I årets sista sommarläsning går ordet till redaktören, ordinarie ledamoten Johan Schelin. De bidrag som krönikan presenterar går att läsa i Tidskrift i Sjöväsendet nr 2, 2026.
* * *
Kapplöpning mot klockan
I skrivande stund pågår en kapplöpning mot klockan i Hormuzsundet. Iran blockerar fortfarande sundet, vilket lett till att ett stort antal handelsfartyg har fastnat i Persiska viken. Siffrorna är osäkra, men det talas om allt mellan 750 upp till 3 000 fartyg. Samtidigt har även USA inlett en blockad av fartyg som avser att lasta eller lossa gods i iranska hamnar. Iran är helt beroende av sjöfarten för att exportera sin olja. Utöver detta är man starkt beroende av import av livsmedel och andra förnödenheter. För iranskt vidkommande är man högst medveten om det stundande mellanårsvalet i USA och att höjda bensinpriser knappast gagnar republikanerna i valrörelsen. Från amerikansk sida önskar man tvinga iranierna till förhandlingsbordet genom att koppla ett strupgrepp på den iranska ekonomin. Frågan är bara vem som står ut längst. Med tanke på att den iranska regimen knappast bekymrar sig om den egna civilbefolkningens lidanden talar en del för att iranierna kan sitta med trumf på hand. Som en finsk diplomat uttryckte det: Amerikanerna har kanske klockan, men iranierna har tiden. Den fråga som sedan återstår om och när Hormuzsundet har återöppnats är vem som ska säkerställa att sundet fortsatt hålls öppet. I dagsläget verkar det som om den frågan lämnas till européerna att lösa. Storbritannien och Frankrike har redan avsatt marina resurser för detta. Risken finns att det bestående resultatet av kriget blir att Europa tvingas att under lång tid och till höga kostnader avsätta marina resurser för att säkerställa att ett internationellt sund hålls öppet – ett sund som innan kriget inleddes faktiskt var öppet. Tröskeln för att Iran på nytt söker stänga sundet vid en framtida konflikt har också sannolikt blivit lägre. Iran har nu med egna ögon sett vilka effekter på världsekonomin en stängning medför och vilket vapen regimen därmed besitter.
Även i kriget mellan Ryssland och Ukraina pågår en kapplöpning mot klockan. Tack vare allt bättre drönare lyckas nu Ukraina inte minst slå mot de ryska oljeraffinaderierna och utskeppningshamnarna för olja. Även de ryska oljehamnarna vid Finska viken har utsatts för attacker, vilket till vissa tider lamslagit trafiken på dessa. Ett bevis på de ukrainska framgångarna är att de sedvanliga stridsvagnarna och raketfordonen exkluderades från den traditionella militärparaden i Moskva den 9 maj. Mycket talar också för att den redan ansträngda ryska ekonomin kraftigt försämrats under det senaste året. Det påstås nu att det ryska narrativet avseende målet med kriget håller på att ändras från att Ukraina ska upphöra att existera som eget land till att endast avse annekteringen av de östra delarna av landet, det vill säga de som till viss del ockuperats av ryska trupper. Syftet med detta skulle vara att Putin ändå skulle kunna deklarera detta som en seger för hemmaopinionen. Det återstår dock att se vad som faktiskt kommer ut av detta. Putin är en dimridåernas man och uttalandena kan vara avsedda för hemmaopinionen. En eventuell fred kommer med allra största sannolikhet heller inte att innebära en verklig fred utan endast början på ett nytt kallt krig där Europa kommer att behöva vara rustat för nya attacker i olika former från ett aggressivt och revanschistiskt Ryssland.
Det nu aktuella numret inleds med två uppsatser som tilldelades pris i samband med Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidsdag den 17 november 2025. Lektorn vid Försvarshögskolan, docent Ulrik Franke, diskuterar i en prisbelönt uppsats till vilket pris jordens sjöfartsrutter hålls öppna. I uppsatsen analyseras turerna kring det så kallade Signalgate. Uppsatsen författades visserligen ett år innan kriget i Persiska viken inleddes, men belyser på ett fint sätt den principiella frågeställningen rörande den fria sjöfarten och vem som har ansvaret för att den rättigheten består. I en ytterligare belönad uppsats diskuterar kommendörkapten Henrik Tham behovet av att tänka maritimt i cyberkrig. Tham drar här slutsatsen att det på flera sätt framstår som mer givande att analysera cyberdomänen i ljuset av Corbetts snarare än Clausewitz teorier. Precis som sjövägarna kan cyberdomänen ses som ett flöde.
Den tekniska utvecklingen och erfarenheterna från kriget i Ukraina har lett till att det idag finns ett behov av att utveckla förmågan avseende multidomäna operationer. I det föreliggande numret diskuteras dessa frågor dels i ett allmänt perspektiv, dels i ett specifikt marint perspektiv. Doktorn i krigsvetenskap, kapten John Nisser, inleder här med att diskutera multidomänoperationer i ett framtida Natoperspektiv.
Därefter tar överste Thomas Höglund, chef för cyberförsvarsledningen, upp cyber som ett centralt element i multidomänoperationer. Ordinarie ledamoten, kommendörkapten Niklas Wiklund, diskuterar sedan förutsättningar, hinder och möjligheter avseende multidomäna operationer. Kommendörkapten David Forslund tar upp multidomäna operationer i ett specifikt marint perspektiv och behovet av att aktivt forma operationsmiljön. Avslutningsvis framhåller ordinarie ledamoten, viceamiral (PA) Jan Thörnqvist, vikten av en robust satellitkommunikation för att upprätthålla ledningsförmågan och interoperabiliteten i Nato. Artiklarna bygger på ett seminarium som Kungl. Örlogsmannasällskapet arrangerade i samarbete med Kungl. Krigsvetenskapsakademien tidigare i år.
Beträffande övriga artiklar diskuterar den nyinvalde ordinarie ledamoten Elisabeth Braw utvecklingen rörande så kallad ”deep sea mining” – ett ämne som hamnat något i skuggan av kriget i Ukraina respektive Persiska viken – men som riskerar att få stor miljöpåverkan. Braw diskuterar denna fråga i såväl ett havsrättsligt som miljörättsligt perspektiv. Därefter följer en artikel författad av kapten Marianne Hamilton Ekholm om Sveriges allt viktigare roll i försvaret av Nordatlanten och Arktis. Artikeln har även viss bäring på den pågående diskussionen om anskaffning av fregatter. Ordinarie ledamoten Magnus Thylin behandlar de globala konsekvenserna av en felaktig sjölägesbild. Artikeln tar sikte på de pågående händelserna i Persiska viken. Som ett slags pendang till den artikeln återfinns sedan en artikel av mariningenjören Nils Sjöholm om alternativ till satellitnavigering. Sjöholm belyser det som den svenske befälhavaren ombord på ett av det norska rederiet Odfjells fartyg gav uttryck för när han lyckades ta sig ut ur Hormuzsundet timmarna innan det stängdes: Vi fick plocka fram sjökort, passare och linjal igen.
Debattens vågor går höga i detta nummer, vilket är glädjande. En av tidskriftens centrala uppgifter är att utgöra ett forum för den maritima debatten. Teknologie doktorn, örlogskapten Mårten Silvanius, argumenterar för att behovet av att betrakta vetenskapen som en strategisk förmåga. Hedersledamoten, viceamiral (PA) Dick Börjesson samt ordinarie ledamoten, kommendörkapten (PA) Carl Gustav Fransén uttrycker i sina respektive debattartiklar en oro för att marinen riskerar att i alltför hög grad nedprioritera försvaret av Östersjön till förmån för insatser långt bortom Sveriges gränser. Som ett slags svar på dessa artiklar återfinns sedan en debattartikel av hedersledamoten, kommendör (PA) Lars Wedin, som framhåller att Sverige genom medlemskapet i EU och Nato måste tillsammans med övriga medlemmar bära en global maritim roll och inte bara ett kustförsvar i närområdet.
Sist men inte minst återfinns ett par recensioner av nyutgiven litteratur. Ordinarie ledamoten Henrik Andersen recenserar hedersledamoten Lars Wedins bok Havet och dess strategi. Hedersledamoten, kommendör (PA) Bo Rask, har sedan författat en djuplodande recension av antologin Guardians of the North Atlantic – NATO Maritime Strategies and Naval Operations in Turbulent Times. Redaktör för antologin är den korresponderande ledamoten, doktor Sebastian Bruns, samt doktor Christian Jentzsch.
Trots de orostider vi lever i kan det avslutningsvis vara värt att påminna om vikten av att på det personliga planet inte låta sig påverkas alltför mycket av världsläget utan istället njuta av den kommande sommaren, inte minst de stilla ljusa sommarnätterna runt midsommar. Gunnar Ekelöf fångar denna känsla i några strofer i sin dikt Eufori, författad år 1941 mitt under brinnande krig:
”Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra, sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor,och glänser i flaska och glas.
Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa. Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad, havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet, inte en fjäril kring ljuset, men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen…Och aspen som prasslar i stiltjen: Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.”
Och med detta ber jag att få tillönska alla läsare en skön sommar.
Professor Johan Schelin
Redaktör