Ett trettiotal ledamöter och lika många digitala deltagare följde Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde i Försvarshögskolans lokaler onsdag 18 mars. Sammanträdet inleddes med en tyst minut för den avlidne ledamoten Göran Frisk innan ordföranden lämnade över ordet till kvällens inträdesanförande.

Ordinarie ledamoten Elisabeth Braw höll sitt anförande utifrån USA:s avsikt att utvinna mineraler från havsbotten på internationellt vatten, i området Clarion-Clipperton-graven i mitten av Stilla havet. Naturtillgångar på havsbotten har i havsrätten ansetts vara allas eller ingens tillgång och beslutet att börja ta upp de metallnoduler som täcker botten i området skakar därför om synen på detta. USA är förvisso inte signatär till FN:s havsrättskonvention, är i andra sammanhang mån om att den följs. OL Braw problematiserade och beskrev de möjliga konsekvenserna av att en av världens mäktigaste länder skulle välja att inte följa en respekterad regel. Vad gör då andra länder, som till exempel Kina? Vilka andra regler tappar trovärdighet?

Efter en frågestund tog Carl Carlsson från Svensk Sjöfart vid och orienterade om det beredskapsarbete som sjöfartsorganisationerna bedrivit och som manifesterades vid övningen under Donsö Shipping Meet, som KÖMS rapporterat om tidigare.

Ordinarie ledamoten Fredrik Hesselman orienterade om moderniseringen av marinens amfibiebataljoner – Amfbat 2030 – där den stora operativa förändringen kommer av marinens nya uppgifter att kunna kontrollera Östersjön och de taktiska förändringarna där amfibiebataljonernas båtar blir rörliga vapen- och sensorplattformar, inte bara snabba transportmedel för att som tidigare gruppera vapen på land.

Här publiceras två särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet – Kungl. Örlogsmannasällskapets tidning – som utkommer med omkring fem nummer per år.

Den första artiklen är av ordinarie ledamoten Magnus Thylin och beskriver utmaningarna med att navigera i telestörd miljö, d.v.s. när våra radio- och satellitberoende navigationssystem är svåra att lita på.

Störning av navigationssystem är inget som bara kan förväntas i krigstid, under de senaste åren är det vardag även i Östersjön och påverkar både sjö- och luft. Magnus Thylin tjänstgör vid Marinstaben och ansvarar för just telekrigssystem.

Navigering i telestörd operationsmiljö – en realitet i det moderna sjökriget

Den andra artikeln är en recension av ledamoten Gudrun Persson senaste bok Russian Military Thought. Recensenten, ordinarie ledamoten Hans Granlund, har upplevt rysk militärt agerade på nära håll udner sin tid som svensk försvarsattaché i Ukraina och beskriver hur boken bygger upp förståelsen först för begreppet strategi i allmänhet och därefter successivt den ryska tillämpningen, samt vilken roll och betydelse de väpnade styrkorna har i det ryska samhället, och varför det är en nyckel till att förstå ryskt militärt tänkande och agerande.

Recension – Russian Military Thought,

I samarbete med Kungl. Krigsvetenskapsakademin arrangerade KÖMS ett mycket välbesökt seminarium om multidomänoperationer – MDO. Omkring 150 personer i Sverigesalen på Försvarshögskolan hälsades välkomna av KKrVA styresman Björn von Sydow och av ledamoten Jens Nykvist.

Kapten dr John Nisser inledde seminariet med en genomgång av vad MDO egentligen är: hur konceptet både är nytt men inte något helt nytt: det är en evolution, inte en revolution. I korthet bygger det på att information rör sig fritt mellan de fem olika domänerna: mark, sjö, luft, rymd och cyber. Detta bygger både på teknisk förmåga till konnektivitet och interoperabilitet, men minst lika mycket på att metoder och doktriner utgår från att det är så vi samlar in och sprider information och att det är så vi verkar med vapen och andra verkansmedel.

Ledamoten Henrik Andersen introducerade sedan en panel med fyra kortare betraktelser utifrån det militärstategiska läge som Sverige som Natomedlem befinner sig i. Den operativa länken mellan öst och väst.

Därefter följde kommentarer från chefen för cyberförsvarsledningen i Försvarsmakten överste Thomas Höglund, flottiljamiral Anders Sundeman, som är Försvarsmaktens rymdchef och placerad i Flygstaben, ledamoten och marinchefen Johan Norlén och slutligen Sveriges militära representant till Nato och EU, ledamoten Jonas Haggren. Deras anföranden följdes av en frågestund.

Nästa seminarium äger rum 15 april, då vi tillsammans med KKrVA fortsätter att fördjupa tematiken kring MDO.

Talarna tackas av Jens Nykvist

Från vår ständigt aktive man i Frankrike, hedersledamoten Lars Wedin, presenteras en sammanfattning av 2026 års Paris Naval Conference 2026. 

Mer information och en inspelad stream från konferensen finns här: https://www.ifri.org/en/paris-naval-conference-2026-naval-rearmament-and-operations-contested-waters

*   *   *

Paris Naval Conference, som organiseras av franska utrikespolitiska institutet (IFRI), har nu blivit en årligen återkommande marin högnivåmässa. Konferensen är nu utan tvekan årets viktigaste europeiska marina möte där marincheferna från Frankrike, Storbritannien och USA deltager biträdda av några ytterligare inbjudna – i år marincheferna från Italien och Nederländerna. Talarna är genomgående på hög nivå.

Nedanstående är sammanfattningar gjorda av AI och lätt redigerade. Av tekniska skäl omfattar dokumentet endast andra dagen.

Marinchefernas inlägg
Talare var:
• Amiral Nicolas Vaujour, Chef franska marinen
• General Sir Gwyn Jenkins, First Sea Lord, Royal Navy
• Amiral Daryl Caudle, Chief of Naval Operations, U.S. Navy
• Amiral Giuseppe Berutti Bergotto, Chef italienska marinen
• Vice-amiral Harold Liebregs, Chef nederländska marinen
Moderator: Élie Tenenbaum IFRI

Marincheferna diskuterar den förändrade maritima hotbilden och vilka krav den ställer på dagens flottor.
De återkommande huvudpunkterna är:
• Världsordningen fragmenteras, internationell rätt och regelverk fungerar sämre, och vi befinner oss i en period av maktpolitik snarare än reglerad ordning.
• Hoten är nu ”seabed to space”: flottor måste kunna verka från havsbotten (infrastruktur, kablar, pipelines) till rymden (satelliter, rymdbaserade sensorer) samt hantera cyberdomänen.
• Hotbilden breddas: inte bara stater som Ryssland och Kina, utan också proxyaktörer och miliser som Houthi-rörelsen i Röda havet, utrustade med USV, UAV, kryssnings- och ballistiska robotar.
• Ukraina kriget lyfts fram som exempel på hur billiga, obemannade system (särskilt drönare) kan pressa tillbaka en större flotta och förändra ”business at sea”.
• Teknologisk utveckling och sjunkande tröskelkostnader gör avancerade vapensystem (engångs UAV, robotar, cyber, antispace) tillgängliga för fler aktörer, vilket ökar antalet potentiella motståndare.
• I Atlanten betonas Rysslands fortsatta satsningar på Norra marinen och framför allt ubåtsförmågan; fåtaliga ryska enheter kan binda stora allierade resurser eftersom vår tolerans för rysk närvaro nära egna farvatten är låg.
• På den södra flanken beskrivs Medelhavet som instabilt, med fler statliga och icke statliga aktörer, växande nordafrikanska flottor, djupverkande robotförmågor samt hög koncentration av kritisk europeisk infrastruktur på havsbotten.
• Alla betonar behovet av adaptiva, innovativa flottor ”by design”, eftersom traditionella svar – att bygga fler stora krigsfartyg och ubåtar – inte räcker givet hotbredd, kostnader och långa ledtider i varvsindustrin.
• För att hantera detta krävs bättre gemensam underrättelseinhämtning, analys och delning samt långsiktigt förtroende mellan partner – ”you can’t surge trust”.

Q&A
• En arbetsdelning skisseras (från US National Security Strategy): USA fokuserar på hemlandet, västra hemisfären och Stilla havet, medan européerna förväntas ta större ansvar i Europa och Nordatlanten, men ändå upprätthålla intressen i Stilla havet (handelsleder, passagerare, brittiska medborgare i regionen, etc.).
• Undervattenskrigföring beskrivs som ett kollektivt “team sport” där Natoländernas undervattensförmågor, marinflyg och delade lednings-/underrättelsesystem integreras i ett sammanhängande “theatre undersea warfare”-koncept snarare än klassisk “ring of steel” runt högvärdiga enheter.
• Amiralerna betonar vikten av interoperabilitet, C3 (command, control, communications) och förståelse för nationella undantag för att kunna leda och fördela resurser effektivt globalt (Atlanten, Röda havet, m.m.).
• Amfibieförmågan, med fokus på Royal Marines och nederländska/amerikanska littorala styrkor, framställs som central för att säkra Nordnorges kust, utöva sjökontroll (Sea Control) i Nordatlanten och genomföra havsförnekelse (Sea Denial) i Nordkalotten inom ramen för Natos nya planering (JOA Northwestern Europe). Hybridiserade, spridda amfibieförband ses som anpassade till den typ av konflikt som i dag syns i Ukraina. (min kommentar: våra amfibieförband!)
• Logistik och uthållighet till havs lyfts fram som avgörande grundförutsättningar för all denna verksamhet; “the pros of logistics” blir en sammanfattande devis för hur de kombinerade logistikstyrkorna måste optimeras och samordnas mellan nationerna.

General Mandon, Frankrikes ”ÖB”
Marinens centrala roller:
1. Suveränitetsskydd – För maritima makter är den första försvarslinjen till havs
2. Ekonomiskt skydd – 80-90% av handelsflödena går sjövägen; inklusive hantering av kriser som i Röda havet och initiativ mot illegal oljetransport från Ryssland
3. Digital ekonomi – Skydd av undervattenskablar som är avgörande för det digitala samhället
4. Logistik – Marin transport är oersättlig för militära operationer
5. Vetenskap och utforskning – Pionjärroll inom miljövänlig framdrivning, djuphavsutforskning och polarforskning
6. Underrättelsetjänst – Global närvaro ger avgörande förståelse för pågående kriser (exempel: Medelhavet, Israel/Gaza, Iran)
7. Politisk signalering – Demonstration av beslutsamhet (exempel: USA:s marina tryck på Iran, Frankrikes nya hangarfartyg)

Strategiska utmaningar:
• Återgången till stormaktskonfrontation – Efter decennier av fred måste Frankrike förbereda sig för krig
• Kontroll av strategiska områden – Sund, passager, Medelhavet för att blockera ryska ubåtar
• Ökad vapenkapacitet behövs – Fler fartyg, fler missiler, längre räckvidd (min kommentar: det var tydligt att amiral Caudle betraktar Trumpklassens ”slagskepp” som någonting som kommer)
• Respekt för internationell rätt – Kontinuerlig konfrontation med Kina om havsrätten
• Transparens-utmaningen – Kvantteknologi, rymd, akustiska system gör haven mer ”genomskinliga”
• Konnektivitet och AI – Den som har initiativ vinner; kräver maximal datainhämtning och AI-analys
• Drones och asymmetrisk krigföring – Ukrainas succé mot ryska örlogsfartyg, Houthiernas hot i Röda havet visar nya sårbarheter
• Cyberförsvar – Kritiskt för skydda uppkopplade system

Den mänskliga faktorn:
Trots all teknologi betonar generalen att havet förblir oförändrat och att marinens tradition – kamratskap inom besättningarna, moralisk styrka, viljan att embarkera och möta fara – förblir central. Han noterar utmaningen att motivera unga att tjänstgöra i slutna fartyg under torped- och drönarhot.

Skydd av kritisk infrastruktur till havs, från rymden till havsbotten, från kusten till öppet hav
Talare:
1. Marc Delorme, chef för havsbottenkontroll, Thales DMS Underwater Systems
2. Annabelle Livet, forskare med specialisering på energisäkerhetsfrågor, Foundation for Strategic Research
3. Viceamiral (PA) Didier Maleterre, vice ordförande för försvarsrådgivare, EXAIL
4. Kommendör Henk Warnar, docent i krigsstudier, Nederländska försvarsakademin
Moderator: Nicolas Mazzucchi, chef för Naval Strategy & Wargaming Division vid Centre for Strategic Studies of the Navy (CESM)

1. Europa som sjömakt
Kommendör Warner argumenterar för att hela Europa bör betraktas som en sjömakt i modern tid. Sjömakter kännetecknas av två faktorer:
• De är beroende av handel för sitt välstånd
• De har inte stora arméer för att invadera eller stabilisera andra länder
Europa liknar historiska sjömakter som det nederländska imperiet på 1600-talet och Storbritannien på 1800-talet. Modern sjömakt handlar inte bara om att kontrollera havet med fartyg, utan om att dominera ett globalt nätverk av infrastruktur: energi, data, finans och handel.

2. Kritisk maritim infrastruktur
Energiinfrastruktur:
• Över 80 % av nya fynd av gas och olja sker offshore
• 40 % av global sjöfart transporterar energiprodukter (olja, gas, kol, uran)
• Offshore vindkraft växer snabbt: Europa har 37 GW installerad kapacitet, Kina 42 GW
• Pipelines och elkablar under havet förbinder länder
Telekommunikation:
• 1,5 miljoner km telekommunikationskablar globalt
• Bär över 95 % av all internettrafik – finansiella transaktioner, molntjänster, data

3. Sårbarheter och hot
Konkreta exempel på incidenter:
• Nord Stream (2022) – sabotage mot gasledningar
• Elisa Deita (2024) – elkabelskada
• Sea Eagle-incidenten (december 2025) – oljetanker drog ankaret över havsbotten i kilometer och bröt en elkabel mellan Finland och Estland
Hybridkrigföring:
• Svårt att avgöra om skador är avsiktliga eller oavsiktliga
• ”Skuggflottan” – fartyg som kan användas för hybridoperationer
• Plausible deniability – möjlighet att förneka avsiktliga handlingar

4. Skyddsstrategier
Natos åtgärder:
• Operation Baltic Sentry – för att säkra kritisk infrastruktur i Östersjön
• Nytt center för säkerhet av kritisk infrastruktur i Northwood (MARCOM)
• Task Force X – närmare 70 drönare, USV och UUV i Polen, Sverige, Finland och Danmark
Teknologiska lösningar:
• Maritime Domain Awareness – heltäckande sjöövervakning
• Satellitbaserad teknologi för övervakning
• Akustiska sensorer och autonoma farkoster (USV/UUV)
• Minröjningsteknik kan användas för att skydda infrastruktur
Utmaningar:
• Undervattensdetektion är komplex på grund av akustisk miljö
• 1,5 miljoner km kabel kan inte övervakas överallt hela tiden
• Behov av logistik för att stödja stora flottiljer av övervakningsplattformar

5. Samexistens mellan civil och militär verksamhet
Vindkraftsparker:
• Fransk lagstiftning kräver att vindkraftsoperatörer installerar sensorer (video, radar) (Min kommentar: nämndes som motsats till det svenska beslutet att inte satsa på havsbaserad vindkraft på grund av ”försvarets krav”.)
• Data delas med marinen för förbättrad maritim situationsmedvetenhet
• Vindkraftparker kan störa luftförsvarsradar med magnetiska störningar
Ekonomiska modeller:
• Gemensamt intresse mellan civila operatörer och marinen
• Datakabelsabotage kostar 1-2 miljoner euro och tar 1-3 veckor att reparera
• Elkabelskador är ännu dyrare och tar längre tid
• Ekonomiska modeller för delad övervakning håller fortfarande på att utvecklas

6. Strategiska principer
Två nyckelprinciper för maritim säkerhet:
1. Koalitionsbyggande – internationellt samarbete
2. Regelbaserad ordning – inte bara om krigsrätt utan om att reglera finansiell ordning och ekonomisk infrastruktur
Transparens som försvarsstrategi:
• Bästa försvaret mot skuggflottor är information om dem
• Reglera och kräva att exempelvis kinesiska fartyg inte får stänga av AIS när de passerar europeiska vatten
• Julian Corbetts vision från 1911 om trådlös kommunikation för att eliminera överraskningar blir nu verklighet

Slutsatser
Diskussionen belyser hur kritisk maritim infrastruktur utgör ryggraden i den globala ekonomin och europeiska samhällen. Sårbarheten är påtaglig, vilket visats genom sabotage och incidenter. Skyddet kräver ett holistiskt, globalt tillvägagångssätt som kombinerar:
• Teknologisk övervakning
• Internationellt samarbete (Nato, EU)
• Regelbaserad transparens
• Samarbete mellan civil och militär sektor
Europa måste förstå sin identitet som sjömakt och agera därefter – inte bara genom militära flottor utan genom att kontrollera och skydda det globala nätverk av infrastruktur som modern ekonomi och samhälle är beroende av.
Allmän kommentar: Mycket diskussion om Östersjön; synd att ingen svensk var med – inte ens i publiken?

Stödja marina operationer som pågår under lång tid och med hög intensitet
Talare:
• Viceamiral Marc Aussedat, tidigare chef för den franska marinens hangarfartygsstyrka
• Eric Balufin, vice verkställande direktör för tjänster, Naval Group
• Viceamiral Ricardo Gómez Delgado, biträdande stabschef för NATO:s marinkommando (MARCOM)
• Francesco Zampieri, professor i strategiska studier vid Italian Naval Staff College
Moderator: Héloïse Fayet, forskare vid Ifri:s centrum för säkerhetsstudier

1. Logistiska sårbarheter
• Snabb förbrukning av ammunition och bränsle – Operationer i Röda havet visade att högintensiva operationer konsumerar förråd mycket snabbare än konventionella operationer
• Avståndet kvarstår som avgörande faktor trots ny teknologi (Admiral Fioravanzos ”tyranny of distance”)
• Centraliserade försörjningssystem är sårbara – Behov av övergång till distribuerade, flexibla system
• Bakre områden existerar inte längre – I högintensiv konflikt är varje logoistiknod en frontlinje

2. Teknologiska och cybersårbarheter
• Digital konnektivitet är kritisk men samtidigt sårbar för cyberattacker
• Dataintegritet och cyberdominerande blir avgörande för marina operationer över stora områden
• Hamnar och baser är sårbara för drönare, långdistansmissiler och ballistiska robotar (lärdomar från Svarta havet)

3. Kapacitetsproblem
• Europeiska fartyg är underbeväpnade jämfört med asiatiska och amerikanska – behov av fler vertikala uppskjutningssystem (VLS)
• Omladdningskapacitet under operation måste förbättras (M in kommentar: det är svårt att lasta vertikalstartande robotar till sjöss)
• Fler missiler, granater och mer eldkraft krävs
Nödvändiga anpassningar:
Operativa:
• Från ”efficiency to effectiveness” – fokusera på militär effekt snarare än kostnadseffektivitet
• Ersätta fasta hubbar med dynamiska, distribuerade nätverk
• Tillfälliga hamnar (Min kommentar: svenskt rörligt underhåll!) och förpositionerade lager
• Interoperabilitet mellan allierade (Min kommentar: intressant att detta behöver nämnas; Nato har ju bara funnits i 77 år)
Teknologiska:
• Investering i nya teknologier (energivapen, högenergilasrar mot drönare (HPM och HPL) – som kräver mycket energi!)
• Obemannade plattformar för logistik
• Integration av kommersiella och militära kommunikationssystem
• Nya system för omladdning av ammunition under operation
Industriella (Naval Group):
• Öka besättningens autonomi – Design fartyg och system som möjliggör snabba, enkla reparationer till sjöss; dela industriell expertis med besättningar; flexibel utbildning på plats
• Resiliens mot den första chocken – Minska beroenden av värdekedjor så att industriella huvudaktörer kan agera autonomt och reaktivt tills hela ekosystemet mobiliseras
• Integrera konstruktion och underhåll – Vid högintensiv konflikt kommer omfattande skador kräva att designexpertis kombineras med underhållsexpertis för snabba, säkra reparationer
NATO-perspektiv:
• De senaste 20 åren har västliga mariner ”spelat mot lag utan anfallare” – defensiva linjer (logistik/stöd) har eftersatts
• Nu möter vi motståndare med ”bra anfallare” – måste återuppbygga logistiska kapaciteter
• De ”tre C:na”: Capabilities (kapaciteter), Congestion (trängsel), Change (förändring från effektivitet till verkan)
Från fransk hangarfartygsgrupps-befälhavare:
• Utan konsekvent, uthållig försörjning förlorar hangarfartygsgruppen initiativet och därmed sin avskräckning
• C2 för logistik måste vara lika härdad som för stridsledning
• Behov av både nationell kapacitet och interoperabla koalitioner
• Förluster och den allmänna opinionen

Slutsats:
Diskussionen understryker en grundläggande förskjutning: Det är inte längre plattformen som utgör sjömakt, utan förmågan att hålla den tillgänglig, långt borta och länge utan avbrott. Detta kräver en övergång från fredstida reflexer till krigstida resiliens, där distribuerad logistik, besättningsautonomi och industri-marina partnerskap blir avgörande för framgång i högintensiva, långvariga marina konflikter.

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde på Sjöhistoriska Museet höll ledamoten Marko Petkovic ett mycket uppskattat inträdesanförande under rubriken: ”Den svenska marinen mellan Nato och EU: Strategiska nödvändigheter i en ny tid. Marko Petkovic belyste EU:s komplementära roll vid sidan av Nato och gav exempel på varför Sverige inte ska ställa den ena organisationen mot den andra.

Vid sammanträdet informerade också ledamoten Jan Joel Andersson kring Sveriges framgångar i export av materiel och samverkan med andra länder, Jon Wikingsson kring anskaffning av Sveriges nästa ytstridsfartyg, Niklas Granholm kring erfarenheter från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen samt Anders Widén kring informationen till bland annat försvarsutskottet efter särtrycket av Tidskrift i Sjöväsendet nr 5: ”Marinen i ett allierat Sverige”.

Ledamoten Marko Petkovic anförande bygger på en artikel som kan läsas HÄR

Besöket vid försvarsutskottet visas HÄR

Christoffer Gustavsson utsedd till bäste kadett Sjö och Johan Bengtsson till bäste kadett Amf

Vid en avslutningsceremoni i Amiralitetskyrkan i Karlskrona för specialistofficersutbildningen 2024-25 utsågs bäste kadett Sjö och Amfibie. Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi, tilldelade penningbelöning och diplom till Christoffer Gustavsson för bäste kadett Sjö och Johan Bengtsson premierades från Marinens Stiftelser som bäste kadett Amfibie och kursetta.

Christoffer Gustavsson samt Johan Bengtsson erhöll även varsin hederssabel från marinchefen, konteramiral, Johan Norlén.

Motiveringen för Gustavssons utnämning var: ”Kadett Gustavsson har under hela utbildningen visat en enastående förmåga att alltid vara tillmötesgående och professionell. Med stor skicklighet har han balanserat rollen som elev och familjefar utan att låta det påverka sina studier – något som vittnar om stark disciplin, ansvarstagande och god prioriteringsförmåga.

Gustavsson har varit en förebild för sina kurskamrater, inte bara genom sitt lugna och ödmjuka sätt, utan också genom sitt naturliga förmanskap och vilja att hjälpa andra när behov uppstått. Hans hjälpsamhet och fina personliga integritet har skapat trygghet och sammanhållning i gruppen.

Gustavsson lämnar ett avtryck som en pålitlig, omtänksam och professionell individ, och det har varit en glädje att följa hans utveckling. Lycka till i framtiden”.

Motiveringen för Johan Bengtssons utnämning var: Kadett Bengtsson utmärker sig genom enastående studieresultat, en stor personlig mognad och en värme som berör människor i hans omgivning. Med målmedvetenhet, nyfikenhet och ett genuint engagemang för sitt lärande visar kadetten prov på en imponerande intellektuell skärpa och en vilja att alltid göra sitt bästa.

Men det som gör kadett Bengtsson särskilt speciell är inte bara hans teoretiska framgångar, utan hans sätt att vara som människa. Han möter andra med omtanke, respekt och ett öppet hjärta – egenskaper som skapar trygghet och gemenskap omkring honom.

Han är ett föredöme för oss andra, både i och utanför klassrummet. Genom sin kombination av kunskap, ödmjukhet och värme inspirerar han sina kamrater och visar att verklig framgång handlar lika mycket om hjärta som om prestation.

– Mina och Kungl. Örlogsmannasällskapets varma gratulationer till Christoffer och Johan. Vi ser fram emot följa deras fortsatta gärning inom Marinen, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Bilder: Hanna Marcolin Försvarsmakten