ekonomiska tillskotten som krävs. Men svaren uteblev. Försvarsministern som fortfarande var tydlig med att försvarsförmågan måste öka ville däremot inte prata pengar. Han hänvisade likt tidigare till arbetet med den kommande propositionen som ska vara klar framåt april. Först då får vi svaren.

Överbefälhavare Sverker Göranson tog under sitt anförande upp vad den numera omtalade basplattan innebär. Utökade personalramar, materielunderhåll, personlig utrustning och standardfordon. För Marinens del så kommer det enligt min bedömning tyvärr inte bidra till att öka den marina försvarsförmågan i någon större omfattning. Jag har tidigare hävdat att ett av våra största problem är den låga numerären, och den lär tyvärr bestå. Visserligen kommer de ökade personalramarna förhoppningsvis att gynna Marinen, men det är inte tillräckligt för att öka försvarsförmågan i högkonfliktscenariot.
Det mest anmärkningsvärda, men som samtidigt inte fått särskilt stor uppmärksamhet är Nya Moderaternas totala kapitulation när det kommer till försvarspolitiken. Hans Wallmark som är partiets nya talesperson i försvarsfrågor skrev på måndagen, samma dag som han höll sitt anförande, en artikel på SvD Brännpunkt där han bland annat deklarerar följande.
Just att beskriva verkligheten på ett sätt som människor känner igen sig i, har inom försvarspolitiken stundtals varit svårt för Moderaterna. Undersökningar visar att vi på detta område har tappat i förtroende ända sedan 2006.
Reformtempot sedan 2009 har varit högt. Ändå har det saknats en sammanhängande berättelse. Med tiden har det etablerats en bild av att Moderaterna inte talar klarspråk i försvarsfrågor. Stundtals har partiet haft ett tonläge som snarast speglat hur man önskat att verkligheten sett ut. Inte hur den faktiskt varit.
Det här är ett erkännande av misstag som jag tror saknar motstycke under försvarspolitiken under 2000-talet. Här lägger man sig på rygg och blottar strupen och erkänner rakt upp och ned att vi försvarsdebattörer hade rätt hela tiden och att partiet hade helt fel. Det här är ett sundhetstecken, om än ett nödvändigt sådan. Nu kan partiet göra om och göra rätt, och jag tror det inte hade varit möjligt så länge firma Reinfeldt/Borg satt kvar vid rodret.
Försvarsmaktens kompletterande underlag

Strax efter Sälen konferensen kom sedan Försvarsmaktens kompletterande underlag där man specificerar vad den omtalade basplattan egentligen omfattar och vad den kommer att kosta.
Tidigare har Försvarsmaktens, men även FOI analyser pekat på att behovet för att kunna slutföra den politiska beställningen från 2009 är 5 miljarder (4-6 enligt FOI). Nu pratas det i stället om förmågeökning i fem steg. Kostnaden är enligt myndigheten fyra miljarder.
Man skriver i termer av att dessa åtgärder kommer att öka försvarsförmågan. Min bedömning är att det istället handlar om att åstadkomma det som borde funnits redan nu. Man skulle kunna likna det med att gå från minus till noll (där noll ansätts som beställd nivå i beslutet från 2009). Att omsätta befintlig materiel på grund av ”end of life” alternativ att förnya det som är gammalt ökar inte förmågan, det innebär istället att förmågor vidmakthålls, vilket är något helt annat. Att fylla upp befintliga förband med personal är extremt viktigt, men det innebär i bästa fall att den förmåga som redan förväntas finnas nu förverkligas. Nya Moderaternas försvarspolitiker talade gärna om att försvaret före Alliansens försvarsreform enbart var ”pappersförband”. Som jag ser det handlar basplattan till stor del om att förvandla IO14 från just pappersförband till riktiga förband.

Men nu är verkligheten sådan att händelser och uttalanden som ”en-veckas försvaret, ryska påsken”, Krim och ökad rysk aktivitet ställer högre krav än att beslutet från 2009, d.v.s. IO14 slutförs. Det krävs mer än att bara gå från minus till noll. Försvarsförmågan måste stärkas och då handlar det om att gå från noll till plus.

Debatten runt försvaret måste fortsätta och det är nu av största vikt att de marina behoven lyfts fram. Ubåtsvapnet har förvisso vind i ryggen med anledning av att NGU/A26 nu blir av. Men ubåtsjaktförmågan och ytattackförmågan ligger kraftfullt i bakvattnet givet hur omvärldsutvecklingen ser ut. Här krävs kraftåtgärder som tyvärr ser ut att utebli. Vi har därför alla en plikt att bidra till att beskriva läget så sakligt som möjligt.

Niklas Wiklund
Örlogskapten, försvars debattör på bloggen ”Skipper”, krönikör i SvD och BLT