Pressmeddelande, Kungl. Örlogsmannasällskapet                          16 november 2018

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Karlskrona den 15 november medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i guld utdelas till individ inom eller utom akademien för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Guldmedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Jacob Wallenberg och avgående ordförande Michael Zell.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Peter Bager, och Christer Svensén., professor Lars Ericson Wolke Försvarshögskolan, samt fänrik Jennifer Torstensson Amfibieregementet. Fänrik Torstensson tilldelades även en penningbelöning för goda studieresultat.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades vicekorpral Jonathan Bodén 1. Ubåtsflottiljen, vicekorpral Kevin Nilsson 3. Sjöstridsflottiljen, korpral Fanny Holck Clausén 4. Sjöstridsflottiljen, korpral Erik Axelsson Amfibieregementet, korpral Joel Hedberg Marinbasen och korpral Andreas Lyman skonertdivisionen Sjöstridsskolan.

Akademiens hedersomnämnande och penningbelöning tilldelades kommendörkapten Jonas Forsmark samt överstelöjtnant Claes Berg.

– Mina varma gratulationer till alla synnerligen väl förtjänta medaljörer och belönade. De har alla i olika form verkat för Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål, jag ser fram emot att de fortsatt aktivt verkar för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Anders Grenstad, nytillträdd ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

^{För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se
Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter}

Ett urval bilder återfinns nedan:

 

Ett stort antal skogsbränder härjar i flera delar av landet varav flera är utom kontroll. Det varma vädret gör att brandrisken är extremt hög. Räddningstjänsterna landet runt gör fantastiska insatser, men går på knäna av utmattning. Politiskt käbbel har redan börjat om vilken typ av resurser som bör anskaffas, varför inte genomförda utredningsförslag har implementerats samt anmäls behov av nya analyser och utredningar. Vidare ges svulstiga uttalanden om att vår krisberedskap är god.

Jag har många års erfarenhet från Försvarsmakten i befattningar inom taktisk och operativ stabsverksamhet. Jag har deltagit i ledningen av de militära resurserna som stabschef Ostkustens Marinkommando vid Tyrestabranden 1999 och som Försvarsmaktens operationsledare vid Tsunamin 2004 samt vid stormen Gudrun 2005. Jag påstår att jag har god kunskap om behoven av ledning för att genomföra verksamhet. Nu vill jag ge min syn på bristen på ledning.

Jag påstår att räddningstjänsten som den nu är organiserad, aldrig kommer att effektivt kunna hantera skogsbränder av den omfattning som nu härjar i landet.

Med räddningstjänst avses i Lag (2003:778) om skydd mot olyckor, de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. En kommun är ansvarig för all räddningstjänst utom sex speciella former av räddningstjänst som är statens uttalade ansvar:

• Fjällräddningstjänst – Polisen
• Flygräddningstjänst och Sjöräddningstjänst – Sjöfartsverket
• Efterforskning av personer i annat fall – Polisen
• Miljöräddningstjänst till sjöss – Kustbevakningen
• Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen – Länsstyrelsen

All övrig räddningstjänst är den kommunala räddningstjänstens ansvar. Dit hör till exempel skogsbrandsläckning. Varje kommun ska med de förutsättningar som råder i kommunen, göra riskanalyser och sätta upp samt organisera sin räddningstjänst.

Normalt är krisledningen underdimensionerad, dåligt övad och det är vanligt att ledningsstrukturen vid större kriser kommer på plats alldeles för sent. Dålig och senfärdig ledning leder normalt till att resursbehoven underskattas. Man är rädd för kostnaderna. Därför får inte de beslutade åtgärderna den önskade effekten och riskerna ökar för skador på liv, egendom och miljö.

Inom Försvarsmakten talar man om tre olika ledningsnivåer; taktisk, operativ och strategisk. Ledning på dessa nivåer sker samtidigt och parallellt. Högre nivåer informeras av lägre nivå med dagliga lägesrapporter. Stabsorienteringar utnyttjas dagligen för att samtliga befattningshavare i respektive stab ska ha samma lägesbild och förstå chefens prioriteringar.
Den högre nivåns uppgift är att fördela ansvar, tilldela uppgifter och resurser, följa upp läget samt vid behov tillföra ytterligare resurser för att de uppsatta målen ska uppnås.

Översatt till de aktuella bränderna, så bör en kommun där en större brand uppstår omedelbart påbörja släckningsarbetet med sina resurser, orientera aktuell länsstyrelse om läget samt begära stöd med lednings- och ytterligare resurser. Rapporterna bör vara utformade efter standardmallar för att undvika missförstånd och säkerställa att relevanta fakta redovisas. Kommunen ägnar sig åt taktisk ledning av resurserna i brandområdet med en tidshorisont för insatsen om några enstaka dygn.

Länsstyrelsen bör omedelbart upprätta ledningsplats och utse ledningslag för dygnet runt verksamhet. Med tidshorisonten vecka till veckor planeras räddningsinsatsen och görs bedömningar om länets samlade räddningsresurser räcker till. Vidare görs omfallsplanering om de uppsatta målen inte uppnås. Det kan behövas om t ex vädret ändras eller utlovade resurser försenas. Länsstyrelsen genomför operativ ledning innefattande att tillföra länets samlade resurser, att tillföra logistik som mat och vatten till personalen i brandområdet, inkallande av avlösningspersonal, anskaffa förläggningsplatser, tillförsel av drivmedel, reparationer av räddningsmateriel, transporter av personal och materiel inom länet samt att ge direktiv för vägbyggen och brandgator mm. Avlysning av området är också länsstyrelsens uppgift.

Länsstyrelsen rapporterar dagligen enligt standardmall till strategisk nivå på nationell krisledningsplats. Utifrån dessa rapporter beslutas om tillförsel av ytterligare resurser samt görs bedömningar om landets samlade räddningstjänstresurser räcker till. Vidare bedöms om andra myndigheters resurser och ev. internationellt stöd erfordras. Den strategiska ledningen genomförs med tidshorisont veckor till månad (-er).

Vid en väl utvecklad stabstjänst, förstår högre chef vad lägre nivå behöver redan innan den lägre nivån har insett behoven. Stabstjänst är en konstart som måste övas ofta. Det är en dödssynd om högre chef petar i detaljer på lägre nivå.

Tillämpas principerna enligt ovan undviks att de olika nivåerna dubbelarbetar, uppnås stringens i stabsarbetet samt skapas och tillförs resurserna när och där de behövs.
Dagens räddningstjänst bygger på tre principer; ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen. Förenklat, den som har ansvar i normala situationer har motsvarande uppgifter under kriser samt att högre samhällsnivåer i huvudsak har en stödjande roll. Det är som princip rätt, men det duger inte. Det har branden i Västmanland och de nuvarande bränderna visat.

Hur ska en liten kommun kunna leda en stor räddningsinsats som pågår under lång tid och går över flera kommungränser? Vilken av flera likvärdiga kommuner leder vem?
Det är inget annat än en ledningskollaps när länsstyrelserna i Västmanland och Gävleborgs län efter ca en veckas brandbekämpning tar över ledningen. Stödjande roller och samordningsansvar för högre samhällsnivåer i all ära, men bättre är att fördela uppgifter och beslutsmandat. God ledning kräver tydlig ansvarsfördelning. Då säkerställs det att uppgifterna blir utförda även i oklara situationer.

För att kunna utföra god ledning krävs även att stabspersonalen på de olika nivåerna övas genom att dagligen arbeta med ledningsfrågor. Stabstjänst är som alla andra arbeten något som måste övas ofta för att uppnå och vidmakthålla goda kunskaper och färdigheter. Med välövad personal förhindras kaos och ledningen kan på ett effektivt sätt stödja brandbekämparna i skogen.

Mellan insatserna bör länsstyrelserna genomföra ledningsövningar, sköta sina tillsynsuppdrag i kommunerna genom att granska riskbedömningar, planer och räddningstjänstens organisation.

I en transparent organisation är det naturligt att skriva ”Lessons Learned” d.v.s. att efter en insats rapportera det som har varit positivt och negativt under en insats på samtliga ledningsnivåer. Så skapas en lärande organisation som tar tillvara och implementerar erfarenheter från tidigare kriser. Även högre chef måste tåla kritik.

Bo Rask
Kommendör
Sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet
Sveriges Marina Akademi

Kungl. Örlogsmannasällskapets Marinkonferens 2018
En marin valdebatt

Marinkonferensen 2018 – akademiens andra efter premiären föregående år – avhölls i Medelhavsmuseets hörsal den 30 maj. Ett sjuttiotal ledamöter och intresserade deltog på plats och drygt lika många till följde direktsändningen via webben. Den kan ses i återutsändning på  https://www.youtube.com/watch?v=2VbwDjGXVUM.

Marinkonferensen öppnades med välkomstord av KÖMS ordförande Michael Zell. Han välkomnade särskilt försvarsministern statsrådet Peter Hultqvist liksom ledamöterna i Försvarsutskottet med dess ordförande Allan Widman i spetsen. Han introducerade även debattens moderator Annika Nordgren Christensen.

Ordföranden underströk i sin korta inledning att Sverige försörjningsmässigt är som en ö och att Sverige som nation, inklusive dess försvarsmakt, är helt beroende av öppna hamnar och fungerande sjötransporter för sin försörjning: Ska Sverige försvaras måste Sverige försörjas! Denna insikt ligger till grund för akademiens studie En Marin För Sverige.

Efter denna korta inledning lämnade ordföranden över till akademiens sekreterare Bo Rask, som i ett kort referat redogjorde för grunderna och slutsatserna i KÖMS studie En Marin för Sverige. Sekreterarens referat kan läsas i sin helhet genom att klicka på följande länk Sekreterarens anförande vid sjöförsvarsdebatt 30/5 2018.

Sekreteraren avslutade sin dragning med att be moderatorn Annika Nordgren Christensen komma upp på scenen för att introducera talarna och beskriva talar- och debattordning. Annika började med att introducera försvarsministern statsrådet Peter Hultqvist.

Statsrådet Peter Hultqvists anförande i sammandrag
Försvarsministern delade uppfattningen om ett försämrat strategiskt läge. Han delade också uppfattningen om den så kallade gråzonens vikt och marinens och Flygvapnets betydelse i ett sådant sammanhang. Men det var också viktigt att skapa tröskeleffekt och hindra att vi blir avskurna.

Försvaret har idag stora behov och det egentliga investeringsbehovet är ännu oklart. Men det är klart att ubåt A26 och JAS Gripen utgör nationella säkerhetsintressen.
Statsrådet erinrade om ett antal viktiga beslut som tagits under mandatperioden:
• Halvtidsmodernisering av korvetterna Gävle och Sundsvall
• Ny sjömålsrobot
• Stridsbåt 90
• Två extra fartygsbesättningar
• Utvecklingen av samarbetet med Finland; lagförslag om operativ samverkan kommer 25 september
• Samarbetsavtalet med USA och Finland ger stora möjligheter även på det marina området
Peter Hultqvist sade sig vara mycket väl medveten om behovet av nya ytstridsfartyg och förstärkning av amfibieförbanden. Men mycket stora investeringar är emellertid nödvändiga bortom 2020 och det är inte bara marinen som har behov. En avvägning måste göras: vad ger mest effekt mot en potentiell motståndare? Den militära förmågan måste ökas men vad skall prioriteras? KÖMS studie (”En Marin För Sverige”) är betydelsefullt i detta sammanhang.
Bakgrunden till dagens problem är det nedrustningsfokus som tidigare gällde samt oviljan att se förändringar. Systemet är alltför trögt.

Stabilitet i planeringen är mycket viktigt, underströk statsrådet som också varnade för eventuella önskemål om att ”ta ur 5 miljarder” – det var krångligt nog ändå!
I den efterföljande diskussionen, skickligt ledd av moderatorn Annika Nordgren Christensen, värjde sig statsrådet mot alla försök att diskutera prioriteringar. I stället underströk han behoven för hela Försvarsmakten: avväg helheten! Diskutera mindre, gör!
Statsrådet Hultqvist avtackades av moderatorn och introducerade därefter de närvarande ledamöterna i Försvarsutskottet och bad dem därefter lämna sina inledande kommentarer på såväl ”En Marin för Sverige” som försvarsministerns anförande.

Försvarsutskottets ledamöter
Omgång 1
Widman (L). KÖMS vision välgörande, det finns sedan lång tid en brist på visioner. Positiv till förstärkning av amfibieförmågan samt tankarna om Göteborgs vikt för Host Nation Support. Det är nödvändigt att lappa, laga och uppgradera. Saknar idéer avseende utsjömineringar – dessa borde prioriteras högre. Det civila statliga tonnaget borde utnyttjas mera. Viktigt med minröjningsfartyg.

Engblom (M). Försvarsministerns anförande visade på brist på precisa tankar om marinen. Vad skall skäras bort? M vill prioritera minröjning och sjöfartsskydd. Marinen behöver fördubblas. Försvarsbesluten måste göras mer långsiktiga – 10 års sikt. M vill se fler kölar, fler ubåtar och fler amfibieförband. Bråttom – har vi verkligen tid att vänta på försvarsbeslutet?

Oscarsson (KD). Vi kan inte vänta på försvarsbeslutet. KD anser att fartygen är för få. Måste finnas marina förband såväl i ost som i väst. Öka ytstridsfartygen med 4 – 6 enheter, dubbla minröjningsstyrkan, öka till 6 – 8 ubåtar, 2 amfibiebataljoner. Vi får inte glömma Övre Norrland där vi håller ryggen åt norrmännen vilket i sin tur är viktigt för att inte Norden skärs av. Försörjningen, främst i väst, måste skyddas. Hela Försvarsmakten och särskilt marinen är för liten.

Richthoff (SD). Det är bra att armén och marinen talar klartext. SD stöder en förstärkning av undervattensbevakningen om 1 miljard. Öka antalet ytstridsfartyg så att det finns förband i väst och ost. Ytterligare amfibiebataljon behövs. Marinen är nu på väg mot ett haveri – åtgärd behövs.

Bäckström (C). Studien ”En Marin För Sverige” ger ungefär samma resultat som perspektivplaneringen. Försvarsbeslutet måste bli mer långsiktigt. Samtidigt måste väldigt mycket moderniseras redan före 2020 (då nästa försvarsbeslut börjar gälla). Nato-medlemskap är viktigt också för försvarsinvesteringar.

Johnsson Fornarve (V). Både Ryssland och Nato rustar i vårt närområde. Vi måste försvara vår alliansfrihet. KÖMS studie är intressant och förmåga att försvara transporter är viktigt. Samtidigt måste vi se till hela försvaret. Hamnar och transportleder är inte bara viktiga i samband med värdlandsavtalet. Avtalet aktualiserar också frågan om ett förbud mot kärnvapen på svenskt territorium.

Schröder (MP). Materielutredningen prioriterar inte försörjning och inte heller marinen. Svåra avvägningar! Beträffande KÖMS studie frågar man sig om det verkligen inte går att lagra mer. Vad har vi för avtal med Norge? Men det finns uppenbara behov att ersätta stora delar av marinen.

Lindestam (S). Tagit till sig studien med stort intresse. Intressant att den (liksom KÖMS sekreterare i sitt anförande) nämner hungerkravallerna 1917; det är viktigt att lyfta upp försörjningsförmågan! Hoten ökar. Viktigt att kunna skydda sjöfarten! Den stora övningen Aurora var mycket viktig måste nu utvärderas. Vi måste klara ut värdlandsavtalet. Vad krävs egentligen för att klara de tre månadernas kris? Det svenska folket måste väckas och här är MSBs folder ”Om kriget eller krisen kommer” nödvändig. Vi behöver fler plattformar! Försvarsbeslutsperioderna måste bli längre i syfte att öka stabiliteten.

Omgång 2
Moderatorn: Vad innebär försvarsberedningens tremånaders-perspektiv?

Oscarsson (KD). Att angriparen kommer att försöka stoppa införseln av förnödenheter är ingen ”rocket science”. Vi vet alla att denna kommer via Göteborgs hamn, vi måste alltså återskapa militär förmåga där.

Engblom (M). Vi klarar inte detta nu och det är inte bara vi kommer att drabbas. Tidigt och resurser! Med referens till försvarsministern: ja vi har olika uppfattning om vad som behöver göras. I förlängningen måste fler fartyg skaffas och ny generation av korvett Visby måste få nya förmågor. Vi bör här hänga på Finland.

Schröder (MP). Javisst men i krig kommer det att saknas varor; samhället kan inte leverera på samma sätt som i fred. I krig måste huvuduppgiften vara motståndet mot angriparen.

Bäckström (C). Industrin måste kunna importera och exportera. Därigenom är försvaret av Göteborg centralt. KÖMS tanke på en marin i tre områden är rätt. Exempelvis är Trelleborg lagringsplats för konstgödsel – nödvändigt om livsmedelsproduktionen måste öka.

Richtoff (SD). Vi måste bygga upp k-företag och knyta dessa till möjligheten ta ut fartyg. Luftvärnsförmågan är mycket viktig för att skydda transporterna. Därför bör vi inte skaffa Patriot utan låta svensk försvarsindustri utveckla luftvärn till alla korvetter. Aster 30 skulle vara ett mycket bättre system än Patriot; det är bråttom! Inte bara fråga om krig, kriser av olika slag kan också göra att vi blir utestängda. Bråttom och vi måste prioritera; exempelvis minröjning.

Moderatorn: Är KÖMS ansats med att koppla studien till försvarsberedningens scenarier behoven att klara försörjningen rätt?

Lindestam (S). Ja men vi skall inte återskapa gårdagens förmåga; nya förmågor krävs. Göteborg är jätteviktigt men det finns fler hamnar som exempelvis Gävle. Var finns containerhamnar och hamnar som kan ta emot drivmedel?

Johnsson Fornarve (V). Viktigt förstärka beredskapen i samhället i allmänhet, inte bara för krig. Exempelvis bör lagringen av livsmedel och läkemedel öka. Vi behöver också stärka det fredsbyggande samhället i Östersjön, här kan den civila Kustbevakningen spela en viktig roll.
Fråga från Ledamoten Rudberg angående möjligheterna till en ökad integrering militärt – civilt för ökad effektivitet i kris och krig.

Widman (L). Den nu inrättade angränsande zonen ger oss bättre möjligheter komma längre ut med våra sensorer. I kris och gråzon behöver Försvarsmakten förstärkas med civila resurser. På fråga: vi har mindre resurser nu än tidigare. (L) satsar mest på försvaret men redan nästa år kommer reduceringar med risker för andan i försvaret. Kan vi trefaldiga våra ytstridsfartyg? Nej och det behöver vi nog inte heller. I krig går inga fartyg, inga civila i varje fall, på Östersjön. Vapenutvecklingen (sensorer, långräckviddiga robotar) gör att stora ytstridsfartyg har viktiga uppgifter i Västerhavet och där står vi under Natos och USA:s luftförsvarsparaply vilket inte är lika tydligt i Östersjön.

Engblom (M). Vill se mer civil – militär samverkan och påminde om utredningen Maritim Samverkan (SOU 2012:48). Här finns många möjliga lösningar; den var före sin tid men bör tas fram igen. Påminde om pågående samtal marinen – civila redare.

Oscarsson (KD). Instämmer. Exempelvis SjöV helikoptrar – bör föras över till Kustbevakningen och marinen. Vi bör göra som Finland och ha flera övningar militärt – civilt. Till sist: cyber. Här måste en förstärkt förmåga till. En cybersäkerhetsmyndighet bör inrättas.

Bäckström (C). Att civil – militär samverkan är viktigt visas redan av pågående skogsbränder. Tre månader? Ja men redan tidigt blir resurser och bemanning ansträngda. Vi får återkomma till organisationsfrågorna.

Lindestam (S). Vi lever i en komplex värld. Många trådar att ta tag i. Samarbete är emellertid viktigt speciellt i högre nivåer. Men det är svårt att samverka och kräver övning.

Ricthoff (SD). Vi prioriterar luftvärn, minröjning och minutläggning. MSB bör samordna och inte bara samverka. Före jul lades budgeten men nu inför valet kommer ”hitte-på-pengar”! Krigsplacera färjorna.

Marinchefen ledamoten Nyqvist. Vill ge en eloge till marinens personal. Marinens behov har väl beskrivits. I gråzonen är närvaron till sjöss med kvalificerade plattformar vital. Vi är de som är närvarande och den är nödvändig för att bygga upp tröskeleffekten. Om det nu verkligen skulle bli fråga om landstigningar så bör dessa mötas långt ut. Den marina flexibiliteten gör att man inte behöver låsa sig till en hamn. Beträffande Host Nation Support, trovärdigheten kräver att vi kan skydda transporter.

Ledamoten Werin. FMV kommer att leverera det som nu är beställt men det finns inga nya beställningar och det är två år kvar på försvarsbeslutsperioden: vad kan göras under denna tid?

Ledamoten Göthberg. Marinen och handelsflottan har haft bra samverkan inte minst under andra världskriget. Observera att färjor kan krigsplaceras; bra att Fartygsuttagnings-kommissionen nu aktualiseras.

Moderatorn: Blir det några beställningar inom nuvarande försvarsbeslutsperiod?

Lindestam (S): Ja det blir det nog men vi måste vänta tills efter valet. Försvarsgruppen bör komma överens inför höstbudgeten

Schröder (MP). De stora beställningarna kommer efter det att försvarsberedningen är färdig men initiativ kan tas tidigare. Men ingenting kommer att hända före valet.

Johnsson Fornarve (V). Håller med tidigare talare – vi kan inte nu före valet sitta och övertrumfa varandra.

Bäckström (C). Det går om man tar initiativ. Och vi ser att FM behöver tidigt förstärkning. Försvarsministern bör snarast kalla in försvarsgruppen för att få igång åtgärder som leder till beställningar. Vår målsättning är att försvarsbeslutet skall ge ordentliga förstärkningar till alla försvarsgrenar. På lång sikt bör vi nå 2 %-målet.

Richtoff (SD). Hänvisar till SD budgetförslag som bl.a. omfattar ubåtar, 5 korvetter och renoveringar. Målet är 2,5 % av BNP tidigt. Vi säger nej till Patriot som blir en gökunge. Luftförsvaret behöver större djup; därför bör våra korvetter förses med luftvärnsrobotar.

Oscarsson (KD). Alla partier är överens om att angrepp ej kan uteslutas. Alltså måste försvaret stärkas nu. Vi bör fördubbla antalet korvetter och ubåtar men detta blir inte klart förrän mot 2030. Måste ta besluten tidigt, vi måste kunna försvara vår västkust. KD vill se en budget om 2 % av BNP inom en tioårsperiod. Det hela är komplext men vi kan inte vänta i 15 år. Vi måste ha en närvarande marin. Finlands samverkan kan vara en väg.

Widman (L). Det är farliga tider nu. Werins fråga är intressant. Farligaste tiden är nu – de kommande 3 – 4 åren. Försvarsmakten är ofta plattformsorienterat men på kort sikt krävs framför allt mer vapen och ammunition. Länk till HKP 14 för bistatisk målinmätning bör dock skaffas tidigt. Håller med Marinchefen angående fred och kris. Problemen börjar när kriget startar. KÖMS rapport tar inte upp sensorutvecklingen, som gör att även välbeväpnade svenska örlogsfartyg får problem

Akademiens ordförande avslutade Marinkonferensen -18 genom att tack deltagare och åhörare. I sin sammanfattning nämnde han särskilt diskussionen kring materiel och kostnader men även den angelägna frågan om tid till leverans. Han belyste vikten av samarbete och samordning mellan civila och militära aktörer såväl mellan berörda myndigheterna som med sjöfarten och rederinäringen och i förlängningen hela distributionskedjan ut till konsument. En ständig nyckelfråga är personal och organisation. Det måste finnas stabila planer så att våra unga kvinnor och män vågar satsa på en karriär och att det finns personal när materielen väl levereras. Ordförande avtackade även moderatorn för ett mycket väl genomfört värv och avslutade med en förhoppning om återseende nästa år vid KÖMS tredje marinkonferens.

Onsdag den 30 maj genomfördes Marinkonferensen på Medelhavsmuseet i Stockholm. Arrangör var Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Konferensen inleddes med ett anförande av Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande Michael Zell vilket följde av ett längre anförande av akademiens sekreterare Bo Rask. Därefter höll försvarsminister Peter Hultqvist ett key note anförande.

Paneldebatt leddes av moderator Annika Nordgren Christensen med en panel bestående av samtliga riksdagspartier: Allan Widman, Annicka Engblom, Mikael Oscarsson, Roger Richtoff, Daniel Bäckström, Lotta Johnsson Fornarve, Anders Schröder och Åsa Lindestam. Frågestund följde där publiken kommenterade anföranden och frågeställningar.

Vill du se konferensen och höra vad som avhandlades, se webbsändningen i efterhand:

Marinkonferensen 2018

KÖMS årsredovisning för 2017 med tillhörande revisionsberättelse finns att ladda hem i sin helhet nedan.

En Marin för Sverige – Akademiens analys och förslag

Sverige är beroende av en fungerande import- och exportsjöfart och säkra hamnar. Sjötrafikens behov av skydd under kris och krig avspeglas inte i den marin Sverige har idag.

Sverige behöver förbättra möjligheterna att upprätthålla säkra transportvägar till sjöss, till och från Sverige längs svensk kust samt till och från Gotland.

Den marin vi har idag är föråldrad och för liten. Den kan endast verka i ett (1) geografiskt område under en begränsad tid. Det lämnar andra områden utan marint försvar och det duger inte för att skydda försörjningen av Sverige. Utan öppna sjövägar kommer Sverige redan inom någon vecka vara tvungna att ransonera t. ex. livsmedel, läkemedel samt bensin och diesel.

Kungl. Örlogsmannasällskapets debattinlägg ”En Marin för Sverige” visar på behovet av en avsevärt större marin för att kunna säkra försörjningen av Sverige.

En Marin för Sverige kan laddas hem som pdf i sin helhet nedan

Tisdagen den 30 januari 2018 mottog Kungl. Örlogsmannasällskapets sekreterare kommendör Bo Rask HM Konungens medalj i 8. storleken i Serafimerordens band för framstående insatser inom svenskt akademiväsende.

Efter en tid arbete med inventering, dokumentation och analys av samlingen, är nu drygt 120 bilder tillgängliga på hemsidan.

Bildernas motiv varierar men bilder av sjöofficerare och sjöbataljer är vanliga. Genomgången av konstverken har väckt många frågor och vi hoppas publiceringen skall inspirera till fördjupade studier av denna intressant och värdefulla samling.

 

Konstsamlingen finns under fliken Bibliotek eller följ länken för att se samlingen.

 

 

 

En Marin för Sverige

-Debattartikeln kan laddas ner i sin helhet nedan-

Sverige befinner sig i ett avgörande säkerhets- och försvarspolitiskt läge. Det nordiska området med Östersjön och Västerhavet utgör nu, till skillnad mot tiden under det kalla kriget då vi enbart utgjorde en flank, konfrontationszonen mellan Nato och Ryssland. Det pågår en omfattande rysk modernisering och upprustning både av konventionella militära förmågor och kärnvapen i vårt närområde. Sverige kan tidigt komma att dras in i en konflikt mellan Nato och Ryssland, rent av före ett agerande mot Nato i förebyggande syfte från rysk sida. Det utövas en hård retorik från Ryssland inte minst kring bruket av kärnvapen. Men det handlar inte bara om upprustning och retorik. I handling bröts den europeiska säkerhetsordningen mycket konkret och handfast genom den ryska invasionen av Krim.

I detta läge förbereder Sverige ett nytt försvarsbeslut. I Försvarsberedningens första rapport lyfts försörjningsfrågorna och landets uthållighet fram. Sverige är ett land helt beroende av sin sjöfart. Utan jämna och förutsägbara leveranser och utskeppningar för vår import och export, en kontinuerlig kustsjöfart inklusive förbindelserna till Gotland, underhåll och skydd av vindkraftparker samt kraft- och kommunikationskablar, riskerar Sverige prövningar som omedelbart äventyrar vår försörjning och därmed hela vårt samhällsbygge. I förlängningen också vår försvarsvilja. Genom värdlandsavtal och solidaritetsförklaring måste vi dessutom hålla våra hamnar öppna för att i praktiken kunna ta emot och ge militärt stöd.

Marinen har en nyckelroll i dessa centrala förutsättningar för landets försvarsförmåga. Att säkra kontinuerlig försörjning, i all synnerhet under den inledande tremånadersperioden utan hjälp och stöd utifrån som Försvarsberedningen pekar på som ett troligt scenario, är helt avgörande för vår samlade förmåga som nation. Vi talar här om grundläggande infrastruktur för hela totalförsvaret och samhället.

Sveriges långa kust med ett 50-tal viktiga hamnar kan räknas in i tre operationsområden, i väst, syd och ost. Försvarsmaktsövningar och spel visar att marinen med nuvarande förmåga under kort tid och med en begränsad uppgift endast klarar att samtidigt verka i ett av dessa tre områden. Kungl. Örlogsmannasällskapets (KÖMS) slutsats är därmed att marinen behöver trefaldigas. Annars måste en mycket svårare fråga ställas än den redan förekommande, ”vilka delar av landet ska vi försvara?” Nämligen ”vilka delar av landet ska vi försörja?”

De förmågor marinen behöver för att klara sin uppgift har i ljuset av det läge landet nu befinner sig i eftersatts under mycket lång tid. Återuppbyggnaden av marinen är därför inte längre bara en fråga om att vad som ska levereras om de cirka 15 år det normalt tar innan ett nytt materielprojekt står klart. Situationen gör att tiden i sig från beslut om anskaffning till leverans har blivit en kritisk faktor.

I syfte att skyndsamt stärka Sveriges marina förmåga förordar därför KÖMS att även modifiera och rusta de två återstående korvetterna i Göteborgs-klassen i likhet med de två systerfartygen. Det bör av samma skäl övervägas att delta i annat lands redan pågående fartygsproduktion, rimligen med något av de länder där vi redan har ett omfattande samarbete. Det ger en förhållandevis snabb effekt och skickar en tydlig signal.

Att bygga vidare på befintliga ritningar på en redan framgångsrik ytfartygsserie, en ”Visby II”, är ytterligare en möjlighet som ett alternativ eller komplement. Det ovanstående skulle sammantaget i relativ närtid och till lägre kostnad än konventionell nyprojektering kunna ge marinen i storleksordning dubbelt så många korvetter som de sju nuvarande. Samtidigt behöver studier om nästa generations ytstridsfartyg påbörjas, där betydande inslag av obemannade farkoster kan övervägas. I samtliga fall ovan bör fartygsburna luftvärnsrobotar ges en roll för att i samverkan med andra luftförsvarssystem höja vårt lands samlade förmåga att skydda oss mot angrepp från luften.

Dagens fem minjaktfartyg är för få för att säkerställa vår rörelsefrihet. Planerad försäljning av två minjaktfartyg bör därför avbrytas. Fartygen modifieras och livstidsförlängs. Studier av kommande minröjningssystem påbörjas, även här med obemannade farkoster som en viktig komponent.

Att skyndsamt öka numerären av ytstrids- och minjaktfartyg är angeläget. Det finns dock även många andra lika angelägna behov för försvaret av vårt land. Men bland försvarsmateriel har våra örlogsfartyg den unika fördelen att kunna verka i alla konfliktnivåer. Att visa upp sin förmåga vid örlogsbesök och havsövervakning, att hävda sjöterritoriet i tidiga konfliktskeden, skapa tidsmässigt utrymme för totalförsvarets mobilisering samt att med stor kraft och rörlighet kunna avslå militära angrepp. Denna flexibla förmåga i hela det diplomatiska spektrets tjänst har andra sjöfartsnationer insett och agerar därefter.

KÖMS förordar att även den tredje ubåten i Gotlands-klassen halvtidsmodifieras samt att ytterligare två ubåtar av typ A26 beställs. Att gå från nu planerade fyra till sju ubåtar innebär att vi ständigt kan ha tillräckligt många ubåtar till sjöss för att uppnå ubåtssystemets främsta egenskaper, förmågan att dolt spana över mycket stora områden och utgöra ett hot var än motståndaren väljer att uppträda.

Att skydda vår sjöfart och hålla leder och hamnar öppna kräver även att omgivande kust- och skärgårdsområden kan kontrolleras och försvaras. Amfibieförbanden bör ges en ökad förmåga till skydd och försvar av viktig infrastruktur, hamnar, militära basområden och vital terräng enskilt eller tillsammans med andra länders stridskrafter. Det pågående svensk-finska marina samarbetet framstår som ett viktigt föredöme att bygga vidare på. KÖMS anser att amfibieförbanden måste utvecklas mot minst tre amfibiebataljoner med tre bevakningsbåtskompanier. En av de tre amfibiebataljonerna bör vara baserad på västkusten. En amfibiebataljon med ingående delar skulle avsevärt öka säkerheten i inloppslederna till och runt Skandinaviens viktigaste hamn Göteborg.

Att öka enbart materieltillförseln enligt förslagen ovan räcker dock inte till den eftersträvade förmågeökningen. Därför förordas också införande av en flerbesättningsprincip till varje fartyg. En dubblering av materielen med dubbla besättningar ger oss den marina dimensionering vårt samhälles sårbarhet kräver.

Ska Sverige försvaras måste Sverige försörjas.

Michael Zell

Ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi

Pressmeddelande, Kungl. Örlogsmannasällskapet 15 november 2017

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammankomst i Stockholm den 15 november 2017 medaljerades och belönades ett antal förtjänta personer och nya ledamöter installerades.

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljer tilldelades de ordinarie ledamöterna Per-Anders Emilsson och Bo Wranker.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda, utdelas på förslag från respektive förbandschef i marinen till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades korpral Alf Fridén 1. Ubåtsflottiljen, sjöman Erik Watsfelt 3. Sjöstridsflottiljen, vicekorpral Tobias Nydahl Amfibieregementet, sergeant Malin Ericsson skonertdivisionen Sjöstridsskolan och vicekorpral Jonas Olin Marinbasen.

Akademiens hedersomnämnande tilldelades hedersledamoten Thomas Engevall och de ordinarie ledamöterna Bo Berg, Torbjörn Lundströmer och Nils Grandin för arbetet med att återinföra kustrobotförmågan till Marinen.

Akademien tilldelade Eilas Gustafsson tubaist vid Marinens Musikkår i Karlskrona ett stipendium om totalt 30 000 kronor för studier vid musikhögskolan i Zürich.

Akademien belönade fem uppsatser av marina elever vid Försvarshögskolan; Fänrikarna Tobias Krona, Alf Furugård, Victor Hedlund, Rebecca Kling och Thomas Olsén.

Vid högtidssammankomsten installerades även nya ledamöter. Viceamiral Charles Style (Ret) RN, Storbritannien, installerades som korresponderande ledamot. Örlogskapten Gunnar Möller, örlogskapten Peter Thomsson, teknologie dr Fredrik Hellström, redaktör Peter Magnus Nilsson, överstelöjtnant Jimmy Johansson, senior advisor Peter Ahlås och kommunikationsdirektör Erik Lagersten installerades som ordinarie ledamöter.

– Jag vill gratulera alla medaljerade, belönade och nya ledamöter. Vi inom Kungl. Örlogsmannasällskapet ser fram emot deras fortsatta gärning för att aktivt verka för utvecklingen av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet i allmänhet säger, Michael Zell, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

För ytterligare information:
Bo Rask, sekreterare Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 0766 323883 eller E-post: secretary@koms.se
För koordination och bilder: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller E-post: info@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på Twitter