Årets andra nummer av Tidskrift i Sjöväsendet har i dagarna nått prenumeranterna. Om några veckor tillgängligt för alla här på webbsidan.

För att prenumerera eller läsa äldre nummer, gå till Tidskrift och blogg.

Alla artiklar sedan 1836 finns tillgängliga digitalt.

 

Ladda ned Havet och dess strategi – sammandrag här

 

Havet och dess strategi

Förord

Det är med stor glädje Kungl. Örlogsmannasällskapet presenterar denna text av Lars Wedin, hedersledamot i akademien. Med sin djupa sakkunskap, sitt strategiska perspektiv och sin långa erfarenhet inom försvars- och säkerhetspolitiken, lyckas han på ett klart och koncist sätt fånga det väsentliga i de utmaningar vi står inför.

I en tid då omvärldsläget snabbt förändras med krav på upprustning krävs eftertanke, orienteringsförmåga och handlingskraft. Denna text ger en skärpt analys och lättillgänglig vägledning inför kommande arbete i samband med besluten i kommande Nato toppmöte i Haag. Det är vår förhoppning att den ska bidra till fortsatt insikt och engagemang i det samtal som rör vår maritima säkerhet, nationens och alliansens försvar.

Kungl. Örlogsmannasällskapet
Stockholm 15 juni 2025

Introduktion

Denna skrift är ett sammandrag av boken Havet och dess strategi. Skriften är uppbyggt av ett sammandrag av varje kapitel i den fullständiga boken. Denna i sin tur kommer att utges under vintern 2025 – 2026 av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Det finns alltså tid för ändringar. Har Du något, käre läsare, som Du vill ändra eller tillägga så skriv till (lars@wedinstrateg.fr)!

Varför en bok med titeln Havet och dess strategi? Ett skäl är att det svenska folket vet för lite om marinen, sjöfarten och havet. Jag ägnar ganska mycket tid och plats åt just havet; de flesta böcker om marin strategi nämner över huvud taget inte havet trots att detta är objektet för den marina strategin. Visserligen heter Jacques-Yves Cousteaus berömda film ”Den tysta världen” men man behöver inte ta denna filmtitel alltför bokstavligt! För övrigt är havet inte tyst!

EU:s förklaring till varför havet är viktigt är värt att citera eftersom denna är en sorts motivering till valet av titel och ämne:

Havet är Europas livsnerv. Europas hav och kuster är centrala för kontinentens välmåga och välstånd – de är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-, energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation.”

Jag har översatt alla citat till svenska utom i något enstaka fall där jag funnit att originaltexten varit särskilt viktig. Översättningarna har gjorts med programmet DeepL; ett program baserat på AI. Jag har också använt AI ganska mycket. I boken kommer dessa att utmärkas med fotnoten Perplexity.

Jag vill redan här uttrycka min tacksamhet till mina akademikollegor i Kungl. Örlogsmannasällskapet samt till Olle Neckman som gjort illustrationerna.

Combloux 31 maj, 2025

Lars Wedin

 

Företal

 

Han kom fram till bränningarna och stannade i strandkanten. Där vandrade hans hav förbi våg på våg, fräsande och överdådigt. Lugnt och våldsamt. Pappan slätade ut alla sina funderingar, han bara levde helt och hållet, från svansspetsen ända ut i öronen.

Ur Pappan och havet av Tove Jansson.

 

Sverige är strategiskt sett en ö. Detta innebär inte att vi skulle vara isolerade – tvärtom, havet skiljer inte, det förenar. Men detta hav och dess betydelse är ganska okänd trots att det finns nära 1 miljon fritidsbåtar i Sverige – en per var tionde svensk! Denna bok är ett försök att råda bot på denna bristande kunskap.

Havet och dess strategi är avsedd att vara vetenskaplig utan att vara djuplodande (!). Den ska förklara vad maritim strategi och marin strategi är och varför dessa begrepp är viktiga.

Boken riktar sig till en intresserad allmänhet men även sjöofficeren ska kunna läsa den med behållning.

Låt oss direkt reda ut vad det är för skillnad mellan maritim och marin. Maritim omfattar allt som har med havet att göra: sjömän, hamnar, fartyg, fyrar…. samt havet och dess invånare: fiskar och andra djur. Marin omfattar de säkerhets- och försvarsrelaterade delarna av den maritima domänen; det vill säga marinen, som är en del av Försvarsmakten. Ur strategisk synvinkel ingår också verksamheten vid myndigheten Kustbevakningen i marin strategi.

Utgångspunkten är att först förklara sambandet mellan hav och människa och varför detta är viktigt. Därefter ska vi diskutera den marina strategins teori och praktik.

I denna bok definieras strategi som:

Strategi är vetenskapen och konsten att manövrera maktmedel för att uppnå politiska mål.

Men inte vilka mål som helst – strategi handlar om att manövrera i en situation som präglas av (potentiell) konflikt där två eller flera stater eller andra aktörer manövrerar för att förverkliga sina mer eller mindre motstridiga mål.

Inledningsvis möter läsaren en betraktelse över havet och människans historia – vi ska se hur människan lärt sig utnyttja havet – inte behärska det, för havet går inte att behärska.

Därefter skall vi reda ut varför havet är viktigt för oss människor, för oss européer och för oss svenskar. Sedan snävar vi in perspektivet och betraktar havet som en strategisk arena.

Innan vi kastar oss över begreppen maritim och marin strategi behöver vi stifta bekantskap med begreppet makt och hur detta appliceras på havet. Därifrån studerar vi just dessa två typer av strategi och försöker förstå hur de tre begreppen makt, maritim strategi och marin strategi hänger ihop.

Nu snävar vi in diskussionen ytterligare och tar itu med den marina strategin och är därmed inne på fred, kris och krig. Först behöver vi förstå vad som kännetecknar kriget till sjöss. Därefter behöver vi lite teoretisk bakgrund så vi diskuterar de STORA TÄNKARNA: Mahan, Corbett och deras dåtida och nuvarande kollegor.  Vi skall också se hur det svenska tänkandet utvecklats.

Därefter kommer vi till huvudavsnittet – de marinstrategiska uppgifterna och metoderna att lösa dessa.

Den marina strategin lever naturligtvis inte ett eget liv i ensamhet skiljt från statens andra intressen. Vi behöver därför diskutera hur denna hänger ihop med andra strategier och politikområden.

Vi lever i en tid av snabb utveckling, så vilka är trenderna i sjökriget och hur påverkar dessa strategin?

Nu vet vi förhoppningsvis en hel del om marin strategi, dess medel och metoder. Vi avrundar detta häfte med en betraktelse över Sverige som maritim nation. I boken kommer det att finna några kapitel till!

Slutligen – varför är allt detta viktigt? Jo, därför att människans, Europas och Sveriges framtid finns i och på havet.

Människan och havet

 

Översikt och huvudtema
Kapitlet behandlar människans relation till havet genom historien, med fokus på frihet, handel, konflikter och kultur. Havet beskrivs både som en symbol för frihet och som en källa till fara, men också som en motor för utveckling, innovation och kontakt mellan människor och kulturer.

Havets frihet och hoten mot den
Historiskt har havet betraktats som mänsklighetens gemensamma egendom, där alla har rätt att färdas och bedriva handel. Denna princip, formulerad av Hugo Grotius på 1600-talet, är grunden för dagens havsrätt (UNCLOS). Men friheten till havs hotas idag av flera faktorer:

• Territorialisering, där stater som Kina och Ryssland försöker utvidga sina anspråk på internationellt vatten.
• Utbyggnad av infrastruktur till havs, såsom vindkraftverk och oljeplattformar, som begränsar rörelsefriheten.
• Säkerhetsåtgärder och miljöskydd, som leder till nya regler och begränsningar.
• Ökade krav på skydd av den marina miljön, bland annat genom inrättandet av marina skyddsområden.

Havsrätt och zonindelning
Inre vatten är området innanför de så kallade baslinjerna, i princip inomskärs. Här har kuststaten full suveränitet.

• Härutanför finns territorialhavet som är maximalt 12 distansminuter (M) brett. Här har kuststaten suveränitet. Utländska fartyg, inklusive örlogsfartyg, får dock röra sig här givet att de uppfyller reglerna om ”oskadlig genomfart”.
• Bortom territorialhavet kan kuststaten etablera en angränsande zonen där den då åtnjuter vissa rättigheter avseende migration mm.
• Kuststaten kan också etablera en ekonomisk zon som ligger mellan territorialhavet och ”the high seas” – det fria havet. Denna zon är max 200 M och här har kuststaten suveräna rättigheter vad gäller utforska och utnyttja de naturtillgångar som finns där. Dessutom har kuststaten jurisdiktion vad gäller att uppföra och använda konstgjorda öar, och ”installations and structures”, marinvetenskaplig forskning och skydd av den marina miljön. Alla stater har dock rätt att här lägga rör och kablar m.m.
• Kontinentalsockeln ger kuststaten rättigheter på havsbotten som exempelvis borra efter olja. Den är normalt 200 M men kan sträcka sig längre ut.
• Havsbottnen utanför kuststatens jurisdiktion kallas Området och är mänsklighetens gemensamma arvedel.
• 70% av jordens yta utgörs av internationellt vatten.

Havets gränser (kontinentalsockeln ligger under den ekonomiska zonen)

FN:s havsrättskonvention anger bl.a.:

• Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de har kust eller inte. Friheten på det fria havet utövas på de villkor som anges i konventionen och i andra folkrättsliga regler.
• Ingen stat kan med giltig verkan underkasta någon del av det fria havet sin överhöghet.
• Varje stat, oavsett om den är kuststat eller inte, har rätt till fri sjöfart.

Havet som transportväg och motor för utveckling
Havet har i tusentals år varit den viktigaste transportvägen för människor och varor. Sjöfarten har möjliggjort upptäcktsresor, handel och spridning av idéer. Sjöfartens betydelse för globalisering och ekonomisk utveckling har varit avgörande, från de första seglatserna för 40 000 år sedan till dagens containertransporter. Samtidigt har sjöfarten alltid varit utsatt för hot från pirater och konflikter mellan stormakter^].

Sveriges maritima historia
Sverige har en lång tradition av sjöfart och sjökrig. Från bronsålderns stora båtar, via vikingarnas handelsresor österut, till stormaktstidens örlogsflotta och handelsflotta. Under 1600- och 1700-talen var Sverige en betydande sjö- och handelsmakt. Efter 1815 minskade flottans roll och landet fick en mer landbaserad försvarsstrategi, vilket negativt påverkar den svenska strategiska kulturen än idag.

Handels- och örlogsflottans roller
Handelsflottan och örlogsflottan har historiskt varit nära sammankopplade. En stark örlogsflotta har skyddat handeln, medan sjöfarten har varit avgörande för rikets ekonomi och försörjning. Under världskrigen spelade den svenska flottan en viktig roll för att skydda sjöfarten och landets neutralitet, men resurserna var ofta otillräckliga.

Kultur och identitet
Havet har haft stor betydelse i litteratur, konst och mytologi. Det har inspirerat konstnärer och författare och varit en symbol för både hopp och fara. I svensk kultur har havet dock ofta undervärderats, både i historisk forskning och i den strategiska debatten. Författaren argumenterar för behovet av en ny strategisk kultur i Sverige, där havets betydelse för landets säkerhet och välstånd står i centrum.

Avslutning
Kapitlet slår fast att havet är både mål och medel i maritim strategi och att Sveriges framtida säkerhet och utveckling är beroende av att landet återigen sätter havet i centrum för sin politiska och strategiska kultur. Havet förenar snarare än isolerar, och dess frihet måste värnas mot nya och gamla hot.

 

Varför är havet viktigt?

Havet är Europas livsnerv. Europas hav och kuster är centrala för kontinentens välmåga och välstånd – de är Europas handelsvägar, klimatreglerare, livsmedel-, energi- och resurskällor och populära områden för bosättning och rekreation.

En integrerad havspolitik för Europeiska Unionen

Havets centrala roll för Europa och världen
Havet är en grundläggande livsnerv för Europa och världen. Europas hav och kuster är avgörande för handel, klimatreglering, livsmedels- och energiförsörjning, samt rekreation och bosättning. Internationell sjöfart driver världsekonomin och globaliseringen är beroende av havet för transport av varor, människor, information och idéer. Havet utgör en global allmänning tillsammans med atmosfären, rymden och cyberrymden.

Ekonomiska och ekologiska fakta om havet

• 50 % av atmosfärens syre produceras av havet (växtplankton).
• 60 % av världens BNP är maritimt relaterad.
• 71 % av jordens yta täcks av hav.
• 80 % av jordens befolkning bor inom 100 km från havet.
• 90 % av världens transporter sker till sjöss.
• 99 % av all global informationsöverföring sker via undervattenskablar^[1].

Havets samlade ekonomiska värde är enormt, och om havet vore en stat skulle dess BNP vara den sjunde största i världen.

Havets geografi och dynamik
Havet har en komplex och dynamisk geografi (batymetri) med varierande djup, strömmar och ekosystem. Kustområden är särskilt viktiga för mänsklig aktivitet, handel, försvar och miljöskydd. Den internationella havsrätten reglerar nationers rätt till resurser och exploatering av kontinentalsockeln och ekonomiska zoner.

Havsbotten och dess resurser
Havsbotten är rik på resurser som olja, gas, sand, mineraler och metaller. Utvinning är dock kostsam och innebär miljörisker. Infrastruktur som pipelines, elkablar och fiberkablar är strategiskt viktiga och sårbara för sabotage och olyckor, vilket nyligen uppmärksammats i Östersjön.

Miljöutmaningar och klimatpåverkan
Havet hotas av föroreningar, överfiske och klimatförändringar. Övergödning, plastavfall och utsläpp påverkar ekosystemen negativt. Havet absorberar en stor del av växthusgaserna och värme, vilket leder till försurning och påverkar biologisk mångfald och fiskbestånd. Uppvärmningen orsakar också stigande havsnivåer och extremväder.

Fisket och dess utmaningar
Fisk är en viktig proteinkälla globalt, men överfiske och illegalt fiske utgör stora problem. Många fiskbestånd är överexploaterade och vissa har kollapsat helt. Fisket är också en potentiell källa till internationella konflikter.

Maritima näringar och blå ekonomi
EU:s blå ekonomi omfattar etablerade sektorer som fiske, sjöfart, hamnar, varvsindustri och kustturism, samt framväxande sektorer som blå bioteknologi och havsbaserad energi. Maritima näringar är viktiga för tillväxt och sysselsättning, och måste utvecklas hållbart för att inte skada miljön.

Sjöfartens strategiska betydelse
Sjöfarten är avgörande för världsekonomin och Sveriges försörjning. Majoriteten av Sveriges import och export går via sjöfart. Den svenska handelsflottan har dock minskat, vilket ökar sårbarheten vid kris eller konflikt. Sjöfarten är också beroende av fungerande hamnar och infrastruktur.

Säkerhet och hot mot havet
Havet är en arena för konflikter, hybridkrig, piratverksamhet och terrorism. Skydd av kritisk infrastruktur, som kablar och pipelines, är en växande utmaning. Samarbete mellan civila och militära aktörer behövs för att möta dessa hot och säkerställa fri rörlighet och säkerhet till havs.

Miljöskydd och internationella mål
FN:s hållbarhetsmål nr.14 syftar till att bevara och nyttja haven hållbart. Detta inkluderar att minska föroreningar, skydda ekosystem, främja hållbart fiske samt att stärka forskning och teknik som bidrar till friskare hav. EU och Sverige arbetar med strategier för att skydda marina miljöer och arter, men utmaningarna är stora och kräver internationellt samarbete.

Slutsats
Havet är avgörande för mänsklighetens överlevnad, ekonomi och miljö. Dess resurser och ekosystem måste förvaltas hållbart för att säkerställa framtida välstånd och säkerhet. Sveriges och Europas framtid är starkt kopplad till havets hälsa och säkerhet, vilket kräver samordnade insatser på nationell och internationell nivå.

Makt och strategi

Sjömakt vann inte kriget i sig, men gjorde det möjligt att vinna kriget.

Amiral Sir Herbert Richmond

”När man är herre över havet är man herre över allting.”

Marcus Tullius Cicero (106 – 43 f.Kr.), romersk statsman

 

Makt och strategi

• Makt definieras som förmågan och viljan att förändra eller utnyttja en situation för att uppnå ett politiskt mål. Makt kan vara offensiv (påverka andra) eller defensiv (skydda sig mot påverkan).
• Makt handlar inte bara om resurser utan även om legitimitet, trovärdighet och kulturellt inflytande.
• Effektiv makt kräver att resurser kan mobiliseras och användas strategiskt, samt att det politiska projektet stöds av befolkningen.

Strategins natur

• Strategi är vetenskapen och konsten att använda maktmedel för att uppnå politiska mål. Den länkar handling till effekt och instrument till mål.
• Strategi formas i ett dialektiskt förhållande mellan aktörer med motstridiga viljor, där varje part anpassar sin strategi efter motpartens agerande.
• Strategi är både en vetenskap (teorier, historiska lärdomar) och en konst (kreativitet, anpassning till osäkerhet och friktion).

Strategiska nivåer

• Grand strategy (övergripande strategi) bryts ner till militärstrategisk, operativ och taktisk nivå, där varje nivå har egna mål och medel.
• Det finns ingen strikt gräns mellan nivåerna; handlingar på taktisk nivå kan få strategiska och politiska konsekvenser.

Manöver och handlingsfrihet

• Manöver är den aktiva delen av strategi och syftar till att skapa fördelaktiga situationer genom vilja, kraft och handlingsfrihet.
• Handlingsfrihet och ekonomiskt utnyttjande av resurser är centrala begrepp. Att sprida resurser för tunt leder till kraftsplittring och förlust.

Offensiv, defensiv, direkt och indirekt

• Strategiska manövrer kan vara offensiva (förändra till egen fördel) eller defensiva (bevara fördelaktig situation), samt direkta eller indirekta.
• Till sjöss är ofta offensiven starkare än defensiven, till skillnad från på land.

Maktmedel och mål

• Olika maktmedel (militära, ekonomiska, diplomatiska) kombineras för att uppnå politiska mål. Det är strategens uppgift att välja rätt kombination och väg.
• Det politiska målet är överordnat och strategin ska leda till att detta uppnås, men det är ofta svårt att översätta militär framgång till politisk framgång.

Sjömakt och maritim strategi

• Sjömakt är förmågan att påverka situationer i den maritima domänen för att stödja politiska mål, och består av örlogsflotta, handelsflotta, marina industrier m.m.
• Maritim strategi handlar om att använda maritima maktmedel för att bidra till nationens politiska och ekonomiska mål, inklusive välstånd, resursutnyttjande och säkerhet.
• Marin strategi är en delmängd av maritim strategi och fokuserar på militära aspekter, såsom att upprätthålla ordning och säkerhet till sjöss.

Svensk och internationell kontext

• Sverige har haft perioder av stark sjömakt men har knappast varit en ” Tallasokrati ” (havsmakt i kulturell och politisk mening).
• En effektiv maritim strategi kräver samordning mellan civila och militära aktörer, samt stöd från andra politikområden (ekonomi, utbildning, diplomati).
• Internationellt samarbete, särskilt inom EU, är avgörande för att hantera gemensamma maritima utmaningar.

Avslutning

• Strategi är både en vetenskap och en konst, och måste alltid ta hänsyn till föränderliga omständigheter, legitimitet och internationella normer.
• Sjömakt och maritim strategi är avgörande för nationell säkerhet, välstånd och förmåga att påverka internationella relationer.

 

Sjöstridens karaktär

Det var en omänsklig situation; [ont om ammunition, relativt låg fart på grund av skadade fartyg efter fyra dagars strid mot fientligt flyg] men jag har alltid ansett att om fienden är i sikte på havet måste luftangrepp eller andra överväganden åsidosättas och riskerna accepteras.
Amiral AB Cunningham

Vad kan vara mer fruktansvärt än en strid till sjöss, där både eld och vatten förenas för att förstöra de stridande?Vegetius (400-talet e.Kr.)

 

Dubbel utmaning – havet och fienden
Örlogssjömannen möter alltid två motståndare: havet, som är oberäkneligt och aldrig kan tämjas, och den mänskliga fienden. Denna dualitet präglar all marin verksamhet och motiverar behovet av en särskild marin strategi, utöver en försvarsgrensgemensam strategi.

Marinens roll i fred och krig
Marinen och Kustbevakningen har viktiga uppgifter redan i fred, såsom att upprätthålla ordning och säkerhet i svenska farvatten och markera närvaro. Övergången från fred till strid kan ske mycket snabbt. Varje fartyg fungerar som en självständig taktisk enhet, och besättningens skicklighet och initiativförmåga är avgörande för överlevnad och framgång^].

Sjöstridskrafternas egenskaper

• Fartyg är dyra och tar lång tid att bygga, liksom att utbilda besättningar.
• De verkar ofta långt från högre chef, vilket kräver initiativkraft och självständighet.
• Samverkan krävs med andra domäner (mark, luft, cyber m.fl.).
• Sjöstyrkor har stor uthållighet och rörlighet, men avstånden till havs är stora.
• De är dynamiska och kan snabbt växla mellan strid, humanitära insatser och andra roller^[1].

Stridens grundelement
Sjöstriden vilar på tre pelare: underrättelsetjänst/övervakning/spaning (ISR), eldkraft och ledning. Dessa samspelar för att hitta och bekämpa fienden samt skydda egna styrkor. OODA-loopen (Observe, Orient, Decide, Act) används för att beskriva beslutsprocessen i strid.

Vapensystem och stridsformer

• Luftförsvar: Moderna fartyg har avancerade luftvärnsrobotar och kan agera som flytande ledningscentraler för luftstrid. Nya teknologier som mikrovågs- och lasersystem testas för att möta hot som drönare.
• Sjömål: Sjömålsrobotar är dominerande vapensystem, men även artilleri och torpeder används. Railguns och kamikazedrönare är under utveckling eller i bruk.
• Ubåtskrigföring: Ubåtar utmärks av sin förmåga till dolt uppträdande och överraskning. De har utvecklade sensorsystem och kan bära både torpeder och robotar. Ubåtsjakt är mycket svår och kräver samverkan mellan fartyg, flyg och sensorer.
• Minkrigföring: Minor används både offensivt och defensivt och har blivit alltmer sofistikerade. Minröjning sker idag ofta med obemannade system, men är fortfarande riskfyllt.

Strid mot landmål och amfibiekrigföring
Fartyg kan bekämpa mål på land med artilleri och robotar, och amfibieförband opererar i gränszonen mellan hav och land, särskilt i skärgårdsmiljöer. Dessa förband måste kunna utnyttja både land- och vattenmiljöer för att kontrollera viktiga områden och kommunikationer

Ledning och samordning
Effektiv ledning är avgörande. Taktiska chefer måste kunna fatta snabba beslut under osäkerhet och anpassa sig till förändrade förhållanden. Balansen mellan central styrning och uppdragstaktik är viktig för att möjliggöra initiativ och flexibilitet i strid.

Särdrag för sjökriget
Sjöstrid kännetecknas av:

• Snabbhet och förstörelse vid stridskontakt
• Korta, intensiva stridsmoment inom långvariga operationer
• Osäkerhet och behov av initiativ
• Skillnader mot landkrig, bland annat i rörlighet, underrättelsearbete och sårbarhet

Historiska exempel och lärdomar
Exempel från Falklandskriget, andra världskriget och kalla krigets ubåtskränkningar mot Sverige illustrerar hur snabbt strider kan utvecklas och hur svårt det är att skydda sig mot överraskande anfall. Erfarenheterna visar att hotet från havet är konstant och att teknik, träning och taktik ständigt måste utvecklas.

Slutsats
Sjöstrid kräver särskilda förmågor, tekniska system och ledarskap. Den är oförutsägbar, riskfylld och ställer höga krav på både människor och materiel. För att förstå och möta dessa utmaningar krävs en djup förståelse för sjökrigets karaktär, teknisk förståelse och en ständig anpassning till nya hot och möjligheter.

 

 Marinstrategisk kultur

(Bilden föreställer kommendör Daniel Landquist 1891 – 1972; Sveriges mest framstående marinstrateg.)

”Men strategin står inte stilla… Den förändras lite. Den är, för att använda en gammaldags term, en ”dämpad variabel”. Men den utvecklas i alla fall. Det vore ett misstag att förlita sig på dess oföränderlighet”.

Amiral Castex

Strategisk kultur och dess betydelse
Strategisk kultur handlar om ett lands unika sätt att tänka kring krig och strategi, präglat av historiska erfarenheter, tekniska resurser och geopolitiska förhållanden. Svensk marinstrategisk kultur har påverkats av både nationella och internationella idéer, och har ofta skiljt sig från andra länders genom sin defensiva inriktning och betoning på att försvara landet mot invasion snarare än att främja handel eller offensiva intressen till sjöss.

Internationella influenser och teoretiska skolor
Svenskt marint tänkande har inspirerats av utländska strateger som Colomb, Mahan, Corbett och Castex, samt av franska, brittiska och amerikanska doktriner. Olika tankeskolor presenteras, såsom den klassiska (fokus på seger), neoklassiska (bredare sociologiskt perspektiv), moderna (samhällsvetenskaplig syn), och postmoderna (kritik mot linjära samband). Även den geopolitiska, materiella och vetenskapligt-rationella metoden diskuteras.

Utvecklingen av svensk marin strategi
Sedan 1800-talets slut har Sveriges marina strategi utvecklats genom flera viktiga tänkare och reformatorer:

• Anton Baeckström betonade skärgårdskrig och försvar av kusten, med fokus på materielens utnyttjande och taktiska lärdomar från samtida krig.
• Carl-Gustaf Flach introducerade begreppet ”Fleet-in-being” i Sverige, vilket innebär att även en underlägsen flotta kan utgöra ett avskräckande hot genom att undvika öppen strid och slå till vid rätt tillfälle.
• Daniel Landquist betonade vikten av att bestrida fiendens sjöherravälde och förespråkade en kombination av defensiv strategi och offensiv taktik.
• Stig H:son-Ericson förnyade marinen med ”Marinplan 60”, som fokuserade på mindre, rörliga fartyg och betonade samverkan mellan försvarsgrenarna.
• Claes Tornberg och Christer Hägg bidrog till en intellektuell återuppväckelse av strategiskt tänkande på 1980-talet, med fokus på initiativ, överraskning och operativ rörlighet.
• Per Edling och Fredrik Hesselman har i samband med Sveriges NATO-medlemskap (2024) argumenterat för en mer offensiv doktrin med fokus på havskontroll och internationellt samarbete.

Huvudlinjer i svensk marinstrategisk utveckling

• Från 1800-talets början var flottans huvuduppgift att försvara mot invasion, kontrollera skärgårdarna och stödja arméns reträtt längs de stora sjöarna mot Vänern där slutstriden skulle stå framför Karlsborgs fästning.
• Under 1900-talet växlade strategin mellan defensiv och offensiv inriktning, beroende på hotbild och teknologisk utveckling.
• Under världskrigen blev skydd av sjöfarten centralt, men efter krigen återgick fokus till invasionsförsvar.
• Kalla kriget präglades av defensiv strategi och samverkan med armén, medan sjöfartsskyddet nedprioriterades.
• På senare tid har behovet av havskontroll och internationell samverkan åter blivit centralt, särskilt efter Sveriges NATO-inträde.

Utbildningens och debattens roll
Utbildning vid både svenska och utländska sjökrigsskolor har varit avgörande för utvecklingen av svensk marinstrategisk kultur. En fri och bred intellektuell debatt har varit viktig för att förnya och anpassa strategin till nya förutsättningar.

Slutsats
Sveriges marinstrategiska kultur har formats av både inhemska och internationella idéer, och har präglats av en växling mellan defensiva och offensiva strategier. Från att ha varit inriktad på att skydda kusten och bestrida fiendens kontroll, rör sig nu strategin mot att kunna upprätthålla havskontroll och delta i internationella operationer tillsammans med allierade.

 

Den marinstrategiska verktygslådan

”Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt”

Kommendör Göran Frisk, chef för ubåtsjaktstyrkan på 1980-talet

 

”Hit first. Hit hard. Keep on hitting”

Admiral of the Fleet, Sir John Arbuthnot « Jackie » Fisher, Royal Navy.

Strategisk teori och doktrin

• Strategisk teori handlar om att förstå och formulera grundläggande principer för hur marina maktmedel kan användas för att uppnå politiska mål. Teorin ger insikter och vägledning men inga exakta svar.
• Doktrin är den praktiska tillämpningen av teorin – officiella riktlinjer för hur marina operationer ska genomföras. En god doktrin bygger på teori, erfarenhet och anpassning till egna och motståndarens förmågor.

Marinstrategins syften: Sea Control och Sea Denial

• Huvudsyftet med marin krigföring är att utnyttja havet för egna syften (Sea Control) och/eller förneka motståndaren denna möjlighet (Sea Denial).
• Sea Control innebär att säkra kontroll över sjökommunikationer för att skydda egna transporter och möjliggöra offensiva operationer mot fienden.
• Sea Denial syftar till att hindra motståndaren från att använda havet, utan att själv nödvändigtvis ha full kontroll. Detta kan uppnås med mindre resurser, t.ex. genom minor eller kustrobotar.
• Både Sea Control och Sea Denial är alltid lokala, temporära och begränsade – total kontroll är omöjlig.

Strategiska metoder

• Strategier kan vara sekventiella (stegvisa) eller parallella (samtidiga), kumulativa (många små insatser som sammantaget får effekt) eller förlamande (manöverkrigföring för att snabbt slå ut motståndarens förmåga).
• Historiska exempel illustrerar olika strategiska val, som avgörande slag (sällsynta), blockader, raidföretag och uthållighetskrig.

Strategiska uppgifter och marina funktioner

• Marin strategi innebär att kunna: inhämta underrättelser, förebygga hot, avskräcka fiender, skydda egna intressen, intervenera vid behov samt utöva maktprojektion mot land.
• Andra viktiga uppgifter är marin närvaro, blockad, försvar/anfall mot sjökommunikationer, marin diplomati, maritim säkerhet och humanitära insatser.
• Skydd av sjöförbindelser och kritisk infrastruktur, liksom förmåga till underrättelseinhämtning och övervakning, är centrala även i fredstid.

Ledarskap och lärdomar från historien

• Framgångsrik marin strategi kräver starkt ledarskap, offensivanda, flexibilitet, god underrättelsetjänst och förmåga att skapa överraskning.
• Historiska sjöslag visar vikten av decentraliserad ledning, samordning, uthållighet och förmåga att snabbt anpassa sig till förändrade förhållanden.

Nutida utmaningar och hybridkrigföring

• Moderna marina strategier måste också hantera nya hot som hybridkrigföring, där angrepp på infrastruktur, informationskrig och juridiska gråzoner är centrala.
• Maritim säkerhet omfattar idag även skydd mot terrorism, piratverksamhet, miljöhot och cyberattacker.

Slutsats
Marin strategi är en tvärvetenskaplig disciplin som kombinerar teori, doktrin, historisk erfarenhet och praktisk tillämpning. Den är avgörande för att kunna skydda nationella intressen till sjöss, bidra till internationell säkerhet och hantera såväl traditionella som nya marina hot.

 

Dimensioner, domäner och ömsesidiga beroenden

Den marina strategin är, mer än andra strategier, militära eller andra, sällan fri. Den kan ha handlingsfrihet i det tekniska genomförandet av vissa operationer, men mycket ofta har den inte det när det gäller valet av dessa operationer.

Amiral Castex

 

Dimensioner

• Marin strategi utspelar sig i flera fysiska dimensioner: längd, bredd, höjd (rymden ovan och under ytan) samt tiden, som är avgörande för rörelse och beslut.
• Sjöstridskrafter verkar på, över och under havsytan samt på havsbotten, där även kritisk infrastruktur som kablar och pipelines finns.
• Djuphavsoperationer blir allt viktigare, särskilt med tanke på skydd och övervakning av infrastruktur på stora djup.

Domäner

• Krigföring sker i flera domäner: mark, hav, luft, rymd, cyber, elektromagnetisk och kognitiv domän.
• Varje domän har unika egenskaper och utmaningar, och effektiv strategi kräver samordning över flera domäner (Multi-Domain Operations, MDO).
• Den elektromagnetiska och kognitiva domänen är, utöver de traditionella, särskilt viktiga i modern sjökrigföring,

Särskilda domäner

• Rymddomänen har fått ökad militär och civil betydelse, bland annat för kommunikation, navigation och övervakning. Kommersiella aktörer spelar en allt större roll.
• Cyberrymden är en virtuell domän där informationssystem, nätverk och digitala operationer sker. Cyberkrigföring används för spionage, sabotage och påverkan.
• Den elektromagnetiska domänen omfattar all användning av radiosignaler, radar och riktad energi, och är central för både underrättelse och strid.
• Den kognitiva domänen handlar om att påverka människors tänkande, beslutsfattande och moral, exempelvis genom propaganda, desinformation och psykologiska operationer.

Ömsesidiga beroenden (servitut)

• Marin strategi är beroende av andra strategier, som industriell, ekonomisk, diplomatisk och juridisk strategi, och tvärtom.
• Exempel: Marinen behöver industriell kapacitet för sin materiel, medan ekonomin är beroende av öppna sjövägar.
• Juridiska och politiska ramar, som folkrätt, nationella regler samt Rules of Engagement (ROE, reglerar vad militära chefer kan göra.

Multi-Domain Operations (MDO)

• Moderna operationer kräver samordning mellan mark-, sjö-, luft-, rymd-, cyber-, elektromagnetisk och kognitiv domän.
• Prioriteringsproblem och resursfördelning mellan domäner är en central utmaning men är inget nytt i sig.
• Historiska och nutida exempel visar att framgångsrik ledning kräver flexibilitet, helhetssyn och förmåga att snabbt ta initiativ.
• MDO ger vackra PowerPoint bilder men är i sig inget nytt. Redan år 1900 skrev dåvarande kommendörkaptenen Herman Wrangel att försvarsgrenarna är beroende av varandra: ”det är just den ständiga förbindelseströmmen öfver hafvet, som lättast kan störas äfven af ett fåtal örlogsfartyg. Häri hafva vi att söka det förnämsta strategiska sambandet mellan en försvarandes armé och flotta. Ju större och kraftigare hären är, desto lättare blir det för flottan att fullgöra sin viktigaste bestämmelse, så länge hon har egen handlingsfrihet.”

Slutsats
Marin strategi måste ses som en integrerad del av ett större system där flera domäner och dimensioner samverkar och där ömsesidiga beroenden – mellan militära, civila, tekniska och juridiska faktorer – är avgörande för framgång. Effektiv strategi kräver både specialisering inom varje domän och förmåga till samordning och helhetssyn.

 

 

Tekniken och människan i sjökriget

Ex Scientia Tridens – From knowledge, Sea Power

Valspråk för US Naval Academy

(Underhållet av markstridsförband i västra Sahara under andra världskriget tog kontinuerlig tull av britternas små fartyg). ”De lappades ihop gång på gång och behövde omfattande reparationer, och kunde endast hållas i drift tack vare den enorma viljan och beslutsamheten hos officerarna och besättningarna i maskinrummen.”

Amiral AB Cunningham

 

Teknik, innovation och anpassning
Sjökrig är en mänsklig företeelse där havet är objektet, människan subjektet och tekniken medlet. För att en marin ska vara framgångsrik krävs både teknisk kunskap och förmåga till innovation och anpassning. Innovation är nödvändig både i fred och krig, men måste balanseras mot risken för teknologiska återvändsgränder. Erfarenheter från kriget i Ukraina visar vikten av snabb innovation och civil-militär samverkan, medan svensk materielanskaffning ofta hämmas av byråkrati.

Resursstrategi och operativ strategi
Resursstrategi syftar till att förse den operativa strategin med nödvändiga resurser – människor och materiel. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan resurs- och operativ strategi, där långa ledtider och felbedömningar kan få stora konsekvenser. En flotta kan inte improviseras, såväl personal som materiel tar tid.

Teknikens betydelse och begränsningar
Teknologiska framsteg har alltid påverkat sjökriget, men tekniken måste vara robust, uthållig och tillförlitlig för att fungera i havets påfrestande miljö. Antalet fartyg och dess besättningar är avgörande för uthållighet och flexibilitet – kvalitet och kvantitet måste balanseras. ”Silver bullet”-lösningar är sällan framgångsrika i längden.

Kärnvapen och marina aspekter
Kapitlet diskuterar kärnvapnens roll till sjöss, särskilt andraslagsförmåga med strategiska ubåtar. Kärnvapen till havs ses som mer flexibla och mindre eskalerande än på land, men innebär stora strategiska och etiska utmaningar. För Sverige är det viktigaste att bygga motståndskraft och skydda kritisk infrastruktur snarare än att skaffa egna kärnvapen.

Artificiell intelligens (AI) och drönare
AI får allt större betydelse för marin strategi och taktik, särskilt för beslutsstöd, övervakning och ledning. AI kan hantera stora datamängder och underlätta beslutsfattande, men är beroende av tillgång till data, robusta algoritmer och mänsklig kontroll. Drönare (UAV, USV, UUV) utvecklas snabbt och blir allt viktigare för spaning, minröjning, logistik och offensiva operationer, men kan inte helt ersätta bemannade fartyg. Men de utgör ett allt viktigare komplement.

Människan i centrum
Trots tekniska framsteg är människan och hennes vilja, utbildning, ledarskap och stridsmoral avgörande för framgång. Utmattning, bristande övning och dålig organisation kan leda till olyckor och nederlag. Mångfald, jämlikhet och inkludering bidrar till en starkare och mer flexibel försvarsmakt, men ställer krav på rätt urval och utbildning.

Ledarskap och strategi
Effektivt ledarskap kräver både teknisk och taktisk kompetens samt förmåga att skapa förtroende och stridsmoral. Studier av strategi och historiska exempel visar att anpassningsförmåga, initiativ och decentraliserat ledarskap är avgörande, särskilt i krigets kaos.

Slutsats
Teknik och innovation är nödvändiga, men måste alltid kombineras med mänsklig kompetens, vilja och ledarskap. Sjökriget vinns av den som bäst kan kombinera teknik, anpassning, strategi och mänskliga resurser – och som förstår att kriget ytterst är en kamp mellan viljor.

 

 

 

 

Sverige – en maritim nation!

Kasta en blick på en Norden-karta. Vad ser vi? Jo ett stort landområde med ett hål mitt i. Detta hål är fyllt av vatten och kallas Östersjön. Längst nere till vänster i bild finns en öppning – en öppning mot de stora haven.

Men man kan också titta på en karta i en annan, större skala. Då framträder Norden med Östersjön som en landtunga som sticker ut från den dominerande euroasiatiska landmassan. Man ser att mycket talar för Spykmans geopolitiska teori om ”rimlandet”. Detta har ingenting med poesi att göra utan betyder ”kantlandet”: Det område som skiljer hjärtlandet – Ryssland och Centralasien – från de stora haven och den nya världen.

Detta läge förklarar också vår historia. Vi har slitits mellan sjömakten och landmakten. Medan ”våra” vikingar följde floderna in i hjärtlandet utforskade danska och norska vikingar de stora haven och Europas gränser mot dessa.

Den medeltida handeln styrdes av Hansan. Det finns skäl till att Stockholms största kyrka är den tyska: St Gertruds. Och att Stockholms borgerskap styrdes av tyskar.

När Sverige blev fritt från ”dansken” 1521 var det tack vare den flotta som Gustav Vasa hade köpt från Lübeck. Under 1500- och 1600-talen utvidgades det svenska riket längs Östersjöns stränder. Det var flottan som höll ihop Sverige och dess Östersjöprovinser och som gjorde möjligt för Sverige att bli en maritim stormakt.

Inledningsvis spelade handelsflottan en undanskymd roll. Till skillnad från de flesta andra av Europas sjömakter var den svenska inriktad på maktprojektion och inte sjöfartsskydd. Men den svenska handelsflottan blev allt viktigare och Stockholm var en stor sjöfartsstad fram till i början av 1800-talet.

Under 1670-talet registrerades 28 stora handelsfartyg i Stockholm. Denna dominans förstärktes genom det Bottniska handelstvånget som krävde att all handel med Norrland och Finland gick via Stockholm. Under 1700-talet genomgick Stockholms handelsflotta en explosionsartad tillväxt och år 1800 fanns 685 registrerade handelsfartyg, motsvarande 40 % av hela rikets handelsflotta.

Efter Napoleonkrigen ökade den svenska handelsflottan – redan 1830 var handelsflottan större än den varit under det kommersiellt livliga 1700-talet. Denna positiva utveckling varade under hela 1800-talet med en nedgång under början av 1890-talet i samband med övergång till ånga och fartyg av järn. Men redan i slutet av 1890-talet skedde en ny uppgång sammanhängande med ökningen av den svenska verkstadsindustrin.

Även här går handels- och örlogsflottorna i otakt. Medan handelsflottan alltså ökade så försvann nästan örlogsflottan i och med att invasionsförsvar från 1819 blev flottans huvuduppgift.

Världskrigen visade eftertryckligt hur viktiga de två flottorna var för Sveriges försörjning. Erfarenheter som omedelbart glömdes bort – och effektivt motarbetades.

Båda flottorna hade en storhetstid efter andra världskriget. Sverige hade en av världens största handelsflottor och örlogsflottan hade över hundra örlogsfartyg – förvisso inte alla moderna. Vi hade också en framstående varvsindustri.

Men från 1970-talet skedde en dubbel nedgång: varven försvann, handelsflottan utflaggades och örlogsfartygen skrotades. Tiden efter 2004 var särskilt kritisk och det kommer att ta lång tid innan vi åter har marin värd namnet. Beslutet att nu utrusta Visbykorvetterna med luftvärnsrobotar är oerhört positivt men ungefär femton år försenat!

Nato-medlemskapet innebär att den svenska marinen nu får nya tunga uppgifter: att hålla sjövägarna från Atlanten till Östersjöns hamnar öppna.

Men fortfarande spelar marinen och handelsflottan en ganska undanskymd roll i den svenska debatten.

Vad gäller de maritima näringarna är behovet av bättre ekonomiska förutsättningar typ skattelättnader väl känt; den svenska maritima näringen måste vara internationellt konkurrenskraftig.

Det behövs en medvetenhet om att sjöfart, maritim säkerhet och försvar hänger ihop.

Fem pelare för maritima ambitioner

1. Kulturella: Bygg upp ett kollektivt maritimt medvetande. Detta innebär att integrera maritim historia, geografi och kultur redan i skolan, främja allmänhetens intresse och marknadsföra maritima yrken.
2. Maritima: Att upprätthålla en kapabel och tekniskt avancerad marin är avgörande för suveränitet, krishantering och deltagande i internationell säkerhet.
3. Diplomatiska: Sverige måste påverka den globala havsförvaltningen och balansera nationella intressen med kollektiva internationella ansvar.
4. Ekonomiska och tekniska: Att satsa på den ”blå ekonomin” genom innovation, investeringar och hållbara metoder är avgörande för konkurrenskraften och suveräniteten.
5. Vetenskapliga: Satsa på oceanografisk forskning för att förstå och förvalta marina resurser, klimatförändringar och biologisk mångfald.

Strategiska utmaningar och rekommendationer

Dessa maritima ambitioner kräver att flera hinder övervinns:

1. Fragmenterad styrning: Den maritima politiken är spridd över flera departement.
2. Fragmenterad maritim kompetens: Den fragmenterade politiska styrningen motsvaras av en fragmenterad kunskap bland de som arbetar i den maritima världen. I WMU (World Maritime University; drivs av FN) i Malmö har Sverige tillgång till en världsunik maritim kompetens. Men få svenskar går där – och ännu färre sjöofficerare!
3. Allmänhetens uppfattning: Det finns en allvarlig brist på maritim medvetenhet bland både allmänheten och beslutsfattarna.
4. Industriella behov och arbetskraftsbehov: Den maritima sektorn står inför kompetensbrist och ett behov av att attrahera unga talanger, inte minst inom tekniska och vetenskapliga områden.
5. Hållbar utveckling: Det är avgörande att hitta en balans mellan utnyttjandet av marina resurser och skyddet av miljön.

Slutsats

Sverige måste övervinna kulturell, strukturell och strategisk tröghet. För att uppnå detta krävs en långsiktig, integrerad maritim strategi som omfattar kultur, försvar, diplomati, ekonomi, livsmedelssäkerhet och vetenskap, förankrad i en förnyad nationell och europeisk ambition för havet.

På Kungliga slottet den 9 juni erhöll konteramiral (PA) Anders Grenstad H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band av H.M. Konungen.

Motiveringen till medaljen: ”För framstående insatser inom svenskt akademiväsende”. Anders Grenstad är hedersledamot av och tidigare ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi.

 

 

Foton: Jonas Borg/Kungl. Maj:ts Orden, Kungl. Hovstaterna.

 

Ordinarie ledamoten Hans Granlund har förlänats Medaljen för stöd till Ukrainas försvarsmakt för sina insatser som Sveriges försvarsattaché i Kiev under åren 2023-25. Kungl. Örlogsmannasällskapet gratulerar till denna hedersamma utmärkelse! Hans Granlund på Hostomels flygplats utanför Kiev

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi – ordinarie sammanträde i Göteborg höll ordinarie ledamoten Daniel Eklund sitt inträdesanförande under rubriken: ”Tempots särställning för sjöstriden och dess effekt på teknik och taktikanpassning”.

Sammanträdet hölls vid Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och inträdesanförandet kommer att publiceras i Tidskrift i Sjöväsendet.

Förslag till nytryck av föreskrifter och allmänna råd om sjöfartsskydd samt föreskrifter om IMO-identifikationsnummer och vissa fartygshandlingar (TSF 2020-137)

Kungl. Örlogsmannasällskapet har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad remiss och får härmed anföra följande.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är Sveriges maritima akademi och en av de tio rikstäckande kungliga akademierna. Enligt stadgarna verkar akademien för utveck­ling inom sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet, vilket bland annat om­fattar marinstrategiska frågor samt forskning och kunskapsstöd för att utveckla marinen och de maritima näringarna.

Kungl. Örlogsmannasällskapet är indelat i fyra vetenskapsgrenar och har cirka trehundrafemtio svenska och utländska ledamöter med kompetenser inom     stra­tegi och taktik, teknik, juridik (särskilt havs- och folkrätt), kompetens­för­sörjning, handelssjöfart, maritima försörjningsfrågor och andra fält som är relevanta för akademiens verksamhetsområde.

Kungl. Örlogsmannasällskapet välkomnar Transportstyrelsens förslag och delar uppfattningen att föreskrifterna inom det aktuella området bör revideras.

Kungl. Örlogsmannasällskapet tillstyrker förslaget att Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2004.13) upphävs och ersätts av två nytryck i TSFS, vilket kommer att göra bestämmelserna mer lättöverskådliga. De texter som föreslås ökar dess­utom tydligheten och gör bestämmelserna lättare att förstå för läsaren.

Synpunkter på förslagen i detalj

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om sjöfartsskydd

2 kap. (Hamnanläggningar) 9 §

Kungl. Örlogsmannasällskapet noterar här att besvarande om begäran om en sjöfartsskyddsdeklaration för fartygets räkning, enligt avsnitt 5.4 i bilaga II till för­ordning (EG) nr 725/2004, ska utfärdas av befälhavaren eller fartygets skydds­chef. Föreskriftsförslaget anger emellertid att hamnanläggningens skydds­chef ska begära upprättande av befälhavaren eller den befälhavaren har delegerat uppgiften till (1 st.).

Fråga uppstår då om EU-förordningens bestäm­melse inne­bär en begränsning i fråga om vilka som kan hantera sjöfarts­skydds­dek­laration­en för fartygets räkning och om den föreslagna bestäm­melsen i så fall innebär risk för obehörig hantering av handlingen. Möj­ligen bör en annan lydelse över­vägas för att minska risken för att otydlighet i detta avseende uppstår.

2 kap. (Hamnanläggningar) 7 §

I fråga om återkallande av en hamnanläggnings skyddsplan anger förslaget att återkallelse får ske om hamnanläggningens skyddschef inte uppfyller tillämpliga krav (5 p.). Kungl. Örlogsmannasällskapet tolkar denna bestämmelse som att det är utbildningskraven som följer av 2 kap. 8 § som avses. Detta bör i så fall förtydligas eftersom ”tillämpliga krav” kan uppfattas omfatta även andra til­lämp­liga krav i fråga om sjöfartsskydd.

3. kap. (Fartyg) 2 och 3 §§

De föreslagna ändringarna innebär att rapportering till Kustbevakningen, genom maritime single window (MSW), ska ske av befälhavaren eller av den befäl­havaren har delegerat uppgiften till. Härvid ska noteras att det endast är reda­ren och befälhavaren som omfattas av straffansvar, enligt 23 § 9 lagen (2004:487) om sjöfartsskydd (Sjöfartsskyddslagen), för underlåtenhet att ge in den ifrågavarande informationen. Även om befälhavaren tydligt delegerar upp­giften till en styrman att ge in informationen, förblir befälhavaren alltså straff­rättsligt ansvarig om informationen inte lämnas, jfr rättsfallet ND 2006 s. 71 (Svea HovR) Nordanhav. Den nu föreslagna lydelsen riskerar att skapa oklarhet kring vem som faktiskt är ansvarig för ingivande av informationen.

Kungl. Örlogsmannasällskapet menar att formuleringen ”befälhavaren ska se till att …” skulle kunna användas istället för att göra bestämmelsen tydligare i detta avseende. Lydelsen innebär visserligen att någon annan kan ombesörja ingi­van­det, men markerar samtidigt att det i så fall alltjämt är befälhavaren som bär ansvar för att korrekta uppgifter ges in. Denna metodik skulle då följa aktsam­hetskraven gällande exempelvis sjövärdighet och gott sjömanskap i 6 kap. sjö­lagen (1994:1009) och i fråga om befälhavarens ansvar i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

Transportstyrelsens föreskrifter om IMO-identifikationsnummer och vissa fartygshandlingar

Kungl. Örlogsmannasällskapet har inga synpunkter på förslaget.

 

Detta remissvar har utarbetats av ordinarie ledamoten Mattias Widlund och fastställts av Kungl. Örlogsmanna­sällskapets styrelse.

KUNGLIGA ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET

Odd Werin

Akademiens ordförande

 

Ladda ned remissvaret HÄR 

Läs om remissen på Transportstyrelsens webbplats.

 

 

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde i Karlskrona 16 april höll ordinarie ledamoten Henrik Jonsson sitt inträdesanförande om Kustbevakningens utveckling mot en beredskapsmyndighet med ett mer uttalat ansvar inom den maritima säkerheten, där det blev tydligt hur många beröringspunkter Kustbevakningen har med marinen och övriga aktörer som verkar inom det maritima området i Sverige.

Sedan några år har lagstiftning och annan statlig reglering gjort det lättare för det militära försvaret och Kustbevakningen att samarbeta redan i fredstid och Henrik Jonsson gav flera exempel på hur detta kan och bör utnyttjas, exempelvis genom personalutbyte,  informationsdelning och samordning av sjöövervakning. Sveriges Natointräde öppnar också möjligheter. Ländern runt Östersjön använder förvisso sina Kustbevakningar på lite olika sätt, men att den svenska ingår i Natos operation ”Baltic Sentry” visar konkret hur Sveriges alla maritima verktyg kan användas.

OL Henrik Jonsson är sedan 2024 överdirektör i Kustbevakningen.

 

Den andra delen av sammanträdet innehöll en orientering från vetenskapsgren II om den pågående utredningen om personalförsörjning av det militära försvaret.

OL Jonas Hård af Segerstad är en av Försvarsmaktens experter i utredningen och berättade hur utredningen tittar på frågor som ska öka tillgängligheten till värnpliktiga i krigsorganisationen, exempelvis genom beredskapsuppgifter under grundutbildning, utökade möjligheter till beredskapstjänstgöring, större reserver, dagersättningens storlek mm. Även reservofficersområdet berörs, där utredningen undersöker hur tjänstgöringsskyldighet och därtill kopplad rätt till tjänstledigt ska fungera på ett enkelt och tydligt sätt i alla beredskapsgrader. Försvarsmaktens behov av tidvis tjänstgörande civila ska också klaras ut så att den kategorin kan börja användas. I detta ingår också en ambition att kunna ensa tjänstgöringsskyldigheten i olika beredskapsgrader så att den blir logisk och likartad för olika personalgrupper i organisationen.

Utredningen är tillsatt av Försvarsdepartementet och ska redovisa senast 1 juli i år.

Direktivet för utredningen finns att läsa här.

I juni i år genomförs FN:s havskonferens i Nice. Havskonferenserna tillkom efter ett initiativ av Sverige och Fiji år 2017. Vid denna ska en bred palett havsrelaterade frågor avhandlas, från fiske, utvinning och energiproduktion till klimat, miljö och hållbarhet. Franska Académie de marine inbjöd därför akademierna från Portugal, Spanien, Belgien, Tyskland och Sverige till ett förberedande symposium i Marseille 25 – 26 mars. Därutöver deltog en rad experter och maritimt intresserade studenter från Deep Blue Foundation, alla från Sorbonne och andra ledande franska universitet.

I symposiet gjorde HL Marie Jacobsson inlägg om havsrätt och maritim säkerhet. OL Peter Thomsson bidrog i diskussioner om den blå ekonomin. HL Lars Wedin deltog i dubbel kapacitet eftersom han även är KL i Académie de marine.

– Till skillnad från de tidigare havskonferenserna kom säkerhetsaspekter denna gång att lysa igenom varje område som diskuterades. Detta är en nödvändig diskussion. Äntligen har poletten trillat ner!, konstaterar HL Marie Jacobsson.

HL Lars Wedin instämmer och tillägger:  – Efter att i drygt tio år ha utgjort länken mellan de franska och svenska akademierna är jag mycket nöjd att samarbetet har både breddats och fördjupats. Det bådar gott för framtiden.

– Detta första gemensamma seminarium var värdefullt för den gemensamma förståelsen av den täta växelverkan mellan ekonomi, miljö och säkerhet som blivit allt tydligare på senare tid, kommenterar OL Peter Thomsson och fortsätter: – Särskilt glädjande var engagemanget hos de unga deltagarna i Deep Blue Foundation, något jag hoppas kan inspirera unga i andra länder, inte minst i Sverige.

Nästa gemensamma verksamhet mellan akademierna är European Maritime Academies Meeting där Kungl. Örlogsmannasällskapet står värd i samband med sammanträdet i Göteborg i oktober.