Utvecklingen i Europa går efter Rysslands militära anfall mot Ukraina mycket fort. Ordinarie ledamöterna Robert Dalsjö och Niklas Granholm, respektive hedersledamoten Michael Zell har skrivit två debatterande artiklar kopplade till säkerhetsläget, vilka kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

I ljuset av den snabba utvecklingen har Kungl. Örlogsmannasällskapet gjort ett undantag och väljer att publicera artiklarna redan före tidskriften kommer ut.

Artiklarna finns i sin helhet på länkar nedan, och de båda författarna introducerar sina artiklar så här:

Robert Dalsjö och Niklas Granholm om Europas ödesstund

Det krig som Ryssland sedan 14 dagar bedriver mot Ukraina är historiskt – det markerar det definitiva slutet på den fredliga och optimistiska tidsålder som följde på det kalla kriget och början på en ny tidsperiod, vars karaktär vi ännu inte känner men som ser ut att bli ett nytt kallt krig.

Det krig som nu rasar kommer att bli den nya tidsperiodens formativa kris, liksom Berlinblockaden och Koreakriget formade det kalla kriget. De första två veckorna har Ukraina överraskat med sin inspirerande motståndsvilja och bjudit ett skickligt motstånd ur underläge, medan den ryska armén inte har imponerat. Om Putins soldater går på en rejäl militär bakstöt i Ukraina, eller på allvar kör fast i segt motstånd, kan kanske Ukraina delvis räddas och Putins välde till och med falla – misslyckade krig har lett till revolutioner förr i rysk historia. Men Putin kan också lyckas att brutalt mala ner motståndet, kuva Ukraina och tvinga det tillbaka som en lydstat i Moskvas välde. Eller så kanske västvärlden i slutänden säljer ut Ukrainas frihet för att själv få vara i fred, åtminstone ett tag. Just nu ser det kanske inte ut så, men det skulle ändå kunna bli resultatet om Ryssland vinner militärt och västvärlden lyssnar till de röster som säger att man ska göra upp med Putin om storpolitiken för att få lugn och ro. Slutligen så kan vi inte utesluta att en allt mer isolerad och irrationell  Putin väljer att använda kärnvapen för eskalera sig ur ett trångmål, eller för att få västvärlden att hålla sig borta.

I vilket fall är de förändringar som kommer framöver både genomgripande och troligen oåterkalleliga. Det finns ingen väg tillbaka till den lätt idylliska och liberala säkerhetsordning många i västvärlden i det längsta hållit fast vid. Den är nämligen sedan länge stendöd. Anledningen till dödsfallet är att den alltigenom anständiga säkerhetsordning som utformades efter Berlinmurens fall var en vackert-väders-konstruktion där alla länder är med i klubben, förutsätts vilja väl och följa reglerna, och där klubbens medlemmar gemensamt ska straffa regelbrytare. En typ av säkerhetsordning som har större utsikter att fungera och att överleva även i hårt väder är kollektivt försvar, det vill säga där ett antal länder sluter sig samman för gemensamt försvar mot rovgiriga grannar. Det är detta vi nu behöver ställa om till.

Mycket om detta krigs utgång och dess följder är ännu högst osäkert, men två slutsatser verkar säkra. För det första, vi går mot hårda och mörka tider där det gäller för små stater att vara alerta på faror och se om sitt hus. För det andra, en europeisk säkerhetsordning kan antingen innehålla Ryssland som medlem, eller den kan vara anständig och demokratisk, men inte båda samtidigt.

TiS 19-23 2022, Europas ödesstund, R Dalsjö & N Granholm

Hedersledamoten Michael Zell om Samtal med Nato

Den artikel jag redan i julas skrev om det brådskande behovet av att Sverige, med Finland, närmar sig Nato i syfte att få ett ordnat möjligt inträde, har redan besannats. 

Det är uppenbart att önsketänkande inte är något man överger i en handvändning. Men för den som ännu tror att allianslöshet gynnar oss, inbjuder serien Georgien 2008, Krim 2014 och i all synnerhet Ukraina 2022 till ett stort mått av oro för vad ett nästkommande steg från Putin kan betyda för ett Sverige utanför en traktatsbunden försvarsgemenskap. Nu än mer påtagligt än när jag skrev artikeln.

Oron är uppenbar, både i tanke och handling. Det finns inte ett campingkök att uppbringa, alla lager av apotekens jodtabletter är slut. Det har bildats facebook-grupper med tips om hur man förbereder sig, att bli en s k ”prepper”. Många familjer planerar för att snabbt flytta från sin storstad till landet, har kontaktat släktingar för ev samboende, de med den möjligheten att flytta utomlands.

Vad statsministern också måste beakta är att hennes bindande vid den alliansfria masten, försvårar och förstorar den ändring som utvecklingen nu ändå tvingar fram. Den retorik som statsministern har byggt upp kring saken, gör den kommande anslutningen till Nato mer dramatisk och utmanande än den hade behövt vara. Såväl i Rysslands ögon, som i vårt eget framtida förhållningssätt till ett Nato-medlemskap. Just det jag ville undvika med min artikel. Det hade kunnat ske genom ett mer långsiktigt resonerande kring Sveriges förhållningssätt i saken och inte en väntan till sista minuten. Som också kan vara för sent.

TiS 57-59 2022, Samtal med NATO, M Zell

Ordförande Anders Grenstad och ordinarie ledamoten Fredrik Peedu

Vid ett digitalt sammanträde höll ordinarie ledamoten Fredrik Peedu sitt inträdesanförande på temat ”Officer – Quo Vadis”, som resonerade runt hur officersrollen har förändrats under de senaste 50 åren och vilka kvaliteter och egenskaper som kan och bör prägla en officer: förmågan att kunna tänka själv, att kunna fatta beslut och att att ta ansvar för dessa. Anförandet kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

Därefter föredrog avdelningschefen vid Myndigheten för trafikanalys, Gunnar Eriksson, de viktigaste slutsatserna ur den utredning som han lett om kompetensförsörjningen av svensk sjöfart, som var ett uppdrag från de två sjöfartshögskolor som i dag finns kvar i Sverige – Chalmers i Göteborg och Linnéuniversitetet i Kalmar.  Läs utredningen HÄR!

Avdelningschef Gunnar Eriksson

Gunnar Eriksson beskrev hur dagens utbildning ser ut och att det geografiska upptagningsområdet för sjöbefälselever med naturlighet minskat sedan högskolorna i Stockholm och Härnösand stängt. Antalet svenska sjökaptener och sjöingenjörer minskar. Vidare blev det klart att staten är den i särklass största arbetsgivaren för svenska sjöbefäl, i takt med att den svenska handelsflottan krymper och att bekväma tjänster på vägfärjor och i land lockar mer än att ”segla mest på värmen” som i visorna.

Att den svenskflaggade handelsflottan minskar, och att svensk bemanning går ned, är ett orostecken. Coronapandemin visade hur varje nation blir sig själv närmast när det krisar och att kunna ha svenskflaggade fartyg med svenska besättningar kommer att vara viktigt den dag Sverige blir offer för en kris. Den beredskapsaspekten blev också tydlig i Gunnar Erikssons föredrag.

En annan spaning var möjligheterna att handelssjöfarten skulle automatiseras allt mer, vilket i så fall skulle minska behovet av sjöbefäl. Men så ser det inte ut. Det är snarare lasthanteringen i hamnarna som automatiseras, medan fartygen på oceanerna bland annat är beroende av manuellt underhållsarbete medan de förflyttar sig.  Behovet av bemannade handelsfartyg, med kvalificerat svenskt sjöbefäl för svenskflaggade fartyg finns alltjämt kvar!

Kungl. Örlogsmannasällskapets första sammanträde under 2022 skulle ha hållits i Karlskrona, men fick som så mycket annat i pandemin göras digitalt. Men intresset var stort: cirka 120 ledamöter och intresserade från andra sällskap lyssnade först på ordinarie ledamoten Jonas Källestedts inträdesanförande på temat ledarskap, där han bland annat visade på vikten av en god och stark marin kultur, eftersom det är på den som det goda ledarskapet vilar.

^{Tre tankfulla män: ledamoten Niklas Granholm, ordförande Anders Grenstad och ledamoten Robert Dalsjö.}

Därefter talade ledamoten Robert Dalsjö om det aktuella säkerhetspolitiska läget med fokus på den militära uppladdningen runt Ukraina och Rysslands aggressiva agerande. En efterföljande diskussion modererades av ledamoten Niklas Granholm, varefter ett stort antal frågor ställdes från de digitala åhörarna runt om i Sverige och andra länder.

Med anledning av det förvärrade pandemiläget har Kungl. Örlogsmannasällskapet beslutat att kommande sammanträde hålls digitalt, i stället för på plats i Karlskrona.

Se kalendern för mer information.

Kungl. Örlogsmannasällskapet följer givetvis utvecklingen noga och råder ledamöter och andra intresserade att noga kontrollera inför kommande möten var och hur de kan hållas. Alla sammanträden kommer att genomföras – åtminstone digitalt!

Kungl. Örlogsmannasällskapet gratulerar Therese Blennert till bästa kadett vid marinens specialistofficersutbildning – SOU 20, som får en penningbelöning och diplom från KÖMS. – Stort grattis Therese, väl genomfört och vi ser fram emot att följa dina fortsatta gärningar inom Marinen och för Sveriges bästa, säger Anders Grenstad, ordförande i Kungl. Örlogsmannasällskapet.

I södra Stilla havet, öster om Australien ligger den franska ögruppen Nya Kaledonien, ett s.k. utomeuropeiskt franskt territorium med bland annat en ubåtsbas och ett stort sjöterritorium. Korresponderande ledamoten Eudeline beskriver i en artikel i Le Figaro hur Kina söker inflytande över ögruppen, som strax ska rösta om en eventuell självständighet från Frankrike.

Läs artikeln på Le Figaros sida: https://www.lefigaro.fr/vox/politique/la-chine-convoite-la-nouvelle-caledonie-20211202

Eller här: KL Hugues Eudeline Nya Kaledonien

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets 250:e högtidssammanträde på Kungl. Musikaliska Akademien medaljerades och belönades ett antal förtjänta.

Akademiens medalj i guld utdelas till individ inom eller utom akademien för synnerligen framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Guldmedaljen tilldelades ordinarie ledamöterna Lars Wedin och Per-Anders Emilson samt hedersledamoten Bo Rask.

Guld- och silvermedaljörerna

Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde. Silvermedaljen tilldelades ordinarie ledamoten Andreas Hansson.

Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän  som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Bronsmedaljen tilldelades korpral Hanna Håkansson Marinstaben, furir Tobias Johansson 1. ubåtsflottiljen, menig 2. Emil Svensson 3. sjöstridsflottiljen, menig 2. Clara Berg 4. sjöstridsflottiljen, korpral Anna Brelin Amfibieregementet, furir Erik Eriksson Marinbasen och korpral Fredric Oxelgren Sjöstridsskolan.

Av de soldater och sjömän som medaljerades hade hälften redan blivit kadetter

Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvar instiftade för över hundra år sedan en medalj som skulle tilldelas särskilt förtjänta värnpliktiga vid flottan. Sedan förbundet upphörde 1976 har Kungl. Örlogsmannasällskapet delat ut medaljen. Vid instiftandet bekände sig förbundet till de s.k nystavarna och valde därför att skriva ordet som vi känner som ”erkänsla” med en med ljudnära stavning, som emellertid aldrig fick brett genomslag. Stavningen lever av tradition kvar på medaljen.

Fänrik Emil Ankerst tilldelades penningbelöning och akademiens hedersomnämnande för sin uppsats på Militärhögskolan på ämnet ”MILITÄR-PRIVAT OUTSOURCING I GRÅZONEN: En kartläggning av gråzonsproblematik kring nyttjande av privata rederier för sjöburen transportlogistik inom Försvarsmakten.”

Fänrik Ankerst gratuleras av Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande

– Gratulerar alla förtjänta medaljörer och belönade. De har alla agerat för och i enlighet med Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål på ett föredömligt sätt, säger Kungl. Örlogsmannasällskapets ordförande konteramiral Anders Grenstad.

Protokoll högtidsammanträdet nov 2021