Kungl. Örlogsmannasällskapet lägger varje vecka under sommaren upp särtryck av artiklar ur den senaste tidens bidrag till Tidskrift i Sjöväsendet. Först ut är docenten och majoren i reserven Ulrik Franke.

De skådespel som makten uppför

 

Av docent Ulrik Franke

Författaren är verksam som lektor vid Försvarshögskolan och major i reserven vid Högkvarteret. Artikeln bygger på en uppsats som författades våren 2025 mot bakgrund av det dåvarande säkerhetspolitiska läget. Att Hormuzsundet blockerades av den iranska regimen i samband med att kriget mellan USA och Iran bröt ut i februari 2026 har ytterligare förändrat det säkerhetspolitiska läget. De principiella frågeställningarna som tas upp till diskussion i uppsatsen är dock lika aktuella som före krigsutbrottet [red. anm.]. Uppsatsen belönades i samband med Kungl. Ör-logsmannasällskapets högtidssammanträde den 17 november 2025.

 

In March 2025, considerable international attention was drawn to the decision by the administration of Donald Trump to employ the messaging application Signal in the planning of military strikes against the Houthi movement in Yemen. The episode was further amplified when a journa-list was inadvertently added to the communication thread. Much of the ensuing commentary focused on deficiencies in information security, the apparent lack of operational security, the possible circumvention of public archiving requirements, and the administration’s forceful response to the subsequent media scrutiny.

However, the incident also offers additional lessons that merit closer examination. The purpose of this essay is to advance three reflections—two strategic and one tactical—that are of particular relevance to Sweden.

First, the episode illustrates the limitations inherent in the transactional approach to security policy associated with the Trump administration. Alt-hough senior officials have frequently expressed reluctance to allow partners and allies to free-ride on United States military capabilities, the events surrounding the reopening of maritime shipping routes demonstrate that, in practice, the United States may still find itself compelled to assume re-sponsibility when no other actor possesses the capacity to act.

 

 

Second, the case underscores that information security concerns not only con-fidentiality but also availability—that is, ensuring that relevant information reaches the appropriate decision-makers in a timely manner. Tensions may arise between these objectives. While the use of Signal in this context represents a deeply flawed solution, the underlying problem it sought to address—the rapid and reliable dissemination of operationally relevant information—remains real and warrants serious consideration.

Third, from a tactical perspective, the incident invites reflection on the design of command-and-control systems. In particular, care should be taken to avoid forms of strategic compression in which political decision-makers are unneces-sarily drawn into the detailed management of operational activities. Thoughtful institutional design is therefore required to ensure that political oversight does not evolve into counterproductive micromanagement of military operations.

 

Inledning

I slutet av mars 2025 slog bomben ned. Först bokstavligt, i form av förnyade amerikanska angrepp på huthirebellerna i Jemen. Sedan bild-ligt, i form av avslöjandet av att planläggningen delvis hade skett i meddelandetjänsten Signal och att känslig information hamnat i fel händer. Journalisten Jeffrey Goldberg, chefredaktör för The Atlantic, hade av allt att döma av misstag bjudits in till chatgruppen där den politisk-strategiska samberedningen med bland andra vicepresident Vance, försvarsminister Hegseth och den nationella säkerhetsrådgivar-en Waltz ägde rum.1 När Trump-administrationen försökte tona ned betydelsen av händelsen och förnekade att det alls förekommit hem-ligstämplad information i chatten gjorde The Atlantic en uppföljande publicering där fler meddelanden ur chatten återgavs.2 Bland det som diskuterades återfinns till exempel uppgifter om tidpunkter, plattfor-mar, beväpning och verkansvärdering:

”1215et: F-18s LAUNCH” och ”1345: ’Trigger Based’ F-18 1st Strike Win-dow Starts (Target Terrorist is @ his Known Location so SHOULD BE ON TIME – also, Strike Drones Launch (MQ-9s)”,

 

”VP. Building collapsed. Had multiple positive ID”,

samt den i sammanhanget parodiska säkerhetstjänstbedömningen:

”We are currently clean on OPSEC”.

Publiceringarna ledde naturligtvis till en strid ström av uppföljande rapportering och analys i många olika medier, såväl utländska som svenska.3 En lång serie av relaterade missförhållanden och övertramp rullades upp under de följande veckorna, exempelvis att Waltz an-vänt snarlika Signal-chattar för många fler ärenden,4 att Hegseth delat känslig information med familjemedlemmar5 och att han även lyck-ats kringgå bestämmelser för att kunna använda Signal från en inter-netuppkopplad dator i utrymmen där det normalt inte är tillåtet av signalskyddsskäl.6 I början av maj, en dryg månad efter avslöjandet, fick Waltz slutligen lämna posten som nationell säkerhetsrådgivare.7

Skeendet har inte bara kritiserats utifrån det faktum att hemlig in-formation hamnade hos obehöriga utan också för administrationens nonchalanta krishantering samt det faktum att användningen av Sig-nal-meddelanden som varken diarieförs eller arkiveras omöjliggör för forskare att i framtiden studera historiskt intressanta förlopp.

Denna essä syftar inte till att ytterligare belysa eller diskutera detal-jerna i denna så kallade Signalgate. Inte heller är avsikten att bedöma huruvida Hegseth kan sitta kvar eller om även han får gå.8 Syftet är istället att utifrån händelsen göra tre reflektioner – två strategiska och en taktisk – som förhoppningsvis har relevans för svenska förhållan-den även bortom det dagsaktuella och låter oss lära av andras misstag snarare än egna.

 

Fri sjöfart som nationellt intresse

Medierapporteringen kring Signal-chatten har tenderat att fokusera på hur deltagarna uttryckte sig och i vilken mån innehållet i det de uttryckte i det förmodat stängda rummet också speglar deras officiel-la hållning. Inte minst vicepresident Vance har känt sig nödgad att förtydliga att han till fullo står bakom presidentens politik efter att i chatten ha ifrågasatt hur viktigt det är för USA att skydda flödet genom Suezkanalen:

”3 percent of US trade runs through the Suez. 40 percent of European trade does.”

Men minst lika intressant som det kremlologiska spelet med fokus på vem som säger vad till vem och vem som kan antas ha presidentens öra är faktiskt själva sakinnehållet. Hegseth och Waltz bemöter Vance med konstaterandet att fri sjöfart är centralt för USA och att det är USA som måste upprätthålla den:

Hegseth: ”This [is] not about the Houthis. I see it as two things: 1) Restoring Freedom of Navigation, a core national interest; and 2) Reestablish deterrence, which Biden cratered.”

Waltz: ”it will have to be the United States that reopens these shipping lanes”

Hegseth: ”we are the only ones on the planet (on our side of the ledger) who can do this. Nobody else even close.”

I sak är detta inte kontroversiellt. Vi vet att vårt materiella välstånd hänger på säkra sjötransporter – det som ofta kallas blodomloppet i världsekonomin.9 Huthirebellernas aktiviteter i Röda havet är ett på-tagligt hot mot dessa transporter, inte bara lokalt utan globalt.10 Just därför är det naturligtvis goda nyheter – som förtjänar mer uppmärk-samhet än de hittills har fått – att se hur Trump-administrationen faktiskt instämmer i denna analys. Trots att de helst skulle se att vi européer betalade för kalaset landar de till slut ändå i att de måste ta sitt ansvar för den fria sjöfarten:

Waltz: ”we are working with DOD and State to determine how to compile the cost associated and levy them on the Europeans.”

Hegseth: ”I fully share your loathing of European free-loading”

Sedan går det naturligtvis att diskutera huruvida de valda taktiska medlen faktiskt leder till det strategiska målet11 eller om Trump tog ut segern i förskott när han i början av maj förklarade att huthirebellerna har kapitulerat12 – men det är ett ämne för en annan essä med fokus på operationskonst.

Här kan vi också urskilja en begränsning i omfattningen av den rent transaktionsbaserade säkerhetspolitik som Trump-administrationen vill driva. Den är förvisso genomförbar ibland. Men den kan faktiskt inte alltid drivas till sin spets. Ibland måste USA fortsätta vara den vuxne i rummet. Det är en viktig insikt i ett förändrat strategiskt landskap.

 

Tillgänglighet och sekretess

Signalchatten väcker oundvikligen frågor om informations- och cy-bersäkerhet. Det är uppenbart att hemlig information här hantera-des på ett grovt felaktigt sätt genom att behandlas i tredjepartssystem, uppkopplat mot det öppna internet, där dessutom minst en obehörig användare lades till av misstag. Det inger inte precis förtroende.

Samtidigt är det viktigt att dra rätt slutsatser och inte bara peka finger. Rätt använt kan verktyg som exempelvis Signal göra nytta. I Sverige fattade Försvarsmakten i februari 2025 beslut om att använda den för öppen kommunikation i syfte att försvåra avlyssning av samtal och meddelanden som sänds via telefonnätet.13 Den publicerade chat-ten innehåller goda exempel på hur verktyget kan användas på rätt sätt, som när den nationella säkerhetsrådgivaren uppmanar deltagarna att titta i sina säkra system:

”Team, you should have a statement of conclusions with taskings per the Pre-sidents guidance this morning in your high side inboxes.”

Alla som någon gång har hanterat hemliga uppgifter känner igen den sortens meddelande.

En viktig slutsats är däremot att om de säkra systemen inte är an-vändbara så riskerar de alltid att kringgås. Då blir den säkerhet som uppnås genom en omfattande gransknings- och ackrediteringspro-cess illusorisk. Vikten av att anlägga ett användarperspektiv även på informations- och cybersäkerhet har sedan decennier uppmärksam-mats i forskningen,14 men än återstår det dessvärre mycket att göra i praktiken. När vi får nya kolleger i Försvarsmakten brukar de förund-ras och förfäras över att kontorsdatorn FM AP15 saknar möjlighet för användaren att söka och läsa information på internet. Till slut vänjer de sig, men den initiala reaktionen är en fingervisning om att vi borde kunna bättre.

Informationssäkerhet definieras ofta som sekretess, riktighet och tillgänglighet. Det finns alltså i grunden tre sätt på vilka den kan falle-ra: att någon obehörig får se information, att någon obehörig kan änd-ra information eller att någon behörig inte har information tillgänglig när den behövs. Tillgänglighetsdimensionen kommer ofta i fokus när vi utsätts för överbelastningsattacker, utpressningsvirus eller för den delen fysisk bekämpning av transmissionsmateriel som radiolänkar eller fiberkablar. Men tillgängligheten hotas också när information – ofta av sekretesskäl – hålls så inlåst att den inte ens blir tillgänglig för den som ska ha den. Då riskerar vi att fatta beslut för sent, eller på felaktiga grunder.

Den tidigare inrikesministern Anders Ygeman hävdade i en utfråg-ning i Justitieutskottet efter skandalen med Transportstyrelsens brist-fälliga hantering av skyddade uppgifter att han inte hade informerat statsministern eftersom det kräver avlyssningsskyddade lokaler och inte går att tala om på en fikarast. I sammanhanget var det en klen ur-säkt – de flesta instämmer nog snarare i K. G. Bergströms kommentar att ”i en normal regering får en statsminister veta det han behöver veta av sina ministrar”.16

För den som är mer intresserad av att dra rätt strategiska slutsatser för framtiden än av att straffa någon i de enskilda fallen är det dock upplysande att försöka tolka Waltz och Ygeman välvilligt. Den mest välvilliga tolkningen av Waltz är att han maximerade tillgängligheten på bekostnad av sekretessen. Den mest välvilliga tolkningen av Yge-man är att han maximerade sekretessen på bekostnad av tillgänglig-heten. Med dessa tolkningar urskiljer vi två arketypiska fel som båda måste undvikas, men inte i första hand av den enskilda befattningsha-varen i ett stressat skarpt läge, utan av ett klokare design- och kravställ-ningsarbete tidigare i systemens livscykel.17

 

Ledningskompressionens dilemma

Den strategiska reflektionen om tillgänglighet och sekretess har en tak-tisk spegelbild. Det är inte ovanligt med snabba stridsförlopp där beslut kan behöva fattas i nära realtid för att nå framgång.18 Samtidigt är det inte heller ovanligt att taktiska beslut kan få strategiska konsekvenser19 och därför kan behöva fattas eller åtminstone förankras på högsta led-ningsnivå. Här finns uppenbarligen en spänning, där beslut riskerar att tas på rätt nivå, men bli för långsamma (så att tillfället går förlorat), eller tas i rätt tid, men på för låg nivå (så att det blir suboptimalt eller så att ansvar inte kan utkrävas av den som borde bära ansvaret).

Det ligger nära till hands att tolka Signal-chatten som ett, förvisso misslyckat, försök att lösa denna gordiska knut. Genom att snabbt koordinera alla berörda beslutsfattare på den politisk-strategiska ni-vån uppnås det tempo som krävs för framgång i striden. Men dessa beslutsfattare sitter inte i RÖS-skyddade rum dagen lång, utan befinner sig i ständig rörelse. I filmens värld kan vi, inspirerade av flygvapenche-fens läslista,20 i Eye in the sky (2016) följa en militär operationslednings frustrerade försök att få ett insatsbeslut av en brittisk utrikesminister på resa i Sydostasien. I verkligheten tycks Steve Witkoff, Trump-admi-nistrationens ansvarige för Rysslandskontakterna, i försöket att tvinga fram en fred i kriget mot Ukraina ha anlänt till Moskva – med sin telefon – samma dag som han lades till i Jemen-konversationen på Signal.21 En utmärkt illustration både av chattens skenbara styrka och dess monumentala svaghet.

Det har ofta sagts – i välkända paradigm som Revolution in Military Affairs, Network-Centric Warfare och mer nyligen Mosaic Warfare – att vi med rätt sorts sensorer, snabba uppkopplingar och ständigt infor-mationsflöde ska kunna hantera stridsförlopp i nära realtid och lösa upp spänningen mellan hastighet och beslut på rätt nivå. Något ligger det naturligtvis i det. Vi har kommit en bra bit på väg sedan den tid då chefen gav sina instruktioner före slaget och därefter bara undantagsvis kunde påverka det genom signalflaggor, ljudsignaler och ordonnanser. Samtidigt finns det en stor risk för övertro på att ny teknik allena ska frälsa oss, inte sällan manifesterad som ledningskompression: tenden-sen hos högre ledningsnivåer att detaljstyra sina underställda på ett kontraproduktivt sätt.22

Att vara ödmjuk inför risken för ledningskompression är inte bara teoretiskt klokt. Det är också praktiskt användbart. Att ställa sig frågan om vilken befattningshavare som faktiskt behöver veta vad, och när, är en bra start på resan mot mer hanterliga krav och i förlängningen bättre ledningsstödssystem. Kanske behöver hela den politiska nivån faktiskt inte i realtid veta när plattformarna lyfter och vapenverkan sker, bara för att de själva säkert önskar detta.

 

Slutord

Det sägs att den kloke lär av sina egna misstag, men den vise av andras. Så bör vi förhålla oss till Signalgate. Det är tveklöst så att misstag och regelbrott har begåtts, liksom att ansvarstagande officerare, tjänstemän och politiker inte gör sådant. Men det är också så att agerandet när det ändå förekommer kan vara symptom på djupare problem som det är rimligt att identifiera och åtgärda. Till sådana åtgärder hör (i) att alltid ta hänsyn till både användbarhet och säkerhet så tidigt som möjligt i systemutvecklingsarbete, (ii) att ta motsättningarna mellan sekretess och tillgänglighet på allvar och fatta beslut med öppna ögon snarare än att låtsas som att de alltid går hand i hand och (iii) att försöka undvika ledningskompression när vi designar teknik, bygger organisation och utbildar personal. Samt – under pågående krig och handelskrig – ändå ibland påminna oss om att den rent transaktionsbaserade säkerhetspo-litiken har sina begränsningar och att fri sjöfart även är ett bestående amerikanskt nationellt intresse.

 

Efterord: Lars Gustafsson publicerade år 1966 diktsamlingen En resa till jordens medelpunkt och andra dikter på Norstedts förlag. I titeldik-ten, som utgör en avsevärd andel av boken, förekommer omkvädena ”Till vilket pris hålls jordens sjöfartsrutter öppna?” och ”de skådespel som makten uppför” upprepade gånger. Titeln på den föreliggande essäan är lånad från dessa diktrader.

1. 1. Det ursprungliga avslöjandet gjordes i The Atlantic: Goldberg, Jeffrey: The Trump Administration Accidentally Texted Me Its War Plans, The Atlantic, https:// theatlantic.com/politics/archive/2025/03/trump-administration-acciden-tally-texted-me-its-war-plans/682151/, 24 mars 2025.
   2. Den uppföljande publiceringen gjordes i The Atlantic: Goldberg, Jeffrey & Harris, Shane: Here Are the Attack Plans That Trump’s Advisers Shared on Signal, The Atlantic, https://www.theatlantic.com/politics/archive/2025/03/signal-group-chat-attack-plans-hegseth-goldberg/682176/, 26 mars 2025.
   3. Se exempelvis Greenberg Andy & Hay Newman, Lily: SignalGate Isn’t About Signal, WIRED, https://www.wired.com/story/signalgate-isnt-about-signal/, 26 mars 2025; Signal and noise, The Economist, vol. 454, No. 9441, s. 42, 29 mars 2025; Eriksson, Göran: Trump kan få en egen Landerholmaffär, Svenska Dagbladet,, 26 mars 2025; af Kleen, Björn: Så säkrade Jeffrey Goldberg scoopet om chatt-skandalen, Dagens Nyheter, s. 20, 27 mars, 2025.
   4. Burns, Dasha: Waltz’s team set up at least 20 Signal group chats for crises across the world, Politico, https://www.politico.com/news/2025/04/02/waltzs-team-set-up-at-least-20-signal-group-chats-for-crises-across-the-world-00266845, 2 april 2025.
   5. Nordevik, Alice: Minister Hegseth i ännu en chatthärva – delade med famil-jen, Svenska Dagbladet, s. 15, 22 april 2025.
   6. Lamothe, Dan: Hegseth had Signal messaging app installed on an office computer, Washington Post, https://www.washingtonpost.com/national-securi-ty/2025/04/23/hegseth-signal-pentagon-computer/, 23 april 2025.
   7. Fritzon, Isak: Trumps säkerhetsrådgivare lämnar sin post, Dagens Nyheter, 2 maj 2025, s. 24.
   8. Se dock exempelvis Lindell, Emilia: USA:s försvarsminister sitter kvar – men kontroverserna fortsätter, Svenska Dagbladet, s. 13, 23 april 2025.
   9. Se exempelvis Edling, Per: Det handlar om att behärska flödena, Kungl. Krigs-vetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift nr 1/2023, 32–39 och avsnittet om Sveriges handelsberoende (s. 36) i Edling, P. & Hesselman, F., En svensk marin i Nato – en delrapport, Tidskrift i Sjöväsendet nr 1/2023, s. 35–39.
   10. Hore, Peter: The Crisis in the Red Sea is a Global Crisis, Tidskrift i Sjöväsendet nr 1/2024, s. 95–97.
   11. Se exempelvis Steiner, Hamilton: USA:s Jemenattack kritiseras internt: ”Dyrt och ineffektivt”, Dagens Nyheter, s. 12, 8 april 2025.
   12. Sjödin, Kajsa: Trump: Huthierna har kapitulerat, 17, 8 maj 2025.
   13. Försvarsmakten använder  applikationen  signal  för  öppen  kommunikation med    mobiltelefoner,    Försvarsmakten,    https://www.forsvse/sv/aktu-ellt/2025/02/forsvarsmakten-anvander-appen-signal-for-oppen-kommunikati-on-med-mobiltelefoner/, 13 februari 2025.
   14. Se exempelvis Sasse, Martina Angela, Brostoff, Sacha & Weirich, Dirk: Trans-forming the ‘weakest link’—a human/computer interaction approach to usable and effective security, BT Technology Journal, 3, 2001, s. 122–131 samt Crossler, Robert E., Johnston, Allen. C., Lowry, Paul Benjamin, Hu, Qing, Warkentin, Mer-rill & Baskerville, Richard: Future directions for behavioral information security research, Computers & Security, 32, 2013, s. 90–101. I en svensk kontext har detta kärnfullt beskrivits av Sternudd: ”Ett system som ska användas på ett säkert sätt i situationer med högt stresspåslag behöver dessutom från början utformas för en hög grad av användbarhet. Ett krångligt användargränssnitt riskerar till exempel att antingen leda till misstag eller att systemet undviks till förmån för alternativa lösningar som står helt eller delvis utanför verksamhetens kontroll. Sådana alterna-tiva lösningar kan upplevas som attraktiva eftersom det löser ett akut problem, men de medför ofta en stor uppsättning kända och okända risker för verksamheten.” Sternudd, Patrik: Sveriges cyberförsvar tar form, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift nr 1/2022, s. 80–106, citatet från s. 100–101.
   15. Försvarsmaktens arbetsplats
   16. Bergström, K-G: I en normal regering får en statsminister veta det han behö-ver, Göteborgs-Tidningen, 19, 26 juli 2017.
   17. Se exempelvis Kainda, Ronald, Flechais, Ivan & Roscoe, A. W.: Security and usability: Analysis and evaluation, 2010 International conference on availability, re-liability and security, IEEE, 2010 samt Nurse, Jason RC, Creese, Sadie, Goldsmith, Michael & Lamberts, Koen: Guidelines for usable cybersecurity: Past and present, 2011 Third international workshop on cyberspace safety and security (CSS). IEEE,
   18. För en intressant genomgång av synen på hastighet i amerikanskt militärt tänk-ande sedan andra världskriget, se Reynolds, I. J.:Speed and War in US Military Thought: Mapping the Conditions for AI–Enabled Decision-Making, Millennium: Journal of International Studies, 53(2), 491–517, 2025.
   19. Begreppet ”den strategiska korpralen” fångar detta fenomen och myntades av den amerikanske marinkårsgeneralen Charles C Krulak: The strategic corporal: Le-adership in the three block war, Marine Corps Gazette 83, 1999, s. 18–22.
   20. Flygvapnet, Utveckla ditt ledarskap genom litteraturen, https://www.forsvarsmak-ten.se/sv/aktuellt/2021/02/utveckla-ditt-ledarskap-genom-litteraturen/, 4 februari 2021
   21. Hansson, Wolfgang: Medlem i chatten befann sig i Moskva, Aftonbladet, 27 mars 2025, s. 8–9.
   22. För en kritisk analys, se Bousquet, Antoine: The scientific way of warfare: Order and chaos on the battlefields of modernity, Oxford University Press, 2022 (andra upp-lagan), i synnerhet sista kapitlet ”Chaoplexic Warfare”, 173 – 235.