Ledamoten Lars Wedin intervjuas av Folk och försvars Zebulon Carlander om hoten på havsbotten, efter sprängningarna av Nord Streams gasledningar i Östersjön.
Läs hela intervjun på länken nedan!
https://folkochforsvar.se/content/intervju-om-hoten-pa-havsbotten/
Vid Kungl. Örlogsmannasällskapets valsammanträde i september beslutades om årets medaljörer. Medaljörerna kommer att belönas vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Karlskrona tisdagen den 15 november.
Akademiens medalj i silver utdelas till individ inom eller utom akademien för framstående gärningar inom akademiens verksamhetsområde. Silvermedaljen tilldelas ledamöterna Bo Berg, Nils Bruzelius, Niklas Granholm och korresponderande ledamöterna Peter Hore och Hugues Eudeline.
Akademiens medalj i brons i Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvars anda utdelas på förslag från marinens förbandschefer till gruppbefäl, soldater och sjömän i marinen som utmärkt sig för framstående duglighet och föredömligt kamratskap. Kungl. Örlogsmannasällskapet tilldelar i år bronsmedaljen till furir Mathias Petersen Första ubåtsflottiljen, menig 2 Ronny Man Tredje sjöstridsflottiljen, menig 2 Maja Rapp Fjärde sjöstridsflottiljen, menig 2 Ylwali Häggblad Stockholms amfibieregemente, korpral Julius Berg Älvsborgs amfibieregemente, vicekorpral Robin Arvidsson Marinbasen och korpral Ella Lundgren Sjöstridsskolan.
– Jag sänder mina varma gratulationer till alla förtjänta, ni har alla agerat väl i andan av Kungl. Örlogsmannasällskapets syften och ändamål samtidigt som ni utgör föredömen, säger, konteramiral (PA) Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.
Kungl. Örlogsmannasällskapet, Sveriges Marina Akademi, har valt in fyra nya ordinarie ledamöter och en korresponderande ledamot.
Kungl. Örlogsmannasällskapet, instiftad 1771, är en av de kungliga akademierna och en av världens äldsta sjökrigsvetenskapliga akademier. Kungl. Örlogsmannasällskapet har till syfte att följa och aktivt verka för utveckling av sjökrigsvetenskapen och sjöväsendet (sjöfart) i allmänhet. Sällskapets valspråk är: Med förstånd och styrka.
Vid valsammanträdet den 21 september på Sjöhistoriska Museet, invaldes som ordinarie ledamöter docenten vid FOI Gudrun Persson, ÖB försvarspolitiske rådgivare Annika Nordgren Christensen, verkställande direktör Göteborgs Hamn Elvir Dzanic samt och försvarsdoktoranden kommendörkapten Therese Tärnholm. Till korresponderade ledamot invaldes Commander RN Michael Ellis (ret).
De nya ledamöterna kommer att presenteras vid Kungl. Örlogsmannasällskapets högtidssammanträde i Karlskrona tisdagen den 15 november.
– De nya ledamöterna hälsas varmt välkomna till Kungl. Örlogsmannasällskapet. De ansluter i en tid där deras respektive olika kompetenser kommer att tillföra nytta och förmåga till akademiens fortsatta gärning. I nuvarande omvärldsläge är det av synnerlig vikt att arbeta för stärkandet av Sveriges sjöförsvar och det maritimas bästa, säger konteramiral Anders Grenstad, ordförande för Kungl. Örlogsmannasällskapet.
Ledamöterna arbetar aktivt utifrån de vetenskapsgrenar som ledamoten fördelas till. Sällskapets vetenskapsgrenar är I Strategi, operationer och taktik, II Personal, utbildning och marinmedicin, III Maritim teknik och IV Sjöfart och andra verksamhetsområden av betydelse för sällskapets verksamhet.
Protokoll vid valsammanträdet 2022-09-21
Hedersledamoten Claes Tornberg skriver i kommande nummer av Tidskrift i Sjöväsendet om den förändrade marina strategi för närområdet som de finska och svenska Nato-medlemskapen kommer att kunna innebära.
Läs särtrycket på länken nedan!
TiS 301-307 2022, Changed naval strategy, C Tornberg
Ordinarie ledamoten, kommendör Lars Wedin om den regionala framtiden.
För det nordiskt-baltiska området betyder det (förhoppningsvis) kommande svenska och finska medlemskapet i Nato nya strategiska möjligheter.
Det är givet att strategin för detta område måste diskuteras och beslutas i Nato-kretsen. Men ingenting hindrar Sverige från att ha en uppfattning i frågan – tvärtom. Även små stater kan få genomslag för sina idéer om de läggs på bordet tidigt och är väl genomarbetade samt om det diplomatiska fotarbetet är bra.
När vi diskuterar strategi i Nato behöver vi höja blicken och se till helheten. Då framstår det nordisk-baltiska området som en geopolitisk helhet omgivet av hav: Barents hav, Norska havet, Nordsjön och Östersjön. Strategiskt och praktiskt behöver man dock skilja på tre del-områden.
Det nordligaste området är Nordkalotten med Barents hav och Norska havet. Strategiskt är detta knutet till flera faktorer. För det första blir Arktis med sjöfarten samt övrig resursutvinning allt viktigare i samband med polarisens avsmältning. För det andra kommer det kalla havet här att dra till sig fisk från de allt varmare haven i söder – och med fisken kommer fiskeflottorna; risk för fiskekrig! För det tredje finns här den ”bastion” där Ryssland har sina strategiska atomubåtar baserade. För det fjärde, och kanske viktigast, är Barents hav – Norska havet vägen ut till Atlanten för de ryska sjöstridskrafterna.
Strategiskt sett börjar Östersjöområdet i Nordsjön och sträcker sig via Östersjöutloppen – Bälten, Öresund – in i egentliga Östersjön. Alla stater i det nordisk-baltiska området är beroende av denna kommunikationsled. Här finns två huvudaspekter: för det första den livsviktiga sjöfarten och för det andra Natos möjlighet att förstärka områdets stater i samband med en eventuell rysk aggression.
Göteborg är Sveriges och Norges största hamn men andra viktiga svenska hamnar är exempelvis Stockholm (Norvik), Gävle och Luleå. De stora industrisatsningarna i Norrland kommer att kräva ökad sjöfart! För Finland, de baltiska staterna och Polen är sjöfarten genom Östersjöområdet av vital betydelse.
Den svenska regeringen har beslutat att storsatsa på havsbaserad vindkraft. I framtiden blir vi till närmare 50% beroende av denna. Den blir då också strategiskt viktig och måste skyddas. Härtill kommer att alla länder i området är sammanknutna av bottenliggande kablar för informationsöverföring och elkraft.
Det tredje området är den långa gränsen mot Ryssland från Nordkalotten till Kaliningrad – med ett avbrott för Finska viken. Markstrategiskt får nog Polen och Tyskland anses tillhöra Centraleuropa.
Hela området knyts ihop på flera sätt. Det självklara är kommunikationerna till sjöss och i luften. För Ryssland är det uppenbart viktigt att kunna förbinda baserna i norr med St Petersburg och Kaliningrad. Detta visades inte minst av de tre landstigningsfartyg som gjorde ett besök i Östersjön på sin väg mot Svarta havet straxt före krigsutbrottet i februari. Men i krig och kris är det också viktigt för Ryssland att kunna sätta in ubåtar från Norra Marinen mot våra förbindelser i Nordsjön, Östersjöutloppen och Östersjön.
Vapnens räckvidd är en annan samlande faktor. En korvett med Kalibr-robotar kan från Vita Havet slå mot Stockholm!
Östersjöområdet måste kunna kontrolleras av Natos stridskrafter. Detta innebär kontroll av havsytan, luftrummet och undervattensdomänen- Härtill kommer kontroll av hamnar, angöringsleder och viktiga landområden i övrigt; exempelvis Gotland. Sjöfart och förstärkningstransporter måste kunna skyddas liksom områden med vindkraft och bottenliggande kablar. Kan vi det så omöjliggör vi ryska amfibieföretag mot oss. Vi kan i krig låsa in den ryska marinen i sina basområden i St Petersburg och Kaliningrad samt hindra de viktiga förbindelserna dem emellan.
Det gäller dock att komma ihåg att kontroll av havsområden aldrig kan bli totalt. Det går alltid att sätta in specialförband och dolt lägga minor. Flyg och långräckviddiga robotar måste kunna bekämpas i luften.
Den långa gränsen mot Ryssland kräver arméstridskrafter, givetvis i samverkan med flyg. Hur dessa stridskrafter skall sättas samman är beroende av terrängen och infrastruktur i övrigt. Natos havskontroll gör det möjligt att omgruppera förband mellan olika områden.
En viktig fråga är hur mycket mark- och flygstridskrafter som skall fredsgrupperas längs den långa gränsen till Ryssland. Frågan har militära och viktiga politiska aspekter. Det gäller att ha hög beredskap men inte i onödan provocera. Kan svenska värnpliktiga stationeras i Baltikum? Vilka nya operativa och taktiska krav ställs på förband som skall kunna flyttas från Sverige till Finland eller Baltikum? Med vad skall de flyttas? Balansen mellan mark- och flygstridskrafter på svensk mark respektive i Finland och/eller Baltikum?
Kontrollen av Östersjöområdet kräver stridskrafter i luften, på ytan och under densamma. Härtill kommer amfibie- och markstridsförband i hamnar och längs viktiga farleder. Vi har ett relativt starkt flygvapen men är JAS Gripen tillräckligt uthållig i luften när det aktuella området utvidgas från nationellt till regionalt? Våra korvetter är bra när de nu äntligen moderniseras och får luftvärnsrobot och därmed kan integreras i luftförsvaret. Men de är alldeles för få. För uppträdande i Nordsjön och Skagerrak krävs större fartyg. Våra nya ubåtar får en helt ny kapacitet i undervattensdomänen. Alla försvarsgrenar behöver drönare (luft, yta och undervatten). Rymden är viktig för spaning och samband – ett nordiskt satellitcentrum borde skapas i Esrange! Cyberförsvaret gäller alla – från yngste soldat och sjöman.
Självklart skall den svenska förmågan sättas samman med övriga länders. Men Norge kommer att behöva koncentrera sig på uppgifterna i norr; den danska marinen är specialinriktad mot Atlanten och området upp mot Grönland. Den finska marinen blir – och är redan – en synnerligt viktig samarbetspartner. Härtill kommer de tyska och polska sjöstridskrafterna. Men området är stort och kommer att kräva en gemensam satsning. Varför inte gå med i EPC – European Patrol Corvette – ett projekt som vi genom EU redan betalar för?! Och som Danmark och Norge är med i!
Hur skall området ledas? Staber är dyra och drar mycket folk – och duktiga stabsofficerare är det ont om. Men en regional ledningsstab för hela detta område skulle nog vara befogat med taktiska staber för de olika delområdena. Inte minst måste gemensamma lägesuppfattningar för de olika domänerna skapas.
Den största utmaningen för oss svenskar blir att tänka strategiskt – för hela det nordisk-baltiska området inklusive hav och luftrum.
I den franska Défense – Geopolitique et Securité skriver ordinarie ledamoten Lars Wedin om hur det strategiska läget, inte minst det maritima, satts i rörelse efter Finlands och Sveriges Nato-ansökningar.
Artikeln i sin helhet nedan!
Ordinarie ledamoten Niklas Granholm skriver om den ibland bortglömda marina dimensionen av Rysslands krig mot Ukraina. Läs artikeln i sin helhet här:
Rysslands sjökrig mot Ukraina. Niklas Granholm
Rysslands krig mot Ukraina – ett landkrig med en strategisk sjöfront
Rysslands krig mot Ukraina domineras av landdomänen. Den långa landgränsen mot Ryssland och Belarus lägger en tyngdpunkt i landdomänen. Moderna krig har ett överflöd av sensorer som gör att vi får se valda delar av kriget utspelas nästan i realtid. Hjälmkameror, drönare och mobilkameror genererar stora mängder bildmaterial på taktisk och stridsteknisk nivå. Våra föreställningar om krigets förlopp, hur och vad vi diskuterar, ger därför ett naturligt fokus på striderna på land.
Men Rysslands krig mot Ukraina har dessutom en tydlig sjöfront. Ukrainas kust mot Svarta havet spelar en central roll i kriget, men sjödomänen ges mindre uppmärksamhet än landdomänen. En bidragande orsak till det är att det tycks råda en slags sjöblindhet som gör att vårt eget beroende av havet, dess roll och vad som händer där ofta glöms bort, underskattats eller missförstås. Sensorer finns även till havs, men visar oftast gryniga bilder av fartygssiluetter på långt håll. Havet är stort och det som nu pågår i Svarta havet ligger utom synhåll och är svårt att förstå och ta till sig. Den mänskliga dimensionen av kriget till havs når inte fram på samma tydliga sätt som för kriget på land.
Det är ett märkligt förhållande då Ukrainas beroende, liksom Sveriges, av säker sjöburen handel och försvaret av sjö- och landterritoriet är starkt för sin överlevnad som fri nation.
Hedersledamoten och Kungl. Örlogsmannasällskapets redaktör Bo Rask resonerar i detta särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet om hur den säkerhetspolitiska utvecklingen och Sveriges förestående medlemskap i Nato kommer att påverka framtiden.
Artikeln är ett särtryck ur Tidskrift i Sjöväsendet nr 2, 2022. Läses på länken nedan.
Redaktionell anmärkning: Sedan artikeln publicerades har Sverige lämnat en ansökan om medlemskap i Nato.
TiS 191-199 2022, Säkerhetspolitisk utveckling, HL Bo Rask
Kungl. Örlogsmannasällskapets 250-årsjubileumsfirande inleddes med ett musikseminarium i minneshallen på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Ledamoten och musikdirektören Andreas Hanson talade om musikens betydelse för Flottan och dirigerade en oktett ur Marinens Musikkår som framförde allt från örlogssignaler till shanties.
Lyssna på konserten och se bilder här!
Musikdirektören, ledamoten Andreas Hanson.
Musikseminariet var också KÖMS bidrag till seminarieserien ”Akademierna och musiken” som startades på initiativ av Kungl. Musikaliska akademien. Samtliga tio Kungliga akademier har deltagit i seminarieserien som också var en del av Kungl. Musikaliska akademiens 250-årsjubileum. Hanson inledde med musik av George Fredrik Ringvall – Med örlogsmän. Därefter följde exempel på kommunikationssignaler med – signalhorn, trumma och skepparpipa. Signaler som – ”Uppställning” – ”Ligg på årorna” – ”Lätta” – ”Ankra” – ”Res masterna” och ”Fäll masterna”; de två senare ur Hornsignaler för skärgårdsfartyg 1836, framfördes. Seminariet fortsatte med musik av Mouret – Rondeau tätt följt av Svensksundsmarschen. Orkestern spelade vidare ett arrangemang av Mozart – Marsch ur Trollflöjten och Giuseppe Verdis Triumfmarsch ur Aida, som mottogs med stora applåder, liksom även Cole Porters Night and Day. Hade det inte varit rådande coronarestriktioner så hade det säker uppstått spontandans när Night and Day spelades.
Hanson visade också på musikens betydelse i nutid och spelade Without You av Avicii. Traditionsenligt så avslutades musikseminariet med Ernst Urbach – Kungl. Flottans defileringsmarsch och Karlskrona Örlogsstations chefsmarsch av Wictor Widqvist. Andreas Hansons inlevelse och engagemang uppskattades mycket av åhörarna!
Länk till en ljudupptagning från seminariet
Text: Per-Anders Emilson, projektledare KÖMS 250 år.
Kungl. Örlogsmannasällskapet – Sveriges marina akademi – bidrog till firandet av Marinen 500 år med seminariet ”Försvaret av Sverige börjar till sjöss”, som hölls 5 juni 2022 på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Hedersgäst och föreläsare var ordinarie ledamoten och marinchefen, konteramiral Ewa Skoog Haslum.
Seminariet arrangerades av KÖMS vetenskapsgren 1 genom ledamöterna Per Edling och Fredrik Hesselman.
På årsdagen av marinens 500-årsjubileum den 7 juni anordnade akademien en jubileumslunch för dess ledamöter och medföljande på Sjöfartshuset, Skeppsbron i Stockholm.
De 90 deltagarna högtidlighöll jubileet under ledning av ordförande Konteramiral Anders Grenstad.
Under firandet av Marinen 500 år i augusti i Karlskrona kommer akademien att visa sitt mycket innehållsrika bibliotek som är beläget i samma hus som Sjöofficersällskapet.
Försvaret av Sverige börjar till sjöss
KÖMS Vetenskapsgren 1
Seminarium 5 juni 2022, Sjöhistoriska museet, Stockholm
KÖMS ordförande Anders Grenstad med marinchefen
I samband med marinens 500-årsfirande genomförde KÖMS ett seminarium med rubrik ”Försvaret av Sverige börjar till sjöss”. Rubriken är mer aktuell än någonsin med tanke på förändringen av det säkerhetspolitiska läget koppat till kriget i Ukraina. Vetenskapsgren I under ledning av ledamöterna kommendör Per Edling och överstelöjtnant Fredrik Hesselman ansvarade för innehåll och genomförande. Marinchefen och ledamoten konteramiral Ewa Skoog Haslum och hennes ställföreträdare ledamoten brigadgeneral Peder Ohlsson deltog som hedersgäster och föredragande.
Seminariet öppnades av KÖMS ordförande konteramiral Anders Grenstad som beskrev akademiens bidrag till högtidlighållandet av Marinen 500 år. Detta seminarium kan ses som en fortsättning på det omfattande seminarieprogram som framfördes under firandet av KÖMS 250 år under 2021.
Inledningsvis presenterade överstelöjtnant Fredrik Hesselman en marintaktisk exposé baserad på vetenskapsgrenens kapitel i KÖMS jubileumsbok ”Med förstånd och styrka genom 250 år”, vilken i sin tur vilar på artiklar från Tidskrift i Sjöväsendet mellan 1971 och 2021. Tiden 1971 till 2021 var färgad av stora säkerhetspolitiska och militärstrategiska förändringar. Fredrik Hesselman lockade åhörarna till reflektioner om hur KÖMS har varit aktiv i att driva den marina utvecklingen.
Därefter höll marinchefen Ewa Skoog Haslum ett anförande med rubriken ”Marinen – här, nu och sen” om marinen idag och de utmaningar som hela Försvarsmakten står inför i det hårdnande säkerhetspolitiska läget. Marinchefen diskuterade kring marinens planer att tillväxa såväl på personal- som materielsidan. Marinens fartyg och övrig materiel kommer med få undantag att renoveras eller ersättas under 2020-talet och det gäller att marinen kan attrahera kompetent personal till dessa kvalificerade system.
Marinen sattes in i sitt operativa sammanhang genom att resonemangets fokus hamnade på de flöden som vårt land är beroende av och på den snabba och negativa utvecklingen av säkerhetsläget i vårt närområde. Marinchefens anförande var en vidareutveckling av det tal som hon framförde under KÖMS 250 årsfirande och gav en tydlig bild av vart marinen är på väg. Ämnet lockade till många frågor från auditoriet, och engagemang från åhörarna var stort.
Avslutningsvis sammanfattade ledamoten kommendör Per Edling seminariet genom att blicka in i framtiden och de möjligheter och utmaningar som marinen har. Per Edling tog upp vetenskapsgrenens fokusfrågor:
Även om alla frågor kanske inte hann beröras av ledamöterna denna söndagsförmiddag gav de förda resonemangen en bra grund för fortsatta diskussioner om marin och maritim utveckling.
Efter seminariet serverades mousserande vin och snittar för att högtidlighålla Marinens 500-årsjubileum. Eftermiddagen ägnades åt Sjöhistoriska samfundets bokrelease av boken Sjömakt och Sjöfolk under ledning av ledamoten Bo Wallander.
Kungl. Örlogsmannasällskapets jubileumslunch
Sjöfartshuset, Stockholm 7 juni 2022
OL Niklas Granholm diskuterar det säkerhetspolitiska läget
På uppdrag av Gustaf Vasa levererades den 7 juni 1522 tio bestyckade fartyg från Lübeck till Slätbaken utanför Söderköping och den svenska marinen var därmed född.
Kungl. Örlogsmannasällskapet högtidlighöll detta 500 års firande genom att anordna en jubileumslunch på Sjöfartshuset i Stockholm för akademiens ledamöter och medföljande.
90 gäster deltog i lunchen under ledning av akademiens ordförande Konteramiral Anders Grenstad.
Högtidlighållandet inleddes med fanfarer och hurrarop för marinen 500 år. Ordförande Anders Grenstad höll ett inledningstal där han beskrev den marina akademiens betydelse under de 250 år som den har varit verksam och lyckönskade marinen i den kommande utvecklingen.
Lunch serverades i Sjöfartshusets lämpliga marina miljö.
Under lunchen presenterade ledamoten konteramiral Jörgen Ericsson världens äldsta sprit som återfanns på regalskeppet Vasa. Till lunchdeltagarnas stora förtjusning bjöds det på smakprov från en kopia som är framtagen. Den marknadsförs nu under namnet Vasa1628 av Systembolaget.
I samband med lunchen talade ordförande Anders Grenstad och ledamoten Niklas Granholm om marina och maritima perspektiv på och implikationer av Rysslands krig mot Ukraina. Ett högaktuellt ämne som fångade åhörarnas intresse.
Efter avslutad lunch förflyttade sig sällskapet till salongerna där man med utmärkt utsikt kunde följa den flottparad som ägde rum på Strömmen.
De delar av amiralitetet som deltog i lunchen transporterades till Skeppsholmen där HM Konungen avtäckte en minnessten över marinen 500 år.
Övriga gäster kunde beskåda en historisk flottparad som började med en kogg, följt av fartyg från Veteranflottiljen såsom torpedbåtarna T26 och T46, torpedbåten Spica och robotbåten Ystad.
Därefter följde enheter från den aktiva Flottan. Minröjningsfartyget HMS Kullen och korvetten HMS Härnösand avslutade paraden.
Ledamoten Per-Anders Emilson, projektledare
Text: Per-Anders Emilson
Foto: Nicklas Gustafsson
