02-koms-logotyp-gul

Kungl. Örlogsmannasällskapet

Sveriges maritima akademi

Paris Naval Conference 2026

Från vår ständigt aktive man i Frankrike, hedersledamoten Lars Wedin, presenteras en sammanfattning av 2026 års Paris Naval Conference 2026. 

Mer information och en inspelad stream från konferensen finns här: https://www.ifri.org/en/paris-naval-conference-2026-naval-rearmament-and-operations-contested-waters

*   *   *

Paris Naval Conference, som organiseras av franska utrikespolitiska institutet (IFRI), har nu blivit en årligen återkommande marin högnivåmässa. Konferensen är nu utan tvekan årets viktigaste europeiska marina möte där marincheferna från Frankrike, Storbritannien och USA deltager biträdda av några ytterligare inbjudna – i år marincheferna från Italien och Nederländerna. Talarna är genomgående på hög nivå.

Nedanstående är sammanfattningar gjorda av AI och lätt redigerade. Av tekniska skäl omfattar dokumentet endast andra dagen.

Marinchefernas inlägg
Talare var:
• Amiral Nicolas Vaujour, Chef franska marinen
• General Sir Gwyn Jenkins, First Sea Lord, Royal Navy
• Amiral Daryl Caudle, Chief of Naval Operations, U.S. Navy
• Amiral Giuseppe Berutti Bergotto, Chef italienska marinen
• Vice-amiral Harold Liebregs, Chef nederländska marinen
Moderator: Élie Tenenbaum IFRI

Marincheferna diskuterar den förändrade maritima hotbilden och vilka krav den ställer på dagens flottor.
De återkommande huvudpunkterna är:
• Världsordningen fragmenteras, internationell rätt och regelverk fungerar sämre, och vi befinner oss i en period av maktpolitik snarare än reglerad ordning.
• Hoten är nu ”seabed to space”: flottor måste kunna verka från havsbotten (infrastruktur, kablar, pipelines) till rymden (satelliter, rymdbaserade sensorer) samt hantera cyberdomänen.
• Hotbilden breddas: inte bara stater som Ryssland och Kina, utan också proxyaktörer och miliser som Houthi-rörelsen i Röda havet, utrustade med USV, UAV, kryssnings- och ballistiska robotar.
• Ukraina kriget lyfts fram som exempel på hur billiga, obemannade system (särskilt drönare) kan pressa tillbaka en större flotta och förändra ”business at sea”.
• Teknologisk utveckling och sjunkande tröskelkostnader gör avancerade vapensystem (engångs UAV, robotar, cyber, antispace) tillgängliga för fler aktörer, vilket ökar antalet potentiella motståndare.
• I Atlanten betonas Rysslands fortsatta satsningar på Norra marinen och framför allt ubåtsförmågan; fåtaliga ryska enheter kan binda stora allierade resurser eftersom vår tolerans för rysk närvaro nära egna farvatten är låg.
• På den södra flanken beskrivs Medelhavet som instabilt, med fler statliga och icke statliga aktörer, växande nordafrikanska flottor, djupverkande robotförmågor samt hög koncentration av kritisk europeisk infrastruktur på havsbotten.
• Alla betonar behovet av adaptiva, innovativa flottor ”by design”, eftersom traditionella svar – att bygga fler stora krigsfartyg och ubåtar – inte räcker givet hotbredd, kostnader och långa ledtider i varvsindustrin.
• För att hantera detta krävs bättre gemensam underrättelseinhämtning, analys och delning samt långsiktigt förtroende mellan partner – ”you can’t surge trust”.

Q&A
• En arbetsdelning skisseras (från US National Security Strategy): USA fokuserar på hemlandet, västra hemisfären och Stilla havet, medan européerna förväntas ta större ansvar i Europa och Nordatlanten, men ändå upprätthålla intressen i Stilla havet (handelsleder, passagerare, brittiska medborgare i regionen, etc.).
• Undervattenskrigföring beskrivs som ett kollektivt “team sport” där Natoländernas undervattensförmågor, marinflyg och delade lednings-/underrättelsesystem integreras i ett sammanhängande “theatre undersea warfare”-koncept snarare än klassisk “ring of steel” runt högvärdiga enheter.
• Amiralerna betonar vikten av interoperabilitet, C3 (command, control, communications) och förståelse för nationella undantag för att kunna leda och fördela resurser effektivt globalt (Atlanten, Röda havet, m.m.).
• Amfibieförmågan, med fokus på Royal Marines och nederländska/amerikanska littorala styrkor, framställs som central för att säkra Nordnorges kust, utöva sjökontroll (Sea Control) i Nordatlanten och genomföra havsförnekelse (Sea Denial) i Nordkalotten inom ramen för Natos nya planering (JOA Northwestern Europe). Hybridiserade, spridda amfibieförband ses som anpassade till den typ av konflikt som i dag syns i Ukraina. (min kommentar: våra amfibieförband!)
• Logistik och uthållighet till havs lyfts fram som avgörande grundförutsättningar för all denna verksamhet; “the pros of logistics” blir en sammanfattande devis för hur de kombinerade logistikstyrkorna måste optimeras och samordnas mellan nationerna.

General Mandon, Frankrikes ”ÖB”
Marinens centrala roller:
1. Suveränitetsskydd – För maritima makter är den första försvarslinjen till havs
2. Ekonomiskt skydd – 80-90% av handelsflödena går sjövägen; inklusive hantering av kriser som i Röda havet och initiativ mot illegal oljetransport från Ryssland
3. Digital ekonomi – Skydd av undervattenskablar som är avgörande för det digitala samhället
4. Logistik – Marin transport är oersättlig för militära operationer
5. Vetenskap och utforskning – Pionjärroll inom miljövänlig framdrivning, djuphavsutforskning och polarforskning
6. Underrättelsetjänst – Global närvaro ger avgörande förståelse för pågående kriser (exempel: Medelhavet, Israel/Gaza, Iran)
7. Politisk signalering – Demonstration av beslutsamhet (exempel: USA:s marina tryck på Iran, Frankrikes nya hangarfartyg)

Strategiska utmaningar:
• Återgången till stormaktskonfrontation – Efter decennier av fred måste Frankrike förbereda sig för krig
• Kontroll av strategiska områden – Sund, passager, Medelhavet för att blockera ryska ubåtar
• Ökad vapenkapacitet behövs – Fler fartyg, fler missiler, längre räckvidd (min kommentar: det var tydligt att amiral Caudle betraktar Trumpklassens ”slagskepp” som någonting som kommer)
• Respekt för internationell rätt – Kontinuerlig konfrontation med Kina om havsrätten
• Transparens-utmaningen – Kvantteknologi, rymd, akustiska system gör haven mer ”genomskinliga”
• Konnektivitet och AI – Den som har initiativ vinner; kräver maximal datainhämtning och AI-analys
• Drones och asymmetrisk krigföring – Ukrainas succé mot ryska örlogsfartyg, Houthiernas hot i Röda havet visar nya sårbarheter
• Cyberförsvar – Kritiskt för skydda uppkopplade system

Den mänskliga faktorn:
Trots all teknologi betonar generalen att havet förblir oförändrat och att marinens tradition – kamratskap inom besättningarna, moralisk styrka, viljan att embarkera och möta fara – förblir central. Han noterar utmaningen att motivera unga att tjänstgöra i slutna fartyg under torped- och drönarhot.

Skydd av kritisk infrastruktur till havs, från rymden till havsbotten, från kusten till öppet hav
Talare:
1. Marc Delorme, chef för havsbottenkontroll, Thales DMS Underwater Systems
2. Annabelle Livet, forskare med specialisering på energisäkerhetsfrågor, Foundation for Strategic Research
3. Viceamiral (PA) Didier Maleterre, vice ordförande för försvarsrådgivare, EXAIL
4. Kommendör Henk Warnar, docent i krigsstudier, Nederländska försvarsakademin
Moderator: Nicolas Mazzucchi, chef för Naval Strategy & Wargaming Division vid Centre for Strategic Studies of the Navy (CESM)

1. Europa som sjömakt
Kommendör Warner argumenterar för att hela Europa bör betraktas som en sjömakt i modern tid. Sjömakter kännetecknas av två faktorer:
• De är beroende av handel för sitt välstånd
• De har inte stora arméer för att invadera eller stabilisera andra länder
Europa liknar historiska sjömakter som det nederländska imperiet på 1600-talet och Storbritannien på 1800-talet. Modern sjömakt handlar inte bara om att kontrollera havet med fartyg, utan om att dominera ett globalt nätverk av infrastruktur: energi, data, finans och handel.

2. Kritisk maritim infrastruktur
Energiinfrastruktur:
• Över 80 % av nya fynd av gas och olja sker offshore
• 40 % av global sjöfart transporterar energiprodukter (olja, gas, kol, uran)
• Offshore vindkraft växer snabbt: Europa har 37 GW installerad kapacitet, Kina 42 GW
• Pipelines och elkablar under havet förbinder länder
Telekommunikation:
• 1,5 miljoner km telekommunikationskablar globalt
• Bär över 95 % av all internettrafik – finansiella transaktioner, molntjänster, data

3. Sårbarheter och hot
Konkreta exempel på incidenter:
• Nord Stream (2022) – sabotage mot gasledningar
• Elisa Deita (2024) – elkabelskada
• Sea Eagle-incidenten (december 2025) – oljetanker drog ankaret över havsbotten i kilometer och bröt en elkabel mellan Finland och Estland
Hybridkrigföring:
• Svårt att avgöra om skador är avsiktliga eller oavsiktliga
• ”Skuggflottan” – fartyg som kan användas för hybridoperationer
• Plausible deniability – möjlighet att förneka avsiktliga handlingar

4. Skyddsstrategier
Natos åtgärder:
• Operation Baltic Sentry – för att säkra kritisk infrastruktur i Östersjön
• Nytt center för säkerhet av kritisk infrastruktur i Northwood (MARCOM)
• Task Force X – närmare 70 drönare, USV och UUV i Polen, Sverige, Finland och Danmark
Teknologiska lösningar:
• Maritime Domain Awareness – heltäckande sjöövervakning
• Satellitbaserad teknologi för övervakning
• Akustiska sensorer och autonoma farkoster (USV/UUV)
• Minröjningsteknik kan användas för att skydda infrastruktur
Utmaningar:
• Undervattensdetektion är komplex på grund av akustisk miljö
• 1,5 miljoner km kabel kan inte övervakas överallt hela tiden
• Behov av logistik för att stödja stora flottiljer av övervakningsplattformar

5. Samexistens mellan civil och militär verksamhet
Vindkraftsparker:
• Fransk lagstiftning kräver att vindkraftsoperatörer installerar sensorer (video, radar) (Min kommentar: nämndes som motsats till det svenska beslutet att inte satsa på havsbaserad vindkraft på grund av ”försvarets krav”.)
• Data delas med marinen för förbättrad maritim situationsmedvetenhet
• Vindkraftparker kan störa luftförsvarsradar med magnetiska störningar
Ekonomiska modeller:
• Gemensamt intresse mellan civila operatörer och marinen
• Datakabelsabotage kostar 1-2 miljoner euro och tar 1-3 veckor att reparera
• Elkabelskador är ännu dyrare och tar längre tid
• Ekonomiska modeller för delad övervakning håller fortfarande på att utvecklas

6. Strategiska principer
Två nyckelprinciper för maritim säkerhet:
1. Koalitionsbyggande – internationellt samarbete
2. Regelbaserad ordning – inte bara om krigsrätt utan om att reglera finansiell ordning och ekonomisk infrastruktur
Transparens som försvarsstrategi:
• Bästa försvaret mot skuggflottor är information om dem
• Reglera och kräva att exempelvis kinesiska fartyg inte får stänga av AIS när de passerar europeiska vatten
• Julian Corbetts vision från 1911 om trådlös kommunikation för att eliminera överraskningar blir nu verklighet

Slutsatser
Diskussionen belyser hur kritisk maritim infrastruktur utgör ryggraden i den globala ekonomin och europeiska samhällen. Sårbarheten är påtaglig, vilket visats genom sabotage och incidenter. Skyddet kräver ett holistiskt, globalt tillvägagångssätt som kombinerar:
• Teknologisk övervakning
• Internationellt samarbete (Nato, EU)
• Regelbaserad transparens
• Samarbete mellan civil och militär sektor
Europa måste förstå sin identitet som sjömakt och agera därefter – inte bara genom militära flottor utan genom att kontrollera och skydda det globala nätverk av infrastruktur som modern ekonomi och samhälle är beroende av.
Allmän kommentar: Mycket diskussion om Östersjön; synd att ingen svensk var med – inte ens i publiken?

Stödja marina operationer som pågår under lång tid och med hög intensitet
Talare:
• Viceamiral Marc Aussedat, tidigare chef för den franska marinens hangarfartygsstyrka
• Eric Balufin, vice verkställande direktör för tjänster, Naval Group
• Viceamiral Ricardo Gómez Delgado, biträdande stabschef för NATO:s marinkommando (MARCOM)
• Francesco Zampieri, professor i strategiska studier vid Italian Naval Staff College
Moderator: Héloïse Fayet, forskare vid Ifri:s centrum för säkerhetsstudier

1. Logistiska sårbarheter
• Snabb förbrukning av ammunition och bränsle – Operationer i Röda havet visade att högintensiva operationer konsumerar förråd mycket snabbare än konventionella operationer
• Avståndet kvarstår som avgörande faktor trots ny teknologi (Admiral Fioravanzos ”tyranny of distance”)
• Centraliserade försörjningssystem är sårbara – Behov av övergång till distribuerade, flexibla system
• Bakre områden existerar inte längre – I högintensiv konflikt är varje logoistiknod en frontlinje

2. Teknologiska och cybersårbarheter
• Digital konnektivitet är kritisk men samtidigt sårbar för cyberattacker
• Dataintegritet och cyberdominerande blir avgörande för marina operationer över stora områden
• Hamnar och baser är sårbara för drönare, långdistansmissiler och ballistiska robotar (lärdomar från Svarta havet)

3. Kapacitetsproblem
• Europeiska fartyg är underbeväpnade jämfört med asiatiska och amerikanska – behov av fler vertikala uppskjutningssystem (VLS)
• Omladdningskapacitet under operation måste förbättras (M in kommentar: det är svårt att lasta vertikalstartande robotar till sjöss)
• Fler missiler, granater och mer eldkraft krävs
Nödvändiga anpassningar:
Operativa:
• Från ”efficiency to effectiveness” – fokusera på militär effekt snarare än kostnadseffektivitet
• Ersätta fasta hubbar med dynamiska, distribuerade nätverk
• Tillfälliga hamnar (Min kommentar: svenskt rörligt underhåll!) och förpositionerade lager
• Interoperabilitet mellan allierade (Min kommentar: intressant att detta behöver nämnas; Nato har ju bara funnits i 77 år)
Teknologiska:
• Investering i nya teknologier (energivapen, högenergilasrar mot drönare (HPM och HPL) – som kräver mycket energi!)
• Obemannade plattformar för logistik
• Integration av kommersiella och militära kommunikationssystem
• Nya system för omladdning av ammunition under operation
Industriella (Naval Group):
• Öka besättningens autonomi – Design fartyg och system som möjliggör snabba, enkla reparationer till sjöss; dela industriell expertis med besättningar; flexibel utbildning på plats
• Resiliens mot den första chocken – Minska beroenden av värdekedjor så att industriella huvudaktörer kan agera autonomt och reaktivt tills hela ekosystemet mobiliseras
• Integrera konstruktion och underhåll – Vid högintensiv konflikt kommer omfattande skador kräva att designexpertis kombineras med underhållsexpertis för snabba, säkra reparationer
NATO-perspektiv:
• De senaste 20 åren har västliga mariner ”spelat mot lag utan anfallare” – defensiva linjer (logistik/stöd) har eftersatts
• Nu möter vi motståndare med ”bra anfallare” – måste återuppbygga logistiska kapaciteter
• De ”tre C:na”: Capabilities (kapaciteter), Congestion (trängsel), Change (förändring från effektivitet till verkan)
Från fransk hangarfartygsgrupps-befälhavare:
• Utan konsekvent, uthållig försörjning förlorar hangarfartygsgruppen initiativet och därmed sin avskräckning
• C2 för logistik måste vara lika härdad som för stridsledning
• Behov av både nationell kapacitet och interoperabla koalitioner
• Förluster och den allmänna opinionen

Slutsats:
Diskussionen understryker en grundläggande förskjutning: Det är inte längre plattformen som utgör sjömakt, utan förmågan att hålla den tillgänglig, långt borta och länge utan avbrott. Detta kräver en övergång från fredstida reflexer till krigstida resiliens, där distribuerad logistik, besättningsautonomi och industri-marina partnerskap blir avgörande för framgång i högintensiva, långvariga marina konflikter.

 

Sammanträde 21 januari på Sjöhistoriska museet

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets sammanträde på Sjöhistoriska Museet höll ledamoten Marko Petkovic ett mycket uppskattat inträdesanförande under rubriken: ”Den svenska marinen mellan Nato och EU: Strategiska nödvändigheter i en ny tid. Marko Petkovic belyste EU:s komplementära roll vid sidan av Nato och gav exempel på varför Sverige inte ska ställa den ena organisationen mot den andra.

Vid sammanträdet informerade också ledamoten Jan Joel Andersson kring Sveriges framgångar i export av materiel och samverkan med andra länder, Jon Wikingsson kring anskaffning av Sveriges nästa ytstridsfartyg, Niklas Granholm kring erfarenheter från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen samt Anders Widén kring informationen till bland annat försvarsutskottet efter särtrycket av Tidskrift i Sjöväsendet nr 5: ”Marinen i ett allierat Sverige”.

Ledamoten Marko Petkovic anförande bygger på en artikel som kan läsas HÄR

Besöket vid försvarsutskottet visas HÄR

 

 

 

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar de bästa kadetterna

Christoffer Gustavsson utsedd till bäste kadett Sjö och Johan Bengtsson till bäste kadett Amf

Vid en avslutningsceremoni i Amiralitetskyrkan i Karlskrona för specialistofficersutbildningen 2024-25 utsågs bäste kadett Sjö och Amfibie. Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi, tilldelade penningbelöning och diplom till Christoffer Gustavsson för bäste kadett Sjö och Johan Bengtsson premierades från Marinens Stiftelser som bäste kadett Amfibie och kursetta.

Christoffer Gustavsson samt Johan Bengtsson erhöll även varsin hederssabel från marinchefen, konteramiral, Johan Norlén.

Motiveringen för Gustavssons utnämning var: ”Kadett Gustavsson har under hela utbildningen visat en enastående förmåga att alltid vara tillmötesgående och professionell. Med stor skicklighet har han balanserat rollen som elev och familjefar utan att låta det påverka sina studier – något som vittnar om stark disciplin, ansvarstagande och god prioriteringsförmåga.

Gustavsson har varit en förebild för sina kurskamrater, inte bara genom sitt lugna och ödmjuka sätt, utan också genom sitt naturliga förmanskap och vilja att hjälpa andra när behov uppstått. Hans hjälpsamhet och fina personliga integritet har skapat trygghet och sammanhållning i gruppen.

Gustavsson lämnar ett avtryck som en pålitlig, omtänksam och professionell individ, och det har varit en glädje att följa hans utveckling. Lycka till i framtiden”.

 

Motiveringen för Johan Bengtssons utnämning var: Kadett Bengtsson utmärker sig genom enastående studieresultat, en stor personlig mognad och en värme som berör människor i hans omgivning. Med målmedvetenhet, nyfikenhet och ett genuint engagemang för sitt lärande visar kadetten prov på en imponerande intellektuell skärpa och en vilja att alltid göra sitt bästa.

Men det som gör kadett Bengtsson särskilt speciell är inte bara hans teoretiska framgångar, utan hans sätt att vara som människa. Han möter andra med omtanke, respekt och ett öppet hjärta – egenskaper som skapar trygghet och gemenskap omkring honom.

Han är ett föredöme för oss andra, både i och utanför klassrummet. Genom sin kombination av kunskap, ödmjukhet och värme inspirerar han sina kamrater och visar att verklig framgång handlar lika mycket om hjärta som om prestation.

– Mina och Kungl. Örlogsmannasällskapets varma gratulationer till Christoffer och Johan. Vi ser fram emot följa deras fortsatta gärning inom Marinen, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

 

 

Bilder: Hanna Marcolin Försvarsmakten

Kungl. Örlogsmannasällskapet besöker försvarsutskottet

Kungl. Örlogsmannasällskapet –  Sveriges maritima akademi – besökte i dag försvarsutskottet och presenterade akademins syn på ”Marinen i ett allierat Sverige”. Utskottets ledamöter fick ställa frågor och dessutom det senaste numret av Tidskrift i Sjöväsendet, som är ett specialnummer med temat Sverige, marinen och Nato. Läs det HÄR!

 

KÖMS styrelse framför Försvarsutskottet

 

Med Helén Pettersson (S) ur försvarsutskottet

 

Ytterligare medaljer till förtjänta

Vid en ceremoni på Sjöfartshuset, Skeppsbron i Stockholm fredagen den 5 december delade Kungl. Örlogsmannasällskapet ut ytterligare två medaljer till mottagare som inte hade möjlighet att närvara vid högtidssammanträdet 17 november

Kungl. Örlogsmannasällskapets bronsmedalj i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Furir Jakob Rundgren utsågs till Fjärde sjöstridsflottiljens medaljör.

Furir Jakob Rundgren medaljeras av ordförande Odd Werin

Motiveringen för Jakob Rundgrens utmärkelse:

”Furir Jakob Rundgren är gruppbefäl och tjänstgör idag som sonaroperatör ombord HMS Kullen.

Rundgren har efter sina år i på divisionens fartyg en bred kunskap inom sin egen tjänstegren, i den allmänna fartygstjänsten samt även specifikt i skeppartjänsten. Rundgrens stora erfarenhet gör att han är ett tryggt stöd för både yngre och äldre kollegor.  Därtill leder Rundgrens initiativtagande och förtänksamhet till att fartyget alltid är redo för insats.

Rundgren är ett föredöme och en god kamrat som leder genom ett ödmjukt föregångsmannaskap. Med ett kompetent lugn och pondus får Rundgren med sig både befäl, sjömän och värnpliktiga”.

– Mina och Kungl. Örlogsmannasällskapets varma gratulationer till Jakob. Det är mycket hedrande att ha blivit utvald och föreslagen av sin egen krets på Fjärde sjöstridsflottiljen för framstående duglighet och föredömligt kamratskap, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

 

Nils-Ove Jansson tilldelades akademiens silvermedalj.

Kungl. Örlogsmannasällskapets silvermedalj utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens ansvarsområde.

Nils-Ove Jansson med ordförande Odd Werin

Motiveringen för Nils-Ove Janssons utmärkelse:

”Nils-Ove Jansson har under många år deltagit i den marina debatten med huvudsakligt fokus på undervattenskränkningarna under 1980-och 90-talen. Jansson har givit ut flera böcker i ämnet, varit närvarande i media samt bidragit till utställningar på Marinmuseum i Karlskrona. Jansson har tidigare uppmärksammats med Kungl. Örlogsmannasällskapets hedersomnämnande och Kungl Krigsvetenskapsakademiens förtjänstmedalj”.

Kommendören av 1. graden Nils-Ove Jansson är pensionerad sjöofficer med tjänstgöring som fartygs- och förbandschef på ytstridsfartyg. Han har analyserat ubåtskränkningarna och deras säkerhetspolitiska innebörd. Under tre år var han operativt ansvarig för Kustflottans ubåtsjaktinsatser under kalla kriget. Han har studerat vid U.S. Naval War College och varit chef för Försvarsstabens underrättelseavdelning. Under åren 1992-95 var han chef för ÖB:s underrättelse- och säkerhetskontor och ställföreträdande chef för Must.

– Akademien gratulerar Nils-Ove Jansson till en välförtjänt medalj. Jansson som ledamot har över tid starkt bidragit för vår uppgift, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Nya ledamöter installerades vid högtidssammanträdet

Kungl. Örlogsmannasällskapet valde vid sammanträdet i september 2025 in åtta ordinarie ledamöter, två korresponderande och en hedersledamot: https://www.koms.se/nya-ledamoter-i-kungl-orlogsmannasallskapet-3/

Vid  högtidssammanträde i Karlskrona måndagen den 17 november presenterades hedersledamoten Peter Hultqvist, de nya ordinarie ledamöterna Magnus Thylin och Henric Johnson samt korresponderande ledamoten Henrik Ringbom.

Se alla bilder från högtidssammanträdet HÄR!

KL Henrik Ringbom

 

OL Magnus Thylin

 

OL Henric Johnson

– Varma gratulationer till alla nyvalda ledamöter. Ni utgör en välkommen förstärkning till Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges Maritima Akademi. Vi lever i en tid med stora utmaningar och jag ser fram mot era bidrag och fortsatta gärning inom akademien, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

 

Konteramiral Stephan Haisch – chef för CTF Baltic i Rostock – var hedersgäst

 

 

HL Peter Hultqvist

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets – Sveriges maritima akademis högtidssammanträde i Karlskrona presenterades Peter Hultqvist som ny hedersledamot.

Peter Hultqvist har under sin långa politiska gärning inom försvarspolitiken, som försvarsminister och ordförande i försvarsutskottet, målmedvetet verkat för att stärka Sveriges försvarsförmåga.

– Peter Hultqvists djupa engagemang i de marina frågorna, hans handlingskraft och förståelse för sambanden mellan industriell kompetens, nationell säkerhet och internationellt samarbete utgör en solid grund för hans utnämning till hedersledamot, kommenterade konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges maritima akademi.

 

Bilder: Nicklas Gustafsson, Artistic,  och KÖMS.

Kungl. Örlogsmannasällskapet belönar och medaljerar

Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets – Sveriges maritima akademi – 254:e högtidssammanträde sedan det första i november 1771, delades traditionellt belöningar ut.

På förslag av marinens förbandschefer delades Kungl. Örlogsmannasällskapets bronsmedalj i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda ut vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Karlskrona måndagen den 17 november. De som medaljerades var:

– Korpral Johannes Nygren, Marinstaben

– Furir Mikael Zackrisson, Första ubåtsflottiljen

– Korpral Oscar Morell, Tredje sjöstridsflottiljen

– Överfurir Patrik Livchitz, Stockholms amfibieregemente

– Furir André Staberg, Älvsborgs amfibieregemente

– Menig Theo Gullander, Marinbasen

Furir Jakob Rundgren, Fjärde sjöstridsflottiljen, erhåller sin utmärkelse vid senare tillfälle.

Mina och Kungl. Örlogsmannasällskapets varma gratulationer till de förtjänta medaljörerna från Sveriges marina förband. De erhåller medaljen efter att ha blivit utvalda av sin egen krets för framstående duglighet och föredömligt kamratskap, säger konteramiral (PA) Odd Werin, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Bronsmedaljen

(Det ovanliga skrivsättet ”ärkänsla” kommer från rörelsen Nystavarna, som vid förra sekelskiftet ville reformera stavningen till en mer ljudnära. De sista spåren verkar synas på denna medalj).

Kungl. Örlogsmannasällskapets uppmärksammar också tävlingsskrifter och uppsatser: Lektor major Ulrik Franke belönades för tävlingsskriften: ”Till vilket pris hålls jordens sjöfartsrutter öppna? De skådespel som makten uppför”, kommendörkapten Erik Ahlqvist för uppsatsen: ”Att synas eller att inte finnas – Danmarks nedläggning av ubåtsvapnet” och fänrik Ludwig Andersson för uppsatsen: ”Asymmetrisk sjökrigföring – Den underlägsna statens räddning i maritima konflikter”. Samtliga skrifter kommer attt publiceras i akademiens Tidskrift i Sjöväsendet.

De belönade skribenterna

 

Kungl. Örlogsmannasällskapet delade ut sin medalj i guld till ledamöterna Ove Bring och John Hattendorf

”Ledamoten och professor emeritus Ove Bring har sedan invalet i KÖMS år 1985 aktivt, kontinuerligt och med högsta akademiska precision bidragit till utveckling och studier av sjökrigsvetenskapen, med fokus på havsrätt. Hans huvudområde har sedan invalet i KÖMS speglat akademiens engagemang i folkrättsliga och övriga internationella frågor. Professor Brings sammantagna gärning inom och utom KÖMS är utan tvekan en synnerligen framstående gärning inom akademiens ansvarsområden.

Corresponding fellow Professor Emeritus John Hattendorf is one of the world’s most respected and decorated Maritime Historians and Strategists. His contribution to the knowledge and insights in his field of science cannot be exaggerated. His interest in Sweden and our history of warfare – naval and maritime history in particular – is vast. Professor Hattendorf has also for several decades been a mentor and sponsor for Swedish naval officers attending the Naval Command College in Newport, most of them members of KÖMS”.

Ledamöterna Ove Bring och John Hattendorf belönas med KÖMS medalj i guld.

 

Bibliotekarie Andreas Nilsson och kapten (RO) Olle Neckman erhöll silvermedalj:

”Andreas Nilsson har varit KÖMS bibliotekarie i tolv år. Han har under denna tid utfört ett gediget arbete med att omvandla biblioteket till ett modernt forskningsbibliotek. Dessutom har Nilsson använt KÖMS samlingar i sin utbildning vid Sjöstridsskolan. På detta sätt har han kunnat sprida kunskap om KÖMS och dess verksamhet till flera generationer yrkesofficerare.

Kapten (RO) Olle Neckman har bidragit till akademiens arbete med formgivning av ”En svensk marin i Nato” och ”Havet och dess strategi” m.m. Med sina snygga och talade grafiska illustrationer har han förtydligat KÖMS budskap. Neckman har under lång tid verkat i andan för KÖMS syften och ändamål, bl.a. som ordförande för Kustjägarveteranerna och chefredaktör för Tidningen Kustjägaren där KÖMS olika arbeten ofta publicerats”.

KÖMS silvermedalj

 

Mer om Kungl. Örlogsmannasällskapets medaljer och belöningar: HÄR

Bilder: Nicklas Gustafsson, Arctistic

 

För ytterligare information:

För bilder och koordination: Mårten Granberg, ledamot, Kungl. Örlogsmannasällskapet, tel. mobil. 070 7640100 eller

E-post: marten.granberg@koms.se

Besök även: www.koms.se alt följ oss på X: @orlogsman

 

Marina uppgifter och maritim förmåga i Nato

Den successiva försämringen av det säkerhetspolitiska läget, Rysslands angrepp på Ukraina och Sveriges övergång från alliansfrihet till Natomedlemskap ställer krav på en mental omställning inom Försvarsmakten och samhället i stort för att möta nya hotbilder och nya operativa krav. Den omställningen måste ske omedelbart då Sverige för närvarande befinner sig mitt i ett lågintensivt hybridkrig såväl på land som till sjöss. Den ryska skuggflottan och hybridattackerna mot vital infrastruktur på havsbotten tillsammans med sabotage på telemaster i land är tydliga exempel på detta. Därtill kan läggas olika former av överbelastningsattacker som drabbar det öppna samhället.

Havet, sjölederna och den maritima infrastrukturen är väsentliga svenska säkerhetsintressen. Den svenska marinen ska, tillsammans med övriga maritima myndigheter eller som en del i en Natooperation, kunna skydda dessa intressen genom förmåga till avskräckning och försvar och därigenom bidra till att trygga folkförsörjningen.

Den svenska marinen är numerärt och strukturellt inte anpassad för den förändrade militärgeografin och det nya säkerhetspolitiska läget.

Sverige måste öka sin militära beredskap och resurser, särskilt inom marinen, för att kunna möta de nya kraven. Detta inkluderar investeringar i nya, fartyg, vapensystem och ökat samarbete samt ökad interoperabilitet med Nato.

Läs också temanumret av Tidskrift i Sjöväsendet, nr 5/2025, om ”Marinens roll i ett allierat Sverige”.

Höjd beredskap och krig

Östersjön

Vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge med förhöjd risk för krig eller krigsliknande förhållanden behöver marinen etablera kontroll över sjöleder Sea Lines of Communication (SLOC) i Östersjön i syfte att skydda sjöförbindelser och möjliggöra förstärkningstransporter till frontstater som Polen, Baltikum och Finland. Sverige, med sin geografiska position, måste spela en central roll i att etablera och upprätthålla denna kontroll.

Beredskap för och förmåga att ingå i Natos ledningsstrukturer på alla nivåer behöver finnas. Men också egen förmåga att leda till sjöss i flera riktningar samt att kunna sätta upp nya förband eller stridsgrupper efter behov. Förutsättningar för robust ledning av enheter på långt avstånd från Sverige måste också etableras.

Våra ytstridsfartyg måste kunna bära sensorer och vapen med lång räckvidd över land och över stora havsområden samt möta det större operationsområdets krav på sjövärdighet och uthållighet. Välbestyckade svenska örlogsfartyg är en del av alliansens gemensamma luftförsvar för att skydda infrastruktur och befolkning. Samverkan med såväl det svenska som andra Natoländers luftstridskrafter är avgörande för att åstadkomma ett effektivt luftförsvar.

Baser och basområden samt vitala hamnar, Sea port of embarkation/debarkation (SPOE och SPOD) behöver kunna skyddas och hållas öppna. Detta kräver ett förstärkt basförsvar med förmåga att skydda mot robotar och drönare.

I kris och krig ökar också behovet av samordnad maritim ledning. Natos sedan länge etablerade koncept för samverkan mellan sjöförsvar och handelssjöfart, Naval co-operation and guidance for shipping (NCAGS) kommer att vara en vital del för att få flödet över Östersjön att fungera.

Flödet över Östersjön kommer också att behöva stora mängder kölar. För att kunna möta kraven på säkerställd fartygskapacitet både avseende fredstida kriser och under krig och krigsfara krävs en svensk beredskapsflotta som kan aktiveras vid behov. Denna behöver bestå av svenska rederier, med i förväg uttagna fartyg och krigsplacerad personal ombord och i land.

I ett inledande skede kan motståndaren eftersträva att överbelasta med hybrida attacker i stor skala vilket kan omfatta provocerande minutläggning på fritt hav. Dessa behöver kunna röjas för att säkerställa fri rörlighet. Förmåga till egen minutläggning behöver finnas för att möjliggöra blockader och kanalisering av motståndarens sjötrafik.

Erfarenhet från röda havet och Ukraina säger att förmåga till bekämpning av drönare på ytan, i undervattens-domänen och i luften behöver säkerställas. Egen förmåga till drönare på och under ytan samt i luften behöver finnas.

Skyddet av Bornholm, Gotland och Åland behöver förstärkas i syfte att motverka insats av sjöburna specialförband.

En bra och motståndskraftig förmåga att utnyttja satelliter för säker informationsöverföring får, tillsammans med förmåga att i nära realtid utnyttja information från satellitspaning anses vara en förutsättning för en effektiv modern och samordnad förmåga. Detsamma gäller förmåga i cyberdomänen, liksom en väl utbyggd telekrigsförmåga, såväl defensiv som offensiv.

Den sedan länge etablerade marina huvuduppgiften att försvara Sverige mot kustinvasion bör nu övergå till operationsuppgifter för att utöva kontroll till sjöss som möjliggör att sjövägarna utnyttjas till våra syften inom Alliansen samtidigt som Ryssland förvägras detsamma. Med Sverige som en del av Nato, har militärgeografin ritats om till fördel för försvaret av Sverige och behovet att kunna skydda flöden över havet, såväl militära som civila, tillkommit.

Västerhavet

Transporter till och från de större hamnarna på västkusten kommer också att vara en väsentlig del av en större Natooperation i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Här har Sverige en uppgift att lösa inom ramen för det som kallas värdlandsstödet (Host Nation Support).

Andra Natoländer som understödjer Sverige vid kris eller krig förväntar sig att transporter till och från svenska hamnar kan ske säkert och att resurser för denna uppgift är avdelade i tillräcklig omfattning.

Likväl bör Sverige kunna förvänta sig att alliansen stödjer med att säkerställa flöden in till svenska hamnar på västkusten då detta är ett gemensamt intresse i försörjning av såväl Skandinavien som frontstater i Östersjön.

Kontroll över inloppen till Östersjön och säkra leder till vitala hamnar krävs också för att för att trygga folkförsörjningen. Brist på mat och drivmedel bedöms tidigt kunna påverka försvarsviljan i negativ riktning.

Svensk säkerhets- och försvarspolitik behöver omhänderta det faktum att Sverige i ett transporttekniskt perspektiv är att betrakta som en ö och den svenska marinen måste vara tillräckligt stor för att kunna verka i minst två geografiska områden samtidigt.

Bottenviken

En utveckling som innebär att krigshändelserna koncentreras till nordkalotten får påverkan till havs. Även i detta scenario kommer det att till stor del handla om transportrörelser över havet. Likaså kommer skydd av Åland och Ålandsförträngningen att bli betydelsefull.

Även marinens förmåga att vara en del av luftförsvaret för att skydda sjötrafik och befolkning är viktig.

Den svenska marinen har agerat i av Sverige omgivande vatten under lång tid men i en annan säkerhetspolitisk kontext.

Som en del av Nato bör den svenska marinen utnyttja förmåga att verka i trånga farvatten men anpassa såväl storlek som struktur till den rådande säkerhetspolitiska kontexten.

Sverige måste tillsammans med allierade och i samverkan med övriga maritima myndigheter behärska flöden över havet genom att tidigt i en konflikt, kanske redan nu, etablera kontroll till sjöss och i luften. Storlek och struktur på den svenska marinen måste också kunna möjliggöra för svenska enheter att verka i andra områden än de ovan angivna. Det ställer krav på ökad uthållighet vad avser såväl logistiken som personaltjänsten.

Ständig närvaro till sjöss kräver fartyg som möjliggör uthållighet och redundans. Större fartyg möjliggör längre tid till sjöss, men också förmåga att deltaga i Natoledda operationer i andra geografiska områden utanför vårt närområde.

Mindre fartyg medger å andra sidan större numerär med möjlighet till bättre yt-täckning, ökad redundans och är också mindre personalkrävande. Större fartyg kan utgöras av tillkommande Luleå-klassen, som är att beteckna som mindre fregatt och kan deltaga i operationer även utanför vårt närområde.

För att komplettera och hantera närvaro i såväl vårt närområde som utanför bör dessa kompletteras med mindre korvetter eller patrullfartyg med flexibla användningsområden i större numerär.

Lågintensiv hybridkrigföring

Under fred med pågående lågintensiv säkerhetspolitisk kris (hybrida hot, terrorangrepp), dvs det läge som råder våren 2025, behöver den svenska marinen, med tillgängliga resurser enligt ovan, uthålligt ta en aktiv roll i luften, på ytan och i undervattensmiljön för att säkerställa fri sjöfart (90 % av transporterna går på köl), skydda kritisk infrastruktur (99 % av datatrafiken går i kablar på sjöbotten) och samarbeta med Natoländer för att säkerställa regionens säkerhet.

Över tid behöver resurser finnas för att med uthållighet kunna genomföra egna, eller delta i Natoledda operationer, för att möta hybrida hot och terrorangrepp.

Detta är hot och aktiviteter som kan pågå över lång tid och med varierande intensitet varför det blir resurskrävande. Förmågan till dessa operationer behöver kunna hanteras samtidigt i flera olika riktningar och är sannolikt beroende av samverkan med våra allierade för att uppnå såväl geografisk täckning som tillräckliga resurser i vårt närområde (oaktat om Sverige, annan nation eller Nato leder operationen).

I det nya säkerhetspolitiska läget räcker det inte att följa motståndarens militära rörelser i vårt närområde, Sverige bör sträva efter att aktivt och uthålligt kontrollera omgivande havsområden, särskilt Östersjön och dess tillfartsleder. En sådan strävan kräver dels en ökad samverkan mellan svenska och nordiska maritima myndigheter. En sådan samverkan bör även ge en mer allomfattande och gemensam kontroll på havsområden, sjöfart och marin infrastruktur vilket också ger ökad beredskap för snabba förändringar i det säkerhetspolitiska läget.

Behovet av samordning mellan främst Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket kommer tydligt till uttryck i Natos sedan länge etablerade koncept för samverkan mellan sjöförsvar och handelssjöfart, Naval co-operation and guidance for shipping (NCAGS). Inte minst lotsväsendet och VTS-centralerna (Vessel Traffic Service) är nödvändiga för att effektivt kunna implementera och upprätthålla NCAGS.

Våra statsisbrytare utgör en vital del i NCAGS. Lederna måste kunna hållas öppna oaktat om det är minor eller is som hindrar. I syfte att höja beredskapen på nyttjande av statsisbrytare i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge bör en stegvis återgång till militär bemanning av en eller flera statsisbrytare övervägas. I syfte att förbättra skyddet och ge tillgång till marinens infrastruktur skulle dessa kunna baseras i örlogshamnar, i stället för som idag i öppna allmänna hamnar.

Samverkan mellan Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket med flera myndigheter kan också ske i fråga om upprätthållande av en samlad maritim sjölägesbild. En ändamålsenlig lösning kan vara att en myndighet får ansvar för att sammanställa en fullständig maritim lägesbild, som andra myndigheter dels har ansvar för att bidra med information till, dels kan erhålla extraherad information ur.

Den svenska strategin för marina uppgifter och maritim förmåga i Nato behöver beakta ett antal väsentliga aspekter:

Materiella aspekter

Förband och enheter

  • Luleå-klass (enligt plan) för att säkerställa uthållighet, luftvärnsförmåga och bidrag till Natooperationer utanför Östersjön
  • Ökat antal korvetter med motsvarande kapacitet som korvetter typ Visby och Gävle för redundans samt kunna verka i 2–3 riktningar samtidigt.
  • Ökat antal patrullfartyg som medger flexibelt nyttjande (robot, undervattensförmåga) för att hantera övervakning och informationsinhämtning i 2–3 riktningar över tid samt bidra med specifika förmågor i undervattensdomänen (till exempel kontroll av undervattensinfrastruktur, mineringar mm)
  • Ökat antal minröjningsfartyg eller motsvarande autonoma förmågor att hantera samtliga marina basområden och prioriterade SPOE/SPOD/SLOC (Kan innebära 5–7 riktningar)
  • Ökat antal amfibiebataljoner för att kunna nyttja hel bataljon i tre riktningar

Övriga materiella behov och förmågor

  • Ökad förmåga till marint underhåll på västkusten
  • Ökad förmåga med drönare i luften, på ytan och i undervattensdomänen samt skydd mot dessa
  • Ökad förmåga till verkan och skydd i rymd-, cyber- och telekrigs-domänerna.

Operativa och strategiska aspekter

  • Ökad och uthållig sjömilitär närvaro i vårt operationsområde
  • Behärska väsentliga transportleder
  • Samordna i högre grad rederi- och fartygsdriften inom Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket
  • Stärk och samordna den maritima sjölägesbilden

Aspekter gällande personal- och kompetensförsörjning

  • Den personella volymen behöver öka markant (såväl yrkesofficerare som reservofficerare) för att bemanna nödvändiga materielsystem som ska möta marinens uppgifter
  • För att påbörja tillväxt mot fler enheter bör bemanningsration i den takt som är möjlig öka mot dubbla besättningar
  • Utbildningssystemet bör möjliggöra fler vägar in och attrahera en större bredd av kandidater
  • Utbilda mot behoven, alla behöver inte kunna allt. En optimerad utbildning kan ta bort flaskhalsar. Möjliggör snarare flexibla kompetensövergångar senare i karriären.
  • Öka samverkan med sjöfart i andra myndigheter (Kustbevakningen/Sjöfartsverket) för att skapa utbildningsplatser och ökad volym i grundutbildning.
  • Plattformar bör utvecklas för att vara personaleffektiva utan att riskera förmåga eller
  • Om utbildningsvolymer inte kan omhändertas nationellt bör samarbeten med allierade inledas

Kompetens

  • Prioritera bemanning av Nato-staber för att erhålla kompetens men också bidra in med vår unika kompetens inom Nato.
  • Öka kompetens inom teknik och innovation för att möta aktuella och framtida behov
  • Nyttja civil kompetens där så är möjligt för att snabbare frigöra militär kompetens till kärnuppgifter.

Övrigt

  • Utveckla löne – och villkorsstrukturen för att skapa incitament för fler att vilja tjänstgöra i marinen, i marina insatser och under längre tid av sin karriär.

Sammanfattning med rekommendation

Hotet från Ryssland och medlemskapet i Nato har förändrat såväl det säkerhetspolitiska som det militärgeografiska läget.

Den svenska marinen måste till numerär och struktur anpassas för de uppgifter som följer av detta. Fokus bör fortsatt vara förmåga att verka i trånga och grunda farvatten, sk littoral warfare. Nato kan dock komma att kräva vår kompetens och vår förmåga där den gör bäst nytta, vilket kan vara på andra platser än där vi brukar uppträda. Förmåga att leda förband och enheter på avstånd från Sverige behöver finnas. Likaså beredskap och förmåga att ingå i Natos ledningsstrukturer på alla nivåer.

Antalet enheter behöver bli fler i syfte att kunna verka i fler riktningar samtidigt alternativt täcka ett större operationsområde. Uthålligheten behöver öka. Liksom förmågan att verka i farvatten utanför Östersjön och västerhavet. Luftvärnsförmåga behöver finnas på samtliga ytstridsenheter. Helikopterkapaciteten behöver öka. Samverkan med luftstridskrafter från samtliga Natoländer är vital.

Förmåga att verka med obemannade farkoster behöver öka och skyddet mot obemannade farkoster stärkas.

Sveriges maritima myndigheter behöver samverka i större utsträckning för att lösa de uppgifter som följer av såväl krig och krigsliknande förhållanden som lågintensiv hybridkrigföring.

Statsisbrytare bör utgöra en del av det maritima totalförsvaret med möjlighet till basering av helikopter och förmåga till minutläggning och förnödenhetsförsörjning. Bemanningen bör delvis vara sjömilitär. Värnpliktiga bör kunna fullgöra sjötjänst ombord.

Basförsvaret behöver förstärkas.

 

Kungl. Örlogsmannasällskapet yttrar sig över personalförsörjningsutredning

Kungl. Örlogsmannasällskapet har lämnat sitt remissvar på utredningen Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret (SOU 2025:86). Akademien välkomnar flera av utredningens förslag som viktiga steg för att stärka Försvarsmaktens personalförsörjning och därmed totalförsvarets samlade förmåga men pekar samtidigt på områden där förslagen behöver utvecklas eller förändras.

I remissvaret framhålls att personalfrågan är avgörande för försvarets operativa förmåga och att de senaste decenniernas neddragningar har försvagat kompetensuppbyggnaden. Kungl. Örlogsmannasällskapet betonar vikten av långsiktighet, kontinuitet och fungerande incitament för att attrahera, utveckla och behålla kompetens på alla nivåer.

Kungl. Örlogsmannasällskapet tillstyrker bland annat förslag om förlängd värnplikt för tidigare officerare, höjda ersättningar för totalförsvarspliktiga samt en aktivering av civilplikten inom Försvarsmakten. Samtidigt ställer sig akademien tveksam till utredarens slutsatser i andra delar.

I remissvaret föreslås att den så kallade 3/8-regeln för reservofficerare avskaffas, eftersom den hämmar personalförsörjningen och inte kan motiveras i en tid när Försvarsmakten har ett växande och varierat behov av kompetens. Kungl. Örlogsmannasällskapet anser också att Försvarsmakten bör ges möjlighet att, när verksamhetens behov motiverar det, tillsvidareanställa soldater och sjömän, samtidigt som tidsbegränsade anställningar fortsatt ska utgöra grundmodellen.

Vidare understryker Kungl. Örlogsmannasällskapet att rätten till tjänstledighet för reservofficerare från den civila arbetsgivaren bör vara uttryckligen reglerad i lag. Den bör dock begränsas till tjänstgöring kopplad till krigsbefattningen, för att skapa balans mellan totalförsvarets behov och arbetsgivarnas ansvar. Akademien lyfter även vikten av att reservofficersutbildning ger rätt till anstånd och studieuppehåll i högskolan.

Kungl. Örlogsmannasällskapet framhåller avslutningsvis att personalförsörjningen måste ses i ett strategiskt och långsiktigt perspektiv. Försvarsmakten bör kunna bygga upp en struktur som möjliggör snabb förstärkning med välutbildad och vältränad personal, där soldater och sjömän efter avslutad anställning ges möjlighet att fortsätta tjänstgöra som reservister.

Läs hela remissvaret HÄR

Tre ledamöter utsedda till hedersdoktorer

I veckan har hela tre av Kungl. Örlogsmannasällskapets ledamöter utsetts till hedersdoktorer, som erkänsla för sitt arbete inom sina olika expertisområden.

Hedersledamoten Marie Jacobsson promoveras till hedersdoktor vid World Maritime University

Marie Jacobsson

Hedersledamoten Marie Jacobsson promoverades till hedersdoktor (Dr. Sc. h.c.) vid World Maritime University i Malmö, som  motiverade utnämningen:

”Dr. Marie Jacobsson, has been awarded a Doctor of Science in Maritime Affairs honoris causa by the World Maritime University, WMU ’in recognition of outstanding services to the international maritime community’.”

Gudrun Persson, docent och expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik och Lars Wedin, militärstrateg och historiker, har utsetts till hedersdoktorer vid Försvarshögskolan.

Försvarshögskolan utser hedersdoktorer för att hedra personer som gjort betydelsefulla insatser inom högskolans verksamhetsområde försvar, krishantering och säkerhet. Insatsen kan vara för vetenskapen, för samhället i vid bemärkelse eller för Försvarshögskolans verksamhet.

Både Gudrun Persson och Lars Wedin har på olika sätt bidragit till att fördjupa förståelsen för militärstrategiska frågor och internationella relationer, Gudrun Persson genom sin forskning om Ryssland och Lars Wedin genom sitt livslånga arbete med strategisk och maritim teori.

Försvarshögskolan motiverar utnämningarna:

Gudrun Persson

Gudrun Persson

”Gudrun Persson är en av Sveriges främsta Rysslandsexperter och har under flera decennier har delat med sig av sin expertis och sin vitterhet i rapporter och vetenskapliga tidskrifter. Hon har spelat en viktig roll i att på ett pedagogiskt, tillgängligt och oförtröttligt sätt till allmänheten dela med sig av sin kunskap om rysk politik, strategi och krigföring.”

Lars Wedin

Lars Wedin

”Lars Wedin har en lång och framgångsrik karriär som svensk officer, och som författare till flera värdefulla arbeten om strategi. Förutom anställningar i Försvarsmakten och på Försvarshögskolan har han bland annat varit militär rådgivare vid svenska ESK-delegationen i Wien (Europeiska säkerhetskonferensen) samt sakkunnig vid utrikesdepartementet. Lars Wedin har även varit verksam vid Europeiska unionens militära stab i Bryssel och har lämnat betydande bidrag rörande strategiskt tänkande, främst marint och franskt militärt tänkande.”

Läs mer om utnämningarna på Försvarshögskolans webbplats:

 

 

Foto Marie Jacobsson: World Maritime University, Gudrun Persson: Rickard Kilström, Lars Wedin: privat.